Månad: juli 2017

Publicerat den

Söndagstankar – att förtrösta

Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. ‭‭Jeremia‬ ‭17:8‬ ‭SFB98

‬‬Dessan verser är till oss som människor. Till dig och nig som människa. 

Jag tror du har gjort samma uppräck som jag när det gäller blommor. Får dom inget vatten så torkar dom. Dom vissnar helt enkelt. 

Det är en bra bild på denna vers. När vi förtröstar på Gud, alltså sätter vår tillit och vårt hopp till honom, är vi som en växt som får vatten. Då vissnar vi inte. Vår liv blomstrar. Jag tror att vi inte ska misstolka detta till ett liv i överflöd. Utan snarare att vårt liv har ett tillväxtflöde. 

Vårt liv välsignas av att vara nära Jesus. Det är inte bortkastad tid att vara med Jesus. I bön men också i ett nära liv. Att varje dag liksom leva tillsammans med honom. I ett samtal och tankedialog. 

Tänk så enkelt egentligen. Att genom vår förtröstan och tilltro så välsignas vi. Vi behöver inte kämpa i egen kraft. Utan i denna närhet händer det något gott med oss. Jag har en känsla av vi komplicerar det hela genom att intala oss om att det handlar om belöning. Genom att förtjäna välsignelse. 

Det verkar också vara så att när motgång kommer står vi oss starka igenom det. Att vi har en inneboende kraft som hjälper oss. Den hjälpa och kraft är i relation i närhet till Gud. 

Dessa versar behöver nog idisslas lite ett tag för att få tag på. Att memorera dom. Låta dom sjunka in. Då får vi grepp om dom och blir ett med dom. 

Att bli påmind om att alltid sträcka sig mot det gudomliga är inte så dumt. Vi behöver mer av detta. Förtrösta. Sätt din tillit. Sätt ditt hopp på Gud. Då är du välsignad. 

Publicerat den

Den förlorade filten. 

Igår var jag på en loppisrunda. Ja, det var inte direkt planerat. Men jag och min vän Ronny åkte runt Hallandsåsen. Vi kom till några loppisar. 

Vi kom in en affär och jag hittade denna filt. Jag tror att somliga av er minns denna typ av filt. Några av er inser kanske vilken filt jag tänker på speciellt. 

När jag låg i mammas mage tävlade jag om en sådan filt. Ja, jag visste inte det då. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag nog försökt komma ut tidigare. 

Läget var att min kusin Dan låg i sin mammas mage. Den av oss som skulle komma ut först skulle få den. Danne vann med ca 20 timmars marginal. Så jag förlorade filten. 

Farmor hade virkat en liknande filt. Alltså , jag hoppas att Danne har kvar denna trofé. 😄

När man tänker tillbaka i livet så inser man hur mycket man har tappat bort efter livets väg. Man har glömt bort massa minnen man skulle vilja återvinna. När man går på loppis och second hand hittar man saker som man minns från sin barndom men som man inser att man tappat bort efter vägen. 

Man har ”tappat bort” vänner som man förr stod mycket nära. Kanske är det som gnager mest. 

Nu kan man inte samla på sig massa saker under livet. Man inser det speciellt när man flyttat så mycket som jag gjort. Ändå behöver vi ha minnen vi vårdar. 

Men något man kan samla på och vårda väl är gemenskap med vänner. Man kan öppna sin gemenskap för andra så att gemenskapen berikas med fler minnen och erfarenhet. 

Det finns sådant som nog gärna får gå förlorat. Kanske tom är bra att det blir så. Att hålla fast i det blir helt enkelt inte bra. 

”Behåll det goda.” Alltså det som gör gott med dig. 

Ibland håller vi fast i sådant som vi borde släppa. Det fungerar inte i längden. Den som förlorar mest på det är vi själva. Välj att släppa taget om det. 

Men ……..

undra jag hur det gick med filten?? 

Publicerat den

Vad hjärtat är fullt av det talar munnen

Är ute på en semesterresa i Blekinge och Halland/Skåne. På dessa breddgrader har jag varit väldigt lite. 

Ny natur. Mycket storlaget vatten. Ö-liv och fastlandsliv. 

Lite kul är det att notera att mycket av samtalen runt borden i restaurangen handlar om sjön och båtsliv. 

Det hjärtat är fullt av talar munnen.

 

Ett känt och sant ordspråk.  Har besökt några museer. Självklart är guiderna intagna av ett genuint intresse. Att dom som tillbringat mycket tid på och nära sjön pratar om det. Naturligtvis. 
Kanske är det så att det vårt hjärta och inre är fullt av uttrycker vi i ord. Det är (nog) så. 🙈🙊🙉

Med det i åtanken kan vi fundera på vart vårt samtal bär. Vad vi säger. Hur vi säger det. Handen på hjärtat. Är vårt tal positivt eller gnäller vi? Lite rannsakande är det nog. 

Ibland kanske det tom vore bra att vi var tysta. Eftersmaken av det vi säger smakar inte gott. Det pyser inget gott mellan raderna. 

Ett samtal som har hakat upp sig blir inte roligt i längden. Kan vara bättre att i tysthet släppa ämnet. 

Men jag tänker att vi kan bestämma oss för att tänka gott. Vi själva kommer att må bättre. För att inte tala om omgivningen. 

Tänk vad ett glatt samtal kan göra. Uppmuntran får god smak efter sig. 

Nu behöver vi nog inte sätta oss och analysera allt och alla. Det räcker med att reflektera över sig själv. 

Det hjärtat är fullt av talar munnen.

Publicerat den

Att bo på en ö

Att bo på en ö är ju ganska exotiskt. Bott några dagar på ön Aspö utanför Karlskrona. Färjeturen tar ca 25-30 minuter. Ca 500 fastboende men nu på sommaren typ 3000 personer som finns på ön. 

Att bo så kräver sin planering. Att varje gång man ska iväg så blir det att passa en färja. Nu har man hu valt att bo där så det handlar inte on att tycka synd om dom. Handlar mer om att man beundrar dessa att dom väljer att bo så. En levande landsbygd eller rättare sagt öbygd. 

Igår kom alla med utom vår bil. Det blev fullt precis när vi skulle på. Nu kunde jag ju gå ombord för jag behöver ingen bil i stan. Men ändå. 

Nu har det ju sina sidor att bo så här. Betänk om man blir sjuk. Det tar sin lilla stund innan man får sin hjälp. Men det tar ju sin stund även om man väntar på en ambulans på landet. Så där är det faktiskt ingen skillnad. 
Affär finns det. En väl sorterad Ica-butik. Så det hår ingen nöd på folket. Kanske är det en större lojalitet att handla där än det är på landet på fastlandet. Här på ön måste man tänka sig för. Ingen aning om man tänker så men ändå. Minns affären i Julita. Deras bästa tid var sommaren. Pizzerian överlevde vintern tack vare sommarens fritidshusboende. Och det be vi ju tacksamma som fastboende. 

Ö-livet är speciellt. Alla hälsar på varandra. Det känns som förr i tiden. Man verkar ha en annan attityd. Verkar lita på varandra. 
Kanske vore något. Det här med ö-livet. Klart det blir längre pendling i tid. Ca 6,5 km på sjön som tar 25 minuter. Om man jobbar i stan är det ju rätt ok. När jag bodde i Stockholm var ju den sträcken ibland ganska lång i tid den också. Så vad är skillnaden? 

Skillnaden är en vacker natur. Lugnt ö-liv. Sjöluft. Så från den synvinkel blir valet enklare. 
Fast, jag är rätt nöjd med min utsikt mot Vättern också. Faktiskt. Nu är det ju det där med balkong men någon gång tänker väl Hsb om…… 🙄

Kvällen igår var vacker nere vid djupvik. Den vyn slog nästan vätterutsikten. 

Publicerat den

Känslan av att tappa bort något

Igår hände det som inte fick hända. Fodralet med körkort, kontokort mm försvann. Att leta efter något på samma ställe är ju rätt vanligt. Gå igenom vart jag varit. Vart betalade jag sist? Alltså man letar intensivt. 

Förra gången spärrade jag allt direkt. Strax efteråt ringde en som hittat det. Denna gång har lite mer kyla. Men det verkar inte funka. 

Man blir strandsatt. Tala om att vara beroende av kort. Nu har jag fått tag på kontanter men ändå. Ni som vurmar för kontanter får ju vatten på er kvarn. Just nu med all rätt 😁

Just nu längtar jag efter någon som hittat mitt fodral. En ärlig person. Semestern skulle bli så mycket smidigare och roligare. 

I detta fall löser jag en del med swish. En bra lösning. Men sen då? Ja ja det blir att vänta på nya kort. Livet går vidare. Kanske jag tom sparar lite pengar……. och det är ju inte så fel. 

Ska bli kul att se hur många butiker som tar swish. Det blir en ny erfarenhet 😂😂

Känslan av att tappa bort något är inget vidare. Man blir liksom ”låg”. Tappar lite sugen. Den känslan är jag gärna utan. 

Så nu bestämmer jag mig för att vara glad igen 😄

Publicerat den

När jag är tillfreds med mig själv….

Jag tillhör dom som följer Herregud & Co. Jag är inte ensam om det. Över 115000 andra gör det. Det är en fyndighet som går över det vanliga. Väldigt ofta är det en tankeställare som är värd att fundera på. 

För en tid sedan fick vi denna hälsning: 

När jag är tillfreds med mig själv känner jag sällan behovet att förstöra för någon annan….

Jag tror att djupt inne i oss finns det något som säger att vi vill inte förstöra för någon annan. Vi vill egentligen inte alls förstöra. I grunden vill vi alla väl. 

Ändå smyger det sig på detta att vi förstör för någon. 

Kanske är det så att den avgörande punkten i att det blir så är att vi inte är tillfreds med oss själva. Så går det ut över någon annan. 

Innan vi ger oss på någon annan så bör vi nog vända blicken mot oss själva. Peppa oss. Uppmuntra oss. Försöka ändra på förhållandet som skapar otillfredsställelsen. 

Herregud & Co påminner oss om något viktigt. Något som, på fyndigt sätt, sätter fingret på något viktigt. Att behandla varandra väl. Tänka gott om varandra. 

Istället för att förstöra för någon ska vi uppmuntra, lyfta fram och ära vår omgivning. Det har vi råd med. Vi förlorar inget på det. 

Publicerat den

Nu börjar en tid av…

Nu börjar en ny tid. En annan tid. En tid av frihet. 

Inget är planerat med massa måsten den närmaste tiden. Almanackan har inga inbokade möten. Inga löften om träffar för jobbets räkning. Sista bokade löftet var predikan i kyrkan igår. 

Så nu är det fritt fram för oplanerade saker. Typ att ta dagen som den kommer. Ramen för dom följande veckorna finns men inga måsten. 

Den vilan ska bli skön. 

Vi människor har en förmåga att planera in och fylla våran tid. På ett sätt är det ju bra. Man håller igång och försoffas inte. Men det kan gå över styr också. Med utbrändhet som resultat. 

Vad jag ska göra? Se mig omkring. På platser jag inte varit på. Men också för mig välkända platser.  

Du kommer säkert att få nedslag från denna del av livet som kallas semester. En förmån vi har i Sverige. Har insett att det är något som inta alla har utöver vår jord. Även här i Sverige finns det dom som inte kan nyttja den förmånen. Och då tänker jag inte dom som anser att jobbet kräver närvaro. Tänker på dom som, vars livssituation är ansträngd på något sätt, inte kan ta ledigt.  För dom kan sommaren bli både lång och tung. 

Mötet med människor betyder så mycket. Speciellt för den som är ensam. Den berikar på ett djupt sätt. Möten med människor man inte ofta möter påminner om gammal vänskap som inte tagit slut. Du vet, då det känns som att man tog upp tråden där man var sist och det känns som igår. Fast det egentligen är flera år sen sist. Sådana möten tycker jag om. Hoppas att det blir några sådana denna sommar. 

Nu börjar en bra tid. En tid av oplanerad men ändå planerad vila. 

Gud bevare alla som är på resande fot. Hjälp oss alla att ta rast i rätt tid. Inte köra bil i onyktert tillstånd. Inte smsa när vi kör. 

Publicerat den

Söndagstankar – en ton från himmelen 

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen den rena kärleken
Här nere till vårt öra så många missljud når, Men Gud är saligheten, säll den som det förstår. 

När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud, i hjärtats inre formas de rena lovsångsljud
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, då blir av hela mänskan en lovsång utan ord

Men för att därtill komma man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom
När Herren där vill tala man måste vara still, att Han med instrumentet får göra som Han vill

När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här, jag uti Jesu händer kan bli vad Han begär
Ty det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton.

(Text: Linnea Hofgren, Kerstin Lundin 1905,1985 Music: A Olovson 1924)

Det är som att Gud vill visa på att hans ton från himmelen, hans budskap till denna jord, går genom oss.  Som att budskapet tar en sväng in i vårt inre och ut till dom som finns runt omkring oss. 

Tänk vad stort. Men det stämmer till eftertanke. Respekt. Allvar. Samtidigt en glädje och tacksamhet att han gör sig beroende av dig och mig. Det är stort. 

Publicerat den

Det skjuts mycket nu…

Sitter en morgon med morgonkaffet. Läser i Expressen. Ung man skjuten vid skola i Värnamo. Lägenhet beskjuten i Rosengård. Man skjuten i Herrljunga. Det man förr läste om att det hände i USA tex händer nu ”nästan dagligen” i vårt land. Ja, nu överdrev jag naturligtvis. Men det känns som att detta tilltar i vårt land. 

Man kan säkert rent statistiskt anse att det inte är mer. Antagaligen, men allt beror väl på hur man jämför. 

När jag växte upp såg man inga döda människor på tv. När Palme sköts till döds var det inte bara ett mord på vår statsminister. Det var ett av dom ”fösta öppna skotten” i vårt samhälle. Innan var det väldigt sällsynt med allt detta. 1986 var detta. 

Drygt 30 år senare sitter man och läser om skottlossning nästan varje dag. 

På den tiden var det mindre av övergrepp. Mindre av rån av person sena kvällar. Hur vet jag det? Det är bara min egen reflektion. Idag kan man läsa om sådant på tok för ofta. 

Man skulle kunna säga att verkligheten kommer ifatt oss. Men det vägrar jag att tycka. Utvecklingen går klart åt fel håll. 

För att vända detta behövs det en förändring i grunden. Att man redan tidigt i livet får förståelse av hur man ska vara i livet.  

Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal. Ordspråksboken 22:6

Kanske ligger det något i det gamla ordspråket. Kanske är det en väg att vandra. Börjar vi nu, eller rättare sagt fortsätter men med ännu större intensitet, kan vi lyckas med att vända detta. Tidigt hjälpa personer, som håller på att komma fel i livet, hitta rätt val i livet. Då skulle jag kunna blogga om detta när jag är 80 och notera att vändningen kom 2017. 

Som det är nu går utvecklingen klart åt fel håll. Inget nytt under solen men ändå på tok åt fel håll. 

Vi som ber till vår Herre har en viktig uppgift i dagar som nu. Den som inte brukar be skulle behöva pröva den vägen. 

Publicerat den

Dags att fira

Jag tror att man ska hitta så många tillfällen som möjligt att fira. En gång firade jag med personalen en speciell dag. Årsdagen då jag tog mina första steg. Det var rätt uppskattat. 

Idag är det en annan dag atr fira. En dag för någon som betytt mycket för mig. Min egen far. Jag har ju kommit upp i den ålder dom man talar födelseår mer än själva den uppnådda åldern. Han är född 1941 så nu får du räkna ut själv. 

Det är denna man som ligger bakom många av mina flyttar. Dock inte alla. Vilket innebär att jag haft förmånen att få upptäcka många platser i vårt land och fått vänner lite längre bort än granngården. Tack för det. 

Det var han som inte avskräckte mig att gå in på predikantens bana. Trots att jag såg och insåg medaljens baksida. Tack för det. 

Inte alla som fått vara chef över sin egen far. Det har jag. Åren i butiken i Örebro var roliga år att samarbeta i. Tack för dom. 

Det har gått några PR sedan du hjälpte syrran med att fylla vattenkannan inför bevattningen. Men lika hjälpsam idag är du. Tack för det. 

Att vara strateg har jag nig fått av dig. Såsom du utmanat sammanhangen du varit i har smittat av sig tror jag. Tack för det. 

”Föredöme” är ett bra ord över dig. Likväl ”nytänkande” , ”vågad” , ”vilja”. Mycket mer finns att både säga och skriva men nu till sist…..

Tror att det är säkert många utöver vårt land som gärna gratulerar dig idag. En helt vanlig födelsdag hur ”ojämnt” som helst men likväl en födelsdag. 

Stort grattis min Far. Önskar dig allt gott.