Att gå på ledigt

Efter att haft en ganska intensiv period på jobbet är det nu 4 dagar ledigt. Med all respekt för den som har arbetspass under påsken måste jag ändå säga att det ska bli skönt. 

Att jag trivs på mitt jobb är ingen hemlighet. Troligen är det väl därför som det blir många timmar ibland. Fast mest troligt är det nog att det finns lite att både lära och göra.

Att landa i soffan efter att ätit något gott är ljuvligt efter en sådan period. Det är då som man inser hur trött kroppen är. Fast samtidig är det ju också en skön känsla när kroppen slappnar av och gäspar till sig. Då är det gott att lägga sig och sova gott och länge (förhoppningsvis). 

Vi är ämnade för vilodagen på något sätt. En dag där vi återhämtar oss. Det hör liksom livet till. Ibland är vi rätt nonchalanta mot den ”lagen”. Vi tror att vi kan köra på. Som om det är det mest naturliga som finns. Förr eller senare får vi skörda dess sämre frukt av det livet. Vi behöver i rätt tid se upp med det. 

Att gå på ledigt är så gott. Fyra dagar av återhämtning. På tisdag kommer jag längta till jobbet. Troligen gör jag det tidigare och det är väl i så fall bara ett sundhetstecken. 

Har du ledigt? Njut och låt dig återhämtas. 

Uppdatering på vår värld….

Det var dags för uppdatering på mobilen. Den skulle avhjälpa diverse buggar i den äldre versionen. 

Skulle det inte vara skönt med en ny uppdatering på vår jord? Där all negativ påverkan på vår miljö kunde försvinna? 

Skulle det inte vara skönt med en uppdatering på oss alla människor så att den uppenbarligen buggen som gör att vi har krig, terror och annan ondska försvann?

Skulle det inte vara skönt med en uppdatering så att buggen som gör att så många är arbetslösa försvann? 

Det finns så många buggar i vår tid att vi skulle behöva en rejäl uppdatering på systemet…

Hur kommer det sig att en människa kan tro att den har rätt att döda någon annan?

Sitter och tittar på nyheterna om det som händer i Bryssel. 

Jag bara undrar……

Hur kommer det sig att en människa kan tro att den har rätt att döda någon annan?

Det är något fundamentalt fel när en människa anser sig göra rätt genom att spränga bomber som dödar så många. 

Om man så gör det för ideologiska skäl eller politiskt så är det lika avskyvärt. Lika galet och tokigt. Jag undrar vad som ska till för att ändra på detta beteende. 

För mig är det en stor sorg. Det är som att orden blir fattiga. Jag längtar efter att freden fick ta fäste hos oss alla. 

Du som ber, vi behöver vid vår kvällsbön be att Guds frid får komma över vår värld. 

Human Bridge

Igår var jag på besök på Human Bridge. Ett företag som bildades av Erikshjälpen och Läkarmissionen. Human bridge transporterar bistånd ut över vårvärld. 

Om man översätter namnet kan det bli ”mänsklig bro” eller ”human bro”.  Jag tycker det känns lika bra. 

Vi behöver sådana broar på många sätt idag. Broar mellan olika folk och nationaliteter. Där vi möts i samförstånd. Då kan vi undvika många missförstånd. 

Vi behöver broar mellan människor som kommit på kant med varandra. Så försoning kan ske. 

Vi behöver förståelsens broar när människor är ledsna på varandra. 

Vi behöver broar mellan människor som inte vill lyssna på varandras tankar och liv. 

Många fler broar skulle vi behöva mellan oss människor. Du har säkert kommit på många fler. 

Ibland verkar vi vilja slå sönder sådana broar. Vi verkar inte vilja gå upp på dom och mötas för att hitta varandra. Vi står nedanför och ”tjurar” för vi vill inte förändring. Vi vill inte försöka förstå. Vi vill att det bara ska vara på ”mitt eget sätt”. Så glömmer vi att vi behöver se på den som står på andra sidan bron. 

Allt för ofta vill vi bara att motparten ska gå till mötes och gå över bron. Vi vill diktera villkoren.  Men ska det bli ett bra möte måste båda gå upp på bron och vilja förändring. Båda måste vilja förändring. Båda måste vilja förstå. 

Tänk om vi kunde bygga fler broar för att vi skulle få större förståelse mellan olika människor, tankar och liv. Det skulle frigöra båda som står vid dom olika brofästena. Annars riskera det att man binder varandra – alltså låser sig själv lika mycket som sin motpart. 

Vi skulle behöva mer mänskliga och humana mot varandra. Vem har rätt att trycka ner någon annan? Vem har rätt att göra någon annan illa? Vem har rätt att inte be om förlåtelse? Vem har rätt att inte ge förlåtelse? Fler humana broar behövs. 

Vingelpelle

Igår kväll var jag hos min gode vän Björn som firade sin 60-årsdag. Så trevlig kväll efter årsmöte i pingst Jönköping. 

På vägen hem kommer jag ifatt en Vingelpelle. Igen. En lastbil vars chaufför inte riktigt kommit på, eller kanske glömt bort, att hålla sig i sin fil och inte använda båda som var tillgängliga just då. 

Kanske minns jag fel. Men förr var lastbilschaufförer den yrkeskår jag litade mest på i trafiken. Dom körde klanderfritt. Men nu, naturligtvis långt ifrån alla, har dom blivit Vingelpellar. På tok för många vinglar i trafiken. Måste säga att jag tycker det är lite otäckt. 

Kan nog säga att jag är en ganska van bilåkare med ganska många mil och timmar bakom ratten. Pendling under 7 år med 12 mil/dag och 4-5000 mil om året. Mött och kört om många lastbilar. Men jag måste säga att det blivit klart sämre med åren med lastbilarna. Många fler kör vingligt. Det känns otryggt. 

Nu vet jag ju att ni är många som är föredömen i trafiken bland er chaufförer. Men era kollegor som vinglar fram förstör för er andra. Klart man blir undrande när man kör om och ser en tv-bild spela upp något. När vederbörande verkar se mer på mobilen än sin omgivning. 

Den jag kom ifatt i går kväll är jag tacksam att jag inte låg i omkörning på. Då hade jag hamnat i mitträcket för det hade helt enkelt blivit för trångt. Jag hade blivit trängd ut till mitträcket. Inte så lustigt. 

Nu gick det bra. Men det var ingen trevlig upplevelse. 

Nåd

Följer en bok som heter ”Fånga dagen”. Denna dag handlar det om nåden. 

Så här läser jag ur den:

”Guds nåd lämnar oss aldrig där vi är utan omformar oss så att vi börjar leva efter andra värderingar. Vi blir röttfärdiggjorda och förlåtna i Kristus så att vi önskar leva för honom och lämna de ideal som vi hade tidigare. Att ta emot Guds nåd betyder aldrig att man fortsätter som förut. Den skiljer oss från det gamla; den rättfärdigar aldrig det gamla. Den välkomnar det nya livet i Kristus och underkänner de gamla värderingarna.”

Nåd – är inte ett ”allt är tillåtet”-budskap. Nåd är ett underbart budskap när man kört fel i livet. Nåd är Guds värmande lyft när man fallit. Nåd är Guds kärlek i beröring när vi vänder om till honom. Nåd är Guds sätt till möjlighet till en nystart. Nåd är Guds sätt att ge oss sin förlåtelse när vi ångrar oss. 

I våra ögon är inte alltid nåd och rättvisa lika möjliga. Vi vill se straff och fördömelse. Guds nåd ger rättvisan ett nytt ansikte. Han vill inte se oss göra fel och kan ge sitt straff. Men han väljer nåden. Det betyder ju inte att vi kan medvetet ”synda” och alltid räkna med nåd och köra vidare som inget hänt. 

Bön Herre, må din nåd och din godhet mot mig befästa i mig helt nya värderingar som tar sig uttryck i att jag prioriterar på ett nytt sätt. 

I går blev jag det….

Igår blev jag det. Det som så många andra redan är. Det som somliga skulle säga ”va, inte förrän nu?”  Andra skulle ropa ”äntligen” och kanske någon annan skulle säga ”Va kul. Välkommen in i gänget”. 

Igår blev jag månadsgivare till Erikshjälpen. Jag var på konsert där Andrew Peterson spelade. Så go musik. Bra texter. Goa harmonier. 

Då kunde man anmäla sig till att bli månadsgivare

Man skulle kunna se det som möjligen lite efterhängset. Att varje månad ge en slant. Men man kan också se det som den bästa hjälpen att hjälpa andra varje månad. Och inte riskera att glömma att hjälpa ett barn någonstans i världen. 

Man skulle tom kunna säga att det är det bästa sättet att ge. Troget och kontinuerligt. Det innebär nämligen att det blir säkrare för erikshjälpen att veta ett bestämt flöde av pengar som dom kan arbeta med. Det blir inte nyckfullt. I sin förlängning ger det barnen en tryggare framtid för dom kan lita på att erikshjälpen kommer klara att, över längre tid, hjälpa dom. 

I en tid av egoism så behöver vi lyfta blicken och se dom behövande och göra skillnad genom att dela med oss av vårt överflöd. 

Bra avslut på en lång dag

  Igår var det grand final på förberedelserna på eventet årets secondhand-profil. Finalen, själva kvällen, blev så lyckad. Stina Isakson fick sitt pris och hade en bra föreläsning för oss. 
Så när jag kom hem runt 21:30 var det inte dumt att bara ladda av. Det gjorde jag med en räksmörgås. Inte så dumt. Inte så dumt. 

Det är något speciellt att göra något man måste jobba en del för. När man väl genomfört det känns det både lite tomt men framför allt så tacksamt. Luften går liksom lite ur men man fylls av en glädje att fått göra det. Så känner jag mig nu. 

Glöm inte att följa @stinainreder på instagram. Klart värt ett besök. 

  
  
  
  

Mycket jobb för två timmar…..

Denna vecka går nog till historien som en av dom mest intensiva. Dom flesta vakna timmarna har och ska spenderas på jobbet. 

Vi laddar för ett fantastiskt roligt event i vår butik. Man ska utse årets secondhand-profil i vår butik.  Stina Isakson. Du kan, tillsammans med nästan 16000 andra följa henne på instagram. ”stinainreder”. 

När man betänker att jobbkvoten fyllts med råge i massor för bara två timmars event är det ju på snudd galet. På fyra dagar få ihop nästan 50 arbetstimmar för bara dessa timmar är ju på snudd oklokt. Lägg därtill alla andra som jobbat mycket. 

Varför gör man detta? Jo, för man älskar att göra trevligt för andra. Det skänker så mycket tillbaka. Det är sådan glädje som gör att människor kan tänka sig jobba så mycket för så kort tid. 

Ikväll kl 17:45-20 kan du, om du har möjlighet, se resultatet i vår butik på Hetkulesvägen 56 i Jönköping. Det blir kanon. VIP-försäljning kl 19-20 också. 

När man betänker detta är det just detta volontärer gör så ofta. Dom bjuder på sig själv och sin tid. Så ofta och så mycket. Jag möter dom varje arbetsdag. Dom är verkliga hjältar. Heder åt dom. Dom är dom verkliga föredömena. Dom kan jobba mycket för till synes lite. Men betänker man att dom, i vår värld, förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar så förstår man varför man gör det. Dag efter dag. Vecka efter vecka. År efter år. Det är att kunna ge mycket för något. 

Att byta kultur….

Jag har ju flyttat till en annan del av vårt land. In i ett helt nytt sammanhang. Det är nya intryck. Nya sätt. Nya idéer. Nytt på ganska många sätt. 

Ta tex sången. Nya sånger att lära sig i kyrkan. Gamla sånger sjungna på nytt sätt. 

Ritualer på jobbet. Eller hur man nu ska kalla det. ”Så har vi alltid gjort” eller ”så har vi aldrig gjort”. Nytt sätt att genomföra en arbetsdag fast mot samma mål med samma resultat. 

En trafik som beter sig lite annorlunda än vad den gjorde i Norrköping. Många fler bussar och ingen spårvagn. Trafikplatser med nya utmaningar med bilister som ibland har sin egen lösning och tolkning på vägens erbjudande. 

Människor  – nya möten. Nya spännande möten. Ibland med ett annat tänk än vad jag varit van vid. Nya intressanta tankemönster. 

Att byta bostadsort är också att byta kultur på många sätt. Ett berikande i min egen världsbild. Ibland lite komplicerat också där missförstånd sker. 

Möten mellan människor kan öppna våra sinnen med nya impulser. Därför är det så intressant där möten sker. Mellan olika åldrar, olika nationaliteter, yrkesgrupper, människoideer. Att vara påverkbar är något generöst stort. 

Så nu när jag blivit nyanländ så är det spännande möten som sker. Spännande kulturmöten.