Man vet….

Första dagen är gjord efter några veckor av ledighet. Det är alltid spännande att komma tillbaka och se hur det gått. 
Inte så ovanligt att komma tillbaka med en stor hög med post. Med en massa frågor att lösa. 

När jag kliver in så ligger det ingen hög med post. Min kollega har en samlad bild över läget och det mesta är gjort. Vilken lycka. Månadens resultat är bättre än förra årets och vi ligger bra till förövrigt. Jag kan lägga krutet på dom första stegen in o hösten satsningar med annonsarbetet. 

När sådant händer vet man att man jobbar i en välmående organisation. Då vet man att lagarbete är en lycka när det fungerar, en förutsättning för goda resultat. 

Ett lagarbete innebär att ingen kan påstå att allt står och hänger på en enskild individ. Alla behövs i arbetet. När någon inte kommer träder någon annan in och så fungerar det. 

Jag måste säga att jag blir både trött och förundrad när jag möter folk som tror att dom är dom ända som håller upp det på jobbet. I vår värld på mitt jobb Erikshjälpen är det så tydligt. Alla kuggar behövs. Den som kör in möbler, tar emot alla saker, den som bereder, den som säljer och den som står i kassan. Alla är lika viktiga. Om någon säger att den betyder mer än någon annan stämmer inte det. Och så är det på alla jobb. Ändå händer det att någon på något jobb menar sig vara förmer och förväntar sig mer uppmärksamhet än andra. Det förundras jag över. 

När man kommer tillbaka och ser hur allting fungerar så bra blir man tacksam och känner sig lite överflödig. Men jag fyller förhoppningsvis någon uppgift som ingen annan gör så är jag en del i det stora gemensamma arbetet. Vad skulle styrelsen göra utan oss och vi utan dom? Vad skulle Erikshjälpen göra utan alla medarbetare som satsar så mycket? Vad vore vi utan deras stöd? Så kan du föra över det tänket på ditt sammanhang. 

Vad får det för resultat? Jo, att vi börjar uppskatta varandra mer. Att det kommer att visa sig i handling. Gör det inte det har vi en läxa att göra. På alla plan. Risken är annars att man tappar kontakt med verkligheten och då hamnar man i ett knepigt läge. Oavsett vilken roll man har. Chef som medarbetare – i det ljuset är vi alla medarbetare – från högsta verkställande chef i organisationen till den som tex står i kassan. 

Tänk att du och jag kan få vara den goda medarbetaren och kollegan. Vi gör det valet själva att bli det. Vare sig det är på ett jobb eller som volontär i en ideell organisation. 

När man kommer tillbaka till jobbet efter semestern och på snudd känner sig lite överflödig vet man att man har goda medarbetare vid sin sida. Då har man det riktigt bra. Det gör mig väldigt tacksam. Så tacksam. 

Vår syn på den gamla tiden….

Satt och tittade på en repris på tv. Man kan säga att den var gammal. För programmet sändes för typ länge länge sen. 

Programmet var ”Hela Kyrkan Sjunger” med Margot Borgström från Umeå. 

Nu var det inte dom gamla sångerna som just nu ligger kvar på näthinnan efter programmet. Inte heller kläderna man hade på sig. Inte heller den dåliga kvalitén på kamerafolket trots deras hackiga svepningar över lokalen. Nej, det var något helt annat. 

Det var glasögonen. Alltså, vad hade dom på sig? Glasögonen såg ju inte kloka ut. Men, hur som helst, dom flesta hade just samma typ av glasögon. 

Jag skulle tro att vi alla tänker att dom glasögonen vill vi inte ha. Nej usch och fy. 

Nu vill jag inte lägga ut några bilder på folk. För det är ju inte dom som ska hamna i skottgluggen. Men vill du se kan du söka dig till SVTplay och söka där på ”Hela Kyrkan Sjunger”. Se och bilda dig din egen uppfattning. 

Men när jag sitter där och tittar slår det mig att dom glasögon man har då ser jag ju i reklamen idag. Och då verkar det vara helt okej. Tänk va olika det kan va och bli. 

Man brukar säga att det inte finns något nytt under solen. Och det är ju inte helt sant men ändå rätt sant. Vi tar det gamla och gör det till nytt igen. Liten förändring och justering och vips så har man något nytt. Kläder, glasögon, skor, möbler mm mm. 

Det lilla lustiga i detta är ju att vi kan ha en rätt knepig syn på den gamla tiden men vill ändå att den skall både synas och märkas och påverka vår nutid. 

Då kanske är vi rätt mycket påverkad av den ”förra” tiden. Kanske tom mer än vi vill erkänna. 

Tittar man på hur second hand har vuxit fram så är det väl bevis nog. Vi har väl aldrig köpt så mycket på second hand som vi gör idag. En liten kul grej är ju att vi får in massa underbara gamla glasögonbågar. Dom måste jag börja fundera lite mer på. Här kan vi kanske göra något kul omkring. Oj oj. Spännande. 

Kanske behöver vi vara mer föreiktiga med hur vi försöker beskriva den ”förra” tiden. För det första: Vi lever ju gärna kvar i den tiden. För det andra: Det vi gör och lever idag kommer dom som lever om 50-100 år ha åsikter om ( på samma sätt vi har om dom som levde för 50-100 år nu)

Så nu får jag nog fundera på vad den gamla tiden är. Den verkar ju vara nutid och framtid på samma gång.