– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Aftonbladets avslöjande om Kommunalarbetarförbundets lyxkrog måste få någon form av konsekvens. Det räcker inte med att man säljer krogen. Ledningen bör lämna sina uppdrag också. Deras förtroende bland sina medlemmar är krossat.
Tragiskt bedrövligt och mycket märkligt av ett fackförbund.
Gör om gör rätt
Sitter och läser om den svältkatastrof som börjar visa sig i Etiopien. Man beräknar att ca 10% av befolkningen kommer att drabbas. Kanske tom 15%. Det är vattenbrist och skördarna slår fel. Bönder förlorar hela sin skörd. Alltihop. Inget går att rädda.
10% låter inte så mycket. Men tittar man närmare på Etiopien innebär detta 10-15 miljoner människor som drabbas. Det innebär i jämförelse hela Sveriges befolkning. Och Norges. Tänk dig att alla vi på denna stora halvö skulle dö bort i svält. Förlåt mig men då skulle det nog bli en större reaktion ut över världen än om det skedde på andra platser.
Jag tror att vi har svårt att greppa omfattningen på denna katastrof. Vad jag förstår är det inte bara i Etiopien som det är problem med vatten och mat. Skulle vi börja se problemen i vitögat skulle vi nog få sömnproblem.
Vidden av en katastrof är svår att förstå på avstånd. Alla byar och städer som som är totalt sönderbombade i Syrien. Vattenbrist. Matbrist. Människor som flyr för sina liv.
Att förstå en katastrof är svårt för oss som har det så bra. Men tillsammans kan vi göra en skillnad.
I Etiopien har man varnat för detta länge. Ändå menar man att hjälpen troligen kommer för sent. Därför att man varnat för sent? Nej det är nog inte problemet. Snarare är problemet att dom som kan hjälpa har svårt att vakna och sätta igång.
Här är det lätt att se behovet. Lätt att veta vad man kan göra. Det handlar om att sända mat och vatten till Etiopien. Så det är bara att hoppas att när FN ropar på hjälp kommer många länder att hjälpa till.
Ett bibelord kommer till mig…..
Sänd ditt bröd över vattnet, för med tiden får du det tillbaka.
Predikaren 11:1 SFB15
När jag var liten så åkte jag med min morfar till hans kolonilott. Ett litet ställe där han hade en liten stuga och lite mark där han kunde odla lite grönsaker tex.
Vi åkte på hans blåa crescent compact. Morfar var ganska stor så att se något framåt var inget alternativ att tänka på.
Varje gång (vad jag minns i alla fall) stannade vi vid kiosken som vi passerade på vår väg till kolonilotten. Där köpte vi marmeladstänger. Jag kan fortfarande efter mer än 40 år sedan påminna mig om smaken. Knastret av sockret och den fruktiga smaken.
Kiosken finns fortfarande kvar. Om än lite ombyggd och tillbyggd. Nu var det länge sedan jag stannade där. Jag gjorde det för ca tio år sedan. Då sålde dom fortfarande marmeladstänger. Kiosken ligger på väg ut ur Katrineholm på vingåkersvägen.
Det lilla huset på kolonilotten hade ett litet kök typ. Där trängde vi oss in och åt våra köpta stänger. Jag minns att jag tyckte att morfar knappt fick plats i det lilla köket. Kanske inte ens var så men så minns jag det.
Tänk att ett minne kan smaka. Första gången jag åt denna marmeladstång efter många många år sen jag var barn så smakade den likadant. Det var som att återvända till den tiden då jag var 4 el 5 år.
Lyssnade på kulturdelen i aktuellt. Ett inslag menade att mitt i vår välfärd och goda utveckling är vi dom mest ensamma i världen.
Hur blev det så?
I ljuset av hur vi förr bodde generationer på samma gård är det lite tragiskt. Då hade vi mycket närhet till varandra. Nu har vi skapat ett välfärdssystem där vi ska klara oss själva.
Samtidigt är det nog inte bara vår välfärd som är den enda orsaken. Vi har utvecklat något som mer liknar sig själv nog. Vi skapar grupper som blir svåra att komma in i.
Jag kan bara konstatera att jag bott i Norrköping under ca 1,5 år. Under den tiden har jag inte fått så många vänner som kan sägas att man umgås med. Jag är inte alls bitter. Inte på något sätt. Men visst kan jag erkänna att jag känt mig ganska ensam. Har skrivit om det tidigare också. En ensamhet som stundom blivit rätt jobbig. Visst ligger det också på mig. Absolut. Men det blir för enkelt om man nöjer sig med den åsikten. Det är en brist i våra större gemenskaper när vi har så svårt att bjuda in nya människor till gemenskapen. Inte konstigt att vi då blir dom mest ensamma människorna i världen. Säger man i den stora gemenskapen nej, inte öppnar upp, kan man inte lägga skulden på den nye. Genom att visa gruppindelningen redan i den större samlingen har man där gett den tydliga signalen att det inte är någon idé att bjuda in. För vem kan bjuda in en så stor grupp i kanske en liten lya? När man sen bjuder till så får man inget svar. Då är det tydligt nog.
Jag tror att vi behöver bestämma oss för att öppna våra gemenskaper. Dom som kan ändra på den uppfattningen att vi är dom mest ensamma är vi svenskar själva.
Här tror jag kyrkorna måste gå före. Skapa miljöer där människor kan mötas. Frågan är bara om vi vill lämna vår bekvämlighet och invanda mönster.
För nu ganska många år försökte jag få med mig mina grannförsamlingar att skapa mötesplatser för ensamma. Jag fixade inte allt jobb själv. Fick ingen att tända på idén. Så det gick inte att genomföra.
Jag är rädd för att det är svårt att bryta ensamskapet. Vi är rädda för att själva bli ensamma så vi håller hårt i vår gemenskap och släpper omedvetet (eller medvetet) inte in någon i gruppen. Kanske har vi själva haft svårt så nu vill vi inte riskera något.
Inte konstigt datingsighter kommit till. Ingen skugga på det men det visar på en brist trots allt.
Visst ligger det mycket på oss själva. Men utmaningen ligger på ledarskapsnivå också. Långt mycket mer än att uppmana till att hälsa på varandra.
Hur kunde det bli så? Låt oss släppa den frågan. Vi får ta sikte på att bjuda till och göra något åt den istället. Det är ju ändå till sist det vi behöver ändra på.
Hoppas att vi ska få höra om oss svenskar att vi är dom mest öppna och inbjudande personer i världen. Att vi bryr oss om varandra. Att vi ser varandra.
2 Hur ljuvliga är ej dina boningar, Herre Sebaot!
3 Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig,där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.
5 Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt.
Psaltaren 84:2-5Svenska Folkbibeln (SFB)
En bild av vart Gud bor är i himlen. En värld Bibeln beskriver. Inte minst tydlig då Bibeln beskriver Jesu himmelfärd tex.
En annan bild är att Gud bor i sin skapelse. När jag hade mina skogspromenader i bön kunde jag på ett särskilt sätt uppleva att Gud var där. Det visade sig att min gode vän och gjorde sin färd genom samma skog. Han sa vid ett tillfälle ungefär så här: ”Det vet väl du att Gud bor i vår skog!” Han hade gjort samma upplevelse.
Samtidigt ger Bibeln en bild av att Gud bor i dig och mig. T.o.m att vi är hans tempel. Tänk att han kan tänka sig att bo i oss.
Det finns ett gammalt uttryck dom säger att Gud är allestädes närvarande. Alltså finns över allt.
Ibland tolkar vi det att då behövs inte kyrkan och gudstjänsten. Lika lätt har vi nog också kunnat säga att det är bara i kyrkan Gud bor.
Jag skulle vilja säga istället det öppnar för bara fler viktiga mötesplatser med Gud. I kyrkan då gudstjänsten ger oss något genom direkt möte med honom eller genom någon annan. Likaså när vi går i skogen eller till jobbet, sitter i bilen eller är med vännerna.
Enkelt sagt skulle man kunna säga att Gud är där du är. För han älskar att vara med dig. Vill vi så kan han liksom flytta in permanent.
Då blir du och jag en ljuvlig boning. Salig betyder bla lycklig och välbefinnande. Ingen dum känsla att få ha när Gud ger sig till känna inom oss.
Jag har ju utryckt en viss kärlek till sommaren på min blogg. Och jag står fast vid att jag lutar mer och mer åt att gilla sommaren mer än vintern.
När det är sagt så får jah ändå erkänna att vintern är vacker. Även i billyktornas sken. I torsdags kväll åkte jag ner mit Jönköping för några dagars jobb igen.
Vägen ner varierades med olika köldnivåer. Ett häftigt fenomen när kölvattnet vid tekniska verken i Linköping gav ett läckert moln ”från ingenstans” som reste sig upp.
Längre fram kom stora snöflingor. Tack och lov så var det kördugliga hela vägen.
När jag sen svängde in på den lilla vägen till mitt extra boende för en tid blev det riktigt vackert. Inte massor med snö. Ser mer ut än vad det är. (Vilket inte gör mig något. Då blir vi nöjda allihop typ).
Ett landskap i snö är vackert. Jag erkänner det.
Att bo i Sverige ger denna fördel med en natur som byter skepnad så vackert.
Men………
Jag längtar till sommaren och färska jordgubbar.
Det finns nog rätt mycket jag inte förstår. En sådan sak är varför inte bensinpriset rasar när råoljepriset rasar.
Vad jag däremot förstår bättre, om än motvilligt, är att när råoljepriset höjs så höjs bensinpriset direkt.
Om jag blir statsminister ska jag ändra på det.
Nu är ju sannolikheten väldigt liten att jag blir statsminister. Och så länge MP får vara med i regeringen lär det inte bli lättare på detta område.
Troligen är det väl så att vi bilister får helt enkelt Sverige att rulla på flera sätt. Så egentligen borde ju alla vara glada för alla skattepengar vi rullar in i skattekistan.
Så det blir att se till att alla som äger en bil får en rejäl löneförhöjning så att vi kan tanka våra bilar ännu mer.
Nu är det ändå upp till bevis för bensinbolagen att skynda efter med att sänka priset.
Eller har jag fattat detta helt fel? 😳 Ordet ”rasa” inte alls har att göra med att ”rasa ner”. Det handlar mer om att priset är hysteriskt, far ohämmat framåt och är rasande och arg och på så vis går upp????
Kanske har ordet ”rasa”* inte alls med bensinpris att göra. För man kan ju inte beskylls priset för att falla ihop, leka glatt med oss osv. Möjligen att det bråkar med oss.
Hur som helst….. Bensinpriset är inte logiskt på något sätt. Helt klart var det billigare då pappa var ung.
*Synonymer till rasa
1. störta omkull, störta, falla ihop, falla, ramla, häftigt glida ned; bryta samman, raseras, krossas, ödeläggas; rusa, skena
2. fara fram, härja, grassera, storma, dåna; vara ursinnig, bryta ut (mot), släppa lös sitt raseri
3. stoja, väsnas, leva om, leka vilt, leka, stimma
*Vad betyder rasa?
falla ihop, störta omkull, häftigt glida ned
leka glatt och bråkigt: låt barnen rasa ut; fara hårt fram: stormen rasar
vara ursinnig, rasande || -de
Igår var jag på årshögtid i kyrkan. Bara det är ju glädje för mig som går i kyrkan.
Efter gudstjänsten så tog jag en promenad innan maten.
Det var länge sedan en sådan promenad var möjlig. Förkylning och ryggproblem har hindrat. Men igår blev det möjligt. Vilken skön promenad. Det var kallt. Men med rätt kläder på sig var det så friskt och skönt.
Att gå i solnedgången och andas denna friska klara luft så befriande. Nästan som en försmak av vårkänslor. Ja, jag vet att det var -11 och dom första riktiga vinterdagarna vi haft. Ja det är bara början på vintern. Men ändå.
När jag kom hem blev det att laga mat. Till efterrätt blev det kaffe (!) glass och jordgubbar. Du läste rätt. Det blev liksom pricken över i-et. Typ påminnelse om sommaren som gick eller längtan till den som kommer.
Får säga det att denna promenad var efterlängtad. Skönt att steget var spänstigt och att tempot höll ända hem.
En vinterdag som denna gör himlen så vacker. Bara den utsikten lyfter sinnet och man blir glad i tänket. Hoppas vi får många sådan dagar i vinter. (Efter den snöperiod som lär dra in nu)
Gårdagen var välgörande på många sätt.
Ibland känns det som misströstan kan ta patent på vårt tänk. Den liksom får för stor plats. Men jag tror att misströstan kan vändas i förtröstan. Titta lite på orden en stund och dess synonymer:
Misströstan – missmod, nedslagenhet, modlöshet, klenmod, pessimism
Vad betyder misströsta? Att se mörkt (på situationen), ge upp hoppet: misströsta om något
Förtröstan – tillit, tillförsikt, hopp, lit, förlitan, förtroende, fast tro
Vad betyder förtröstan? Det betyder hopp och tillit.
Glöm aldrig att misströstan kan vändas i förtröstan. Jag vet en som kan hjälpa oss med det. Det är Jesus.
När vi drabbas av misströstan har vi svårt att ta oss ur det. Vi kan behöva hjälp utifrån. Det är där Jesus kommer in i bilden. Han är nära och bara ”en bön bort”. Att tala med honom om det byter fokus. Vi börjar se det från ett annat håll.
Genom Jesus finns det möjlighet att ändra fokus och börja se möjligheterna. Då tänds hoppet och förtröstan växer fram. Varför? Jag börjar se ljuset i tunneln. Börjar se att det finns en kraft som kan ändra på förhållanden.
Det handlar på något sätt att ge upp. Att inte kämpa i egen kraft utan att ta hjälp utifrån. Du måste inte vara så präktigt duktig.
Misströstan kan vändas i förtröstan. Även hos dig (och mig)
Allt för ofta har vi på tok för lätt att döma ut något för snabbt. Vi bestämmer oss för att det inte är bra. Att det inte går. Att ”jag vill inte att det ska vara så”. Vi utesluter något innan vi egentligen inte vet så mycket. Vi tror oss veta att det inte är bra, att det inte går. Så har vi intalat oss en utgång som egentligen inte alls behöver bli så. Så gör vi själva oss en bjötntjänst och försätter oss i en knepig situation. Vi binder oss själva och ofta också andra tyvärr. Fast kortast strå drar vi själva.
Jag lyssnade på en kille på radion härom dagen. Han hade blivit mobbad. Med all rätt kan man känna med honom att han har rätt att inte vilja förlåta. Det var en lång historia. Killen som intervjuade frågade om han någonsin skulle kunna förlåta dom som mobbat honom. Svaret kom direkt. ”Nej, aldrig.” Följdfrågan kom ”även om det skulle hjälpa dig att gå vidare och inte vara kvar i att vara begränsad av det?” Då kom inte svaret så snabbt. Så småning om kom svaret att ”om det innebar det” så, ja, då skulle han möjligen kunna det. Men han trodde att det aldrig skulle ske. Så har nog tyvärr stängt dörren in till sin egen frihet.
Problemet är att vi väljer och bestämmer en utgång utan att ha tänkt igenom det ordentligt.
Kanske behöver vi tänka om. Att ge något en chans. Det kanske inte alls blir så illa man tror. Kanske är den bild man målat upp helt galet. Stämmer inte alls med verkligheten.
Ge det en chans! Istället för att intala dig att det inte går eller blir bra. Vad har du för grund att tro något annat. Ge det en chans istället.
Pedher´s blogg 