Månad: december 2015

Publicerat den

Vad är en människa värd?

Vad är en människa värd?
Läser om julgalan som tydligen lackat ut totalt. För en kväll, EN kväll, lär, om Expressen har rätt (😳), artisterna ha 80000-25000kr per artist! Tittar man på antalet tillfällen varje artist är med blir det en ganska ansenlig summa för varje artist. 

För en tid sedan kom det fram att Röda Korsets ordförande hade en grymt hög månadslön. 

Frågan blir ju , vad är en människa värd? 

Värdet ligger inte på det ekonomiska planet. För inga pengar i världen räcker för att på något sätt ge dig som människa rätt värde. Du är så oerhört mycket värd. Inget kan ersätta dig. 

 Om någon säger att du är värdelös så välj att inte lyssna på det. Det är inte sant. 

Tänk vad många gånger vi sätter ner värdet på oss själva bara för att någon annan påstått vår värdelöshet. Så går vi på det. 

Så vad är en människa värd? Inga pengar i världen räcker. Samtidigt kan det inte vara rätt att ge en artist 250000kr för en kväll. 

Publicerat den

Tack gode Gud att det vänder nu

Tack gode Gud att det vänder nu
Nu går vi mot ljusare tider.  Något jag tycker mycket om. Det är som att sätta punkt på något och börja på något nytt

Lite av en försmak av nyåret. Man gör bokslut och vänder blad. Det är ju så mitt liv ser ut just nu. Avslut och start på något nytt. Starta om liksom. Lämnar ett jobb för ett nytt. 

Tänker vi efter så gör vi det lite till mans då och då. 

Det innebär att vi lägger saker och ting bakom oss. Det får läggas i minnenas arkiv. Somligt vill vi glömma. Annat behöver vi bearbeta så vi kan förhålla oss på rätt sätt till det. Somligt vill människor påminna oss om fast vi vill glömma det. Somligt behöver vi lägga under nåd och förlåtelse för att kunna gå vidare. Annat har gett oss bättre förståelse och lärdom. 

Det bästa med detta dygn är att nu blir det inte mörkare. Bara ljusare. Det känns så gott. 

Kanske kan det få vara det vi tar med oss. Nu vänder det. Tack gode Gud för att det vänder nu. 

Publicerat den

En sen kväll vandrande i ett mörklagt Renströmmen. 

 Du har säkert sett filmen Natt på museet.  Det händer rätt mycket på museet under nätterna. 

Man kan inte säga att det gör det när man är helt ensam på renströmmen sent en kväll. 

I en lokal som flödar av liv under dagarna blir rätt ödslig när det är mörkt. Det blir stilla och tomt. Med ett eko som inte finns annars. 

Tänk vilken skillnad det kan vara i ett rum när det är mörkt  och tomt. 

För nu mycket länge sedan mötte jag Lotta som sa något som jag ofta tänker tillbaka på. 

”Livet är som ett stort tomt rum. Det upp till dig och mig vad vi fyller det med.”

Vi kan fylla rummen med ljus, möbler och massa folk. Det skapar själva rummets känsla och identitet. Dess atmosfär och det som sätter spår efter ett besök i det. Något som göra att vi trivs och vill stanna i det rummet. 

Så är det med livet. Precis så är det.  

Publicerat den

4:e Advent. 

Maria, Jesu mamma, måste ha blivit minst sagt rädd och förundrad när ängeln kliver in i rummet. Var det en dröm? Vålnad? Eller var det verkligen på riktigt?

 

Då sade ängeln till henne: ”Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Luk 1:30-31

 

Maria är inte gammal när detta sker. Det påminner oss om att Gud inte ser till ålder och vunnen kunskap av att vara upp till åren. Han utser efter andra kriterier. Han ser till hjärtat, det inre livet, än yttre skönhet och kompetens. Marias villighet och hennes inställning till Gud skapade denna möjlighet tror jag.

Maria var precis som du och jag verkar det som. Hon tvivlade liksom du och jag kan göra ibland.

 

Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”.

 

Kanske är det en helt naturlig reaktion när vi blandar in vår möjlighet, att göra något, med Guds möjligheter. Tänk om vi bara kunde slappna av och ge Gud utrymmet att verka. Men ängeln hjälper Maria med hennes tvivel.

”Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.”

‭‭

 

Ängeln ger förutsättningarna för det under som skall ske med henne. Likaså är det med dig och mig. När vi uppfattar en kallelse från Gud ger Gud oss förutsättningarna och den utrustning vi behöver.

Nyckelordet, eller kanske nyckelhandlingen, hos Maria är hennes vilja.

”Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.
Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”

‭‭‬ ‭‬‬”Ske med mig”. Att ge tillåtelse. Att gå frivilligt in i något. Kanske kan Maria uppmuntra oss till sådana trossteg denna dag.

Publicerat den

Skillnad 

Det är 19 december. Igår hade vi 11 grader varmt. Varmt. 

För några år sedan, då jag bodde i Julita, kom första snön i början sv oktober och låg kvar in i mars. Det var en lååååååång vinter. Väldigt lång tyckte jag då och tänker så idag också. 

Under dom år som jag bodde i huset hade vi blandad kompott när det gäller vinter. 

Dom vintrar med mycket snö. Kunde vi ha tillpackad snö på backen som var högre än knähöjd. Andra kunde bli på tok för snöfattiga. Men alla olika typer av vinter kom och gick. 

I ljuset av det är det svårt att förstå  klimatförändringar. När jag ser gamla kort på huset var det på samma sätt då. 

Att inte haft någon snö än känns trist.  Nog för att jag älskar sommaren och vill gärna ha dom längre. Men en snöfri vinter, och speciellt jul, känns inget roligt. 

Men snart vänder det. Snart blir dom mörka nätterna kortare och dom ljusa dagarna längre. Det gillar jag mitt i denna klagan över frånvaron av snö. 

Så tänker i alla fall jag. 

Publicerat den

Sista dagen på jobbet – stort tack!!!

Idag gör jag sista dagen på jobbet. En kluven känsla minst sagt. Att å ena sidan självvalt bestämt sig att sluta, se fram emot ett nytt jobb, tacksamhet för det som varit, en spännande framtid känns det lite dubbelt just idag.

En dag av tillbakablick där det hänt så mycket. Flytt av butik som den stora händelsen.  En försäljning vänt radikalt.

Det som ändå sätter djupast spår hos mig är möten med medarbetare och kunder. Samtalet om vårt mål. Att hjälpa människor. Så blir helt plötsligt djupet i det mötet man minns mest. Nöden för någon annan.

En tid som nog varit jobbig på många sätt. Men som gett mig mycket.

Stort tack till alla medarbetare i butiken. Ni är guld värda. Utan er hade vi inte den framgång vi just har. Stort tack till dig som är gåvogivare. Utan alla saker ni skänker vore vårt uppdrag omöjligt. Ett stort tack till dig som kund. Tack för att du väljer att handla hos oss. Tillsammans blir detta så bra. Tillsammans förändrar vi världen genom att ge liv åt barns drömmar.

Nu önskar jag Erikshjälpen i Norrköping all lycka i framtiden. Önskar min efterträdare Hanna allt gott och en fantastisk tid som butikschef. Jag kommer att följa er med glädje och stort intresse. Glädja mig ned er framgång ni kommer att leva med.

Publicerat den

Att stå i kärlekens tjänst…..

Härom dagen blev jag påmind om vår grundare av erikshjälpen igen. Erik Nilsson.  När han skrev sina brev fanns det ett vackert uttryck som mycket ofta återkom. 

I kärlekens tjänst

I kärlekens tjänst. Så beskrev han sitt uppdrag och sig själv. Visst är det något vackert över det. 

Att jobba i biståndsarbete måste ha detta som grund. Att man vet varför man gör det. 

Tänk om det kunde smitta av sig på Europas flyktingarbete. Tänk om alla på Migrationsverket fick, kunde och ville ha det som sin drivkraft och det var inskrivet i arbetsbeskrivningen. 

I kärlekens tjänst

Mycket av våra insatser på jobbet och på fritiden skulle få en skön atmosfär omkring sig. En vilja av att göra det därför att man drivs av varma värden. 

Vi behöver se människan bakom dom stressade flyktingögonen. Att kunna få se den vi inte gillar i ett annat perspektiv. 

Så vi som jobbar i Erikshjälpens butiker vill följa hans exempel. Vi gör detta i kärlekens tjänst. För alla dom som behöver få del av den insats vi gör. Kärleken till att hjälpa får prägla vår dag och insats. 

Men ha lite kärlek över till oss om du möter oss då vi har en mindre bra dag. Då vi är trötta och slitna i det viktiga uppdrag vi står i. Då behöver vi få känna kärleken flöda. Det ger oss ny kraft och nytt mod. Så kan vi satsa ännu lite mer i kärlekens tjänst och uppdrag. 

Det är så livet fungerar. När man är i en tung period och man möter kärleksfulla människor blir livet så mycket enklare. Där ord blir fattiga vägs mötet av en kärleksfull människa upp så mycket mer. Då kan en varm blick eller en god kram ha större värde och påverkan än ack så många ord. 

Publicerat den

Att fräscha upp minnet….

På nyårsafton skall jag få göra något jag saknat mycket. Att sjunga i kör. På nåder får jag sjunga med Can’t stop igen. Om så bara för en kväll. 

Listan på låtar kom och cd och igår kväll fick jag öva med kören. 

Oj oj. Detta är minnesträning för en gammal man som jag. Visst, flera låtar är helt nya men några är faktiskt både kvar och avdammade på nytt. 

Visst är det intressant. Skrivit om det någon gång tidigare. Hjärnan är ju fantastisk. Tid efter tid kommer låtar och stämmor fram ut ur minnets gömslen. 

Så till nyårsafton i Örebro kanske alla tonminnena har kommit fram. Hur som helst är det hur kul spm helst. 

Tack för igår kära körkompisar. Det var sköj! Ses på nyårsafton. 

Publicerat den

Att inte bli vald ….

Satt och lyssnade på Henrik när han talade i renströmmen i söndags. Han sa att han aldrig blivit vald som Lucia. Jag uppfattade det som att det var egentligen inget större problem för honom. Men säkert för många tjejer som aldrig blivit valda som Lucia. 

Så drog han parallellen att inte bli vald på gymnastiken. Jag minns det så väl. Att stå där som oftast sist vald. Hade nog varken utseendet eller kompetensen för att bli vald tidigt. Minns första gången man insåg att jag var rätt bra på att vara målvakt i handboll. Vilken känsla att då bli vald rätt tidigt. 

Hur kunde en lärare utsätta ungdomarna för detta fruktansvärda att en elev fick välja lag? Har försökt att hitta fördelarna som kan överväga nackdelarna. Men jag går bet varje gång jag försöker. Att redan som barn väljas bort eller inte bli vald tidigt pga av någonting kan sätta djupa spår för resten av livet. Att vara mindre bra på gympa och till det vara en rödhårig kille med mycket fräknar är ingen bra combo i gympa. 

Till gympalärarnas försvar så såg dom nog att jag gjorde så gott jag kunde utifrån mina förutsättningar och kraven för olika betyg. Hade 4 (av skalan 1-5) när jag gick ut nian. Helt okej för mig. 

Men frågan stannar kvar inom mig efter söndagens gudstjänst. Hur väljer vi människor? Hur väljer vi som människor? Vi väljer allt för ofta efter yttre betingelser än djupare värden. 

Hur börjar livet när man inte känner sig vald redan som barn? Hur påverkas livet som vuxen när man uppfattar sig bortvald? Vad händer inom en människa som inte blir sedd? 

Är man inte ”inne” så blir man allt för ofta bortvald. Även som vuxen. Man släpper in den i sin gemenskap som i andras ögon är okej. Istället för att se person genom sina egna ögon. 

Publicerat den

Nu börjar sista veckan…..

Nu börjar sista veckan på jobbet. Några arbetsdagar och sen lite ledighet resten av året. Just nu känns det som ett bra slut på detta år

Sista arbetsveckan innebär mycket av avslut. Städa ur kontoret. Samla ihop dom sista pärmarna till min efterträdare. 

Att göra något av sista gången har något av vemod över sig. För varje del är det att sätta punkt. Det finns något av sorg över det. 

Samtidigt är det tacksamhet också. Visst är det så. Till största delen. Tacksam för resan och erfarenheten. Sett hur det gått. I vårt fall fått en ny fin butik. Så roligt. 

Så nu börjar nedräkningen på allvar. Om fem dagar checkar jag ut. Mot nya äventyr. Lite pirrigt och spännande. Som att leva just nu och samtidigt längre fram i framtiden.