Vilken start på semestern….

 I lördags lämnade jag jobbet klockan 16:30 typ. Det var med en särskild skön känsla. Då gick jag på semester. Det är något speciellt att lämna jobbet en sådan dag. Tillropen att medarbetarna önskar en trevlig och skön semester känns på något sätt speciellt. 

Det är också speciellt att lämna jobbet och veta att nu börjar processen att lämna jobbet även i tänket. Det är ju som många vet inte alltid det lättaste. Men ack så viktigt att det sker så snart som möjligt. Ju snabbare kan den avkopplande semestern ta vid. 

I lördags åket jag och grabben, som bott hemma under fyra veckor , ut och åt en bit mat ihop. Han skulle ju åka hem till sug under söndagen. Vi äter gott och det känns rätt avkopplande. Faktiskt redan på väg in i sommarsemesterlivet. 

Så väcks jag av att telefonen ringer. Sitter i fåtöljen och drömt mig bort lite. Det är jobbmobilen. Typiskt. Securitas ringer. Inbrott i butiken. På bråkdelen av en sekund vaknar jobbtänkwt igång och strax sitter jag i bilen på väg till jobbet.

Detta tillhör också livet att jobba i en butik, en Erikshjälpensbutik. Jag har skrivit det förut. Skriver det igen. Att bryta sig in på ett ställe som arbetar med bistånd är ju mer än dubbelfel. Det är ju att slå undan fötterna på sen som redan ligger. Men det tänker ju inte en tjuv. Det fara ju jag med. Varje snattare vi har tagit har jag sagt samma sak till. Du stjäl inte från mig utan från barnen vi vill hjälpa. Inte bryr dom sig om det. Men ändå….

Så det blev en liten annorlunda start på semestern. Poliser med polishund. Väktare på plats. In och kolla vad som hade hänt. Tack och lov, ingen större skada. Att gå in i våra butiker för att hitta pengar är lönlöst. Finns ju inga att hämta. Att ta saker från oss leder heller inte till några större pengar för tjuven på sin marknad. Så det är så onödigt att gå in och tro sig hitta något som dom behöver. 

Får hoppas att semestern inte innehåller mer av detta slag…..

Söndagstankar – att vara planterad vid vattnet

Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. (‭Jeremia‬ ‭17‬:‭7-8‬ SFB98)
Välsignad är den man och naturligtvis också kvinna – visst låter det så skönt. Välsignad – att få något gott av underbart värde in i sitt liv. 

I detta finns det ett löfte om vi förtröstar på Gud. Synonymer på Förtröstan förklarar detta lite bättre. Tillit, tillförsikt, hopp, lit, förlitan, förtroende, fast tro. Genom vår förtröstan på Gud blir den en frukt i våra liv. Välsignelse. Något som gör oss gott. 

Hur förklarar man det så att vi förstår? Det finns en speciell känsla omkring detta med välsignelse. Texten hjälper oss med det. Man är som ett planterat träd vid vatten som har sina rötter ner i vattnet. Det kan vara torr. Man kan känns av att livet sätts på prov. Det kan snurra runtomkring. Men ändå är löven gröna. Man märker ändå att livet ger någon form av frukt. 

Hur kan det vara möjligt? Kanske en del av svaret skrev jag om o förrgår. Regnet som ger frisk luft. Vatten som tar bort damm. Vatten som släcker en törst. Dusch som ger en svettig och trött kropp nytt liv på något sätt. 

Att förtrösta på Gud kan vara skillnaden i livet. Bildligt talat skillnaden mellan död och liv. Ändå är det just det som sker. I vår förtröstan till Gud kommer en välsignelse in i våra liv som just ger vår törst lättnad. Smutsigheten tvättas bort och livet återvänder när våra liv blivit trötta av olika orsaker. Konsten är väl just att stanna upp och förtrösta och inte kämpa i egen kraft. Vi människor har ju så svårt att ge upp och kapitulera. Vi vill ju liksom fixa allt själva. Fast ett egentligen bara behövs. Att just förtrösta. Det är väl det nåden också har inom sig. 

Det där med tvättstugan har utvecklat sig till det bättre …

 
 Det där med att gå till tvättstugan har verkligen följt utvecklingen. Ganska snart lärde jag mig på jobbet att många sökte efter barnvagnar. Inte för att dom skulle få eller hade barn. Dom ville ha underredena. Dom användes till att köra tvättkorgen till tvättstugan. Riktigt praktiskt . Ingen dyr investering om man går till en secondhandbutik. 
 

 Nu har jag ju sett att detta med tvättkorskörning har nått nya höjder. Inte bara att man väljer att byta ut sitt barnvagnsundereda till en bil. Man tom satsar på Mercedes. Ska det var bil ska det vara fin bil. Det är att visa sin tvätt uppskattning. För klappade man ju tvätten nere på bryggan. Misshandlade sin kläder rätt friskt. Där jag bodde i Julita hade vi en stenlagd brunn i skogen som var för tvätten. Med tiden fick man ju bättre sätt att tvätta sina kläder. 

Men se, nu för tiden, visar man sin tvätt mycket mer respekt. Nu ska vi inte tillskriva Mercedes hela äran. Vid vår tvättstuga har jag sett även BMW och andra bilmodeller användas till detta viktiga arbete. Så i mitt område har man lyft tvättandet till nya nivåer. Inte konstigt att vi har svårt att sälja barnvagnsunderreden numera.  

Det skvalar….

Sitter i köket. Funderar över livets frågor. Tänker så det knakar. En stunden tänker jag inget alls. Så hör jag det.

Det skvalar. Inte skvalmusik. Nej ett sommarregn. Om man isolerar det till nuet och inte börjar fundera på om det skall fortsätta hela sommaren under hela semestern så är det så vackert med skvalande regn. Att sitta på altanen under taket och höra regnet är så vackert. Regnet slår mot backen och rinner i hängrännorna. 

Detta skvalande säger ju något. Det ger liv åt den gulnande gräsmattan. Den skapar förutsättningar för den som har sått något för skörd längre fram i sommar. Så trots att regnet har den gråa tråkiga himlen över sig säger den ”Jag kommer med liv” . 

När det varit en varm dag och åskregnet har gjort sitt händer det något med allt på något vis. Luften blir ju tusen gånger lättare att andas. Friskheten bara flödar. Det torra smutsiga, bladen som var dammiga, grusvägens dammoln på häcken, har tvättats bort. Bladens gröna vackra färg syns igen. Det är som naturen fått nytt liv. Trots att det har levt hela tiden 

När jag hör regnet så tycker jag det är så vackert. Det skapar på ett skönt sätt nytt liv. 

Det är något av det jag upplever när jag i min tro på Gud upplever att han berör mig på något sätt. Mitt liv får nytt liv fast jag levt hela tiden. När man känts sig lite smutsig på något sätt så har den beröring tvättat bort det dammet. Färgen har återvänt på något förunderligt sätt. Livsluften som på något sätt kändes lite jobbig att andas nu blev friskare och mer lättandad. 

Att ställa sig i den beröringen, det andliga regnet, gör så gott. Det skulle alla pröva. Det gör det trasiga helt igen. Det ger kraft till att leva vidare. Det ger tröst mitt i tårarna som förenas med regnet på våra kinder. Det skvalet gör gott med oss. Det ger nytt liv och det går lättare att andas. 

Nu är det bestämt….

Ett av det bästa med vår nya butik på Erikshjälpen i Norrköping är det biståndsrum vi lyckats att få till. Ett rum där vi kan lägga in vårt överskott och det vi helt enkelt har för mycket av. Allt ska vara i säljbart skick.

Dessa saker tänker vi skeppa över till friend to friend i Estland. Där blir det till glädje för andra människor. Dels den som behöver ett jobb då pensionen inte räcker till för dom. En pensionär i Estland har det rätt knepigt att få hop det. Dels den som inte har pengar att gå och köpa nytt. Dom kan handla billigt på dessa secondhand-butiker. När löner, lokaler och drift är betalt så blir det lemmar över. Då ordnar man soppkök. Dit kommer dom som är fattigast i Estland och får sig ett mål mat. 

Det gör vårt arbete än mer betydelsefullt. 

Nu, redan nu, är vår första sändning beställd. Den gör vi tillsammans med vår systerbutik i Örebro. Ska bli så roligt att få lasta vår första del i en lastbil. I mitten av Augusti bär det av.

Detta är ju helt fantastiskt. Våra gåvogivares saker säkras ännu bättre att bli till nytta. Blir det inte här i Sverige så blir det i Estland. Vi får möjlighet att kunna ta emot ännu fler saker. 

Så glad över att det nu är bestämt med vår första biståndstransport till Estland.

Passkö……

 Tänkte att jag skulle skaffa mig ett nytt pass. Mitt gamla har gått ut. Det hade jag kunnat gjort tidigare naturligtvis. Men nu tänkte jag att det vore trevligt att ha ett fungerande pass.

Nu kan man väl säga att jag är definitivt inte ensam om att tänka senna tanke. Många fler med mig längtar efter en resa som ett pass behövs till. Det tar upp till 5 arbetsdagar för att få sitt pass i bästa fall. Men i Norrköping och många närliggande platser ser det ut som på bilden. Alla tider är fullbokade.

Denna passkö berättar väl att vi är ett folk som drömmer oss bort och längtar efter äventyr. Att vi vill uppleva mer.

Och visst är det skillnad idag. När jag var lite och vi hade besök från Afrika var det något mycket ovanligt. Minns när Falabimba (tror att det skrivs så) kom till vår kyrka. Han kom från det land församlingen hade sin mission i. Då var det uppståndelse att det kom en svart afrikan (han var väldigt mörk i hyn) på besök. Det satte sina spår i mig. Jag lekte länge att jag var Falabimba och hade möte. Använde sångboken som trumma och så sjöng jag på afrikanska.

Igår kväll tog jag en kort promenad. Gick förbi fotbollsplanen. En bild av det mångkulturella Sverige tecknade sig på fotbollsplanen. En enorm skillnad mot förr. Sverige har blivit rikare.

Till detta reser vi så vi som aldrig förr. Vi har möjligheten att upptäcka världen.

Så passkön berättar om en värld att upptäcka och att vi är många som vill försöka att komma ut på ”vår resa”. För mig kanske det blir en restresa. Vi får se hur det går med det. Men jag vill i alla fall skapa möjligheten med ett pass.

Jordgubbar – kanske dom bästa gubbarna på jorden

 Det är något speciellt med jordgubbar. Vet ju att jag inte delar den känslan med alla men med väldigt många. Så långt denna sommar sen strax före midsommar har jag haft gubbar hemma nästan varje dag. Att kunna gå och ta en liten gubbe då och då är ju bara så trevligt. 
För mig är just smaken av jordgubbar starkt förknippad med sommaren och med det också min födelsedag. Det är en tradition att alltid ha jordgubbar på min dag. Får jag inte det är det inte en riktig födelsedag. Men över det så är det sommar när man kan känna jordgubbssmaken i munnen. Därför är inte importerade tidiga gubbar inte aktuella för min del. Dom smakar ju sällan något.  Så det är ingen ide att chansa. Dom smakar inte svensk sommar. Såg att en vän på Facebook verkar ha antagit ett mål att äta 500 gubbar före 15 juli och lyckats med det. Inte så dumt mål. Man skulle nog kunna fixa set på kortare tid än så tänker jag. 

Nu fins det ju jordgubbsplantor som man kan skörda längre tid på året. Jag får nog inför nästa säsong fixa det på min lilla täppa. För nog är det speciellt att få plocka på sina egna plantor. Tror dock att dom inte kommer att klara mitt behov av gubbar. Men då finns ju andra att köpa. 

Om jag fick bestämma skulle jordgubbar bli Sveriges nationalsymbol efter vår flagga. Borde vara ett starkt argument i en ev statsministerkampanj. En personalvalkampanj med den frågan borde kunna sticka ut rätt mycket. Ja, visst, en enfrågekampanj. Men erkänn att den har god eftersmak. 

Jag tror nog att jag tar en gubbe till …. 

Billig förnyelse…..

Det är inte så dumt att förnya sig ibland. Kan inte påstå att jag springer runt och köper massa nya möbler varje vecka precis. Varken nytt eller via secondhand. Men när man väl kommer på att göra det kostar det ju rätt mycket pengar. Dom har man ju sällan massor av. Så det blir att tänka sig för lite grann. 

 I går morse när jag vaknade fixade jag till mitt kök lite. Set borde ha gjorts för länge sedan. Orken har dock inte infunnit sig. Alla prylar var inte köpta heller för den skull. Men i går fick jag till det…..Jag bytte ut mitt låga bord till ett högt och fyra pallar. Då kan jag stå eller sitta vid frukosten. Allt hur kroppen känns. 

Man kan inte påstå att detta blev speciellt dyrt. Hade jag köpt allt på Ikea gårdar jag fått gett ca 3595- 4795 kr på ett ungefär. Går inte att jämföra helt och hållet men ändå.  Bordet gav jag 85 kr för. Det var sista dagen på utförsäljning i Erikshjälpens butik på Hagebygatan inför flytten till Järngatan. 90% rabatt. Inte illa va? Stålarna gick på 440kr tillsammans. Alltså till priset av en barstolen på Ikea, typ.  Det blir alltså 525 kr.  

Okej, nu var inte dessa helt nya. Hade några som mindre blessyrer men som inte påverkar nämnvärt på något sätt.  

Säga vad man vill men inte kan man kalla det för dyrt precis. Helt klart en billig förnyelse. 

Ps Till detta kan jag ju faktiskt använda pallarna till att sitta på när jag är ute på någon spelning med gitarren. En sådan pall har jag sökt efter länge. Dessa funkar så bra till det också. Ds

Söndagstankar – Gud ser till den som väntar på honom

Se, HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd. (‭Psaltaren‬ ‭33‬:‭18‬ SFB98)
Min gudsbild är att Gud alltid är intressand av oss människor. Vare sig vi vill det eller inte. Vi är ju hans egen skapelse. Så något annat vore konstigt. 

Samtidigt ser du som att Gud har ett särskilt öga till den som är intresserad av honom. Som, versen säger, väntar på hans nåd. ‘Fruktar’ är ett svårt ord i detta sammanhang. Det har ingenting med att vara ‘rädd för’. Inget hot. Inget obekvämt. Utan snarare än djup innerlig respekt för vem han är. Han som kan förändra allt. Han som ger oss nåd när vi behöver den dom mest. 

Tänker vi efter lite så inger denna vers någon form av framtidshopp. Att när jag väntar efter Guds kraft och möjlighet i framtiden vet jag att han ser till mig. Betyder ju inte per automatik att jag kan göra vad jag vill hur jag vill osv. Men det ger mig hopp om att om och när jag faller finns han där. Ser mig och visar mig sin nåd när jag väntar på honom. 

Samtidigt ger det hopp i nuet. För den som just nu väntar på Gud. Som vänt sitt ansikte och liv i riktning mot Gud. Där livets frågor är framlagda inför honom med stora frågetecken bakom. För den som vill möta den Gud som är värd respekt och har all makt att förändra. För den som vill att Guds blick möter sin egen blick. 

Så när vi väntar efter honom ser han till oss. Gott att bli påmind om det när dimman ligger tät så att man inte ser Gud och inser hand nåds omsorg. 

Herren ser dig. Glöm aldrig det. Han älskar att se på dig. Du är hans ögonsten. Även du. Inte så dumt va?

Vilken kväll igår…..

När jobbet var slut igår så drog jag och min son till Lindö. Målet var att äta lite och njuta av sommarkvällen. 

 
  Vi hamnade nere i småbåtshamnen och bestälde in mat som visade sig vara rätt god. Samtidigt som vi såg den ena båten efter den gå ut eller lägga till. Det är något speciellt med att finnas vid en hamn. Vackert. 

Sen tog vi en liten promenad. Så underbart rogivande. Det var så många som kommit ner med filten och njöt på gräset vid vattnet. Somliga grillade. Andra satt och spelade gitarr och andra badade. 

   
 
 Kvällen var så vacker. Vilket fantastiskt land vi bor i. 

När jag kom hem satt jag länge ute på min lilla gård och bara njöt av livet. Kvällen var sommar, varm, härlig, underbar. En kväll med kvalitetstid (ordet man använder mycket av just nu ) 
Mer sådana kvällar. Hoppas söndagen inte vänder tillbaka till den regnvarning som den hade i början på veckan. För jag vill verkligen njuta av den dagen.