Månad: januari 2017

Publicerat den

Och det blev afton…

I bibelns första blad återkommer ett uttryck i skapelseberättelsen. 

Och det blev afton….

 Det är när Gud skapar på dom olika dagarna. Då avslutar han varje skapelsedag med dessa ord. Och det blev afton ….

I går var det afton, trettondagsafton. Tror att vi ofta tänker oss ordet afton som någon avslutning. Slutet på något. Och visst, från ett sätt är det ju det. Dagen går mot sitt slut. Så på ett sätt kan vi säga att det är slutet på något. Fast å andra sidan är det en upptakt. Trettondagsafton är upptakten till trettondagen. Julafton till juldagen osv. Läser man meningen efter i bibeltexten så står det och det blev morgon. 

Man säger att det aldrig är så mörkt som precis innan gryningen. Då, strax innan ljuset bryter igenom, är det som allra mörkast. 

Att leva i en afton, eller känsla av afton, behöver alltså inte vad slutet. Inte änden på något. Inte ett avslut. Det kan vara precis innan något nytt kommer. När det blir afton så kommer det snart en morgon. 

Så jag tror att en sådan förhållning gör aftonen i livet lite enklare att hantera. Så tillåt dig att tänka så. För tänk efter. Det ligger något i att aftonen är en upptakt till morgonen. Morgonen med dess gryning och en ny dag med nya möjligheter. 

Publicerat den

Att vara på fel ställa…

Så hände det igen. Känslan av att vara på rätt ställe men ändå fel. 

Jag skulle till min kiropraktor i går. Han aviserade en ny plats. Glad i hågen åkte jag dit. Lite krångligt att hitta men med lite hjälp av en vänlig herre så kom jag in och satte mig för att vänta på min tur. 

Du vet den där känslan som smyger sig på när man vet att man är på rätt ställe men ändå inte. Osäkerheten som gör att man kollar kalender en gång till för att bara konstaterar det igen. På rätt tid. På rätt plats. Men något är fel. 

Efter en stund så skriver jag en litet undrande sms för att kolla läget. Så kommer samtalet. Kiropraktorn ringer. Jo då. Jag är på rätt plats i rätt tid men han är på sitt andra ställe och glömt att meddela mig det. Klart han ber om ursäkt och vi löser en ny tid. Inte värre än så. 

Men visst är det en knepig känsla att känna att man är på fel plats. Undrar vad det är som händer inom oss när den känslan infinner sig. För ofta vet vi ju inte med säkerhet hur läget är. 

Jag minns när jag var på väg hem från USA. Jag sitter där vid gaten och får helt plötsligt för mig att jag har nog missat något. Hade ingen aning om vad det var. Känslan bara fanns där. Till slut går jag fram till en personal och frågar lite försiktigt om ”jag glömt” något. Och mycket riktig. Det hade jag. Jag skulle gå till en apparat och checka ut mig från landet via fingeravtryck bl.a. Lite kul var det att när jag stakade iväg så hade visst fler samma känsla. För en efter en kom efter och gjorde samma sak. En ganska märklig känsla vi är utrustade med. 

Skulle tro att just denna förmåga har vi på fler områden i livet. Känslan av att vi hamnat fel på något sätt. Det kan ta ett tag innan vi förstår signalerna. Kanske lika länge att våga och kunna göra något åt dom.  Men klart är att vi nog behöver vara mer uppmärksamma på den känslan. För den är för det mesta ganska rätt.  Det ända sättet att bli av med den känslan är att följa den och rätta till den. Först då kan man få ordning på känslan och på det viset känna att man är på rätt plats i rätt tid. 

Det välbefinnande som då inträder är så skönt. Vi mår bättre. 

Hur detta fungerar? Ja, det är inte enkelt att förklara. Om det någonsin går att förklara. Men troligen är det en gåva vi människor fått för att kunna vara rätt i livet. Därför gör vi bäst i att följa den känslan. Ju fortare desto bättre. 

För…..

Publicerat den

Alltså….. jag är ledig ….

Sitter i min soffa hemma och kan bara konstatera …..

Jag är ledig 

Under några dagar framöver ska jag vara ledig. Koppla av. Och den ledigheten har börjat …..

Jag måste medge att det ska bli skönt. 😊

Publicerat den

Nej, undret har inte skett….

…….ännu…..

Ja, undret jag efterlyste igår har ännu inte skett…..

Men som tröst på moset så kom det snö igår. Inga drivor. Men ändå. 

Så är det lite ledigt om några timmar. Och det är ju också lite tröst på moset liksom. 

Drömmar är ju just drömmar för att dom är drömmar. Det är ju ganska bra med drömmar. För dom för oss till en ”verklighet” bortom verkligheten och upplevs som sann. Den sanningen kan ju vara tillräckligt okej för att vara en overklig dröm. Ibland kan det vara så skönt att just bara få drömma sig bort. 

Fast……..

Skulle vi leva kvar i drömvärlden så blir det rätt tokigt. Vi behöver verkligen leva i verkligheten. Att lämna drömvärlden och hitta nuet och dess framtid. Det är då vi kan göra något bestående bra och leva ett liv som håller i längden. I drömvärlden finns ingen varaktighet. I verkligheten finns det som bär över tid. 

Fast å andra sidan…..

En drömbild kan få oss att komma långt. Den driver oss på något sätt framåt. Den får oss att längta dit. Och på något sätt formas vägen till verkligheten genom drömbilden. Den bilden formas idéerna för att nå dit. Att skapa dess verkliga avbild. 

Ja hur som helst. Än finns det tid för under som är mer än en drömbild 😄😄

Publicerat den

Reseproblem

Sitter och drömmer mig bort. En resa vore fint. Förslagen kommer upp.  Den ena resan bättre än den andre. Massa bra erbjudande till vettiga priser. 

Det är bara en liten detalj. Alla priser visar sig var per person. Och det minsta antal som kommer upp är två personer. Det blir lite dyrt att betala för två när man tänker sig åka ensam. Efter lite chattande med tui så inser jag att resa ensam via ett resebolag är ingen höjdare. 

Så man kanske skulle försöka hitta någon att resa med på kort varsel. 

Det är lite intressant hur det egentligen fungerar. Vi utgår allt för ofta i tvåsamhet. Det är lite knepigt. Det är liksom normen. Eller i alla fall så vi verkar se det som normalt. 

Lite konstigt kan jag tycka. Vill man ha enkelrum blir det tillägg. Bjudningar blir oftast för par. När par splittras blir det genast svårt med bjudningar. Jag konstatera att det blir genast svårt. Nu finns det tack och lov undantag. Tack och lov. 

Om jag är bitter.  Inte alls. Tro inte det. Men jag uppfattar det som ett typiskt problem i vår generella tvåsamhetssamhälle. 

Det kan ju ändå ligga något bra i detta också. Det kan möjligen ”tvinga” oss att söka oss till varandra. Istället för att tycka synd om sig själv tar man tag i det. Man söker gemenskap och tex reser ihop. Eller på något annat sätt skapar gemenskap. 

För det är ändå så. Visst kan man förvänta sig att ”någon annan” ska göra ”det”. Men man kan också göra något åt det själv. 

Nu tror jag tanken att få fatt på en reskompis på bara ett par dagar blir mindre möjligt. Under har skett förr men nej, det lär nog inte ske. Så mamma, jag kommer nog och hälsar på er endera dagen 😄 om inte detta under sker 😂

Publicerat den

Man kan alltid börja om….

Mötte denna bild häromdagen. Likaså fångade några facebooksvänner upp tråden…

Man kan alltid börja om…

När man är ute och åker bil med hjälp av en gps kan man även då köra fel. Men då tar gps-en ut en ny färdplan till det mål man satt ut. 

Som Sanna skrev på sin status: ”Det bästa av allt; Varje sekund, varje minut finns en möjlighet att börja om, göra rätt!” Inte så dumt skrivet. Hon hänvisade till nyårslöften. Löften vi lovar men inte alltid håller. ”Det finns något hoppfullt och välgörande i att lova att nästa år göra allt lite bättre….”

Jag tänkte lite vidare. Det är en vacker tanke att man alltid kan börja om. För har man den dimension kan man våga att satsa en gång till. 

När man inte lyckats som man önskade kan man bli sänkt och tappa modet. Liksom ge upp. Men bilden från Herre Gud & co påminner oss om att det är möjligt att ge sig på något nytt trots allt. Att helt enkelt börja om. 

Man kan alltid börja om….

Att våga sig på något kan vara ett tufft beslut. Särskilt om det gått fel senast. Särskilt om man lovat något som man inte kunnat hålla. Besvikelsen kan ligga tungt över sig. 

Men att veta om att man alltid kan börja om är fantastiskt.  Det gör att vi vågar att satsa. Vi är inte mer  än människor. 

Egentligen är det ett återkommande tema hela tiden. När dagen tar slut börjar det om från noll igen och en ny dag tar vid. Veckan likaså. Året så med. Inget ovanligt. Ändå gör vi våra egna ”börja om” så dramatiska. Det är nog för att det blir så närgånget som visar på bristen och sårbarheten. 

Kanske det ligger i att våga börja om. Våga sig ut en gång till. Att fatta ett nytt beslut. Lova på nytt. Sätta ett nytt mål. Att justera det lite för att det ska gå bättre nästa gång. Men att våga för att man inser att om det går tokigt börjar vi om igen o igen o igen. 

Vi börjar om och gör rätt. 

Det är ju det som är det viktiga. 

Man skulle kunna kalla det ‘Nåd’

Nåd – om man slår upp det i en synonymordlista kan man få detta resultat:

Synonymer till nåd
1. Guds godhet, Guds kärlek, barmhärtighet, syndaförlåtelse, välsignelse
2. benådning, eftergift, amnesti, efterskänkande av straff, mildring i straff; barmhärtigt bemötande, misskund, pardon, förskoning, förbarmande, förlåtelse, mildhet; ge sig på nåd och onåd kapitulera fullständigt

Därför handlar ”att börja om” att förlåta. Förlåta sig själv. Att ta emot förlåtelse. Att leva i förlåtelse. Och därifrån göra rätt. Men gå vidare och inte stanna upp. 

 Skulle det gå tokigt igen, då börjar vi om igen. Och gör rätt därifrån. För jag tror att ingen satsar för att det ska gå fel. Utan för att man tror att det ska bli bra och rätt. 

Publicerat den

Söndagstankar – se jag gör någonting nytt

”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” Jesaja‬ ‭43:19‬ ‭SFB15‬‬

Ett nytt år med nya möjligheter. 

Ibland undrar jag om vi missar det nya som Gud gör för att vi är så upptagna med så mycket annat. Oss själva. Kanske något som egentligen är rätt oviktigt. Måste kännas knepigt för Gud. Han vill väl. Han jag något speciellt för oss. Något som kommer välsigna våra liv. Så lyssnar vi inte. 

Tänker mig att om vi bara var uppmärksamma skulle vi se så mycket mer av vad han gör och det nya som han gör. 

 Vår bön kan också vara att be att han gör något nytt i våra liv. Det kan ha gått i stå. Det kan ha gått i baklås. Vägen kan ha blivit gropig eller kört in på en återvändsgränd. Gud kan behöva göra något nytt. 

I min tankevärld är det fullt möjligt för Gud att då göra något nytt för just den tiden. För just den väg som nu ska till. 
Att Gud kan skapa en väg igenom och ut ut något är uppenbart. 1 kor 10:13 säger ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Likaså så tror jag att vi kan applicera detta tänk hos Gud i olika skeenden i livet. Skeenden som det kräver en utgång i. En väg igenom. En väg som lämnar något bakom sig. En väg igenom något tungt. Han skapar en väg genom öken. Genom vildmarken ska det finnas skydd. I torra tider för han oss till strömmar av levande vatten. 

I tider av problem, när vi tycker att vi inte ser vägen fram så behöver vi få hans hjälp att upptäcka hans väg. Vägen som ligger klar att beträda. 

Fast i sin enkelhet är denna vers en påminnelse om att Gud, i alla livets situationer, skapar vägar fram för oss. Han skapar nytt för varje tid för varje situation. För att vi ska få hjälp för den tid som inne är och som kommer. 

Så inför det nya året kan vi vara trygga i att han skapar något nytt. Något nytt som behövs för just den tid vi nu går in i. Vår hållning får bli att vara disponibel för det nya han ger oss. Inte klamra oss fast i det förgångna. Låt det gamla vara en lärdom. Men låt det inte hindra dig att gå in i det nya. Då missar du det nya han skapat för dig. 

Redan nu visar det sig….. kolla så får du se….