Månad: oktober 2016

Publicerat den

Hur ska Halloween bli i år? Kanske skulle vi ställa in det i år….

Med tanke på den sista tidens stohej  omkring clowner som skräms borde allt bus med masker ställas in denna halloween. 

Om det skulle finnas någon form av konsekvens borde vi välja bort detta skrämmande. Om vi vill förklara för barnen att det inte är okej och springa runt och skrämmas i clownmasker så är det inte heller okej i andra hemska masker. 

Om det inte är okej att skrämma barn är det inte okej att uppmuntra barn att skrämma andra. 

För att visa vart vi står i detta borde vi ställa in detta halloween-skrämmande i år. Butiker borde föregå med gott exempel och plocka bort det från hyllorna. 

Istället skulle vi detta år låta ljus tändas överallt. På massa olika sätt. Vi borde tända upp vår jord med motljus mot denna ondska. 

”Ja men det är ju kul för barnen att få lite godis på detta vis”. Dom kan få allt detta på ett mycket trevligare sätt. Satsa på en ljusfest istället. Då får även dom barn som är rädda för att gå på dessa halloween-fester också möjlighet att komma med. Dom skulle må mycket bättre. För dom riskerar att få höra om dom inte går. 

Som du förstår tycker jag inte om detta firande runt alla helgonahelgen. Tänk om man åtminstone valt en annan helg. Men det blir ju ändå fel. Jag tycker att man kan fira mer positivt. 

Så, speciellt detta år, så borde vi ställa in detta firande  detta år. 

Publicerat den

Att komma i tid…..

Är det något jag inte gillar är när jag kommer försent till ett avtalat möte. Där sitter alla och väntar. Dom har fått tagit av sin viktiga tid och bara slå död på den genom att vänta. Då skäms jag när det blir så. 

Att komma sent till ett möte kan ju ha sin enkla förklaring.  Så visst, det är ju inget större problem. Problemet är ju värre när det i andra änden är tidsbegränsat. Då blir det ännu mindre kul. Att komma ihåg dock är ju att det faktiskt kan finnas förklaringar att man just kommer gör sent. Så innan blir riktigt arg kan det ju vara bra att få klart för sig orsak och verkan. 

Jag skulle påstå att det är ganska respektlöst att komma sent. Det finns ju somliga som kommer notoriskt försent. Det är mer regel än undantag. Oftast förstår dom inte resonemanget att det är respektlöst. För dom är det ju ingen stor sak. Finns ju värre typ. Men om det sitter 6 personer och väntar i tio minuter har man ju förstört hela 60 minuter totalt. 

När jag såg Herregud & Co och bilden på samma tema så blev jag ju lite full i skratt. Att komma i tid är en hederssak. Jag kommer hellre lite för tidigt än försent. Men vem bryr sig i det? Troligen ingen. 

Att komma i tid och hålla tiden är en svår utmaning idag. Dwt är så mycket som påverkar. Eller så påverkar ingenting. För man bara kommer för sent. 

Jag uppskattar att man kommer i tid så det är väl då att bara visa gott föredöme. 

Ps Nu kommer jag väl försent vid nästa möte bara för att jag skrev om detta idag….Ds

Publicerat den

Bekräftelsebehov

Många gånger behöver vi människor bekräftelse på det vi gjort. Att någon sett det och ger oss någon form av uppmärksamhet på det vi utfört. 

I sin enkla betydelse är det uppmuntran. Det kan vara uppskattande ord. En handling som känns att den ger uppmuntran och glädje. Skulle tro att vi alla, om vi är ärliga, inser att vi kan bli mycket bättre på detta. Jag tänker inte på att vi ska smöra för varandra. Nej, att i all enkelhet ge en uppmuntran som en bekräftelse på att någon gjort något bra. 

Samtidigt finns det somliga som måste ha bekräftelse på allt dom gjort. Annars tror dom att det inte är bra. Att ingen uppskattar det man gjort. Att det till och med kan vara fel helt  enkelt. Så ha man missat 

Samtidigt skulle jag påstå att det finns så många människor som bara gör massa bra saker men aldrig får uppmärksamhet. Dom frågar troligen inte efter uppmärksamhet heller. Men dom är helt klart värda all uppmärksamhet dom kan få. På deras bekostnad får många andra uppmärksamhet allt för ofta. 

Skulle tro att många gör så många bra saker men får aldrig bekräftelse för. Dom bara gör. Hittar på massa saker som betyder så mycket. Ibland är det andra som får äran för det dom gör men dom fortsätter ändå. Och dom gör det med största sannolikhet för att dom inte strävar efter just uppmärksamhet utan för sakens skull. Kanske har dom något att lära oss. Vi behöver inte alltid ha uppmärksamhet för att vara bekräftade. Vårt värde ligger inte i bekräftelsen. Värdet i oss ligger på helt annan grund. Du är värd för den du är. Inte för det du gör. Så slappna av. Gör. Skapa. Utför. För det är du så bra på. 

Samtidigt skulle jag vilja uppmuntra oss alla att just se dessa människor. Se dom. Uppmuntra dom. Bekräfta dom. Att lyfta fram dom ur skuggorna (av andra kanske). Dom har antagligen inget större behov av det. Men jag tror att dom skulle må bra av att någon uppmuntrade dom. Om inte för att det borde vara på sin plats. Och för att vi andra ska se att dom finns (kanske). 

Så…… Släpp ditt bekräftelsebehov. Du är du och du duger. 

Och ….. ska vi försöka hitta någon doldis som gjort något bra? 

Publicerat den

Vi lever ”live” hemma och borta samtidigt

I måndags när jag var ledig kunde jag följa rapporteringen från Danmark och dom bombhot som dom drabbats av. Samtidigt följde jag direktrapporteringen med bilder från Mosul och kriget där. Live-sändningar från vitt skilda platser på jorden. Samtidigt stod jag och strök min tvätt. 

Vi lever ”live” överallt samtidigt. Minns bilderna som kablades ut när Osama Bin Laden skulle tillfångatagas. Obama mfl lär ha suttit och följt operationen live. 

Ett ganska märkligt liv. Vi kan följa runt omkring vår jord live med bild och ljud. Inget behöver vara hemligt typ. 

Nu inser jag ju att det är olika över jorden. Familjer jag mötte i Tanzania, som levde på landet, hade ingen möjlighet till detta. 

I princip kan vi säga att, om vi hade kameror överallt, vi alla skulle kunna se vad som sker överallt samtidigt. 

Tänk om vi hade sagt det till min morfar när han var ung. Då skulle han se det som ett stort skämt. 

Mitt i allt detta ”live” kan vi tappa bort oss själva. Vi är inte närvarande här och nu. Lever mer borta än just hemma. På något sätt kommer livet av sig mitt i detta myckna av liv. I sig är det ju lite tragiskt.  Skulle tro att min morfar var mer närvarande än vad vi är idag. Fast jag skulle tro att vi vill mena tvärt om. 

När jag fick min första dator och modem kommer jag ihåg när jag kopplade upp mig mot kameran vid västra muren i Jerusalem. Kameran skickade ut bilder med några sekunders mellanrum. Hur fantastiskt som helst. Då. Jag hade en bok som tipsade om webbsidor dit jag kunde ”gå” för att se live-bilder. Idag kan man se direktsändning från västra muren/klagomuren.  Rörliga bilder i realtid. 

Detta perspektiv gör att mycket ställs på sin kant. Det som förr var som en omöjlighet är nu en verklighet. För att ta ett exempel. För oss som tror på Jesus och det som står om honom i Bibeln blir detta rätt spännande. Det står att Jesus skall komma tillbaka. Det står också att det skall alla kunna se. I ljuset av den live-möjlighet som vi idag har blir detta helt möjligt. Alla kommer att kunna se det. Tekniken finns för det. Så nu är dessa bibelord inte omöjliga längre. 

Publicerat den

”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Satt och lyssnade på nyheterna på tv. Man pratade om att nu kommer den tid då vi har flest olyckor där bil och gångtrafikant är inblandad. NTF hade gjort en koll på läget. Var ute och åkte i Jönköping en kväll. Man spelade in samtidigt. Då var det flera personer, mörkt klädda, som bara sprang över vägen.  Mitt i trafiken. Dom syntes knappt. Utan reflexer. Det är i den vevan mannen från NTF fäller orden ”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Han menar att det finns inga rättigheter i trafiken. Bara skyldigheter. Vi behöver börja samarbeta mer i trafiken. Ögonkontakt. 

Det är rätt förvånande hur villiga vi är att utsätta oss för fara som trafikant. Vi kan som gående bara gå ut i vägen. Vi kan inte  inte vara säkra på att föraren ser oss och hinner stanna. Ändå, med livet som insats, går vi bara rakt ut. Vi tror oss veta att om vi bara går på ett övergångsställe är allt okej. Bara att gå. Senast igår, på ljusan dan hade jag en sådan person framför bilen. Tänk att det kan gå så långt att man är villig att utsätta sig för denna fara bara för att hävda sin rätt. 

Det slår mig att det är väl så på flera områden i livet. Vi är så egoistiska att vi hävdar vår rätt. Samspel, generositet är inte allt för vanlig. Först fram är ledordet. 

Tänk vad allting skulle bli så mycket bättre om vi var vänligare mot varandra i trafiken. Många olyckor skulle undvikas då. Likaså i livet för övrigt. 

Samspel är ju A o O i trafiken. Ge varandra utrymme före att ta den själv. 

Påminns om en sats i Bibeln. ”Störst är den som tjänar”. Sug på den lite. Kanske ger den lite ödmjukhet. Eller ”Som du vill att andra ska vara mot dig skall du vara mot dom”. Tydligare än så kan det väl knappats bli. Står i matt 7:12 ”Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.” Nu-Bibeln är lite mer rakt på: ”Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er.”

För att världen ska bli lite bättre, för vår arbetsplats ska vara ännu lite bättre, att grannsämjan ska bli trevligare, så finns det en nyckel i detta. 

”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Publicerat den

Måndagsfeeling….. 

För massa år sedan nu var alltid måndagar lediga dagar. Söndagskvällarna var sköna avslappnande timmar då jag visste att nästa dag betydde en dag av vila och återhämtning. 

Nu är det inte så av förklarliga skäl. Måndagar beydet alltid jobbardag. Precis som för många många andra. 

Fast en måndag i månaden har jag numera ledigt. Måndagen efter jag haft jobbarlördag. 

Igår inföll något av den gamla goda känslan. Att veta att morgondagen innebar att jag inte behövde stressa upp. När en sådan morgon finns efter en natts sömn är det en speciell känsla. Känsla av frihet. 

Okej, det är tvättstuga som gäller på morgonen. Denna gång är det inte så mycket så morgonen kan få komma igång lite senare än annars. Det är ju inte så dumt. 

Måndagsfeeling är att få ta dagen som den kommer. Att å ena sidan göra lite av det man måste och mycket av att bara vara. Om vädret är inte alls för dålig kan det bli en promenad. Annars är det nog dags att damma av träningscykeln igen. 

En sådan dag kan en oplanerad lunchgemenskap funka. Men det kruxiga är ju att dom flesta jobbar ju. 

Måndagsfeeling skapar något mitt i ledigheten. Den buffrar energi. Det kan man behöva när hösten tränger sig på. 

Måndagsfeeling är en skön feeling. Det är då tänket hinner i fatt. Eller var det tvärs om? Då kroppen hinner i fatt tänket. Så är det nog. Det är så lätt att tänket drar iväg och kroppen jagar efter. Inte konstigt att man blir trött. 

Jag tänker mig att man ibland kan behöva lära sig att koppla av och koppla bort. Att känna att man liksom hamnar en bit bort från det vanliga även om man lever ganska när det hela tiden. Alltså att hitta konsten att snabbt koppla bort tex jobbet för att kunna låta jobbtänket vila. Jag har den stora förmånen att jobba på ett ställe där jag har goda medarbetare som gör det så bra. Då är det lättare att koppla av. 

Så denna dag har jag Måndagsfeeling. En feeling värd att levas. En feeling värd att sträva efter en dag då och då. Hitta din feeling och njut. Det händer något gott med oss då. Troligen trivs omvärlden bättre med oss då också. 

Publicerat den

Söndagstankar – Den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. 

Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. ‭‭Romarbrevet‬ ‭8:28‬ ‭

Dessa ord har en dimension som djupt sett kan förvandla det mesta. Ja, troligen allt. En stund av eftertanke kan kanske få oss att börja inse vad det innerst inne vill säga oss. Vad det innerst inne kan göra med oss. Likaså vad det kan få för konsekvenser. 

Vi vet…..

Det är svårt att ifrågasätta det som någon vet, har erfarenhet av och är övertygad om. Det verkar som att man visste att så var fallet. Att följa goda exempel brukar var lätt. Det ser ut som att det inte är någon diskussion. Vi vet!

Allt samverkar till det bästa…

Vi möter så många olika situationer och öden. Vi kan väl påverka en del. Välja väg ibland. Men i det hela möter vi det vi möter. 

Det verkar som att det finns ett löfte att vad vi än möter kan det samverka till det bästa. En ganska intressant tanke, eller hur?! Nyckeln verkar ligga i ett nära förhållande till Gud. Att den som älskar Gud  samverkar det vi möter på ett sådant sätt att det blir till det bästa för oss. Som att Gud använder det till något gott för oss. 

Det står inte att han väljer ut eller väljer bort något av allt vi möter. Nej, han använder det till vår fördel. 

Det är ingen teori. Ingen möjlig eventuell ekvation. Ingen oprövad tes. Inget man tagit i luften. Ingen nyck man råkade säga eller bara komma på av en slump. Man visste. 

Författaren är inte ensam om att veta detta. ”Vi”! Det var flera som kunde intyga det. Man brukar säga att två eller tre vittnesmål är gott nog att tro att det faktiskt är sant. Är något att hålla fast vid i detta fall. 

Tänk vad detta får för konsekvenser. Att allt du möter faktiskt kan samverka till det bästa för dig. Motgångar. Nedgångar. Tråkiga händelser. Trevliga händelser. Hävdelser du skulle vilja slippa. Hopplöshet. Glädje. Allt du möter. 

….till det bästa…

Vad är det bästa för oss? Ja, så långt har jag förstått att det inte alltid är det jag trodde var det bästa. Inte heller är det den slutsats jag själv trodde gällde. Men ett vet jag att det alltid varit det bästa när jag fått rätt perspektiv på det. Då jag tvekat har det ändå visat sig att det till slut varit det bästa för mig. Trots mina frågor och funderingar. 

Om du vill det bästa för dig så finns löftet i denna vers. 

Publicerat den

Hur sjukt får det bli?

Hur lågt kan man sjunka som människa när man verkar tro att man är rolig när man skräms iklädd clowndräkt ? Jag blir så förundrad när man verkar saknar empati för andras reaktioner .
Aftonbladet skriver: ”Fenomenet med skrämsel-clowner har nått Sverige och det är inte bara vuxna som blir rädda. På fredagen dödshotades elever på en skola i Nybro av en clown på skolgården. Både föräldrar och barn är nu oroliga för effekterna av de läskiga clownerna.”

Först och främst vill man inte tro att det är sant. För det andra vill man inte tro att någon kan vilja något så ont. En clown ska ju väcka roliga känslor. Så det blir ju massa fel. 

Man kan undra vad som gör att någon vill utsätta någon annan för detta. Till detta utsätta sig själv för risken att skaka galler under 4 år vilken en polis menade att man riskerade. Man fattar alltså inte allvaret i handlingen. När man utsätter barn för dödshot kan man helt klart skaka galler. Det man utsätter barnen för kan sätta djupa sår. Sånt gör man bara inte. 

Polisen har mycket viktigt att göra men dessa clowner måste fångas in. Punkt. Man utsätter inte barn för detta. 

Lägger man där till att man tar resurser i anspråk som behövs för att fånga kriminella gäng blir det ju dubbelfel. 

Så , hur sjukt får det bli egentligen? Dessa clowner måste tänka om. Nu! 

Publicerat den

Jag skulle ju kunna ha många lag som mina lag…

Om man flyttat så mycket som jag gjort undrar jag om man får vara supporter till flera lag samtidigt? Eller är man då en fegis, svikare eller är man mer trogen då?

Född i Dalarna. Då skulle det ligga nära till hands att heja på Leksand.  Bodde ju rätt nära dom på ett sätt. Trosabo – Södertälje hockey kanske?  Ulricehamn Grästorp – västra Frölunda eller Hv71? Flen – Flens IF ? Odensbacken, Laxå – ÖSK? Norrköping – vita hästen – IFK? Sen har jag ju återvänt till områden så jagvhar ju haft möjligheten att återknyta till samma lag igen…..

Ändå hade jag (med betoning på ‘hade’) en tid i livet då jag hejade på AIK. 

Här om dagen fick jag frågan vilket lag som var ”mitt”. Upptäckte då att jag nog lutade mer åt HV71 än vad jag trodde. Ändå kan jag känna lite för alla lag som jag ”bott nära”. 

När jag skriver detta ser jag matchen HV71 – ÖSK. Det blir lite kluvet. Lika kluvet som när jag såg IFK Norrköping mot Örebro i fotboll. 

Att säga att man är lite av varje är väl ett hån mot en sann 100%-ig supporter på ett lag. Eller så visar det bara på en större storsinthet att man kan glädjas med flera lag. 

För varje plats jag bott på har jag lämnat kvar en bit av mig. Eller snarare att varje plats har fått en plats inom mig. Jag har med mig starka minnen. Upplevelser som för alltid kommer att finnas med. Dom postitiva överväger klart dom negativa.  Att då ha med sig olika lag att heja på är inte så konstigt. 
Så nu är det klart. Jag bor i Jönköping och hejar således på HV71. J-Södra är mitt lag i fotboll.  Känns skönt att ha gjort klart med mig själv om det 😄😄 Ingen annan behöver ju engagera sig i det valet. Skulle jag hamna i en annan stad i en annan del av landet så får vi se vilket lag jag kommer att heja på då. Känns bra att vara så följsam i detta. 

Publicerat den

Att se det från ett annat perspektiv…

Jag tror att en av dom svårare utmaningar vi som människor hannar i är att se på saker ur ett annat perspektiv än sitt eget. 
Alltså, när det händer saker som jag inte ville eller önskade för att att någon annan gjorde något, påverkade på något sätt, så att det ”gick fel”. Vi har lätt att bli irriterade och besvikna. 

Svårigheten är att då lyfta blicken och försöka se på saken från den andreas perspektiv. Kanske finns det en logisk förklaring. Något oförutsett eller helt naturligt som bara gjorde att det inte blev som det var tänkt. 

Innan vi bedömer och dömer borde vi försöka se det från något annat perspektiv. Lämna sin egen, kanske med all rätt, syn på saken. Det kan ju finnas en annan sida på saken som faktiskt också är lika sann som din. 

Det är nog lika viktigt om man så är på jobbet eller på fritiden. Troligen inte ”nog” utan att det helt enkelt är så. 

Klart jag inser att det är lättare att se det utifrån min egen horisont än någon annans. Vi tänker ju mest på oss själva. Rätt? Ja, det är väl allas rätt att tänka på sig själv. 

Fast jag undrar varför det ibland verkar vara så att vi utgår väl mycket från att det bara är alla andra som tänker eller gjort fel. Det är svårare att i självrannsakan se på om man själv har en del i det. 

Jag tor att många konflikter skulle undvikas om vi försökte se det från andra perspektiv än bara från vårt eget. Då skulle vi , kanske, slippa brusa upp, bli irriterade och döma för tidigt. Vi skulle bli konstruktiva och inte tappa huvudet. Kanske tom lite mer förstående och förlåtande.  

Det är klart en utmaning att försöka se det från ett annat perspektiv. Fast jag är övertygad om att det skulle betyda mycket om vi antog den utmaningen.