När tekniken slår knut…

I Norrköping fick jag lära mig den hårda skolan med teknik som slår knut på logiken.

Jag parkerade och använde min parkeringsapp som vanligt. Inte tänkte jag på att det fanns en regel med parkeringsförbud tisdagar mellan 8-11.

När jag sätter på appen dom rekommenderar oss att använda så är det helt okej. Jag kan stå där ett helt dygn.

Inte säger appen ifrån. Liiiiite surt. Det blev en dyyyyyr parkering. 700kr.

Visst är det lätt att förlita sig på teknik. Man behöver inte tänka själv. Faran är att det då blir så här. Man litar så blint att man inte kollar upp

Tänker att så är livet. Vi litar allt för ofta på ”alla” andra. Istället för att kolla själv. Det kan vara rykten, hörsägen. Det kan vara någon som verkar veta. Men man upptäcker att så var inte fallet.

Det kan vara bra att vara lite självkritisk. Lite frågande. Att gå till källan och fråga direkt är en god visdom. Då slipper man missförstånd. Slipper gå fel väg. Slipper föra vidare osanningar.

Liksom min blinda tro att appen hade koll så stod det mig dyrt. Så kan det bli när man inte kollar upp källan. Det kan stå oss dyrt. Skada mer än man tror. Förtroenden kan rasa och bli svåra att bygga upp igen.

Så, innan vi drar för snabba slutsatser så är det bra att kolla upp det lite först. Då finns det goda förutsättningar att inte missförstå eller bli missförstådd.

Röd och gul och vit o svart gör detsamma har han sagt…

När jag var liten fick jag lära mig en liten kör. Gång efter annan påminns jag om den. Den går så här:

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord:
röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Vi delar in oss i olika i olika fack, värde, bakgrund, kompetens, etnisk tillhörighet, rik, fattig, ja på massa sätt.

Men det gör detsamma vilka vi är, vart vi kommer ifrån.

Jesus älskar oss alla ändå.

Tänk om det kunde vara så bland oss människor också.

Rötter – kan aldrig göra anspråk på att cementera något

En dag kommer vårt ”nu” vara framtidens folks rötter.

Ibland ha vi allt för lättvindigt ratat våra rötter. Personliga men också organisatoriskt. Som att det nästan är pestsmittat. Det var väl att ta i men ändå. Rötterna har ju fört oss till det vi är idag. Så något gott är det ju med rötterna. Lärt oss både sådant som gjort gott. Men också sådant som vi fått sämre frukt av.

Men en sak är säker. Vårt ”nu” är framtidens rötter. Det ger oss en vink om att vara ansvarsfulla.

Kronan på trädet söker sig mot ljuset.

Något av att söka sig mot framtiden. Inte mor rötterna. Likväl är rötterna viktiga. Dom hjälper till inför framtida tillväxt. Rötterna vill att trädet ska utvecklas och bli större. Inte att det ska bli kvar i ett litet träd. Därför tänker jag att rötter kan aldrig göra anspråk på att cementera något. Att det alltid ska se ut som det alltid har gjort. Rötter vill tillväxt och förändring. Rötter vill att man sträcker sig mot ljuset. För då kommer rötterna i sin bästa position. Dom kan växa till och ge trygghet. Samtidigt som dom skapar kraft till tillväxt.

Rötter i dålig mylla skapar sämre förhållanden.

Rötter ska omge sig med god jord. Annars är det bättre att flytta trädet till bättre jordmån. Sett på tv hur man kan flytta stora träd. Kan vara behövligt när trädet står på fel plats med fel förutsättningar. Kanske haltar bilden kraftigt när jag tänker att vi kan tillföra näring från nuet i våra rötter. Då kommer det rätt näring till dåtidens erfarenhetsrötter. Och våra rötter får en rätt och sund påverkan på vårt nu och vår framtid.

Likaså är ytliga rötter sämre rustade inför framtiden. Det är gott med rötter som går djupt.

Om vi inte vårdar rötterna så dör till slut växten.

En växt kan leva länge i för liten kruka. Men det lever med största sannolikhet under begränsade förhållanden. Den växer inte speciellt mycket. Utan lever ”på nåd” typ. Men om vi tillför ny jord, bättre utrymme så mår växten bra.

Vi behöver vårda vår historia. Den välsignar oss. Men den kan aldrig göra anspråk på att styra framtidens förändringar. Men dom hör lika fullt ihop.

Rötter vill alltid se utveckling.

Säger aldrig att det var bättre för. Rötter ser alltid framtida tillväxtförändringar som sin största glädje.

Vi hade aldrig varit där vi är idag om vi inte haft våra rötter. Ödmjukt får vi nog erkänna det.

Så ……

Rötter – kan aldrig göra anspråk på att cementera något. Rötter vill alltid se utveckling och gläds när så sker.