Något som får mig att stanna upp….

 Igår gjorde jag en tur fram och tillbaka till Norrköping. Skulle hämta ner lite saker som jag inte ville ha i lastbilen nästa lördag. 

Dagen började med typ en dm nysnö. När jag passerade Mantorp var det barmark. Som att åka i två olika världar. 

Jag längtar rätt mycket efter vår nu då dagens start var ju inte det jag önskade precis. 

När jag höll på att packa bilen så hittade jag snödroppar i rabatten. Du vet, jag bara stannade upp. Stod en stund och bara njöt av dessa små rara blommor. Dom är ju på ett sätt budbärare med ett vårlikt budskap. Inte så svårt att drömma sig tillbaka till förra vårvintern då takdroppet hördes i en vacker solig dag. Du vet, den dagen då man för första gången kan sätta sig vid stugväggen  och njuta i den varma vårsolen. Snön ligger där men solen värmer nästan som en sommardag.
Vi behöver ibland få vandra bort ett tag i minnenas och tankarnas värld. Det mår vi bra av. Det skapar energi och återhämtning. Det hjälper oss att koppla bort alla måsten. Vår kalender är ju oftast fylld i överkant. Dessa stunder ger oss en fristad som om vi hade all tid i världen. När vi sen ”vaknar till” igen kan vi fortsätta. Påfyllda med lite mer kraft och energi. 

Inte konstigt att dessa små blommor får mig att stanna upp för en liten stund. 

Liten varning om Parkman

  Har du fått parkeringsböter någon gång? Det har jag fått. När jag då hittade möjligheten att använda appen ParkMan så var ju det svaret på parkeringsproblemen. Aldrig mer missade sluttider på parkeringen.  

När jag gick med i detta skulle man få upp till 100kr rabatt på första parkeringen. 

Extra avgiften är inte mer än 0:50-4kr. Helt ok tycker jag. 

Men hur blev det?  Inget bra. Två gånger på samma p-plats gick helt fel. Max avgift är 60kr/dag plus möjligen 4kr. 100kr rabatt första gången. Ändå kostade första parkeringen 100:50kr. Andra parkeringen 73:56kr. Hur kan det bli så?

Så en liten varning för parkeringsföretaget Parkman. 

Jag har sökt dom för svar men dom har valt att inte svara än så jag väntar fortfarande. 

Skulle vara tråkigt om denna goda idé skulle vara en bluff. Den är ju så bra. 

Händelsen med stort WOW!!

Igår morse när jag åkte till jobbet hände det man sällan får vara med om. 

Åkte från min övernattningsbostad som jag fortfarande behöver innan lampor och sådant fungerar i min nya lya. 

En av alla älgar jag såg. Ber om ursäkt för det dåliga kortet
Där kom den.  En stor älg går över vägen. Inte så märkvärdigt tänker väl du kanske. Men det slutade inte med en. En efter en kom dom. Stora var dom.  Häftigt. 

Jag räknade och till slut hade 12 (tolv) älgar gått över vägen. Några av dom stannade till en stund och tittade åt mitt håll. 

Jag minns att jag sett 5 älgar ihop vid huset i Julita. Men 12 st!! 12!! Hur häftigt som helst. 

Många menar ju att älgstammen är ganska liten. Dom fem jag såg den gången utanför huset sköts ihjäl kommande år och sen såg jag inte många älgar under några år. Man jagade inte älg åtminstone under 5-6 år efter det. 

Att nu få se 12 älgar är ju helt fantastiskt. Tror inte det är så många som haft den förmånen. 

Det närmaste jag varit en älg i skogen är bara några meter. Jag gick i lugn takt på skogsväg. Lite filosoferande. Helt plötsligt springer det ut en älg framför mig och bort ner för vägen. Då blev jag rädd men det var en häftig upplevelse. 

Så att möta en älg på nära håll eller många ihop är det lite wow-känsla över. 
 

Smålänning 

 Så är jag smålänning sen igår. Så jag firade med en räksmörgås från vårt café. Farbror Eriks Café på erikshjälpen i Jönköping. Den var riktigt god. Kan rekommenderas varmt.
Kanske är det inte så mycket att fira eller så är det just det det är. Det kan man kanske tvista om. Men visst ska man ta alla tillfällen att som ges att fira lite extra. En gång på ett jobb jag hade firade vi dagen då jag tog mina första steg. Det var på högersöndagen.  Den dag då vi fick högertrafik i Sverige. 3 september 1967. Så nästa år firar jag att jag gått runt på mina ben i 50 år. Inte illa va?

Numera har jag en lägenhet i Jönköping och är fr.o.m. 1/3 skriven i Jönköpings län. Så det bör väl innebära att jag numera kan kalla mig smålänning.

Men när är man det på riktigt? När man är född i Småland? Eller bott där tillräckligt länge? Eller blir en sådan som jag aldrig riktig smålänning? En del menar att det tar tre generationer innan man blir det på riktigt. I så fall är det ju helkört för mig.

Det är ju 20:e flytten för mig. Jag har bott i Dalarna, Västergötland, Närke, Södermanland, Östergötland och nu Småland. Ingen kan nog säga att jag har en typisk dialekt från något av alla dessa områden. Men det bryter säkert igenom lite av varje i den dialekt som blivit min.

Om man nu farit runt så mycket kanske man aldrig får titulera sig att vara smålänning, eller?

Jag måste ändå säga att trots all möda det är att flytta runt har gett mig mycket också. Många vänner över landet. Fått uppleva dom olika vackra landskapen.

Skall man sen lägga till alla dom landskapen jag besökt så har jag nog varit i alla någon gång i livet.

Vi har ett vackert land att vara så tacksamma för. Att nu kunna få blicka ut genom fönstret och se Vättern, att bara några steg bort kunna få sätta sig vid sjökanten kommer bli en stor förmån.

Har du vägarna förbi i sommar så möter jag dig gärna där på stranden för att njuta av Vätterns kluckande ljud.

Ny ensamkommande ….

Så fick jag nycklarna till min nya lägenhet  i Jönköping. Konstaterar att jag är ny ensamkommande. Låter mer dramatiskt än det är. Men lite är det ju så faktiskt. 

Men i ljuset av sista tidens händelser är det inget synd om mig alls. Hur ensamkommen jag än är så är mitt ”kommande” hur förspänt som helst. Jag saknar inte tak över huvudet. Jag har en lägenhet att bo i. Jag saknar inte kläder. Jag kan rätt så fritt köpa mig mat för dagen. 

Andra har det klart mycket sämre. Mycket sämre. Ingen, varken kommun eller stat, vill ta fullt ansvar. Man får sitt boende på förläggning. Man får lite så man klarar sig knappt. Men inte mer. Kläder blir ett problem. Pengen man får om dagen skulle inte många av oss klara sig på. 

Jag kommer till Jönköping pga av ett nytt jobb. Dom riktigt ensamkommande har en oviss framtid att se fram emot.  Många av dom kommer från krig och elände. Visst har det varit skottlossning i Hagaby i Norrköping. Men hur ska man kunna jämföra det med kriget i Syrien? Finns ju inte på kartan. 

Kan bara konstatera att livets lott är olika. Tack gode Gud för mitt land. Tänk så bra att vi kan hjälpa så många som flyr sitt land.