Månad: september 2015

Publicerat den

Soffhäng – inte alls så dumt  

Måndag tisdag och onsdag har varit rätt intensiva. 

I början på veckan möttes vi som butikschefer inom Erikshjälpen i Renströmmen här i Norrköping. Inspirationsdagar som är så bra. Att mötas och dela erfarenheter är så bra. Uppmuntra varandra och dela det tunga som vi också möter. 

Skulle tro att det ligger väldigt högt i kurs hos oss. Tror egentligen att det är så inom fler arbeten.  Att möta kollegor ger en injektion. 

Onsdagen innehöll uppsamling av massa ogjorda jobb och sen biståndspackning. 

När jag kom hem igår blev det i stort sätt bara att vända i dörren. På med löparskorna och ut i spåret. 

Jag behövde bara en stund där tänket fick falla åt sidan en stund. Kroppen fick en genomkörare och lungorna andas frisk luft. 

  Att sen bara slänga sig i soffan för lite soffhäng är så juvligt skönt. Att bara låta kroppen sakta återhämta sig. 

Tomas Sjödin talade med oss i tisdags om att han förordade inte balans egentligen. Mer att köra på och sen vila. För vi behöver båda. Soffhäng behövs också. Somliga menar att det bara är för lata människor. (Möjligen använder lata människor soffan för mycket. )

Jag tänker mig att soffhäng gör att kroppen återhämtar sig. Tänket kanske kan komma i sin ordning. Då blir inte soffhänget något dåligt. 

Pröva det. Det är inte så farligt. 

Publicerat den

Bedrägeriförsök?

  I lördags fick jag ett telefonsamtal med dolt nummer som hade att göra med tv-licens. Vederbörande påstod att jag inte hade någon licens. 

Nu vet ju jag att jag alltid betalt min licens så vårt samtal blev ju rätt intressant. 

Att påstå att jag sagt upp och att det aldrig funnits någon licens på mig är ju bara skitsnack. 

När jag meddelade att jag visste att jag betalt den nyligen och skulle söka upp detta så meddelade vederbörande att papper kommer om tio dagar och avrunda samtalet ganska fort.

Jag skev ju direkt till radiotjänst och undrade vad som sker. 

Nu ska det bli intressant om jag får något brev. 

Tycker att det är lite obehagligt. Å ena sidan om radiotjänst beter sig på detta sätt är det inte roligt. Å andra sidan om någon försöker lura mig känns det ännu mer otrevligt. 

Samtidigt är det otäckt hur lätt någon kan lura någon via ett samtal. Jag har som regel att aldrig handla av telefonförsäljare. Jag ber om prospekt och erbjudande via posten. När det inte går får det helt enkelt vara. Jag tänker då att det är något lurt. Möjligen missar jag något bra. Risken är dock större för det motsatta. 

Men hur hanterar man radiotjänst? Inte lika lätt. 

Rätt tacksam att jag vet att jag gör rätt för mig i fråga om tv-licens. Men hur gör den som blir osäker? Vill inte tänka på hur många som kan bli lurade här. 

Tragiskt att det ska behöva vara på detta vis. Ska bli intressant vad radiotjänst kommer att svara på mitt mail till dom. 

Publicerat den

Magisk kväll

  Ikväll var det inte bara en magisk himmel. Det blev en magisk kväll på ett annat sätt. 

Egentligen började denna magiskhet för länge sedan, troligen. Men idag mötte jag Henrik i renströmmen. Han berättade för mig att två tiggare behövde åka hem till sitt land och till sina barn men saknade pengar. Behovet var 2000kr. Medan Henrik ordnade mat var vi ett par som ordnade en liten del av detta. Henrik skrev på din Facebook sida om behovet. Det delades rätt fort. 

Efter trettio minuter skriver Henrik så här: ”Helt fantastiskt! Tack alla ni som varit med och bidragit till deras hemresa. Det tog inte mer än ca 30 minuter så hade jag fått in nästan hela reskostnaden… Ni är hjältar! Jonathan Ekstrand Mats Dernánd Paulina Malteskog Camilla Rosén Karin Ahlander Ingrid Almén Karin Josephson Helena Holmberg Helena Renström Pernilla Torberntsson Charlotta Nordlöf Pedher Skoog och alla ni andra som hjälpt till och delat!

Det finns nu lite kvar som jag kommer ge till ett härbärge för migranterna som tigger i Norrköping.

Det finns hopp. Det är detta som gör det hela så magiskt. Ingen enskild kan göra allt. Men tillsammans kan vi väldigt mycket. Idag är det så mycket behov över vår värld. Samtidigt finns behovet just precis intill oss. 

Henrik skriver på sin Facebooksida så här: ”Plötsligt blev en vanlig tisdagkväll en magisk och livsförvandlande upplevelse vi aldrig kommer att glömma. Nu har vi vinkat av Adelina och Mariyan som nu fick möjlighet att betala sin hemresa. Vi sa hejdå nere i hamnen vid tältlägret som varit deras hem senaste månaderna. Genom Google translate lyckades vi förmedla att vi var många som önskade dom en säker hemresa och att äntligen få återförenas med sina barn. Vi kramades, grät och de tackade Gud för att han inte glömt dom… Det är stort att få vara med och känna en sådan samhörighet trots språkbarriärer och kulturskillnad. Vi är människor med samma längtan, behov och känslor. Dom lovade att höra av sig när dom kommit hem så då skriver vi här igen. Ett stort varmt tack! ❤️”

Minst sagt magiskt. 

Frågan är bara : När vänder det? Det måste bli ett slut på detta. Världen är upp och ner. Det måste bli en ändring. En ändring nu. Punkt. 

Publicerat den

Löfven – din timing är rent ut sagt mycket dålig

Hur kan man besluta att avdrag för gåvor till välgörenhet ska tas bort? Löfven, din timing är dålig. Mycket dålig. 

Nästan lika dålig som att lägga moms på second hand. 

Att skapa möjlighet till ett civilt engagemang där folket vill vara med och hjälpa måste vara den bästa vägen för staten ochskattekistan. 

Om staten ”förlorar” 250 miljoner på avdragen så vinner man ju så mycket mer. Insatsen är ju så ringa i jämförelse vad hjälpen ger i reda pengar. Något som staten på ett sätt kan tillgodoräkna sig i sitt bistånd. 

Vinnaren blir ju den behövande ute i världen. Och dom är många. Det har vi verkligen blivit påminda om sista tiden. 

Det rimmar så dåligt. Å ena sidan stå och säga att vi måste hjälpa och sen samtidigt strypa möjligheterna. Var är solidariteten som man lyfter så högt? 

Jag har sagt det förut. Säger det igen. Vi behöver hjälpa på plats. Som vi genom alla tider har gjort tex genom missionen som kyrkor haft. Vi behöver hjälpa folk medan dom är på flykt. Så att inte ”utnyttjare” kan förstöra livet för dessa. Vi behöver hjälp dom som tar sig hit. 

Det är inte rätt väg att bygga välfärdsstaten på. Det finns ingen välsignelse i detta beslut. Det får vi tyvärr igen. Nej, dessa dryga 25 kr/invånare har vi råd med. Skulle tro att vi alla skulle kunna avstå det till förmån för dom som drabbas.  Om pengarna bara fick gå till just bistånd och inte in i skattekistan. 

Löfven och hela regeringen: gör om och gör rätt. Detta är inte ett bra beslut. Långt därifrån. Det är långt ut på dålig-kanten. Långt ut på skämskuddekanten. Mycket långt. Som medborgare skäms jag för detta beslut. Staten behöver uppmuntra till goda handlingar. Staten klarar sig intan sina medborgare. Så är det bara. Punkt.

Publicerat den

Att känna sig ensam i en större gemenskap 

Gemenskap är ju tänkt att vara just gemenskap. Synonymer till gemenskap är samhörighet, gemensamhet, samfälldhet; förbindelse, beröring, samband; samvaro, sällskap; samfund, krets. Om man nu googlar det på sidan WWW.synonymer.se. 

Ganska intressanta ord. Här ser du ord dom samhörighet, gemensamhet, beröring, sällskap. Du hittar inte ord som tex ensamhet. 

Under två söndagar har jag mött predikningar om hur viktigt det är att vi vårdar vår gemenskap. Att alla ska vara välkomna. En sak som slog mig när jag började gå i Renströmmen var just detta att man kände sig välkommen i dörren. Sedd. Ofta någon som tog i hand. Kanske blev det, och blir det, några ord man växlade med varandra. Fantastiskt bra. Så viktigt i alla sammanhang. Jobbet, föreningen, kyrkan, bostadsområdet eller vad det nu är. När jag flyttade in i Norrköping möttes jag av den lilla flickan med bruna vackra ögon. Hon hälsade med ”Ska du flytta in där?” ”Ja svarade jag” Då kom det ”Så kul”. Så välkomnande. Jag kände mig mer nyanländ än hon. När jag kom nu till min nya bostad var det flera som kom och hälsade mig välkommen till deras gata. Förr kom man med ”flyttgröt”. (Undrar jag om det existerar numera.) Så viktigt så betydelsefullt. 

Men vad som slår mig är att efter att ha bott nu ett år i Norrköping är det direkt ingen skillnad mot andra platser jag bott på. (Har ju flyttat 18 ggr enligt min mor). Det är en ganska stor skillnad mellan att möta en välkomsthälsning och ett flöde av gemenskap över tid. 

Man kan känna sig oerhört ensam i en större gemenskap. Borde vara omöjligt men det är i högsta grad möjligt. Jag som flyttat mycket kan nog med viss rätt säga att jag sett olika sammanhang i detta hänseende. 

Tro inte nu att jag fiskar efter inbjudningar även om det vore trevligt.  Jag har fått några och även hälsat på någon. När jag blickar tillbaka så ser jag liknande mönster. Under två år kunde jag räkna inbjudningar på en hand. Visst återkom samma personer som bjöd hem. 

Jag tror detta är mycket vanligt i många sammanhang. Borde definitivt inta vara så i kyrkans värld. 

Jag vet inte hur du har det. Kanske har du tänkt likadant. Hur är det möjligt att vara ensam i en större gemenskap? Kan bara konstatera att det är möjligt. Av olika orsaker kan man vara ensam. Även en frontfigur kan vara lika ensam som den som sitter i bänken. 

Nu vet jag ju att man ska ta egna initiativ. Det är ju inte det enklaste när man just är ny. 

Kanske skulle man bara hitta en lokal. Allmänt bjuda in alla som känner sig lite ensamma och se vad som händer. Känner du som jag? Vill du dela erfarenhet av detta? Tror du att man kan ändra på det? Skriv en rad till mig då på mailen pesko@me.com. Är du Norrköpingsbo kanske vi kan göra något åt det här.  

Jag mötte för några dagar sedan samma frustration om ensamhet i storsamhet. Hur svårt det kan vara att komma ny. Det har påmint mig om hur det ser ut i verkliga livet. 

Varför har jag valt att skriva om detta känsliga ämne idag? Jag är nämligen lite (läs mycket) trött på att höra pratet om det men se så lite verkstad omkring det. Med sorg säger jag det. Med all respekt inför alla frågor hur man ska lösa det. Ber om ursäkt på än gång om jag sårat någon. Min avsikt och syfte är ju naturligtvis att vi skulle kunna ändra på detta. Att vi får mindre och mindre av ensamhet i gemenskaper. Hur kan du lösa det i din förening, din kyrka, ditt bostadsområde? För egen del klarar jag mig ganska bra. Men visst, jag erkänner att ibland kan jag känna mig ensam i denna större gemenskap. Så har det varit på alla platser jag bott på. Man kan betänka då att jag i stort sett varit en offentlig person. Hur ska det då inte vara för den som är mer anonym?  

O att vi skulle kunna utrota ensamheten i den större gemenskapen. 

Publicerat den

Söndagstankar – ”Förrän”

”Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.” ‭‭Psaltaren‬ ‭139:4‬ ‭(1917 års översättning)

Innan ordet är på min tunga…

Bibelordet jag citerar är så befriande. ”Förrän” så skönt när orden stockar sig och tänket strular och det bara blir en suck….. 

Detta ord talar på något sätt om att Gud läser oss liksom redan i processen då vi försöker skapa en bön till honom. Han liksom vet att ibland är det svårt att forma orden som man så gärna skulle vilja säga men inte får fram. 

Detta lilla ord ”förrän” inger barmhärtighet och nåd. Något finns i samma tanke om anden. Anden som manar för oss med rop utan ord. Hur livet än ser ut för oss finns detta med oss. Så fantastiskt skönt. 

 Han känner det till fullo! Helt och hållet. Inget finns dolt utan allt ligger öppet. Han vet allt om det. På alla plan och nyanser. Dom frågatecken vi har, vår oro, våra misslyckande, vår sorg, vår kamp, vår bitterhet, vår längtan, vår glädje, vårt hopp. Allt! Ingenting är dolt. Åh vad skönt det är. Inför honom behöver vi inte ha någon mask eller klä ut oss. Vi behöver inte dra ner kepsen. Vi behöver inte inta någon form av attityd. Som sann kärleksfull far kan vi krypa upp i hans famn och bara vara. I ett förtroligt och öppet samtal. Ibland utan ord där blicken som möts säger allt. Ibland med en varsam kärleksfull tillrättavisning och ibland med uppmuntran. 
Så sker det denna dag och dagar som kommer. Gott att påminna sig om det. ”Förrän” 

Publicerat den

Som du vill att ….

Jag har en vana som återkommer ganska ofta. En vana som är lika med så många vänner jag har på Facebook (ja alla som vill skylta med det det vill säga)

Varje gång (med reservation att jag inte är inne på Facebook någon dag vilket faktiskt händer) jag ser någon fyller år skickar jag en hälsning. ”Grattis! Önskar dig allt gott!” Jag menar verkligen det. Förutom Guds välgång, frid och välsignelse är det nog det bästa man kan önska någon. Å andra sidan platsar det helt klart in i min önskan. 

Ibland, som nyligen, möts jag av denna hälsningsfras ”Önskar dig detsamma”. Sist det svaret kom så hajade jag till. Blev påmind pm något så viktigt. 

Ordspråket säger ju ”Som du vill att andra ska vara mot dig ska du vara mot dom.” Upptäcker att det finns många liknande satser och tankar om denna gyllene regel. Tex ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni göra för dom”. Tanken finns som säger ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”. 

Något som tangerar detta är ju ”Som man sår får man skörda”. Onekligen lite obekvämt. Men om man vänder på det så blir det ju något trevligt och fint. 

I dagar av flyktingkatastrof tänker jag också på bibelordet i Psalm 11:1 som säger ”Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka”. 

Vad har detta med min Facebookönskan? Jo, jag önskade någon allt gott och möttes av samma frikostiga hälsning om önskan om allt gott. Jag tror att vi får tillbaka generositet när vi själva är generösa. På något sätt avgör vi själva hur omgivningen skall bemöta oss. 

Man skulle lite förenklat säga att vill du ha glädje tillbaka så var glad. Vill du få uppmuntran så uppmuntra. Barmhärtighet var barmhärtig. Vill möta givmildhet så var givmild. Så kan vi tänka vidare på vad mer vi kan föra in i detta tänk. 

Omvänt törs jag knappt skriva om. Möter vi andra med negativa attityder får vi det tillbaka. 

Om vi nu stänger våra hjärtan för vad dom sker i vår omvärld kommer vi få skörda det själva.

För mig stämmer det till ödmjukhet och respekt. ”Som du vill att……”

Publicerat den

Du kan göra skillnad för den som just nu flyr

  På jobbet har vi T-shirts med ett skönt budskap. ”Jag gör skillnad”

Varje dag gör vi skillnad för människor på många olika sätt. Så fantastiskt roligt. Så fantastiskt meningsfullt. 

Vi är ca 60 butiker som kämpar varje dag för frigöra medel till att hjälpa. Vi är många som gör detta jobb. 

 

 Men nu känns det som att detta räcker inte till. Du måste hjälpa oss att hjälpa. Flyktingströmmen är katastrofalt stor. Vi behöver medel för att hjälpa på plats. Där problemen dom orsakar denna flykt. Vi behöver hjälpa i dom stora närliggande flyktinglägren.  Vi behöver mobilisera hjälp för dom som kommer hit. 
  Idag har jag, tillsammans med många andra skickat pengar till Erikshjälpens insamling för flyktingströmmen från Syrien. En väg vi vet fungerar. Pengar kommer fram i form av hjälp. Tryggt att veta det. 

Läs om det på Erikshjälpens hemsida om Syrien. Swischa till 1239009283 eller sätt in en slant via PG 90 09 28-3 Bg 900-9283. Märk din gåva med ”Syrien”. Du kan också göra det direkt på Erikshjälpens hemsida. HTTP://WWW.erikshjalpen.se 

Det är nu du kan göra skillnad. Hjälp oss hjälpa. Det är nu vi kan hjälpa flyktingar som dag och natt lever under en fruktansvärd situation. Vi har sett nog av bilder på döda barn och vuxna. Vi har hört nog om människor som för egen vinning ”hjälper” människor. Som allt för ofta leder till död. Det är nu vi ska göra skillnad. Tillsammans kan vi uträtta underverk. Du som ber, be för krigsherrar och människosmugglare. Be att dom får mjuka hjärtan så dom tänker om. Be för dom som flyr med livet som insats. Du som inte ber, nu kanske tillfället är befogat att göra det. Vi behöver gå samman. Tillsammans kan vi göra skillnad. 

Publicerat den

Människor som ger energi

Du har säkert mött dom. Dom är sällan medvetna om det själva. Blir överraskade när man berättar det för dom. Ofta ganska förvånade. 

Jag tänker på dom som tillför energi i en gemenskap. Dom bara är. Men genom sitt sätt att vara så händer det bara. Man blir glad i deras närvaro. Det påverkar på så många plan. Folk runt omkring får nytt mod. Kanske tom jobbar bättre. 

Vi behöver många av dessa människor. Speciellt när det tunga dagar och motiga dagar.  

Jag brukar påminna mig om Anna. Anna vet om att jag brukar berätta om henne. Anna är volontär på erikshjälpen i Örebro. När jag jobbade där, och det var lite extra tungt, gick jag till henne. Jag har inte träffat någon som diskar med en sådan energi som smittar av sig som hon. Bara att vara tillsammans med henne gav mig ny energi. 

Tänk att vi alla kan vara sådana. Fast några av oss har det mycket lättare för det. Tror du inte vi kan träna upp oss på detta område? 

Publicerat den

Samspel

Igår åkte jag till huvudkontoret på erikshjälpen över dagen. Under min resa blev jag påmind om hur viktigt samspelet är mellan oss människor. 

Kom i en rondell. En cyklist kom cyklande och skulle ta sig över gatan via cykelvägen. Vi har ingen ögonkontakt och det håller på att smälla. Cyklisten måste stanna om den inte leder cykeln över. Då måste jag stanna. 

På vägen hem har det hänt en olycka med en hästtransport. Transporten hade vält och precis när jag kommer så kravlar hästarna ur vagnen och börjar småspringer mot mig. Då ser jag att långtradare har ställt upp sig som skydd för trafiken bakifrån. Allt för att skydda hästar och folk. All trafik lugnar ner sig snabbt och ingen värre olycka hände. (Enl tidningen klarade sig hästarna bra)   

Tänk vad ett bra samspel i trafiken gör att det fungerar så mycket bättre. 

Samspelet mellan oss människor är så viktigt. Att vi öppnar oss från vår lilla värld och ser vår omvärld. Det är då så många olyckor och misstag uteblir. Det är när vi tränger oss före som risken ökar för kollision. 

Inte bara i trafiken är det viktigt. Där samspelet inte fungerar blir det svårt att fortsätta en gemenskap tex. Hur gärna man än vill och önskar. Vill man, kan man, ska man restaurera ett smspel som misslyckats? Klart man ska göra allt man kan för att det ska bli bra. Ibland går det inte. Punkt!

På jobbet måste det ligga i allas intresse att försöka samspela på bästa sätt. Somliga har bättre förutsättningar för ett bra samspel och får ta större ansvar i det. Andra har sämre förutsättningar för det men får ändå göra så gått man kan. Bara det är gott nog för att helheten ska kunna lyckas. 

I musikens värld är det så viktigt att man är samspelt i tex en orkester. Att man spelar i samma takt, på samma låt, på samma takt och följer harmoniseringarna. Man kan inte göra annat än att följa sin dirigent. Som också har att följa helheten från samma låt och samma noter. Samspelet är superviktigt. Annars låter det inte bra. 

Lika viktigt är samspelet mellan oss och den jord vi lever på. Går vi i otakt med naturen kommer det att gå oerhört fel. 

Tänkvärt är då att fundera över hur vi samspelar. Är du en typiskt solist bör du fundera på hur du kan börja samspela. Tror du att du inte kan samspela för att alla andra verkar vara så mycket bättre hoppas jag att du vågar kliva in. In i samspelet. Du platsar där. 

Samspelet kan avgör hur framtiden blir. Troligen är samspelet mer avgörande än vi ser och ibland vågar inse.