Månad: oktober 2015

Publicerat den

Kastar sten i glashus

Så är DÖ – decemberöverenskommelsen – dö. Löfven skriker ut att KD och alliansen sviker löften. Han kanske skulle tona ner retoriken något eftersom han sviker sina egna vallöften en efter en. 

Att DÖ är dö är väl både bra och dåligt. Sossarna har nog bäddat själva för detta. Ytterst kanske det är ett valresultat som tvingade fram något mindre bra. 

Har svårt att tro att det blir ett nyval. Blir det så har vi chansen att ställa det mesta tillrätta. Om nu bara partierna kan återta initiativet från SD. Ta debatten denna gång. Visa på sunda lösningar. Medmänsklighet och omsorg. Då vinner partiet människornas hjärta. 

Publicerat den

”Vad dumma vi var som inte tog chansen”

Stod och väntade på systerdottern och hennes sambo vid flyget. Så går det förbi några som tittar in på alla som ska iväg. Kvinnan säger lite uppgivet ”va dumma vi var som inte tog chansen”. 

Inte vet jag vad det handlade om. Hade dom fått ett bra erbjudande att få flyga iväg till varmare länder? Eftersom denna morgon var kall med höstens första frost så förstår jag henne. 

Men tänk, missa chansen till något bra. 

Vi människor får många möjligheter. Många erbjudande. Inte minst telefonförsäljare som menar att deras erbjudande är för bra för att missa. Dom tror ju starkt på sin produkt och blir ju inte så sällan rätt putt om man nekar till deras fantastiska erbjudande och mitt livs största chans. 

Du har säkert hamnat i valmöjligheter i livet också. ”Sitt livs chans” är väl att ta i men något i den stilen. Eller så är det just det som det är. Så står vi där och våndas. 

Kanske är denna kvinnas ord en kall morgon utanför Norrköpings flygplats inte så ovanliga. Vi valde bort möjligheten men ångrar oss senare. Speciellt kanske när vi ser andra som vågade ”kasta loss”. Kanske är det ord som får oss att tänka om inför nästa gångs möjlighet. 

Nästa gång, våga! Nästa gång, låt det inte sluta med att du ångrar dig! Nästa gång är det du som kastar loss och tar din chans och möjlighet som lagts framför dig. 

Publicerat den

En morgon i Småland….

  Det blev en morgon i Småland. Inte så planerad utan rent av lite av en impuls. 

Ganska skönt för en annars ganska så planerande person som jag. Agendan fylls ju dag för dag med olika händelser och måsten. Ibland är ju varje helg bokad av något. Får väl erkänna att jag har lite svårt att vara still. Fast det har blivit bra mycket bättre med åren. (Börjar väl bli lite gammal och trött 😊)

Ibland kan jag känna att det vore så skönt att bara leva från minut till minut. Helt oplanerad. Ta dagen som den kommer. Bara liksom se vad den ger. Inget ansvar. Bara glida med, typ. Vet inte om ett sådant liv blir vad man tror efter ett tag. Det livet blir väl också lite trist efter ett tag med längtan till något annat. 

Kanske livet med stort L stavas Lagom. Lagom av allt. Lite typiskt svenskt men å andra sidan är jag ju svensk. ”Typisk svensk” kan man ju diskutera men ändå svensk. 

Socialstyrelsen har ju gått ut ibland med rekommendationer om tex brödintag osv. Efter ett tag ändras det. Kostcirkel och jag vet inte allt vad vi ska leva efter. Så ändras det med tiden. Jag kan bara konstatera att lagom är bäst. Varierad kost med lagom av allt. Lagom träning. För mycket träning kan helt enkelt vara onyttigt. Lagom med sömn. Helt enkelt lagom. 

För många är ju ett lagom liv inget att ha. Allt ska ha en guldkant med mycket av allt. Jag vill påstå att det lilla, som ibland kan ses som lite väl mycket lagom, kan ha sin egen förgyllda guldkant. Som en morgon i Småland hos sin son som ännu sover gott 😊. 

Så ett liv lagom planerat med lagom mycket impulser kanske ändå inte är så dumt.

Publicerat den

Han la sin högra hand på mig….

När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: »Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket. (‭Uppenbarelseboken‬ ‭1‬:‭17-18‬ B2000)

Denna text är hämtad från uppenbarelsenboken. På många sätt en svårläst bok. Samtidigt en bok som vill ge trygghet inför framtiden och evigheten. 

Höger hand står för styrka. Samtidigt ligger det något skönt i detta uttryck. ”Han la sin högra hand på mig”. Talar om omsorg och beröring. 

Tänk att vi inte behöver vara oroliga inför evigheten.  Det finns ett liv bortom det vi kallar död. Vi har något att se fram emot. 

Tron på Gud sträcker sig längre bort än vår död. Vi har något underbart att se fram emot. 

Vi behöver inte vara rädd för detta. Genom vår väg tillsammans med Jesus är han vårt löfte på denna evighet. Han säger själv att han är vägen till denna evighet. 

Det finns en bibelvers som ibland kallas för ”lilla Bibeln”. Den liksom sammanfattar kärnan i Bibeln budskap ”För så här älskade Gud världen: Han gav sin ende Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

Publicerat den

O-Äntligen. 

Igår trodde jag var dagen då jag trodde att jag skulle få ropa ”ÄNTLIGEN!” Men inte då. 

Igår trodde jag dagen var inne då en sann fredskämpe skulle få Nobels Fredspris. Men inte då. 

Igår trodde jag att tiden var mogen för en person som mitt i en bortglömt krig gjort skillnad för så många människor. Mest kvinnor. Kvinnor som drabbats av mäns mest avskyvärda ”vapen” våldtäkt. Men inte då. 

Kanske just för att det är män som utsätter och kvinna som blir utsatta.  Kanske för att han räddar liv på afrikanska kvinnor och inte några andra kvinnor. Kanske just för att det är opolitiskt korrekt. Kanske för att mission är inkopplad. Kanske för att man helt enkelt inte tycker att Denis Mukwege inte är värd att få Nobels Fredspris. 
 
Men om någon är värd att få ett fredspris så är det han.  Hans livsgärning är något långt mer än vad många andra har lyckats med. 

Läs vad Dagens Nyheter skriver om honom. Varför inte se honom på SVTplay. Sen kan du börja leta dig fram på nätet och läsa om denne man och vad han fått betyda. 

Jag säger bara ”NÄSTA ÅR!” måste det bli. Nästa år måste Dennis få fredspriset. Ge honom det innan det måste ges postumt. Det blir ett pris där många kommer att få del av dess mereffekter. 

NÄSTA ÅR!

Publicerat den

Att återhämta sig 

När man varit ute och sprungit så behöver man återhämtning. I alla fall jag. När jag sprang igår så blev det ca 15 km. Typiskt nog dog batteriet innan jag han hem. Men den registrerade i alla fall 13 av dom ca 15 km det blev. 

Att ta en dusch och bara låta kroppen återhämta sig är en skön process. Tröttheten sprider sig i lemmarna och kroppen liksom ”stannar av”. Tror att du kan hålla med om att en kropp som tränat behöver just återhämtning innan ett nytt pass tar vid. 

Det konstiga är att vi har lite svårt att se det i andra sammanhang. När du fyllt din almanacka med för många uppgifter. Dagarna har på tok för mycket i relation till just återhämtning. Vi vill ju så gärna vara effektiva och präktiga. 

Återhämtning – en stund då vi åter kommer i en normal livsrytm och får känna att kraften vänder tillbaka. Som att få ny kraft igen dör den gamla tig slut. 

En muskel som fått för mycket mjölksyra gör inget bra jobb. Kan lätt bli kramp. Liknande sker ju i vår vardag när vi pumpat på för mycket. 

Nu behöver ju inte återhämtning innebära totalt soffläge. (Trots att det blev min återhämtning igår) Simmarn verkar simma ”ner” sig efter ett tävlingspass. Kanske vi kan lugna ner oss genom ett lättare sysselsättningspass. 

Jag tror dock att både du och jag mår bäst av att se till (läs:”boka in”) att vi får tid för återhämtning. 

Publicerat den

Tänkte erövra framtiden

Att se in i framtiden har nog alltid farsinerat oss. Igår var jag inbjuden till ”Framtidsveckan”. 

Tänk att få en sådan inbjudan. Att få ta tag i framtiden. 

Men tänk efter. Visst ligger det något bra i detta?!! Framtiden – den är ju så facinerande. Den drar ju oss till sig. Samtidigt är det vi själva som skapar den. 

Vad är det för framtid vi vill ha? Vad för framtid vill vi ge våra barn? 

I söndags lyssnade jag till min farbror Göran i en gudstjänst i Krokek. Han sa så här ungefär: ”Vad är viktigaste inför framtiden? Framtiden formas genom det sätt och hur vi tar hand om våra barn. Barnen är vår framtid”  Så ska vi erövra framtiden gör vi det genom att satsa på barnen, om man ska fundera på hans budskap. Ligger ju rätt mycket i det. När jag lyssnade på Framtidsveckans fokusgrupp blev jag än mer övertygad. Den är barn och ungdomar 7-25 år. ”För dom är såååå viktiga!” 

  Vi har rätt viktiga beslut att fatta inför framtiden. Hur vi vill leva den. Hur vi vill att vår miljö ska se ut. På alla plan har vi viktiga beslut att fatta. En del menar att det är kört för vårt klimat. Andra menar att det finns hopp. 

Hur det än är så är det vi som ska erövra framtiden och inte den oss. Men om vi inte tar tag i den blir den herre över oss.

Gårkvällens samling är introduktion inför Framtidsveckan i april nästa år. Tänk att det finns Framtidsveckor….

Publicerat den

-”Vad ska vi ha dom till?”

Just nu så är det många på flykt. Alla dom som kommer till vårt land är ju rätt få i jämförelse med hur många det i själva verket är. 

Jag mötte en kommentar nyligen. ”Vad ska vi ha dom till?”  För mig existerar inte den frågan. Lyssnade på två unga kvinnor som är på flykt. Dom fick frågan vart dom skulle vilja bo. Svaret kom direkt. Hemma i Syrien. Så självklart. 

När man ser hur deras hemstäder är bara ruiner efter bombanfall inser man omöjligheten i denna önskan just nu. 

Vi måste bara välja att ta emot dom tills deras möjligheter att bända hem blir just en möjlighet. 

Jag tror att dom flesta av oss människor vill bo i vårt eget land. Landet vi fötts i och vuxit upp i. 

I solidaritetens anda kan vi inte fundera i banor om vad vi ska ”ha dom till”. Nej, vi måste hjälpa dom. Snarare skulle vi fråga oss vad dom kan tillföra och berika vårt land och vår gemenskap. 

Tänk att fly. Riskerat sitt liv. Väl framme i tryggheten så möter man mäniskor som funderar över vad ”man ska ha dom till”. Som om vi skulle stå där med någon form av slavhandel. Måste också varit fruktansvärt att komma med buss till friheten och mötas av stenkastande människor. Hur snett har det då gått?  Hur tokigt kan en människa hamna? 

Tycker mig se att Sverige har talat tydligt. Ena helgen samlar vi in ca 40 miljoner för att hjälpa flyktingsituationen. I den andra helgen samlas det in nästan det dubbla till världens barn. ”Vi vill hjälpa!” säger det med all tydlighet. 

Nu väntar vi bara på regeringen och deras ödmjuka vändning att inse att staten behöver hjälp med att lösa detta. 

Publicerat den

Turbyxor

  
Kommer du ihåg tv-serien ”Pojken med guldbyxorna”? Det var ju killen som plockade pengar ur sin fickor. Först var det väl tior och sen blev det hundrakronorssedlar.  Inga dåliga byxor. 1975 var väl året.  Inte konstigt att man gick och drömde om sådana byxor. Tänk vad livet skulle bli både lättare och bättre. Man skulle inte behöva kontokort med koder sommar så lätta att tappa bort. Inget konto på en bank som bara tar massa avgifter. Helt enkelt den optimala lösningen på pengaproblemet. 

Nu verkar det som att XXL har hittat grossisten som har uppföljningen på dessa byxor . Turbyxor! Byxorna har strechinfällning för bättre rörelsefrihet. Perfekt. Har du otur med vädret? Dessa byxor avvisar detta väder. Nu kan du verkligen ha tur med vädret. Turbyxa, vem vill inte ha det?  Det händer väl alla att vi har otur. Här är botemedlet.

Dessa byxor funkar säkert på många olika områden. Otur i kärlek. Otur med placering av pengar. Otur i trafiken när man väljer fel väg. Otur i affären när man väljer fel kassakö som går för sakta. Otur i tänket. Ja, jag tror att det klart finns en marknad för dessa byxor. Jag har alltid hävdat att XXL är en bra och trevlig butik. Utbudet är exemplariskt. Nu har som lyft sig en nivå upp. Fantastiskt! 

Man kan lugnt säga att utvecklingen går framåt. Undrar vad som kommer efter detta. 

Upplever du att du har för mycket otur så bör du alltså investera i dessa byxor. Verkar onödigt att önska dig lycka till. Det går nog av bara farten. 

Publicerat den

Preskriberat brott

Året var nog 1976. Den stora affären commers fyllde 10 år. Så även jag. Jag fick åka in till stan och hämta en keps och T-shirt där det stor ”Commers och jag tio år”

  Det året fick jag pröva Lizzys moped. Lizzy bodde i den lilla lägenheten ovanpå kyrkan. En liten smal trapp upp som hon kröp upp och ner i. Hon gick mycket dåligt efter att ha haft polio när hon var liten. För att hon skulle kunna ra sig till affären hade hon denna variant av moppe. 

Den var ju lite spännande. Nu borde jag väl varit äldre för att få köra den. Lizzy fick väl inte heller låna ut den till en mindreårig trots att jag bara körde den på kyrkans (!) parkering. Men detta bör väl rimligen vara preskriberat vid det här laget. 
Men det var kul. Inte konstigt att man kände sig som en kung. Undrar jag om pappa tyckte om detta. Men han kunde väl inte bli arg på tant Lizzy. Vaktmästarinnan i kyrkan.