Funderar på att snart är det dags att byta bil. Somliga menar att man ska ha en bil som matchar sin personlighet.
I så fall borde jag väl ha en cabriolet ???
Christer Björkman, kanske har du missat något….. med tanke på mello
Christer Björkman, mellodifestivalens general, förstår sig inte på dom negative reaktionerna på nätet. Jag håller med honom om att hata på nätet är förkastligt.
Men han missar en sak. Även om han själv, av förklarliga skäl, tycker att sin produktion är fantastiskt bra kan andra tycka något annat.
Uppenbart är det långt mellan hans åsikt och många andras åsikter.
Christer, lite självrannsakan vore ödmjukt och på sin plats. Hur bra programledarna än är i andra sammanhang så funkar det inte i mello. Skilj på sakerna. Bottennapp med skämskudde.
Omgången som gick i lördags var det sämsta jag någonsin sett. Första låten med Martin var helt okej men sen. Andra tyckte den kunde komma sist. Kommentarer som menar att det bara bli värre och värre år efter år.
Christer, man kan rikta ilskan på alla andra som tycker att det är dåligt eller så väljer man att inse fakta och avgå. Om man sen tappar 2 miljoner röster, enligt Aftonbladet, så kanske det bara stryker under fiaskot.
Så fick du ännu lite mer uppmärksamhet Christer, visserligen av den negativa karaktären. Jag behöver inte se på det. Men det fanns en tid då det far fest att se på det. En kväll med lite god mat och röstning. Den tiden är förbi. Där humorn var klart sevärd.
Och jag är ju bara en röst bland många andras. Så Christer, du behöver inte lyssna alls. Fortsätt du och kör det i botten. Jag kan göra annat på lördagskvällarna.
Att leva i två världar samtidigt
Att leva i två världar är ömsom välsignat och ömsom en märklig känsla.
Första tanken kan vara att det är en schizofren värld. Att det är overkliga och ibland en låtsasvärld.
Man kan se det på många sätt. Vi lever ett liv i vårt jobb och ett i vår fritid. Ibland rätt olika världar.
Jag har nog alltid varit intressanta av mission. Dom två resor till Afrika jag haft förmånen att göra har gjort missionen ännu tydligare för mig. Mest tidsligt är vilka olika världar det är mellan vårt land och tex Tanzania. Lika mycket människa men ändå så olika öden och möjlighet.
Samtidigt är man som troende också i två världar. Ett liv här på jorden och ett i himlen. Inte att man lever ”i det blå”. Man har ett medborgarskap i himlens värld.
Jag kan inte påstå att jag varje sekund längtar till himlen. Men jag vet vad som väntar mig den dag jag går ur denna del av livet och in i ett nytt efter det vi kallar för död.
Men livet här på jorden får en vidare innebörd på något sätt. Det är att leva i två världar samtidigt. Det är inte schizofrent. Det är snarare tryggt. En framtidstro som leder bortom motgångar här och nu.
Himlen är på något sätt redan nu men ännu inte. Där vi kan känna atmosfären av det som komma skall. Det gör att vi kan förnimma en försmak av det som i ett hänseende ännu inte finns men som kommer. Och för dom som redan gått före är det en verklighet dom redan upplever. Så redan nu men ännu inte är mer verkligt än vi tror i ett första betraktelse. Och där är vi i dessa två världen som stärker vår tro och tillit.
När tanken drar iväg…
Vi håller på att planera för semestern på jobbet. Målet är att tidigt sätta semesterplaneringen för oss så att vi vet hur man skall planera.
Då händer det något …..
Tanken drar iväg. Jag upptäcker att jag sitter och drömmer mg bort. Jag börjar söka resmål. Kollar flyg och hotell. Är nästan redan i resmålets miljö.
Visst är det lätt att tanken drar iväg. När man ser möjligheter som kan innebära förändring ser man sig redan där på något sätt. När det sen inte blir så infinner sig en märklig besvikelse. Bilden rasar ihop.
När tanken far i väg kan det vara i drömmars värld. Men det kan också vara ut på marker som inte leder någonstans. Sådana tanker tar energi i onödan.
När tanken drar iväg kan man hamna i en värld som ingen kan störa oss i. Det blir en bubbla av vila och avkoppling. På min klocka finns en funktion som heter ”Andas ut”. En minut där funktionen hjälper mig att andas in och ut i lagom takt. Och på så vis får jag en minut där pulsen går ner för en stund och jag bara får ”andas ut” en liten stund. Man kan se att pulsen sjunker. Skulle tro att den funktionen behöver vi alla ha då och då.
När tanken far iväg kan vi låta tid och rum fara iväg en stund. Inte så dumt faktiskt. För mig har det varit skogspromenader. För dig kan det vara något annat. Men det är något som gör oss gott.
När helgen är på plats
Ledig dag. Helgen är redan här.
När man inte kan ta sina lediga dagar som vanligt får man hitta alternativa lösningar. Detta är en sådan dag.
Att då stänga av jobbmailen, låta sms’en vara, försöka hålla sig borta från olika jobbrelaterade mediagrupper, och annat som är jobbrelaterat är en utmaning. Något undantag blir det nog.
När helgen är på plats är det skönt. Då får man några dagar av avkoppling.
Läste en kommentar om vilodagen, för oss söndagen men i historien lördagen. När Gud skapade allt står det att den sjunde dagen skulle man vila. Vilodagen. Då var allt klart. En del undrar vad Gud gjorde den dagen. Satt han bara och rullade tummarna? Den judiska kommentarer är enkel och rak. Gud skapade vilodagen. Det var vad han gjorde. Den skapelsedagen var lika viktig som dom övriga 6. Kanske var den till och med den viktigaste.
Vad svårt det är att ta en dag och inte göra något. Eller rättare sagt, att göra det viktigaste steget i skapelsen – att vila och återhämta sig. Det är när man producerar något man känner sig behövd, kanske viktig, förtjänt av vila typ. Tomas Sjödin skriver i sin bok att ”vila är inget man förtjänar. Det är ålagt oss i skapelsen”. Vila tillhör livets grundbult. Tänkvärt tänker jag.
Denna helg är en sådan helg som skall få vara vila. Då passar det bra att åka till mina föräldrar.
Blippa
Blippa
I går blippade jag för första gången. Det var smidigt. Nu kan jag också använda Apple Pay.
Kommer ni ihåg när man kunde handla i affären med ett kontokort då det inte fanns någon terminal att dra kortet i? Man la kortet i en ”maskin”, la ett ”häfte” med papper ovanpå kortet. Drog över kortet så att det blev text på pappret. Så skrev man in beloppet och så var det bara att skriva under. (Försökt hitta bilder på det men tyvärr inte lyckats hitta någon bild) Då kändes det enkelt.
Sen använde jag checkar. Checkhäftet som den som fick det fick hämta ut pengarna på tex banken.
När vi sen kunde börja använda korten smidigare så blev ju allt mycket bättre. Gamla ”snabba” sätt blev helt plötsligt ”oerhört slöa”.
Blippa går fort. Jag som står i kassan ibland inser hur mycket bättre o snabbare det är.
Men en sak är säker. Tappar man sitt kort gäller det att snabbt spärra det. För det kan gå fort att mista pengar. Visst, bara 200kr åt gången. Men ändå.
Blippa – vad får man alla ord från ….
Pass
Pass
Ibland skulle det vara skönt att använda det ordet oftare.
Nu tänker jag inte på att vara ute på resor. I och för sig så är det trevligt. Borde väl ha en resa även detta år 🙈
Men nu tänker jag mer på ordet pass som man använder när man skulle vilja avstå ett svar.
Det är så många frågor som förväntar sig svar. Ibland är det så att frågorna kräver sitt svar. Man ska leverera och man ska helst förekomma frågorna med ett svar. Ibland förväntas frågorna som mer handlar om funderingar och eventuella möjligheter ett svar som inte finns.
Det vore så skönt ibland att bara få säga – ”pass”. Och låta det räcka.
Inte alltid för att svarat inte skulle finnas. Utan mer för att svaret inte kan presenteras ännu. Ibland kan det vara skönt att säga ”pass” för frågeställaren egentligen inte har tid för det längre nödvändiga svaret. Det korta blir för kort och kan så lätt missförstås.
Vi har allt mer inte tid för det längre svaret. Utan vi vill ha allt i kortversionen. Att risken är stor att inte förstå djupet i svaret och fatta det helt enkelt fel.
Ibland skulle det vara skönt att bara säga ”pass” för frågeställaren har redan bestämt sig för vad svaret är eller så har den redan tolkat svaret. Rent av kan det vara så att vad svaret än är så har vederbörande frågeställare egentligen redan en fast åsikt som inte går att ändra på.
Ibland händer det att den som själv ger det långa svaret inte har tid att lyssna på andras långa svar. Då skulle det vara skönt att säga ”pass”.
Ibland vore det skönt att bara få säga ”pass” ……
Det har varit brist på goda nyheter men….
Som min vana trogen så kollar jag nyheterna på morgonen. Det är mer regel än undantag att toppnyheten är ett skottdrama eller en knivskärning. Alltså det är bara så mycket tråkigt och hemskt som händer. Varje dygn. I stad efter stad. På platser som vanligtvis inte möter dödligt våld.
Att du få möta att det är en svensk som tagit medalj i OS gör tillvaron lite ljusare. Vi behöver goda nyheter.
Nyhetsredaktioner brukar uppmuntra att dela med sig av nyheter. Och det är inte helt ovanligt med att det kan utgå en ersättning för någon riktigt bra nyhet.
Men tänk om det kunde utgå ersättning för goda nyheter. Dom nyheterna är ju en bristvara. Borde vara väl värda en stor summa pengar.
Goda nyheter gör gott inom oss. Märker det tydligt på jobbet mär vi kan rapportera en bra försäljning. Leenden spricker ut och en applåd är inte långt borta. Man blir så glad. Så denna morgon blir det nog ett och annat tillrop efter gårdagens butiksdag.
Den person som kommer med goda nyheter tas emot på ett annat sätt än den med dåliga nyheter. Atmosfären blir så mycket bättre. Energin tilltar. Allt går så mycket lättare.
Så varför skulle vi inte kunna satsa på att hitta dom goda nyheterna?! Dom gör ju underverk med oss. Så varför inte bestämma oss för att vara bärare av goda nyheter och släppa dom dåliga bakom oss för en tid. Dom dåliga nyheterna behöver inte så mycket uppmärksamhet. Dom brukar lura sig fram ändå. Så varför hjälpa dom och ge dom luft under vingarna?
Nä, fram med dom goda nyheterna. Ge dom plats. Låt dom skapa glädje och energi.
Medlemskap
Medlemskap – ibland undrar jag om det är det man mest blir erbjuden. När man skall betala i kassan kommer ofta frågan: ”Är du medlem?”
Jag har noll koll på alla medlemskap. Dom är ofta kopplade till mitt bankkort eller legitimation.
Skulle tro att tex affärer gärna ser att vi blir medlemmar. Officiellt är nog orsaken att vi skall få erbjudande. Men den mer säkra orsaken är nog att vi skall bli trogna kunder som väljer just deras affär.
Ett exempel kan vara apoteken. Jag är nog medlem i samtliga apotek. Men inte styr det mig att jag väljer ett apotek framför ett annat. Jag handlar vid det apotek som för stunden är närmast. Eventuella rabatter, återbäringar eller vad det kan vara är så marginella att det inte är så avgörande.
I går fick jag tips om en loppis-sida. Och när jag kollade upp den så dök det upp fler tips. Och helt plötsligt hade jag önskat medlemskap i fyra loppis-sidor.
Undrar jag hur många medlemskap jag har. Det lär var många många. Kanske har du samma upplevelse.
Hur som helst. Det verkar vara väldigt mycket inne att erbjuda medlemskap.
Medaljens baksida
Det är mycket snack om medaljer just nu. OS är i full gång.
När man ser dom visa upp sina medaljer får man aldrig se medaljens baksida.
Kanske är det lite signifikativt med livet. Vi vill gärna inte tala så mycket om baksidan på olika saker. Kanske skäms vi för den. Vi vill bara tala om det som ser bra ut. Ändå är det så livet verkligen är. Liksom medaljen har en baksida så har livet det också.
Jobbet, att vara förälder, att ha en åsikt , jag egentligen vad vi än tänker oss i livet så finns det en baksida med det.
Baksidan är oftast tyngre att bära än framsidan. Samma sak, liv, händelse men så olika tyngd i bärandet.
Det är väldigt sällan som någon vill bära den medalj man fått tillsammans med någon annan. Om man inte blandar in lagsport. Men livets medaljbaksida behöver vi lära oss att bära tillsammans med andra. Det kan vara att prata av sig. Det kan vara att ”gå tillsammans” med någon en stund.
En speciell kväll för mig är kvällarna vi kallar för ”Tid för stillhet” i vår kyrka. Dit kan man komma och ‘bara vara’ i en lågmäld gudstjänst. Enkel sång, vara med i nattvarden om man vill, sjunga med eller bara sitta tyst. Be eller bara vara i stillhet. Under dessa kvällar kan man få förbön. Det är att gå tillsammans en sträcka och få hjälp med sin medaljs baksida. Där man kan få dela oro och bekymmer. Dela det man kämpar med.
Jag undrar om det inte är så att vi alla har en ”medaljs baksida” på livets alla goda sidor vi har. Så vad har vi att skämmas för. Vi sitter nog i samma båt där.
Pedher´s blogg 