Jag beundrar dom som arbetade på erikshjälpen igår. Beredningen hade i princip ”ingen luft” och butiken som faktiskt har kylande fläktar var varmar ön vanligt. Inte konstigt. Maskinerna som står på innergården hade slutat att fungera. Inget kul alls. Sö det var en kämpig dag på jobbet. I torsdags var det åt det hålet också men igår var det en lidelse. Så det blev att skaffa lite glass till eftermiddagsfikat. (Som tur är blev det lite över så morgondagens eftermiddagsfika är räddat också)
När man lämnar jobbet ska man ju koppla av det. Men under kvällen fick jag ett svalkande besked. Vilken tur att jag kollade jobbmailen. Man hade hittat felet och nu fungerar kylan igen. Så det kommer att bli lite enklare på jobbet i morgon. Mycket enklare. Skall bli trevligt att hälsa välkommen till jobbet i morgon bitti.
Den här veckan såg mindre hoppfull ut….
När jag gick in i denna vecka kändes den inte så hoppfull. En arbetsvecka kan liksom var en vecka man ser fram emot. Den kan innehålla sådant man ser mindre fram emot. En vecka kan nästan summeras innan den ens har genomförts.
När jag kollade min väderapp visade den att det skulle bli regn på söndag. Den enda dagen jag var ledig denna vecka. Visst är det jobbig när det är fint väder då man jobbar och dåligt när man är ledig. Och visst minns vi alla hur jobbigt det blir när man har haft några sådana veckor på raken.
Visst kan man leva sig igenom en arbetsvecka med massa vackra dagar men det läggs en sordin på tillvaron. Man vill ju fint väder när man är ledig. Tro nu inte att jag missunnar dig som är ledig att ha fint väder just nu. Tvärtom. Njut. Jag får väl mitt när jag väl har semester.
Men vet du, det kan ändra sig mycket snabbt. Tittade just på samma väder app en gång till. Och nu känner jag mig mycket mer tillfredsställd. Nu har den nämligen ändrat sig. Nu visar den klart mycket bättre väder på söndag. Du förstår vad det känns bättre nu.
Hur lätt är det inte att man lever sitt liv på ”en app”. Att man ser till alla omständigheter. Man tillskriver sig redan hur man tror sig det kommer att bli. Då blir livet liksom en självupplevd profetia. ”Se, vad det inte det jag trodde?” Man skapar en bild över framtiden så blir framtiden så, typ.
Vi behöver verkligen släppa alla konstruktioner och skapande av framtidsbilder som bara skapar något dumt. Det är så lätt att vi målar eländet på väggen och så blir det så. När det egentligen skulle bli så mycket bättre om vi målade framtidsbilder i ljusare färger och uppmuntrande motiv. Jag skulle tro att då skulle det vara så många som mådde så mycket bättre. Jag tror att det är mövligt att gilla läget och välja en bättre väg. Att välja att se framtiden ljus. Att ingen ska bestämma över våra liv hur det ska bli och sätta dess agenda hur det ska bli. Vi kan bestämma oss för att måla det i ljusa färger och skapa en vacker framtid. För det är just det som med största sannolikhet ligger bakom nästa livskrök. Låt inget annat fördärva det. Lev i stället. Då blir livet så mycket bättre.
Kolla in Carl-Henric Jaktlunds ledare i dagens dagen. Vi tänker visst lika idag.
Saker som väcker minnen till liv
Håller på att rensar i mitt enkla bo. Tänkte mig en flytt under sensommaren. Då kommer det fram massa saker som legat i gömmorna en längre tid. När jag flyttade till Norrköping var det ju operation rensning även då. En hel gård skulle ju flyttas till en lägenhet. Helt omöjlig ekvation att få ihop. Om Man då inte säljer av och slänger massa saker. Men det blev ju en del saker kvar.
Som den här lilla saken. Det är en femcentare från USA. För ganska många år sedan hade jag förmånen att åka till Florida. Då besökte vi Kennedy space center. Det var i den värsta hysterien med Fuglesang. Vi fick se dom olika rymdfarkosterna. Se rampen som skytteln kördes ut på. Där kunde man stansa ett mynt så det blev så här.
Vad händer inom oss när vi ser en sak som väcker minnen till liv? Det blir som om vi lever det en gång till. Kanske är det just därför vi har en instinkt att samla på oss saker. En resa har ju naturligtvis många liv. Planeringen inför resan som i sig är en upplevelse. Själva genomförandet av resan som blir höjdpunkten. Sen eftermälet. När vi upplever resan en gång till i minnets arkiv. Arkivet som inte är begränsat av processor och antal gigabyte. Där finns hur många filmer som helst som spelas upp när dom väl väcks till liv. Så kan man när som helst uppleva resan en gång till.
För mig påminner detta stansade mynt om en resa som vi sparade länge till. En resa som innehöll så mycket. Everglades och alligatorer, besök i holyland, Disney world, bad i det stora havet mm mm. Den långa flygresan inte så långt efter elfte september. Säkerhetsvakter som var spända. Inte minst en oerhört gästvänlig familj som öppnade sitt hem för en hel familj under nästan 2 veckor fast vi aldrig mötts i verkliga livet. Bara via brev och mail under lång tid. En flygresa som tog väldigt lång tid. Men som lärde mig en sak. Att flyga SAS slår många andra bolag som jag sen har flugit samma rutt med. Dyrare? Ja, men mycket bättre.
Tänk vad ett litet stansat mynt kan sätta fart på i minnets arkiv.
Pedher´s blogg 