Månad: augusti 2016

Publicerat den

Söndagstankar – vad du vill att andra ska göra….

Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.‭‭Matteusevangeliet‬ ‭7:12‬ ‭SFB15‬‬

En vers som vi nog behöver påminna oss om då och då. 

Denna sanning har säkert många djup att söka. 

Hur vill vi bli bemötta om vi kom flyende?

Om vi gjort fel hur skulle vi vilja att andra människor ”hanterade” oss då? 

Om vi behövde hjälp hur tänker vi då?

Kanske denna tanke först behöver ses utifrån våra egna behov. Vår egen önskan. Vår egen begränsning. När vi upptäcker hur många gånger vi är i behov av att någon hjälper oss med något, bemöter oss med respekt, ger oss förlåtelse eller vad det nu kan vara, kommer det att påverka oss i vår handling till andra. 

Samtidigt tänker jag att vi hjälper inte för att få något tillbaka. Vi gör det för att vi vill hjälpa. Inte med någon baktanke. Annars blir det ett köpslående som inte är sunt. 

Vi behöver gå före och visa vägen. Hjälpa utan att kräva något tillbaka. I sinom tid kanske vi själva får hjälp när vi behöver det. Men det är då det. 

Publicerat den

Det finns salt lakrits och verkligen salt lakrits 

Det finns saltlakrits som du säkert vet. Sen finns det salt lakrits. Och då talar vi om riktigt salt lakrits. Isländsk lakrits som faktiskt är köpt i en butik i Kalmar. 
Den är så salt att man ofta hostar till lär man äter den. Man tar en bit eller två. Njuter. Sen räcker det. Blir lite svettig av den. Sen blir man ju törstig. Men sååååå god. Det blir väl något av en hatkärlek till denna lilla Goa svarta salta sak från Island köpt i Kalmar. 

Så är det! Gott är det! Typ! 

Japp. Bara så ni vet alltså. 😄

Publicerat den

Vilken tur att…..

Vilken tur att dygnet har 24 timmar och veckan har sina sju dygn. 

Jag vet inte hur det skulle ha blivit om det bara var 12 timmar/dygn. Har fullt upp att få till det med dom 24 just nu. 

Tänk att man gång efter annan önskar sig fler timmar per dygn. Allt för att få mer gjort. Kanske är det mer en känsla av att hinna med allt man borde. 

Jag kan känna att man inte alltid kan styra över sin tid. Man planerar och tänker ut en plan för dagen. Så hände det något som gör att dagen inte alls blir som man trodde. 
Samtidigt är det något av en tjusning över det. Det ger på något sätt en extra touch över det hela. Innebär inte alltid något negativt. 

Ibland skojar man om att det vore lättare att vara lärare utan elever, enklare att ha butik utan kunder osv. Naturligtvis är det ju inte alls så. Vad vore livet som lärare om inte eleverna fanns? Vad vore livet i en butik utan kunder? Vad vore livet på jobbet utan alla medarbetare? Det vore ingenting.  Tack och lov för eleverna, kundens och medarbetarna. 

Kanske är frågan mer timmar på dygnet ett rop om att ha en suck att räcka till. Problemet är ju inte att medarbetarna frågar om min insats. Problemet är mer känslan av att inte räcka till. Att man ibland skulle önska att man kunde vara mer än en Pedher.  Så att man skulle kunna stötta och hjälpa till mycket mer än man klarar. För det känns ibland lite orättvist mot den som önskar hjälp när man inte klarar att möta den önskan som man så gärna vill. 

Ändå är det tur att man bara är en med begränsad tid och möjlighet. För då tvingas man till att ta hjälp. Be om hjälp och låta fler komma med i processerna. 

Tillåter man inte det kör man snart i diket. Vilken tur att vi är många.  

Publicerat den

Med lite stöd kan man uträtta underverk

När man tittar på OS och fotboll kan man se hur fotbollsspelarna vädjar till publiken att ge dom stöd. Man brukar visst säga att publiken är en extra spelare på plan. 

Igår på blodomloppet konstaterade flera att det gick av bara farten. Dom andra löparna plockade fram extra krafter hos dom själva. 

Inte så ovanligt att man inom idrotten talar om att publiken lyfter atleten till bättre prestationer. 

Jag tror att det gäller på fler områden i livet.  När vi får ett extra stöd och uppmuntran, när man möter tillrop och hejarop blir man bättre. Man hittar extra energi. Man vågar tro lite till om sig själv. Man får modet att ta nya initiativ. Där man bromsade i osäkerhet vågar man nu släppa på lite. 

När någon tror på mig börjar jag tro på mig själv. Självförtroendet växer. Man gör framsteg som tom överraskar sig själv. 

Funderar man så blir det lite mer spännande och intressant.  Vem kan du och jag lyfta till högre höjder? Vem ska vi frigöra från ett mindre bra självförtroende? Hur kan vi skapa tro för att lyckas? 

Kanske är det så att du och jag kan vara nyckeln till att någon ska våga något. Att för någon att lyckas.

Är vi så storsinta att vi är beredda göra detta? Att någon får lyckas genom att vi hjälper till? Att någon kan lyckas kanske på vår egen bekostnad? 

Jag är rädd för att ibland är risken för stor att vårt ego hindrar oss till detta. Vi vill hellre lysa själva än att se andras framgång. Vi lever i en ganska egoistisk tid. 

Vi behöver se oss omkring och se vem vi kan vara med och uppmuntra och hjälpa till framsteg. Vem kan du ingjuta mod? 

Visar du på denna storsinthet tror jag att du välsignas tillbaka på något sätt. 

Publicerat den

Att följa strömmen är inte alltid fel

I går var det blodomloppet i Jönköping. Jag hade inte riktigt koll på läget hur jag skulle gå till startområdet från parkeringen. När jag kommer dit är det inte svårt att välja väg. Det var bara att följa strömmen av folk mot området.

Ibland kan man säga att det inte är bra att bara följa med strömmen. Men det behöver ju faktiskt inte vara sant. Om bara strömmen går åt rätt håll. 

Valet vi måste göra är ju att bedöma den ström vi eventuellt ska följa. Även om vi ser upp till en person som blir vårt föredöme. Är vederbörande värd att följas? 

För den ström vi väljer att följa eller en person, kommer att påverka oss. Den kommer att staka ut vår väg och vi kan komma rätt eller fel. 

Välj ditt föredöme med omsorg! Se upp med vilken ström du hamnar i. 

Åter till blodomloppet. Vilken folkfest det blev. Flera tusen deltagare. Nu är detta ingen tävling på ett sätt men ändå. När jag stod och tittade på höll jag bli nedsprungen av dom som verkligen ville springa fort och om alla dom som sprang  ”sakta” i deras ögon. 

Det var ett myller. Många olika stilar med olika fart. Unga och gamla. Så härligt att se. 

Efter loppet samlades alla för att fika tillsammans av den matkasse alla lag fick. Där satt massa grupper och umgicks. Det var så många vinnare. Alla rop som kom att man hade gjort personliga rekord. Att det gick så mycket lättare ön man trodde. Så gott att höra. Fast det verkade väldigt trångt i spåret.  
Denna ström följde jag inte i år. Men gör det gärna nästa år. 

Publicerat den

Vänner gör något med oss

Under den gångna helgen hade jag förmånen att möta många gamla och nya vänner. 

Vänner jag inte mött på mycket länge men som det kändes som igår vi skildes åt. Vänner som jag fått lära känna under dom senaste åren och som kommer följas under förhoppningsvis många år till. Nya bekantskaper som lika väl kunnat varit vänner under många år. 

Vänner gör något gott med oss. Dom bjuder in till en djupare gemenskap som får mersmak och god eftersmak. Goda vänner tar fram det goda i oss. Vi utvecklas och växer på något förunderligt sätt. Ett välbefinnande smyger sig fram och man mår gott. 

Hur viktigt är det inte att man väljer rätt gemenskap. En gemenskap som påverkar oss positivt. Kan vi så ska vi sträva efter att välja en sådan gemenskap. 

Min fundering är om man kan välja att själv vara en sådana vän? Kan man det? Kan man bestämma sig för att vara det? Kan man ”utbilda” sig till det? Kan man lära sig att vara det? Eller är det bara en medfödd egenskap som bara vissa är förunnade att ha?

Jag vill tro att man kan bestämma sig för det. Om jag inte har den förmågan vill jag be min Herre att ge mig den förmågan. För efter den helgen har jag blivit påmind om hur betydelsefullt det är. 

Kanske skulle våra gemenskaper se lite annorlunda ut om det fanns mer av detta. 

Jag kan bara känna att…..

Vänner gör något gott med oss. 

Publicerat den

Ett ja är också ett nej

Ganska intressant att ett ”Ja” också är ett ”Nej”.

Satt och lyssnade till en bra predikan igår. Stenne predikade i Svenska Kyrkan i Ulricehamn. Det är då han säger denna mening. 

Ett Ja är också ett Nej

Säger man ja till något så innebär det att man per automatik säger nej till något annat. Det blir konsekvensen. 

Kanske behöver det en stund av eftertanke hos oss alla. 

Publicerat den

Söndagstankar – Guds fingeravtryck

Ibland kan man undra om Gud finns. Om det möjligen är några skrönor bara som berättar om en möjlig Gud. 

Fick höra i går att om ett inbrott. Man hade hittat fingeravtryck och möjligen DNA från inbrotts tjuven. Det fanns spår efter den eller dom som var inne.  

Vi kan möta avtryck av djuren i skogen när vi går runt på stigarna. Det gör attvi kan avgöra vilka djur som sprungit fram där. 

Vi kan se verkningarna av människor som gått före oss. Somliga efter deras bevingade ord. Andra efter deras uppfinningar. En del för att dom betytt så mycket för oss. 

Kanske lite dåliga försök att försök beskriva avtrycken och fingeravtryck av Gud. Jag tror att det kan vara typ så. 

Gud gör avtryck i vår historia. Sätter sitt fingeravtryck på oss och på våra liv. 

När man vill se historiska vingslag söker man upp dom. Likaså letar man upp fingeravtryck. Se dig omkring så kommer du att finna Guds fingeravtryck i ditt liv. Du kommer att hitta Guds försök att få din uppmärksamhet. Även då du visst ett svalt intresse för honom. 

Gud har satt så många avtryck i historien runt omkring oss. Det är som massa geocaching. Man hittar det lite var stans. 

Kolla så får du se

Publicerat den

Utvalt folk att hjälpa….

Var och lyssnade på Can’t Stop i Vrigstad i går kväll. Carina Berg citerade en kille som fått hjälp från Sverige. Hans ord är värda sin uppmärksamhet. Han säger dom om oss som bor i Sverige….

Ni är ett utvalt folk att hjälpa !

Och kanske är det så att han har rätt. Mer rätt än vi kan tro och ana. Kanske är denne kille rent av profetisk. Kanske han helt enkelt var Guds förlängda röst till vårt land. 

Tänker man efter så har nog vårt land varit det i långa tider redan nu. Fast det känns som att vi nedmonterar denna uppgift att hjälpa. Vi börjar tänka mer o mer på oss själva. 

Så kanske behöver vi lyssna på killens hälsning 

Ni är ett utvalt folk att hjälpa !

Publicerat den

När det oväntade händer …

Det finns saker som inte överraskar idag. Många saker blir bara typ en suck och ett konstaterande att sånt får man räkna med. 

Men igår var jag med om något jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva. När jag fick det berättat för mig trodde jag först att det inte var sant. Det fick bara inte vara sant. 

Jag möter ett äldre par som berättar att dom lämnat saker till en man dom tror jobbar på vår mottagning. Helt plötsligt ser dom honom cykla iväg med deras saker. 

Och berättelsen är sann. Jag ser det på vår övervakningsfilm. Mannen är så fräck att han går runt och spanar. Kollar in i personers släp. Han möter upp det äldre paret och ”tar emot” deras saker. Packar dom på cykeln och cyklar iväg. 

Jag sitter förstummad och bara tänker att det kan inte vara sant. 

Lärdomen av detta är säkert mycket. Men en sak är säker. Varje gång du lämnar dina saker till en second hand måste du göra klart för dig att du ger dom till rätt person. Vi som jobbar måste vara noga med att ha på oss vår väst eller T-shirts med vår logga på. Då säkrar vi detta arbete. 

Till mina medarbetares försvar så var läget så ansträngt att man var så upptagen att hjälpa alla som kom med sina saker att man inte hade någon möjlighet att upptäcka denne man. Men vi har honom på bild och film. Vi får se om han kommer tillbaka.