Månad: april 2019

Publicerat den

Det finns berättelser som lever för evigt

I går var jag på en musikal. Musikalen Annie. En grupp konfirmander mfl som gjorde Debo Jönköpings teater. Dom gjorde den verkligen bra.

Berättelsen om det föräldralösa barnet som bodde på ett barnhem. Men som fick flytta till den rike mannen. Som adopterade henne.

Det är en stark berättelse som har sitt ursprung i en verklighet. Samtidigt som den utspelar sig på 30-talet kan det vara en verklighet idag någonstans på jorden.

Det finns berättelser som lever länge. Som kommer leva för evigt. Tänk efter hur många berättelse du egentligen har i minnet. Berättelsen om din familj. Dina föräldrar. Dina far- och morföräldrar. Kanske har du ännu längre tillbaka i tiden händelser som berättats åter och åter igen.

Kom ihåg att hur du än känner dig i historiens vingslag kommer din berättelse, berättelsen om dig, att leva kvar. Länge.

Det kanske inte blir en musikal om din livsberättelse. Men den kommer ändå att berättas länge. Varför då? Därför att du har gjort och gör avtryck i livet. På denna jord. I människors sinne.

Respektfullt. Ansvarsfullt. Minnesvärt.

Så livet vi lever är värt att ta på allvar. Vilket avtryck vill du ge?

Kom ihåg att det du minst av allt tänker dig borde bli en möjlig story kanske just är det som man kommer minnas dig för.

Vissa sker kanske ligger förborgade i en hemlighet eller ett djupt förtroende. Där bara du och någon till vet vad det handlar om. Kanske är det just det som vi skulle vilja ha som livsberättelse att minnas efter oss. För det har ett djupare värde.

Det finns berättelser som lever för evigt. Ditt liv är en sådan berättelse.

Publicerat den

Du går aldrig ensam

Bilden är hämtad från ”Guds lilla gröna”.

En ensamhet kan vara svår att upptäcka som en tvåsamhet. Likaså upplevs den allt för ofta som just ensamhet fast den egentligen inte är en ensamhet.

Jo, om man utgår från perspektivet människor. Och då mer när det handlar om djupare relation.

Verkligheten är något annat. Mmmm just precis så. Hur det än klingar konstigt hos dig.

”….. måste du förstå att du faktiskt inte är ensam”

Bibeln säger om Gud att ”jag är med er alla dagar….” Likaså står det att hans ögon vilar på oss”. Att vår Gud alltid finns med oss.

Har sagt det förut och säger det igen. Gud är bara en bön bort. Hur långt/länge du än vandrat bort ifrån honom. Du behöver inte gå hela vägen tillbaka. En bön räcker. Ett samtal. Så nära är han. Det krävs ingen satellittelefon , inga röksignaler bara en bön.

Ibland tänker jag att när man tvivlar på det får man tala till sitt förstånd. Att hänvisa till löften i bibeln. Att påminna att det är så att Gud är alltid med. Vad en känslorna säger.

Du går aldrig ensam. Faktiskt är det så.

Publicerat den

Så var det över….. eller?

Det kunde ha blivit en längre säsong. Men så blev det inte.

Hv får ta semester. FBK kan kämpa vidare. Grattis till dom.

En förlust kan ses som precis vad den är. Helt enkelt en förlust.

Samtidigt kan man konstatera att för några månader trodde nog ingen att hv skulle gå till slutspel. I det ljuset är 7 matcher i kvartsfinal mot dom som vann serien riktigt bra.

Vad lär det oss? Att en förlust behöver inte vara så dramatisk. Det gäller att se det med klara ögon. Vilket kan vara svårt. Men om man andas ut, försöker att se det klart så fixar man det. Man måste ta en motgång i ljuset av alla andra vinster och framgångar. Då blir det mer rättvist.

Så möter du motgångar, belys dom med dina framgångar. Du har dom. Dom finns där. Påminn dig. Ta fram dom ur minnet. Så kommer du att inse att den senaste motgången och förlusten bleknar och det goda får mer plats.

Publicerat den

Att komma i lä….

För några år sedan var jag och min son och vandrade i fjällen. Vid ett tillfälle hade vi två vägar att välja mellan. Att gå vidare för att gå en längre sträcka över ytterligare ett dygn. Eller att vända hemåt. Vi insåg att vädret skulle bli sämre så vi valde att gå hemåt.

När vi kom en bit in på den leden blir vädret sämre. Det börjar blåsa och regna. En motvind som inte var så kul.

Mitt i motvinden hittar vi en värmestuga. Vi stannar där för att äta och torka lite. Minst sagt rätt så skönt och behövligt. För att sedan fortsätta vår vandring.

När vi hade gått en längre bit, med mycket snålblåst och regn från sidan, så såg vi en stor sten. Där tänkte vi att vi kunde krypa ner bakom och få lite lä och vila. Så vi tar sikte på den. När vi kommer dit är det redan folk där som krupit ner i lä. Det fanns helt enkelt inte plats för fler. Vi fick helt enkelt vandra vidare. Till slut kom vi hem till hotellet. Blöta. Trötta. Men vi hade funnit lä. Vi fick ta en varm dusch. Byta om till torra och varma kläder. Och sen unna oss en god middag strax innan restaurangen stängde.

Jag tänker att så är livet. Många gånger är det sådan motvind att vi behöver få komma i lä.

Allt för många kämpar idag. Livspusslet går inte riktigt ihop. Det är för mycket som händer. Men det blåser också snålt omkring många. Man kämpar med människor som skapar denna snålblåst. Mitt i motvinden är det lätt att då ge upp.

Det är då man kan känna att man behöver komma i lä.

Jag tänker mig att tron på Gud kan bli denna läsida. Att man får be om att han sätter upp ett vindskydd. En ”värmestuga” att krypa in i, en sten att krypa bakom i dess läsida. Så tänker jag mig tron. Att ibland få be vår herre att han ska skapa lä för oss.

Kanske är du i behov av lä just nu. Be då Gud om att han sätter upp ett vindskydd för dig.

Jag har genom livet mött en del saker som gjort det tungt. En gång bad en person för mig att jag skulle få det lugnt. För att beskriva det i dessa tankar, att jag skulle få komma i lä. Att dom personer som gjorde livet mindre gott att leva inte skulle få möjlighet att storma runt omkring mig. Och så blev det. Det blev ett slut på det. Och jag fick uppleva lugn igen.

Så min bön idag är att du som har snålblåst omkring dig ska få komma i lä.

Publicerat den

Låt det vanliga glädja dig

Allt för ofta söker vi det extraordinära. Det som sticker ut. Det vi tror sätter dom största avtrycken.

Men om vi tittar lite närmare finns det så mycket som kan glädja oss. Om vi bara får syn på det. Det kan finnas där, tätt intill, men våra ögon far efter det som ligger längre bort. Så missar vi det nära.

Låt det vanliga glädja dig.

Det vanliga som alltid finns där. Det som vi lite olyckligtvis tar för givet. Klassar ner för att våra ögon sett det för ofta.

Det vanliga kan vara det trygga som gör att vi kan uppskatta det ovanliga på ett bra sätt. Hade vi inte det vanliga kanske vi inte kunnat uppskatta det extraordinära. Vi har liksom då inte något att jämföra det med. Det vanliga gör oss möjliga att se annat och uppskatta det.

Undervärdera inte det vanliga. Det vanliga kanske till ytan har en grå vardag över sig. Men under denna yta finns det något vackert. För drömmer du dig tillbaka var detta vanliga en gång nytt. Det var då som det drog till sig din uppmärksamhet. Något extra var det. Kanske det just en gång fick betyda något särskilt för dig. Dröm dig tillbaka till den stunden. Du kommer då återupptäcka att det vanliga har något vackert över sig.

Låt det vanliga glädja dig åter och åter och åter igen.

Publicerat den

Nyduschad

Under helgen tvättade jag mina fönster. Såg att mina blommor behövde en dusch. Deras blad hade en yta av damm. Vilken lyster dessa blad fick efter lite vatten. Tänker att ett blad behöver lite regn ibland för att rena sina blad. Så kan dom lättare ta emot solens strålar.

Läste något intressant om naturen behöver vatten för att att växa: ”Bästa bevattningen vi kan tänka oss är väl ett stilla vårregn som sakta sipprar ner i marken och fuktar växternas rötter, därför att vattnet sprids runt växten så att jorden inte ”slår ihop” med syrebrist som följd. Deras redskap hade en liknande funktion.”

Ibland känner vi oss som ett blad som fått mycket damm på oss. ”Jorden” är torr. Då är det gott att ställa sig under Guds sköna befriande nådesregn. Lika gott, om inte bättre, som en dusch efter en het sommardag eller efter ett rejält pass i trädgården. Man känner sig fräsch igen och krafterna kommer tillbaka.

Vi sjunger i en lovsång (om än för länge sedan) så här:

 //: Han ska komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden, 
som vattnar jorden ://

Vi vill gärna tro på dom snabba lösningarna. Men att stå i detta stilla vårregn ger läkedom och kraft som håller för längre tid. Likväl behöver vi ständigt återkomma till Guds nådesregn. Hans vatten tränger ner i i våra djup. Fuktar våra inre ”rötter”. Sprids inom oss och ”slår inte igen vår inre jord” utan öppnar den för Guds himmelska syre.

Tänker mig att vi alla är som blommor. Med samma behov. Vi behöver vatten och omsorg. Solens ljus. Den omsorgen ger vår herre oss.

Ibland får vi som människor vara hans redskap till andra i denna omsorg. Bär det som ett hedersuppdrag.