Månad: juli 2016

Publicerat den

Mellandag med mellanväder….


Idag är det verkligen en mellandag. Omväxlande väder så det heter duga. Ömsom spricker molnen upp och solen lyser fram. Nästa minut kan det störtregna. Så kav lugnt och sen tar det i. 

Nu ska inte här klagas. För det förvarnade vädret med massor av regn med stora problem verkar ha kommit av sig. Åskan har (ännu inte kl 16) hörts av. Det har gått att grilla under parasollet. Så någon nöd har det inte gått på mig. Fått kaffe tom. 

Men idag är det en innedag. Bara en sväng till högsrums kyrka och väderkvarnarna på Höghäll. Hinner liksom inte ut förrän det är dags att gå in igen. 

Men sådana dagar behövs ju dom också. 

Publicerat den

Går det att sammanfatta evigheten på några minuter?

Läser en av Tomas Sjödin böcker. Han fick frågan om han kunde svara på några frågor om evigheten. Skulle bara ta några minuter. Damerna som efterfrågade hans hjälp kunde tyvärr inte vänta så länge på svaret på deras arbete skulle lämnas in snart. ”Det tar bara några minuter” säger damen. 

Kan man sammanfatta evigheten på bara några minuter?

Kan man verkligen det? Nej, det är helt omöjligt. En sådan stor fråga kräver ett längre svar och en längre eftertänksamhet. För hur skall man greppa något så stort på några sekunder? Det är ju så stort. Det är ju ganska svårt att greppa för oss som relaterar allting till tidsbegreppet. Sekunder, minuter, dagar och år. En evighet verkar ju i det ljuset vara rätt långt och kanske ganska jobbigt.  Vem vill göra samma sak i en evighet? Man är ju stundom rätt rastlös som människa. 

Samtidigt är det på ett sätt tätt enkelt. Att sammanfatta evigheten på några minuter. Jag, som du säkert vet, bär ju på en tro. En tro på Gud. I det ljuset är det för min del ganska enkelt att sammanfatta evigheten. Det tar lika länge som det tar att läsa Joh 3:16 i Bibeln. 

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. ‭‭Johannesevangeliet‬ ‭3:16-17‬ ‭SFB15‬‬

För mig är det gott nog på något sätt. Visst finns det djupare sätt att se på det. Kanske kan det behövas förklaring. Fast egentligen handlar det mer in tro och övertygelse.  

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Hebreerbrevet‬ ‭11:1‬ ‭SFB15

‬‬Därför blir det ganska enkelt för mig att sammanfatta evigheten på några korta minuter.  Det gör mitt liv här på jorden mycket tryggare.  Lever jag idag så är jag trygg i det. Skulle mitt liv ändas i morgon är det egentligen inte slut utan en början på evigheten. Jag går från ett sätt att leva till ett annat. För mig är döden alltså inte slutet utan en fortsättning. 

Saknaden av någon som ”går före” blir stor och ömsom tung. Men löftet om återseende gör sorgen lättare att bära och hantera. 

Min förhållning till livet blir mindre dramatiskt. Lättare att ta dagen som man får och leva den. Morgondagen kommer med sitt. Vare sig jag förbereder den eller inte.  
Evighet är för mig tidlöst. Så när jag väl är där, i det sättet att leva, försvinner uppfattning om att relatera till tid. Då är jag. Inte bunden till tid. Inte heller bunden till åldrande. Inte bunden till kroppsliga svagheter av olika slag. Jag bara är. Det är något underbart fantastiskt gott i det. 

Så, möjligen går det inte att sammanfatta evigheten på några korta minuter (uppenbarligen) men samtidigt är det sammanfattat i tron på Jesus Kristus. Vi önskar ju som människa oftast att det inte ska ta så lång tidning att vi vill ha snabba svar. Vi har inte tid att stanna upp och reflektera. Frågan om evigheten är en sådan fråga som faktist behöver din och min reflektion. Och den behöver få ta lite tid. Och det är väl investerad tid. 

Publicerat den

Fyren – både varnar och vägleder 

Var till långe Erik på Ölands norra udde i går. Där läste jag en intressant beskrivning om fyrens uppgift. Inga nyheter men så bra påminnelse. 


De både varnar och vägleder genom att skicka utljuskäglor i natten. 

När jag gick på kurs för att  ta förarbevis på båt fick jag lära mig att läsa av fyren. Att styra båten mot det gröna ljuset. Så länge jag höll den kursen var jag på rätt kurs. Kom det ett rött ljus var jag fel. 

Att fyren också varnade är ju rätt intressant. Den visade på rätt farled undan grynnor och andra bottenkänningar. 

Tänker på några bibelrader. 

Ditt ord är min fötters lykta och ett ljus på min stig. Ps 119:105

 Guds ord är som en fyr. Hjälper oss att hitta rätt och att inte köra på grund. Jesus Kristus är som en fyr som vakar ut över vattnen och visar vägen när det är mörkt. Ljuset bryter igenom där mörkret råder. Mörkret kan inte hindra ljuset. Så tar vi sikte och hittar rätt kurs i livet. 

En fyr räddar liv. En bra bild att ha ned sig i livet. 

Publicerat den

Hur laddar man bäst av?

Köpte ett extra batteri till mobilen. Power bank. Mobilen kan ju behöva lite extra kraft ibland. Eller ganska ofta faktiskt. 
Semester är ju på något vis också att ladda sina batterier. Efter ett år av mycket arbete kan det vara rätt tomt på kraft. Man känner sig rätt urladdad. Semestern blir ju då laddningstider. Tänk om man då hade en powerbank att fylla på. Där man kan koppla upp sig mot och fylla på när hösten kommer.  

Kanske är det ändå så att vi är skapta att aldrig hamna i detta läget. Vi har fått dygnsvilan att återhämta sig på. Veckovilan i form av helg som skall förebygga utbrändhet. Årsvilan för att få inspiration kanske.  Det är när vi tar ut oss mycket på dagen att dygnsvilan inte räcker till. Tiden räcker inte för att det inre batteriet ska hinna ladda upp igen. Likaså i veckan. Helgen blir så fylld av saker att göra att batteriet hinner inte laddas. I den felbalansen är inte lösningen en power bank. 

Vi hanterar oss lika illa som vår moder jord. Jorden kan klara ett visst mått av utsläpp men sen bryts den ner. Så gör vi varje år. Tid efter tid. Till slut kommer inte jorden att ”rädda oss” i vår behandling av den. Likaså vår kropp. Låter vi oss inte återhämta oss kommer kroppen till slut säga ifrån. Förr kallade vi det utbrändhet. Nu finns det bättre sätt att beskriva det. 

Så mina funderingar går ungefär så här: ”Hur laddar vi bäst ner?”

Hur kan vi bäst hjälpa oss att gå ner i tempot? Släppa anspänningen? Helt enkelt koppla av på bästa sätt?

Inga enkla svar finns. Säkert har vi olika metoder som funkar bäst beroende på vem som gör det. 

Vi hamnar mest i frågan om hur vi bäst laddar upp  oss. Det är väl rätt också. Men erkänn, visst låter det mer avspänt att ladda ner eller ladda av?!!

Hur laddar du ner? 

Jag är inte så säker på att jag själv har hittat någon bra metod än. Men det kan vara att lämna ett sammanhang och vara i ett att annat. Typ resa bort. Eller att inte boka upp sig på massa saker på fritiden. Ut och röra på sig. 

Att ladda ner kan vara hur knepigt som helst. Ändå är det så viktigt. Tar vi inte detta på allvar så kommer våra inte batterier sakta men säkert brytas ner. Skurmaskinens batterier på jobbet som nu börjar ta slut är bara att bytas mot nya. Men med våra inre batterier kan vi inte lika enkelt bara byta ut. 

Så under denna sommar vill jag ladda ner. Under nästa arbetsperiod vill jag lära mig att hitta rätt balans på uttag och intag av energi. Att köpa en power bank är inte lösningen. Men visst vore det fint om det gick. Fast då blir vi väl Duracell-kaniner allihop. 

Lycka till med att hitta ditt sätt att ladda ner. Jag ska hitta mitt sätt. 

Publicerat den

Söndagstankar – Sabbat – vilodagen

När Gud skapar världen avslutar han skapandet med en vilodag. Vinkan läsa i 1 Moseboken kapitel 2 vers 1-3 ”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.” Sabbat är inte bara semestertider. Det är den dagen i veckan som är gjord för vila. 
Jag vill inte gå in på djupet i sabbatens alla olika skikt och djup. Men det finns en gudomlig sanning i vilodagen. 

Förr var det ju en ganska jobbig dag. Barnen fick ju knappt leka. Handarbeten fick inte utföras. Det var i princip kyrka och andäktighet. Så har vi vandrat över till andra diket och har idag i stort sett inga hämningar vad en sabbatsvila kan innehålla. 

Tio Guds bud har ju sabbaten som ett av alla budord. Ändå kanske vi inte riktigt fattar djupet i vilodagen. Gäller den inte för vår tid? Är vila något helt annat idag än det var på Jesu tid? 

Ett enkelt sätt att se på detta är att om Gud ansåg det viktigt borde vi se det som viktigt. 

Nu tror jag Gud tänkte lite längre än att bara vila lite efter jobbet. Han såg att hela skapelsen, så även människan, mådde bra av att återhämta sig. 

Nu är ju inte sabbaten bara en återhämtning för vår fysiska kropp. Det bloggar jag mer om i morgon. Det är också en dag av andlig återhämtning. Av andlig påfyllnaden. Det är minst lika viktigt som fysisk återhämtning och laddning av dom inre batterierna.

Lyssnade lite på Nyhem i år. En fråga som gavs var hur mycket tid vi lägger ner på media, mobilen, tv och all informationsutbyte. Och visst är det så. Det går rätt mycket tid till så mycket. Men den andliga återhämtning kanske vi slarvar med. Det blir söndagens gudstjänst. Jag vet. Jag är precis som så många andra. Men jag vet min längtan. Att bryta ett mönster där mycket går före den andliga förnyelsen i mitt inre. 

Till den här semestern har jag köpt mig en ny andaktsbok. Den ska få bli min väg genom denna semester. Kanske kan den hjälpa mig att skapa en bra vana.
Sabbaten – vilodagen – en dag där himlen möter jord. Guds hjärta möter mitt hjärta. 

Kanske finns det lite av en dagssabbatsvila också. Man skulle kunna kalla den personliga andakten för det. Stunden – om en den lilla – under dagen blir en sabbat mitt i dagens stress och arbete. 
Idag är en dag, skapad av Gud, som kan få ett lite djupare värde än alla andra dagar i veckan. Inte i begreppet skapande till synliga resultat. Utan i begreppet vila, eftertanke och andlig berörelse vars resultat inte är synligt i första skedet. Dess resultat och frukt syns så småningom. 
Idag kanske det kan bli en sådan sabbatsdag. 

Publicerat den

Nu snart så…..

Nu snart så…..

Idag är det nedräkning och slutfinnish. Sista arbetsdagen innan fyra (4) veckors ledighet. Fyra!

Jag kan inte säga att jag längtar men det är något jag ser fram emot. Får erkänna att detta halvår jag lägger bakom mig är väl ett ganska intensivt och föränderligt halvår.

Vid samma tid förra året hade vi just invigt en ny butik i Norrköping och packat ihop den gamla. Då var jag mäktigt trött och kroppen sa ifrån. Då var jag väldans trött. Den perioden var nog den mest intensivaste perioden på länge.

Idag är det mer av skön trötthet efter att ha lagt första halvåret bakom mig med att börjat i Jönköping med nya förutsättning och många nya intryck. Massa nytt att lära och ta in. Så det är en trötthet av annat slag. 

Semestern kommer lägligt. Nu kan jag koppla av. Slappna av. Smälta. Reflektera. Grunna lite. Låta saker och ting mogna. 

Är det semester? Kanske inte på ett sätt. Men det ger återhämtning och ny energi kommer tillbaka. 

Jag kommer ihåg dagarna innan semester när jag arbetade som pastor. Då kunde jag möta kommentarer att man såg fram emot att jagbkom tillbaka med ny inspiration med nytt ”från Herren”. Det var liksom känslan att nu skulle jag ta semestern till att förbereda mig för en ny termin med nya budskap. Man kan undra hur mycket vila det skulle vara i det med den önskan och ”krav” inför viloperioden. Man menade nog inget illa med det men det kändes ibland som att ”det är nog bäst att ta och förbereda massa predikningar på semestern”.

Men att stanna upp och låta saker och ting mogna kräver kanske inte så mycket på något sätt. Det bara händer. Liksom. 

Så idag ser jag fram emot att bara stanna upp. Pausa. Låta det ske. Vara i ett mellanläge. Ledigheten är på ett sätt planerad men ändå inte. Låta dagarna komma. Ta min lilla grill och söka upp olika stränder och grilla något gott. Bara vara. Bara släppa. 

Kan du ana hur skönt det kan bli? Så skönt. 

Nu kan ju det bli lite svårt att släppa taget helt. Lite (läs mycket) nyfiken är jag ju på resultaten på butiksdagarna. Men det är ju bara en positiv glädje. 

Hur som helst. Snart är det semester!!