Månad: november 2016

Publicerat den

Det är trångt i mammons tempel

Ja,lika bra att erkänna. 😉

Jag var inte i kyrkan i går. Jag hade killdag, ”far och son”-dag. Vi åkte till gekås i Ullared. 

Nu var det väl inte mycket att erkänna. Det var heller inte den värsta dagen på gekås. Knappas besöksrekord men visst, vi var många där. 

Det var rätt trångt i detta mammons tempel. 

En affär stort som ett hus. Massa kvadratmeter. Är du nyfiken på massa statistik får du läsa deras tidning och hemsida. 

Det är sanslöst vad prylar dom har. Det blir bara större och större. Sen jag var där sist har dom fått ännu ett parkeringshus. Dom höll på att spränga bort ett berg för att få mer utrymme. 

Visst kan man hitta billiga saker. Men det är lätt att bli lurad. Allt är inte billigt. Det finns risker med detta tempel. Dels kan man tro att allt är billigare och på så vis bli förblindad. Dela kan helt enkelt förköpa sig. Kvittot blir helt enkelt för långt. 

Vi har lätt att förköpa oss i denna värld. Vi tror att vi behöver så mycket. Fast om vi tänker efter så klararvi livet med klart färre saker än vi i verkligheten har. Vi har oftast så mycket kläder att vi inte använder alla. Jag har fler glas i mitt skåp än jag använder. I mitt vindsförråd har jag prylar stående som tror att jag kan få nytta av. 

På den tiden jag hade hus på landet var det lätt att samla på sig massa saker. Insåg när jag skulle tömma allt inför flytten så hade jag på tok för många saker. Tom massa trasiga saker. Bara att köra till tippen. Hur galet som helst. Du som är duktig på att inte samla på dig massa saker ska vara oerhört tacksam. 

En gång när jag skulle ta över ett kontor hade min företrädare efterlämnat massor av pärmar. Det intressanta med dessa pärmar var att i dom fanns det kopior på allt. Inte en kopia utan många kopior av alla original. Kunde ju vara bra att ha väl möjligen…..

Hur lätt är det inte att förköpa sig. Det finns en liten inte sida hos oss som säger att vi vill ha. Ha mycket.  Inte konstigt att det blir trångt i mammons tempel. Somliga menar att det är smart att handla på sig billiga saker. Visst, men inte hur mycket som helst. 

Jag tror vi skulle må bättre om vi mer blev nöjd med det vi redan har. Och att vi inte trånade efter ”allt annat som vi inte har”.  Lättare sagt en gjort. Men det kanske ändå ligger något i det.  Möööööjligeeeen lite typ. 

Publicerat den

Söndagstankar – från er har Herrens ord gett återljud

Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något. 1 Thess 1:8

Från er har Herrens ord gett återljud….

Ordet ‘återljud’ kan översättas med ‘eko’ också. Eko är genljud, ett ljud som fortsätter bort och studsar mot något och vänder åter. Eko är ett ljudfenomen som uppstår om ett ljud reflekteras och reflektionen hörs med så stor fördröjning att den uppfattas som ett separat ljud av lyssnaren.Ett eko är samma sak fast ”från ett annat håll” typ. 

Ett återljud blir då något som låter en gång till eller som en förlängning av ett redan befintligt ljud. 

Den här versen visar på något vackert underbart och ett förunderligt sätt. Som stt Herren Gud slagit an en ton som ger ett eko, ett genljud, ett återljud långt bort. Till några andra som kan höra samma ton som Han slog an i tex dig och mig. 

Det finns en sångstrof jag ofta återkommer till. En gammal sång som inte sjungs så ofta nu för tiden. 

Den heter ”Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen”. Så här är texten:

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen, den rena kärleken,
Här nere till vårt öra så många missljud når,
men Gud är saligheten, säll den som det förstår.

När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud, i hjärtats inre formas, de rena lovsångsljud.
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, då blir av hela människan en lovsång utan ord.

Men för att därtill komma man måste vara tom, det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom. När Herren där vill tala man måste vara still, att han med instrumentet får göra vad han vill.

När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här, jag uti Jesu händer kan bli vad han begär. Ty det är hemligheten att Gud ifrån sin tron blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton. (Linnéa Hovgren)

Undrar jag om inte denna vers får sin förklaring i denna sång. Att ut vårt inre finns det ett genljud, ett eko och en återklang av den ton Gud slagit an. 

Det finns vissa människor som på något sätt har detta mer tydligt än andra. Människor som vi ibland uttrycker att ‘dom har med Gud att göra’. Jag tror att all vi har något av detta inom oss. Varenda en. Både du och jag. Det är inte någon enstaka persons favör. Gud har lagt ner något av sig själv inom oss människor.  Predikaren uttrycker det ”att Gud lagt ner evigheten i vårt inre”. Där finns den resonansbotten där just denna återklang kan hitta sitt eko. Vi kan låta Gud få röra mer vid det inre rummet. Då kommer genljudet att bli starkare och starkare. 

Ty det är hemligheten att Gud ifrån sin tron blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton.

Tänk vad underbart. Tänk att han kan från sin position slå an en ton i vårt inre som kommer att ge ett genljud, ett återljud, en återklang och ett eko ut till någon annan. 

Det stora i detta är att det är Gud som slår an ackordet. Vi får vara akustiken. Betänk att en akustisk gitarr inte är mycket utan själva lådan. Så blir lådan den som skickar i väg tonen till dens öra som lyssnar. Och tonen/budskapet uppfattas. 

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen, den rena kärleken

Hur ljuvligt är inte det?!  En vacker tanke och upplevelse. Kan tänka mig att jag är inte ensam om att vilja uppleva det. Kanske kan det bli vår bön idag…..

 

Publicerat den

Näthatet 

Så här skriver Sanna Nielsen i sin blogg för några dagar sedan:

I kväll medverkar jag i Opinion Live kl 22.oo i SVT1 med Belinda Olsson där vi pratar om mobbing/näthat som fick ta stor del i mitt kommentarsfält förra veckan.

Förra veckan presenterades jag som årets julvärd i SVT och jag postade den nyheten på mina Sociala medier.

Det blev väldigt många positiva kommentarer som jag såklart blev väldigt glad över, men det blev också oerhört många kommentarer kring mitt utseende.

Det var väldigt många som ansåg att det jag hade på mig på pressbilderna inte var passande och det var dessutom fruktansvärt fult och de skrev vad de tyckte det såg ut som.
De hånade, kränkte och skrev en massa skit helt enkelt. …./….
Personerna eldade upp varandra i kommentarsfältet och det blev bara värre och värre och på en sån fruktansvärt låg nivå så jag till slut inte klarade av att stå emot. Ja, jag blev arg. Jag blev ledsen.”

Jag hämtade det från hennes blogg på amelia. Följ länken och läs hela hennes blogg. Varenda ord behöver spridas. 

Så bra skrivet av Sanna. Tack Sanna. 

Vad är det som får oss människor att hata så mycket? Vad är det som får oss att anse oss ha rätten att göra ner andra människor? Vad är det som triggar oss så mycket när andra ”hatar” så att man själv följer i fotspåren och eldar på? Vad är det som får oss att tro att vår världsbild, vårt omdöme, vår klädstil, är den som är den allmängiltiga hållningen? 

Varför är Sannas klänning värd att hatas och Sanna bli förnedrad för den, bara för att någon annan inte vill ha den ? Är det inte bättre då att bara hålla tyst och låta Sanna glädjas över sitt val av känning? 

Jag är så trött av alla förnedrande kommentarer som florerar. Jag är så i djupet trött på allt näthat. Så grymt trött på att människor anser sig ha rätt att brata illa om någon annan. 

Läste nyss i Bibeln: Döm inte och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte och ni skall inte bli fördömda. Förlåt och ni skall bli förlåtna. Luk 6:37ff

Tänker på ordet ”Det hjärtat är fullt av talar munnen”. 

Vi behöver verkligen se upp med hur vi pratar om andra. Hur använder vi vårt tal? Hur påverkar vårt sätt att prata om varandra inför våra barn tex? 

Minns hur det var som barn och bli mobbad i skolan. Tror knappast det ordet fanns då men det var en verklighet. Jag var rödhårig, trodde på Gud och man påstod att jag gillade susanne vilket jag inte gjorde. (Men lite söt var hon väl. Det tyckte nog alla killar). Det var många stunder av gråt på den tiden. Det tog ett tag innan jag kunde och vågade bita ifrån.  Jag har inte tagit någon skada direkt vad jag vet av detta. Men en sak sitter djupt i mig. Jag reagerar starkt när någon förnedrar någon annan. När någon gör sig osunt rolig på någon annans bekostnad och andra till synes verkar gilla det. 

Låt mig säga det tydligt

Ingen har rätt att göra ner någon annan person. Ingen har rätt att håna och hata någon. 

Näthat är så lågt. Speciellt när man gör det under ”annat namn och bild” som många verkar göra det. Kanske man borde anmäla allt sådant. Gör man det på Facebook finns det ju kvar för lång tid. Bevisens avtryck med ip-adress och allt. 

Så varför inte Sanna, kanske borde du anmäla alla näthatare i ditt flöde. Du har ju många som kan vittna om det skrivits. 

Publicerat den

Muren

Jag blir förundrad. Sitter och läser om hur man bygger en mur mellan ett bostadsområde och en flyktingförläggning. Trump vidhåller att han ska bygga muren mot Mexico. 

Borde vi inte ha lärt oss från Berlinmuren? Muren mot förläggningen blir högre än Berlinmuren. Hur gick det hör till? 

Vi ska inte bygga fler murar mellan oss. Snarare riva massa murar. Vi behöver inte distansera oss från varandra. Snarare  söka oss närmare varandra för att förstå varandra. 

Hur kan vi förebygga den rädsla vi har för varandra? Frågan är om inte mycket av vår rädsla är något vi ”skapat ur intet”. Alltså att vi tror att vi ska ha den hållningen. Någon har har börjat sprida dessa tankar så ha dom till slut blivit vår ”sanning”. Det liksom är en trend man inte kan stå emot. 

Samtidigt har vi SD som proklamerar sin hållning som många blir en motpol mot. Så hamnar vi i två diken i för eller emot att tex ta emot flyktingar. Det blir rent omöjligt att föra en saklig och konstruktiv debatt och samtal. Och det är väl där vi har så svårt att vara , mitt på vägen mellan dess ytterligheter. 

Jag kan tycka att det är bättre att hjälpa folken i deras egen miljö. För jag tror att i grunden vill inte folket i tex Syrien fly till oss. Men om deras stad inte finns längre pga av kriget blir kunder helt omöjligt. Därför behöver vi hjälpa dom nu. Bara som exempel. 

Jag skulle så gärna se att vi kunde riva murarna mellan oss. Det är väl lätt att se dom fysiska murarna som finns. Men vi har på tok för många murar mellan oss som inte syns. Vi bygger murar mellan oss som grupper. Vi har svårt att inkludera andra i vår gemenskap. Att bjuda in nya människor så att dom känner sig hemma. Att ta sig in i ett nytt sammanhang är inte helt enkelt. Jag vet. Jag har inga enkla lösningar på det. Bara att vi skulle behöva vända det till oss själva och fråga hur just ”jag” kan tänka om. 

Kanske kan ett ordspråk, tillika den gyllene regeln, kan hjälpa oss i hur vi kan göra…..

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Publicerat den

Det har klart svängt …..

Sitter och kollar flödet på social media. Inser att synen på alkohol har ändrats betydligt under mitt vuxna liv. 

Vill inte vara moralfarbror. Inte alls. Men det har klart svängt i alkoholfrågan. 

Förr var det mer vanligt att vi var återhållsamma med alkohol. Snarare var det regel än undantag att man var nykterist nom kyrkan. 
Nu tror jag att dom flesta faktiskt är det fortfarande. Men den stora skillnaden är att fler använder alkohol. Fler gör ingen hemlighet över att man dricker alkohol. Det signalerar att det är inget konstigt med det utan det är en ickefråga typ. 

Att nyttja alkohol är vars och ens ensak. Helt klart. Man fattar det beslutet själv. Möjligen har man svårt att stå upp för sin åsikt när andra ”trycker på”. 

Det som dock bekymrar mig är när en miljö som skall rädda blir den som får folk på fall. Kyrkan som möter den person som har problem med alkohol kan å ena sidan hjälpa men också missa målet och blir till fall. 

Har funderat många gånger på det LP-arbete (förebyggande arbete mot alkohol och droger – förr kallat LP-stiftelsen) som kyrkor bedriver hamnar i ett knepigt läge. Vart ska dom ta vägen när en miljö, som förut var alkoholfri, tummar på det tänket. 

Jag tror att vi ibland faktist behöver välja bort något för någon annans skull. När jag valde en helnykter livsstil berodde det inte på vad Bibeln sa eller inte sa. Jag såg vännen med drogproblem. Jag ville inte komma vederbörande på fall. Såg dess tokiga konsekvenser som alkohol och droger kunde leda till. Jag ville inte själv hamna i det. Inte heller komma någon annan på fall. 

För mig blir det viktigt att i det arbete jag står för, som skall hjälpa barn till ett bra liv, vill jag inte göra reklam för den varan.  Alkohol och att verka för barns välstånd hänger inte ihop för mig. När jag sett hur illa barn drabbas i hem där det gått snett med alkoholen är det lätt för mig att fatta det beslutet. 

Kanske trampar jag någon på tårna när jag tänker högt i detta. Men så tänker jag. Blir man stött kanske det är ett tecken på att man inte är riktig bekväm i sin hållning. Är det en ickefråga, bekymrar det i alla fall mig mer än snarare den som tycker så. 

Typ så reflekterar jag idag. 

Publicerat den

Gräsrotskontakt

Mötte ordet i SVT igår. Ordet som kan vara avgörande. Ordet som kan bekräfta. Ordet som i sin frånvaro kan göra sin framtid omöjlig. 

Gräsrotskontakt

Gräsrotskontakt är ordet som beskriver relationen mellan ett ledarskap högt upp i organisationen och folket som utför jobbet. Ibland lite slarvigt kallat dom som jobbar på ”golvet”. 

Jag inser ju att det inte alltid är så lätt. När jag går runt på jobbet märks jag ju bara av den volontär som är på plats. Vi är ju många i vår butik och alla är inte på plats samtidigt. Ändå försöker jag vara med folket i samtal. Min dörr till kontoret står ofta öppen. Men jag är långt ifrån bäst på detta ämne. Men det är så viktigt. 

När en ytterst satt ledare saknar gräsrotskontakt tappar vederbörande fotfäste i den organisation han/hon leder. Idéer och beslut blir inte frambringade ur rörelsens behov, möjligheter och utvecklingspotential. Det blir ett ovanförskap som lutar åt toppstyrning. Det gör att vi-känslan dör. Lyssnadet ”underifrån” avtar. Man tar sig mer och mer ”frihet” för ”ledningen vet inte vad dom talar om”. Så blir organisationen spretigare och spretigare ju längre tiden går. 

Gräsrotskontakt skapar legitimitet. Det är där man lockar till framsteg. Där hittar man utveckling. Likaså idéer som kan förbättra. Det är där man kan bekräfta. Lyfta sina medarbetare. 

Jag vill påstå att i all ledarskap, olika chefsnivåer och även som arbetsledare är gräsrotskontakt avgörande. Det betyder inte att man är mjäkig och bara tillåter allt. Men det hjälper oss att fatta rätt beslut och forma på rätt sätt. 

Gräsrotskontakt är förutsättningen att leva i verkligheten. Det fina i allt detta att varje person kan göra detta val. Jag kan bara med sorg se att gräsrotskontakt är inte viktig för alla. Och det är ödesmättat. 

Publicerat den

Det där med krimskrams …

Vi är inne i en tid då det handlas mycket julsaker. Det är adventsljusstakar, stjärnor, ljusslingor , julprydnadssaker. 

Det verkar som att det finns ingen botten på det behovet. 

I lördags stod jag på jobbet och hjälpte till med att få ordning på kön till kassorna. Jag stod i mer än tre timmar och kön var genom nästan hela butiken. Igår var inte kön lika lång och kunderna var inte lika många. Ändå sålde vi massor av julsaker. I jämförelse med en vanlig tisdag var dagskassan en bra bit över en vanlig tisdag. 

Vi verkar vara ett folk som gillar att julpynta. Möjligen äramerikanare värre än oss.  Men vi kommer nog inte så långt efter. 

Det verkar som att vi har en förkärlek till att pynta. För somliga är det bara krimskrams. För andra är det blodigt allvar. Planen är helt klar. Vilken ordning allt ska sättas upp. Hur det ska utvecklas från år till år. När allt ska vara klart och när allt ska tas ner. 

Det är nog så att vi vill på något sätt göra tillvaron lite roligare och lite finare. För oss själva men också för vår omgivning. Vi vill lysa upp den mörka tiden. 
Juletiden är en speciell högtid då vi behöver uppmuntra människor.  Lika ivriga som vi vill handla julsakerna skulle vi behöva vara ivriga att uppmuntra behövande människor. 

Om nu vi har massa krimskrams i våra erikshjälpsbutiker kan vi ju ”tvista” om. Men en sak är säker. Köper man detta i en second hand så leder det på ett eller annat sätt till en sådan uppmuntran. Uppmuntran för den som gör julsnyggt hemma. Uppmuntran för den som får se tex alla ljusslingor. Men inte minst alla som får en ny framtid av alla pengar vi får in. I det ljuset är krimskrams bara av godo. Då kan vi ha hur mycket som helst av den varan.  Allt för den goda saken skull. 

Vi skulle behöva fråga oss själva vem som finns i vår närhet och som behöver en uppmuntran denna jul. Då kan julen få ett djupare värde än vad vi hade räknat med. 

Publicerat den

Visst är livet orättvist ibland?!

Visst är livet orättvist ibland?! Nu är det en supermånen och vi har massa moln på himlen. 😫

Alltså det borde bara inte får vara på detta viset……

Nu skulle man ju kunna nöja sig att hoppas på nästa gång det händer…. det är ju bara ca 70 år tills dess. 🙄 🤔då är jag bara typ så där 120 år gammal. 

Man har ju sagt att vi blir bara äldre och äldre. Man menar att idag är den första född som kan bli 120 år. Så ska detta funka måste det vara jag som är denna första person. 

Visst kan livet vara rätt orättvist. Varför ska dom få det inte jag får? Det finns verkligen så många tillfällen som kan få en att tycka att livet är rätt orättvist. Som när någon får gå före i kön, eller råkar hittat en parkeringsplats före någon annan, någon får det lite bättre än någon annan, bättre lägenhet ( och troligtvis dyrare) bättre bil (med dyrare drift)  osv osv

Om vi tänker efter så är det inte så farligt. Vi överlever det mesta. För stt citera en kompis i Norrköping ”vi bara lämnar det”. Det finns så mycket vi bara kan släppa och lämna bakom oss. Vi behöver inte reta upp oss på det. Att någon fick det lite bättre än mig har egentligen inte så stor betydelse. Vi klarar oss rätt bra med det vi har.  Troligen är det mest av det vi tycker är orättvist inte speciellt viktigt att just notera som orättvist. Snarare är det så att det som verkligen är orättvist glömmer vi bort att det just är orättvist och behöver ändras på. Men det som tär på vårt ego blir ofta det som vi mest ser som dom största orättvisorna som finns. 

Att jag inte får se denna fina supermåne live är ju inte hela världen. Visst, det hade varit kul, men det är inte hela världen. Lika fullt finns det mycket både du och jag kan lämna bakom oss. ”Orättvisor” som inte är värda att ödsla energi på och ta upp viktig tid som man kan göra så mycket trevligare saker på. Tid som kan fyllas med tacksamhet än avundsjuka. Ett liv då man gläds med andras framgång och möjlighet än att fyllas av bitterhet. 

Så lämna det bakom dig och blicka framåt. Gör något bra av livet än att gå och sura över andras ”orättvisa” ”fördel”. 

Livet är mer rättvist än orättvist!

Publicerat den

Snart är nyss

”Jag kommer snart”

Undrar hur många gånger vi människor säger det. Undrar hur många gånger vi hinner glömma att vi just skulle komma snart. 

Skulle tro att barnen är många som tycker det är jobbigt att höra det från sina föräldrar att dom kommer just snart. Antagligen är upplevelsen även hos föräldrar som väntar på sina barn som just sagt att dom kommer snart. 
Snart är nyss på något sätt. Att när vi hör någon säga att dom kommer snart vill vi att dom kom nyss istället. Vi har inte tid att vänta. Vi är nog lite otåliga allihop. 

Ibland är vi så ivriga att allting borde ha ”gjorts igår”. Vi har svårt att vänta. 

Det obestämda i ”snart” kan vara svårt att klara av. Den som säger det klarar det hela bättre än den som är mottagare av budskapet. Kanske är det just därför vi gärna skulle se att det redan var gjort, nyss. 

Det ligger för mycket ”kanske” i ”snart”. Det osäkra i justa ”kanske” är att vi skulle vilja påverka att det redan var gjort, nyss. 

Men har vi tålamod att vila i att det löser sig så blir allt mycket lättare.  

Publicerat den

Fars dag

Idag är det fars dag. Tror nog dom flesta vet om det. Vi hyllar våra fäder för att dom just är det. 

Grattis min far Per-Olov Skoog.

 

Att vara pappa är inte alltid så lätt. Man får ha mycket tålamod, översseende, stå ut med att man har mycket att lära sina barn. 

Tack för att du finns !!!