Längtan

Vad längtar du efter?

Antar att du är som jag att du ibland går och längtar. Längtar efter något man saknar.

I sig kan ju längtan vara jobbigt. Speciellt när man inser att det verkar svårt att få sin längtan

Men längtan kan ju vara en resa som på något sätt skulle kunna beskrivas som fantastisk.

Faran med längtan kan vara att när den väl är uppfylld så är det inte lika roligt längre. Nästan som att längtans uppfyllelse blir tråkigt på något sätt. Låter ju egentligen ganska hemskt. Men ibland kan själva längtan vara själva grejen.

Längtan sätter vår uthållighet och vårt tålamod på prov. Ibland även vårt humör. Vår tilltro att den längtan vi har skall uppfyllas prövas ibland också.

Mitt i ett välmående kan längtan ta över scenen ibland. Då är det inte riktigt lika roligt i livet. Även om man i grunden har det riktigt bra.

Så man kan ha en dubbel känsla omkring fenomenet 'längtan'.

Sommarkväll i augusti

Ikväll sitter jag på en annan parkbänk. Det är sommarkväll i Augusti.

Antar att många av oss har en ljum kväll. Känns som att kvällen aldrig vill ta slut.

Tvätten fick bli lite hastigt. Lite grillning vid sjön. En promenad.

Blev sittande en stund vid stranden och såg hur solen lurade molnen och visade sig i en solnedgång.

Sen blev det en stund på en parkbänk vid Rosenlunds Herrgård.

En sommarkväll som heter duga. Så ljuvligt.

Vatten är en bristvara, eller?

Under en ganska lång tid har vi mött budskapet om att vi har brist på grundvatten. Många med egen brunn uppmanas att ha extra tankar med dricksvatten. Man får inte bevattna hur som helst.

När man sitter vid Vätterns strand är det lite svårt att förstå att det är brist på vatten. Dess yta är 1 900 km² . Volymen lär vara 77,6 km³. Medeldjupet är 40 meter. Dess djupaste "hål" är 120 meter. Det finns alltså ganska gott om vatten. Och nu pratar vi bara om Vättern. Värnen, Östersjön, alla hav och alla andra sjöar som finns. Det ena landet har översvämningar medan det är torka på andra platser.

Man kan undra om det är bristvara. Men så säger dom i all fall.

Jag "föreläste" en gång om återvinning. Om allt vatten som går åt till att göra en tröja. Efter den stunden kom det fram en som jobbar på SMHI. Han menade med all rätt att vattnets mängd på jorden är konstant. Alltså varken mer eller mindre. Bara att det är i olika former.

I det ljuset kan man verkligen undra om vi har vattenbrist. Visst , det kanske blir en lek med ord men i alla fall. Det är alltså ingen brist på jorden av vatten.

Vårt problem är väl snarare att vattnet är på "fel" ställen ibland. Det är ju ganska orättvist.

Vatten är så viktigt för oss. Ändå så smutsar vi ner våra sjöar och hav. När man går vid Vätterns kant har vi massa ställen där vi kan slänga vårt skräp. På skyltarna påminns vi att vi både dricker och borstar våra tänder med Vätterns vatten. Ändå smutsar vi ner den. Hur galet är inte det?

Undrar när vi människor skall på djupet inse och förstå att vi har bara en jord med dess vatten som är förutsättning tillsammans med solen för att vi skall kunna leva på den.

Brist eller inte så är det ett måste att vi är rädda om det vatten vi har. Punkt slut. Lika viktigt för mig som enskild som bor intill Vättern och får mitt dricksvatten från sjön som för kommunen. Kommunen som av någon anledning kan tänka sig att avloppsvatten kan få svämma över in i en dricksvattenkälla. Undrar när kommunpolitikerna ska fatta det.

Min parkbänk

Jag kommer nog att bli bra på att sitta på en parkbänk när jag blir pensionär😂😂

På den hör bänken sitter jag och njuter av solnedgången. Om ingen annan hinner före. Den känns känns som min.

Det är på den som jag varvar ner efter en dag. Njuta av utsikten. Skriva några rader. Andas go luft.

Parkbänken är sliten. Inte av mig men av många andras bakar, försök till att tända eld på den, av regn och vind och massa snö på vintern.

Den har säkert varit med om många episoder. Från förälskade par till livsnjutare som mej.

Man kan tro att denna bänk har många hemligheter den skulle kunna berätta om den kunde. Men den är den bästa på att hålla tyst om det den hört i förtroende. Kanske har någon suttit och gråtit här. Kanske har någon pratat ut. Kanske har någon delat något glädjeämne. Men allt förborgas i en tystnad.

Parkbänkar är viktiga. Dom får folk att vila sig en stund för att orka vidare. Trötta ben och trötta kroppar kan antingen sätta sig en stund eller lägga sig för att återhämta sig.

Många skulle inte orka gå vägen fram om dom inte visste att det stod en parkbänk efter vägen.

Intressant är att om man sitter ensam på en sådan bänk är det väldigt få som vågar slå sig ner på samma bänk. Fast den är byggd för att orka många. Vi är ett blygt folk i vårt land.

Att sätta sig på denna bänk är långt ifrån att vara bänkad. Alltså satt åt sidan ett lag. När man är bänkad får man inte spela med. Att sitta på denna bänk är att bli ett med något. I ljust detta fall så handlar det ofta om vackra solnedgångar eller fin utsikt över sjön. Det är självvalt att sitta på denna bänk. Det gör den ännu mera trivsam fast den är lite hård.


Utsikten är så fantastisk. Så här ser den ut när solen nyss gått ner. Vattnet ligger i det närmaste spegelblankt. Lite för mycket surr från bilar. Men ändå så gott att vara här.

En parkbänk är en bra plats att återhämta sig på även mentalt. Man får bara stilla tänket lite.

En versrad från psalm 23 rinner till: "Han för mig till vatten där jag finner ro" Så sant som det står skrivet.

Det märks att det börjar närmare sig mitten av augusti. Trots att eftermiddagen igår gav solsken med god värme så blir det kyligare när solen gått ner. Då släpper dom ljumma vindarna och plötsligt blir det ett kalldrag. Då bör man inte sitta för länge på en parkbänk.

”Alla blir vi sötare med ett filter”

För att citera en kollega och vän:

"Alla blir vi sötare med ett filter"

Hon hade tagit en selfie på sig själv och reaktionen kom "Nu blev du om möjligt ännu sötare".

Det är ju inte ovanligt att man lägger ut bilder på sig själv med olika filter eller "masker". Snapchat heter visst en sån där modern app.

Det är ju ganska kul med massa olika filter. Effekterna gör ju det "lilla extra" som sätter färg på tillvaron.

Ibland tänker jag att det vore skönt med ett filter att sätta på. Typ dom där dagarna då det är lite tungt att gå till jobbet. Kanske har hänt något som gör att det vore skönt med ett filter som tar bort avslöjandet om hur läget är.

Ibland vore det kanske skönt att snabbt kunna sätta på ett filter när man rodnar för något. Eller har gjort bort sig. Eller gått på något skämt.

Ett filter kan ha sitt berättigande ibland.

Fast när filtret skall dölja att man inte är nöjd med sig själv, att man inte tycker att man är fin nog, då blir det svårare tänker jag. För det har med självbilden att göra.

Dom allra flesta som jag mött som efterfrågat ett sådant "filter" är ju så vackra. Ändå har dom svårt att se sin skönhet. Vem skall kunna säga att dom är vackra nog? Vem skall kunna komma innanför skalet och säga att dom duger?

Vi skulle verkligen behöva ropa ut att folk är snygga nog. Att dom duger. Vi skulle behöva få viska in i deras öra att dom är vackra. När man ser hur deras självbild krossar deras självkänsla.
Tyvärr är klimatet så att det blir svårt att som kille och man säga det till en tjej eller kvinna. Det blir så lätt missförstånd.

Kanske skulle vi tänka och handla tvärtom. Alla är vackrast utan filter. För varje människa har en skönhet i sig. Alltid finns det någon som älskar och vars ögon drar sig till någon.

Du är du och du duger

Glöm aldrig det !!!

När andra människor anser sig ha rätt att trycka ner någon annan med kommentarer om hur någon ser ut har det gått för långt. För jag vet vad det innebär. När man retade mig i skolan för att jag var rödhårig. Det var inte så kul. Vad händer det med människor som i längden blir nedtryckta av olika saker? Jo, deras självbild och självsäkerhet går i botten.

Det är inte okej att trycka ner någon annan

Det är inte okej att mobba någon genom att säga att någon annan är ful eller vad det nu kan vara. Det är inte okej. Punkt slut.

Kanske behöver vi alla reflektera över hur vi bemöter varandra. Vad har vi för eftersmak i mötet med någon? Lyfte vi någon eller tryckte vi ner den? Det räcker med att vi själva reflekterar över det. För om vi alla gör det förändrar vi en hel värld. Inte bara för någon utan faktiskt hela vår jord.

Ps Du kanske undrar hur jag ser ut med filter? Tyvärr, jag har inte snapchat Ds

Som en extra tanke …..
Hittade denna bild från Herregud & Co.

Njutbart

När sommaren lider mot sitt slut så vill man (i alla fall jag) ta tillvara på varje tillfälle som är sommar. I går kväll tog jag en promenad längs stranden. Ljumma vindar. Solen går ner.

Jag minns 1/8. Då var det en liknande kväll. Lite bättre kanske. Minns att jag tänkte att det var nog den sista goa kvällen. När jag gick där igår kväll tänkte jag samma tanke. Nu är det nog den sista.

Kanske kommer det en minst lika skön ikväll. Och kanske ännu en.

På något sätt är ett sådant tänk att dra ur det mesta möjliga av en situation. Man tänker sig att det blir inga fler sådana tillfällen. Det är bäst att njuta så mycket det bara går.

Om vi hade en sådan inställning skulle man kanske uppskatta allting ännu mer. Minnas alla goda tillfällen ännu lite längre. På så vis må ännu lite bättre både i sinne och kropp.

Inget jag egentligen vet men det är ju värt att testa. För om det är sant är det ju såååå bra.

Njutbart är ett bra ord att beskrivs kvällen igår. Så underbart vackert. Många satt och njöt. Kanske hade även dom kommit på att det kanske inte blir fler sådana här kvällar.

Så är det dags….

Så är det dags….

Idag är det åter tillbaka till jobbet efter drygt tre veckors ledighet. Känns bra. På ett sätt "borta bra men hemma bäst" på något sätt.

Jobb är ju i grunden något bra. Allt för många saknar det. Det är inte bra.

Denna dag är oftast en dag full med prat. Mycket att ta in och följa upp. Det är också starten på hösten och vinterns arbete med olika satsningar. Då gäller det att få en bra plan lagd.

När kvällen kommer är åtminstone huvudet ganska trött. Så jag vet vad jag har att vänta mig denna dag.

Fram emot helgen kanske man är tillbaka till dom tidiga morgnarna igen.

Semestern, ja den kan väl beskrivas som dagen som var i lördags. Då var det minst sagt blandat väder. Med skurar av regn och gassande sol. Rent vädermässigt har det inte varit den bästa sommaren men inte heller den sämsta.

Nu önskar jag mig en vacker brittsommar. Goda höstpromenader.

Känner mig nöjd med semestern. Du har kunnat följa den vis min semesterdagbok. Jag skrev den mest för mig själv. Det var ett sätt att visa mig själv vad mycket man hinner med på en semester. Mycket att vara tacksam för. Möten med människor. Att då kunna gå tillbaka och läsa något om det och se bilder är gott. Det är som att leva semestern en gång till.

Men nu är det dags för det vanliga livet igen. Det livet som är din flesta dagarna på året. Det vanliga är rätt bra. Dom ovanliga dagarna visar på det. Det är något att vara tacksam för. Gud hjälpe oss att se allt vi kan vara tacksamma för.

Söndagstankar – Andlig klarsyn men har vi tid med svaret?

Söndagens tema är "Andlig Klarsyn"

I en tid som denna är det viktigare än någonsin. Dagens tankar ger nog inga klara svar på alla frågor som borde få sina svar. Lite svagt kanske men frågorna är många och svåra.

Andlig klarsyn – att likt profeterna förr ge tydlighet. Att i dagens kontext ge färdriktning och förståelse.

Till det krävs mod. Att våga stå upp för det som är just andlig klarsyn.

Det svåra är att många anser sig ha andlig klarsyn men skiljer sig åt betydligt i tolkning.

Det andra jag tänker på att vi har inte tid med det långa samtalet. Med det menar jag att vi vill ha svar. Men snabbt och i kortversionen. Och det funkar inte i komplexa frågor som inte bara går att säga "Ja" eller "Nej" på utan att ge en större bild.

Ett annat problem är att det bara får sägas svar som är politiskt korrekta. Annars hängs man ut. Ett sådant samtal är dömt att misslyckas. Ett samtal måste man kunna lämna med olika åsikter utan att fördöma varandra.

Vad är då sant utifrån en biblisk grund? Ja, däri ligger svårigheten. Många frågor är lätta att ha gemensam samsyn på. Andra frågor ligger i betraktarens och tolkarens händer. Därför är min bön denna dag:

Herre, ge oss en gemensam syn på ditt ord genom dina ögon och tolkning.

Vi behöver verkligen Guds Andes hjälp till klarsyn i denna tid. Vi behöver inte en egen ihopkomponerad andlighet. Vi behöver den äkta andligheten. Bygger vi ihop ett eget koncept på andlighet blir det patetiskt att tro att den leder till ett bra slut som sträcker sig bara till vårt eget livs slut. En äkta andlighet håller i evighet. Även efter det vi kallar för död. Ett eget koncept är som att rita en karta som inte överensstämmer med den verkliga bilden. Det leder till att man kör helt vilse efter den kartan. Det blir som "fake news" och "alternativ fakta" ( för att citera en viss utveckling i US )

Ett bibelverser ringer i mina öron:

Joh 16:13-14

Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.

En Kanske kan det få bli vår bön denna dag. Att vi skall bli ledda in i hela sanningen. Inte vår egen sanning utan Guds sanning. Då kan vi få andlig klarsyn som är värt namnet.

Varför ska nyttigt mat smaka mindre gott?

Om nu Gud skapade massa nyttigt att äta, varför smakar det då inte himmelskt gott?

Jag bara undrar liksom….

Jag fick nyligen diagnosen Osteoporos. Det för att jag bör tänka på vad jag äter. Ja, det bör vi väl all göra men ändå. Jag behöver få i mig kalk och D-vitamin.

Så igår satt jag och försökte lära mig lite mer. Matlagningen har väl aldrig varit min starka sida. Andra kan det så mycket bättre så varför hindra dom?

Broccoli är visst något man ska äta. För det första är det svårstavat. För det andra så har jag så svårt för smaken. För det tredje lär det vara något av det nyttigare man kan äta. Därför har jag bara en liten stilla undran; varför stämmer inte den smaken med min mun?

Till min glädje ser jag att kantareller är nyttigt. Dom faller mig väldigt bra i smaken. Speciellt dom gula. Så varför inte skänka mig lite gula kantareller. Tack på förhand.

Fisk är ju något bra. Typ lax och torsk. Så nu behöver jag botanisera bland lite recept, utbedja mig mod och sen gå till verket. Fisk var länge något mindre gott tills mina barns morfar introducerade färsk fisk. Då vände det. Fisk är klart underskattat. Synd att det är dyrt men det får bli dyrare matkonto. Får väl dra ner på annat nyttigt som lakrits och jordgubbar.

Men det verkar som att mycket nyttigt smakar konstigt. Som tex penicillin – smakar ju hemskt. 🙈

Kvällskurs med matlagning är väl en ide. Lagom svår och utan broccoli. Finns dom kurserna?

Hur som helst hittade jag en matkalkylsida på nätet. Där kan man få veta det mesta om vad det finns för nyttigt i maten. Det är en nyttig läsning. Där man tror att man är såååå nyttig visar det sig att det noooog inte är så. Samtidigt inser man där att det är noooog inte såååååå svårt att få till en allsidighet i kosten man behöver.

Det svåra är väl att man först och främst väljer mat efter vad ögat ser. Ser det bra ut är det nog bra vilket inte alltid (tydligen) är sant.

Om det nu finns nyttigheter som inte smakar bra borde man vara utrustad med ett filter man kan slå till. Ett filter som gör att det smakar bra eller helt enkelt tar bort den del av smaken man vill undvika. Det borde vara en bra uppfinning att uppfinna.

Nu är det väl så att det är rent personligt hur vi uppfattar smaker. Tur att någon tycker om broccoli. Så hoppas att ingen blev trampad på tårna nu och kände sig påhoppad eller så.

Säger bara det…..
Kaffe och lakrits är också nyttigt. Så det så.

En regnig semesterdag med omplantering

Igår var det ingen rolig dag. I alla fall när man tänker sig vädret.
Helt grott och rätt mycket regn. Långt ifrån den underbara kväll vi nyss hade. Ljummet och skönt promenadväder. Det var det inte igår.

Men en dag där det fanns annat att glädja sig åt. Du kanske har hört mig säga det förut. Man kan ju åka och köpa blommor. Det gör ju oss människor glada. I falla många av oss.

Det blev en sväng till några affärer som hade mycket trevligt att botanisera bland. Det blev några växter som fick flytta hem.

Sen blev det lite omplantering. Blommorna måste ju få möjlighet att överleva (en tid i alla fall). Då finns det möjlighet att få en god tillväxt.

Ibland kan det vara bra att plantera om sig själv. Att ge sig nya förutsättningar. Ny tillväxtmöjligheter. Att få känna att livet får nytt liv.
Ja, det har ju ingenting med blomstra att göra. Men det har med att livet ges nytt livsutrymme för att få en ny fräschhet. Större kruka får ses i ljuset av att sina rötter ges större utrymme så man kan utvecklas. Att få en fastare sätt att leva.

Vi kan känna oss torra och tråkiga. Men med lite ny "jord mellan tårna" ger det nytt liv.

Ja, du får låta fantasin fortsätta att flöda på detta ämne. Det finns mer att hämta.

Det finns ett vackert bibelord som ger denna tanke lite större livsrum. Fundera på den lite. Bilden handlar mer om vårt inre och vårt andliga liv. Vilket också är viktigt att tänka på. Hör ihop med hela vår kropp.

Psalms 1:1-3 Salig är den … / … som har sin glädje i Herrens undervisning (Bibeln) och begrundar hans ord både dag och natt. Han/hon är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han/hon gör, det lyckas väl.

Något av detta tänker jag när vi behöver plantera om oss i bland. Att tillför är näring i livet. Då får vi nytt liv i livet. Inte så dumt om man tänker efter