När åren går bygger vi vishet

För många år sedan stod jag och min son i snickerboa. Då undrar han helt plötsligt hur det kan vara så att jag kan så mycket.

Ibland kan man verkligen undra det. Hur kommer det sig att vi kan så mycket. Jag tänker att vi lär hela tiden. Jag har försökt att ge vidare till mina barn det jag kan. Min förhoppning är att dom fortsätter att ge vidare i sin tur. Och jag får lära mig av dom

Idag fyller min far år. 77 år. Genom åren har jag fått lära mig av honom. Sådant som jag har haft nytta av. Tack far för det. Och stort grattis på födelsedagen. Tack för det föredöme du alltid är.

Med åren bygger vi erfarenheter. Sådant som vi inte alltid läser oss till. Det är erfarenheter som vi samlar tid efter tid. År efter år. När åren går bygger vi vishet.

Det vi får får vi ge vidare som gåva. Den gåvan får andra ta emot. Vi behöver ett samhälle som uppskattar och tar vara på den visheten.

Allt för ofta ställer vi den kunskapen åt sidan. Ibland handlar det om att omgivning tror sig inte behöva den kunskapen. Andra gånger handlar det om att den som bär på den kunskapen inte lever med i den aktuella tiden och kan transformera den in i den aktuella tiden. Så går massa kunskap förlorad helt i onödan.

Var rädd om det du samlat ihop av kunskap. Förvalta det förnuftigt och väl. År efter år växer din kunskapsbank. Varken du eller jag blir aldrig fullärda. Men vi samlar så länge vi lever.

När något aldrig skulle behöva ta slut

Ibland kan jag önska att vissa saker aldrig ska ta slut.

I år är semestern en sådan sak.

Inte för att jag vantrivs på jobbet. Tvärtom om.

Men när sommaren är och har varit så vacker så här långt så önskar jag mig en ännu längre semester.

Varför har snart alla semesterdagar gått? Bara att gilla läget.

Denna sommar är ju så här långt kanon. Började ju tidigt i maj.

När dag efter dag ser ut så här blir man tacksam när det någon dag kommer en skur. Då molnen svalkar ett tag.

Hoppas att vädret blir fortsatt kanon för alla som nu går på semester. Dom är värda det. Alla hjältar som burit alla jobb medan andra vilat.

Så nu håller vi tummarna och ber till vår herre om minst 5 veckor till med vackert sommarväder.

Möjligen en del regn på nätterna. Vi behöver tillskott av vatten för all gröda och grundvatten.

Men visst är det så att ibland skulle man önska att någonting bra aldrig skulle ta slut. Eller hur?! Tror vi alla tänkt så någon gång.

Samtidigt är det ju lika sant att när det har tagit slut, har det dykt upp nya saker, som man också gärna ser ska fortsätta. Så håll ut. Det kommer snart något annat trevligt.

När sommarkvällen är som bäst…..

När sommarkvällen är som bäst är när man kan sitta ute länge och det fortfarande är varmt nog. Man kan dela gemenskapen runt kvällsmackan.

Medan samtalet fortgår stillar vinden sig. Sjön lägger sig spegelblankt. Och sommarnatten tar vid.

Då är sommarkvällen som bäst.

Det är som att man vill att klockan ska stanna. Att man kan för en stund få förlänga den ljuva stunden ännu lite längre. Man vill inte att den ska ta slut. Man vill inte släppa taget om den.

För den ljuva kvällen gör något med oss. Inte bara att man får energi. Den gör så gott inombords. Både i själ och hjärta. Och inte minst i tänket. Det skapar ett minne man kan minnas tillbaka till. Den skapar också något att bygga vidare på. Livet får på något sätt en ny eller förnyad plattform att bygga vidare på. Det gör helt enkelt gott med oss.

Då tänker jag på en sång vara refräng lyder så här:

Bakom allt finns du Gud,
finns din tanke och din mening.
Och vi får glädjas över livet.
Stor är du Gud.

Vi får verkligen glädjas över livet.

Bakom allt detta vackra, bakom dom goda mötena, bakom själva livet, finns det något gott. Det gör mig tacksam.

Hela sången är värd att citeras. Kanske kan den få vara en tanke för denna dag. Så här kommer den:

Du finns här, som skapat liv på jorden.

Du finns här, som gett det mörka ljus.

Ditt förnuft är mer än vi kan fatta.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som skapat hav och himmel.

Du finns här, som gett oss all natur.

Att du finns bevisas av din godhet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som sänt din son till jorden.

Du finns här, som tänder hoppet nu.

All din nåd ger människan en framtid.

Stor är du Gud.

Du finns här, som ger oss av din Ande.

Du finns här, som ser våra beslut.

Hjälp oss du att rätt förstå vår frihet.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

(Roland Utbult)

Hur illa är det egentligen ?

En av vår historias värsta torka drabbas oss just nu. Vi har hört det förut. Grundvattennivån är dålig. Nu säger man att det är värre än vad vi någonsin upplevt.

Upp i norr släpper frosten som den aldrig ha gjort. Där man förr inte kunnat vara ute i kortärmat kan man i år göra.

Ena gången menar att vår jord mår inte bra. Vi kommer att få känna av dessa förändringar mer och mer. Ända tills det är kört för vår jord. Andra gånger menar man att det är bara den vanliga cykel som jorden går igenom. Ingen fara på taket.

Alltså, hur illa är det egentligen?

Jag bara funderar högt. Måste säga att jag blir inte klok på alla experter.

Det känns som att vi inte riktigt har grepp om läget. Vi verkar inte förstå fast vi har massa åsikter. Vi verkar göra ”massa” åtgärder men det verkar inte hjälpa eller behövs dom inte?

Vi har en jord att leva på. Att tro att vi kan skapa alternativa boende i rymden kommer aldrig att bli färdiga i tid. Vore det inte bättre att bestämma sig för mindre utsläpp så vi räddar den jord vi har? Istället för att chansa på andra lösningar?

Jag bara undrar, hur illa är det egentligen? Någonstans känns det som att vi stoppar huvudet i sanden. .. .. ……….

Att köpa svenskt

Det plingade till i mobilen. Tidningsappen hade ett budskap att leverera.

Jordbruksverket vädjar efter torkan: Köp svenskt kött för att hjälpa Jönköpings bönder.

Kan tänka mig att dom vädjar för hela landet.

Tänk att det ska till en torka för att uppmuntra att köpa svenskt. Visst är det rätt att göra det nu. Torkan gör det besvärligt minst sagt just nu.

Men faktum är att vi behöver tänka så året om. Varför ska vi importera matvaror när vi kan producera det här i vårt land? Varför skall vi skeppa matvaror över hela jorden med fartyg som spyr ut avgaser när vi kan närproducera det här hemma?

Det är nästan att håna våra bönder att nu uppmana att stötta dom. Dom behöver vårt stöd året om.

Det är ett val vi måste göra. Att köpa svenskt. Det kommer att vara avgörande den dag vi inte kan importera längre. Då står vi där med för lite mat.

Billigt kött från andra världsdelar är inte ett bra val. Hur vet vi att dom djuren har uppfötts på rätt sätt? Hur har bönderna det? Fick dom något betalt för köttet? För betänker man priset kan dom knappast fått speciellt mycket. För uppköparen och transporterna måste ha tagit det mesta.

Så vi behöver bestämma oss för att köpa svenskt.

Även när det inte är torka……

Det mullrar

Det mullrar i stan.

Fast det är semester så är regnet välkommet. Det mullrar.

Tillropen kommer om att man önskar att regnet kommer över just dom.

Men det är något speciellt med ett åskväder. I sommar har jag inte mött det så många gånger. Det rensar luften. Det blir en skön eftersmak.

Nu tycker ju inte dom drabbade det. Där åskan slog ner i telefonen och huset blev rökfyllt. Men annars så……

Vi behöver sådana stunder lite överallt. Eftersmaken av Almedalen och nazister är inte rolig. Här behövs ny luft.

Ibland behöver vi det i relationer.

Ibland behöver vi det i våra liv och i vårt innersta. Jobbigt just då. Men så skönt efteråt.

Nu skulle det bara behöva komma mycket regn. Men det verkar utebli.

Åskovädret har visst lagt sig över Jönköping.

Det blir en frisk och skön kvällspromenad om en stund.

När man tror att det är billigt…

När man tror det är billigt kan det vara lättare att handla. Att till och med handla mycket.

När många tror att det är billigt så är det lätt att handla mycket. Mycket av bara farten.

När man tror att det är som förr, alltså billigt, är det lätt att handla som om det var igår. Alltså lika billigt.

Men om man råkar att titta lite närmare på prislappen och jämföra priset handlar man inte av bara farten.

Vad pratar jag om? Gekås.

Förr var det verkligen billigt där. Det syntes på deras försäljning också. Den bara ökade och ökade. Men nu går det inte lika bra. Inte så konstigt.

Några av dom saker jag tänkte köpa sist jag var där var mellan 3-5kr dyrare än hemma på Ica. Saker som förr var riktigt billigt hittar man idag på andra ställen lika billigt. När det blir fler som inser det är nog gekås storhetstid över. Att det var ordentligt billigt där är ett minne blott. Men är du uppmärksam och har koll på vad saker och ting kostar så kan du fortfarande göra fynd.

Vad kan man lära sig av det?

Det är inte alltid som man tycker det ser ut att vara.

Precis som livet i övrigt alltså. Dra inte förhastade slutsatser. Döm inte för fort. Se det som är bakom. Gå inte på vad som helst.

Vilsna människor behöver hjälp att hitta vägen.

Var ut och sprang på semestern. Var i ett område jag varit förut. Dock inte nyligen.

Jag tänkte mig att bara springa 2,5km åt ett håll och sen hem.

Mem när jag kommer en bit bort blir jag lite modig. Tänker mig att jag borde kunna springa runt och komma tillbaka till stugan.

Sagt och gjort. Så fick det bli. Men ju längre jag sprang desto mer osäker blev jag. Jag hade ju mobilen med mig och insåg att jag nog tagit fel. Så jag vänder. Inser samtidigt att batteriet är på väg att ta slut.

Till slut var det bara att erkänna. Jag visste inte vart jag var. Sprang till ett hus där det fanns vänliga personer. Men det var krångligt att visa vägen. Jag var en bit bort och redan sprungit rätt långt. =trött.

Det slutade med att jag fick skjuts hem.

Vilsna människor behöver hjälp att hitta rätt.

Var så tacksam att fått hjälp. Man känner sig rätt billig i en sådan situation. Inser hur mycket jag behövde hjälp.

Idag är det så många som är vilsna på olika sätt. Man är nyanländ i en helt ny miljö med nya sociala koder. Man är ny på jobbet. Ny skola. Men man kanske också kört fel i livet. Säkert på massa olika situationer kan man ha kommit fel. Inte minst i relationer.

Då kan man behöva få hjälp att hitta rätt. Någon behöver bry sig.

För det första behövde jag erkänna för mig själv att detta fixar inte jag utan hjälp. Först då kan jag ta emot hjälpen. Var inte för stolt att be om hjälp.

För det andra behöver det finnas någon som är villig att ge hjälp. Damen som hjälpte mig ville inte ens ha någon ersättning. Vem behöver din hjälpa? Hoppas att du vill ta dej tid att hjälpa.

Ps Nästa tur höll jag mig till planen. 2,5 km åt ett håll. Sen vände jag och sprang samma väg tillbaka. Det funkade bättre. ☺️Ds

Att gå till historien…..

Besökte ett vattenfall, Danske Fallen, öster om Halmstad. Ett av dom ställen där vi slog Dansken. Året var 1676. Fallet var inte stort men ändå finns det med i historieböckerna.

Det är inte alltid det stora som blir mest inskrivet. Även det lilla ringa kan få betydelse och minnas länge i historien.

Bibeln säger: ”det ringa utvalde Gud”. ”Vi ser ofta till det yttre medan Gud ser till det intre.”

Nu går jag inte och tror att vi alla vill bli inskrivna som hjältar i historieböckerna. Utan allt för ofta ser vi oss själva som ingenting och inte har så stor betydelse.

Skulle bara vilja påminna dig om att det är inte det yttre som avgörande. Det är djupare inre värden.

Vi behöver inte bli omnämnda i dom ”stora böckerna”. Inte få bli ämnet för framtida museer. Utan det viktigaste är att få vara en del av det stora livspusslet. Som kan få bli till skillnad för någon. Det är gott nog. Något vi behöver uppvärdera i våra liv.

Stenar är vackert

Stenar är vackert.

Skulle kunna plocka med mig hem så många stenar att bilen skulle vara nedlastad.

Stenar som verkar så hårda kan slipas ner av vatten. Den hårda stenen ser så mjuk ut efter år av vattenslipning.

Alla dessa olika stenmaterial. Färger som varierar. Kantiga. Runda. Platta.

Sitter vid Hovs Hallar när jag skriver detta. Ett fantastiks stenlandskap.

Stenar lockar till så mycket.

Man bygger torn och formationer.

Det verkar som att varje landsdel, varje land, har sin egen typ av sten. Man kan nästan inte se sig mätt på stenar.

Det lockar till att klättra i. Minns mina barndomsår när vi semestrade på västkusten. Som vi sprang på klipporna.