Det finns en börda som inte alltid syns så tydlig som en ryggsäck gör. Det är den börda som kallas oro.
Det finns en oro som mer ligger åt omsorgshållet. Den oro vi har för våra barn. Att det ska gå dom väl. Den finns där hur bra det än går för dom så bär vi som föräldrar den bördan. Säger inte att den skulle vara lätt att bära men den har en annan karaktär över sig.
Det finns också den oro som nog är tyngre att bära. Den oro som kan ha med hälsa, ekonomi och framtid att göra. Den kan vara svår att hantera. Svår att bemästra.
Kan inte påstå att jag bär någon större oro just nu men jag vet tider då det var så. Hur svårt det är att släppa ifrån sig den oron.
Känner behov av att påminna oss om att det finns en väg att gå med sin oro. Och det är att gå med den till Gud. Bibeln är full av hälsningar till oss att ”kasta våra bördor till honom”. Tror säkert att du känner dubbelt inför det. ”Det har jag gjort men…..” Jag vet den känslan. Ändå vill jag påminna om det.
Den oro som man bär på pga sorg av olika slag tär hårt på oss. Den gnager hål i själen på något sätt. Den oron är tärande både i tyngd och inre kaos.
Kanske handlar det om att kapitulera inför Gud. Att ge upp sina egna ansträngningar. Att släppa taget.
Kanske orden har tagit slut. Då räcker det med ett ”Herre, du vet allt”.
Kanske du inte ens tror att det finns en Gud. Men, kan du inte för en liten stund ändå tro att han möjligen finns. Ge honom den lilla stunden och låt en bön om ”Herre, du vet allt” stiga upp i skyn.
Min bön denna dag är att du ska få känna lättnad. Att den oro du går och bär på ska få kännas lättare idag. Att du ska få nåden att släppa taget om den. Och ge den till Gud som har omsorg om dig.
Kalvarna ser klart goare ut. Inte alls så hemska. Dom hoppade runt och såg mest lekfulla ut.
Jag tar visst väldigt mycket bilder på solnedgången. Och det är väl inte så konstigt. Bor nära Vättern. Vädret har varit fantastiskt.
Jag älskar solned-gången. Det är ju så vackert och rogivande. Så även igår kväll. Fåglarna sjöng. Tyvärr fick dom konkursen av musiken från Piren. (Man kan undra hur dom som sitter så nära klara det ljudet)
Tänk vad nycklar det finns. Vi har verkligen behov att låsa om oss. Ibland tom låsa in oss. Förr kunde dörrar stå öppna. Ingen obehörig gick in. Man kunde lita på att det funkar. Idag verkar det inte alltid funka med nyckel och lås. Man bryter sig in helt enkelt.
Är vårt land värt att firas?
Pedher´s blogg 