Månad: oktober 2019

Publicerat den

Dom borttappade handskarna…

Som jag har letat. Ingenstans fanns dom.

Handskarna som kändes att dom behövde komma fram nu. I korgen som dom alltid brukade ligga i under sommaren hade dom inte.

Nu är det allt för ofta så att jag sällan sliter ut mina handskar. Inte för att jag använder så försiktigt och fint. Nej, det finns en annan orsak till det. Jag glömmer dom helt enkelt någonstans. Så får jag köpa nya

Så detta har varit min tanke. Jag har helt enkelt slarvat bort dom. Igen.

Så gräver jag i botten på min ryggsäck. Letar egentligen efter en sladd till datorn. Men vad hittar jag där? Naturligtvis. Handskarna. 🙈

Rent pinsamt. Typ. Jag får ju skämmas. Där har jag burit runt på mina handskar utan att veta om det.

Det blir än mer pinsamt när jag påminns om att den ryggan har varit i Tanzania och vänt. Hela sommaren har jag burit runt på handskarna i ryggan.

Så kan livet vara. Vi går och bär på något vi tror oss behöva. I själva verket har vi det redan i vår ryggsäck. Vi söker långt bort men har det närmare än vi tror. Vi kan tro att vi mist vår gåva men har den ändå kvar. Bara vi tar oss tid att leta lite djupare ner.

Du har inte tappat bort din gåva. Den finns där. Sök bara lite djupare inom dig. När du hittar den, blås liv i den. Börja använda den igen. Hur ringrostig du än känner dig i den så kommer den att fungera igen. Var så säker.

Publicerat den

Längtan efter tro – och kunna släppa alla ”om ändå inte..” och ”varför..”

När mycket snurrar inom om oss kan längtan efter tro och tillit växa till.

Livet är ju inte alltid en spikrak väg. Den kan kantas av slingriga bergsvägar, till synes otillgänglig terräng. Vägen kan korsas av flodvågor av bekymmer som vill spola bort oss. Uppförsbackar där livets krafter sätts på prov. Hissnande nedfaret på både gott och ont.

Det är nog då längtan efter en tro på en Gud som kan hjälpa blir som allra störst.

För i medgång har tron en tendens att falla tillbaka något. Tyvärr. Det är under den perioden i livet vi bygger vår tro och tillit inför ett svårare landskap att navigera i.

Trons utmaning är nog känslan av ”varför” och om ändå inte det…”. Händelser, känslor och upplevelser som ifrågasätter tron och Gud. Att släppa alla dessa ”varför” är i sig en utmaning.

Längtan efter en tro behöver få förkörsrätt i den till synes otillgängliga terrängen då vi brottas med ”varför”.

Den dagen vi får modet och kraften att släppa ”varför” och ”om ändå inte…” öppnar det sig en ny väg framåt. Menar inte att att vägen blir som en nyasfalterade motorväg. Men en jämnare väg efter hand.

För alla ”varför” finner inte sina svar. Det är livets stora gåta. Men jag menar att många varför får sina svar i tron. I tron på Gud. Inte så att det är en quick fix. Ibland är det så. Att Gud kommer med en överraskande lösning som svar på Bön. Andra gånger dröjer svaret. Men tron bär oss igenom.

Längtan efter tro är för mig att få hitta uppvindar. Alltså hitta en hund som gör att jag lyfter på något sätt. Där jag känner att det bär. Livet får vind i seglen typ. Måste inte innebära ett liv med högtflygande planer med stor framgång. Inte alls. Utan ett liv där jag känner att tron bär mig framåt. En tillit som gör gott inom mig. Det är då det kan snurra lite omkring oss men trons tillit ger en inre trygghet. En trygghet som , i maggropen, säger att det kommer att lösa sig.

Längtan efter en tro gör att många varför bleknar. Bleknar så att dom tappar sin kraftigaste dragningskraft. Dom får komma in i skuggan lite. Alla ”om ändå inte…” får en annan dimension. Kan inte påverkar så stort. Längtan efter tro drar oss högre upp över dessa ”varför” och vi får ett bättre perspektiv. Får se över muren som står framför. Vi får se kraftens möjligheter.

Ge upp dina ”varför” och låt tron och tilliten ge dig luft att lyfta dig framåt.

Publicerat den

En dag ska jag…

En dag ska jag…..

Har du någon gång tänkt så?

Kan tro att jag inte är ensam om att tänka så. Tror nog att jag gett luft åt den tanken också.

En dag ska jag…..

Vad är det som du vill göra en dag? Vad är det som gryr inom dig? Vilken inre bild har du som gör att du längtar efter något?

En dag ska jag…..

Vad har du för bucket list? Det finns många förslag på nätet hur du ska fylla din bucket list. Och visst, det finns ju många sevärdheter att boka resa till. Ibland till och med massa ”måsten” man måste sätta upp på listan. Nästan som att man inte riktigt hänger med om man inte gör det.

Men kanske den bästa bucket list som vi kan skriva är den som växer fram ur just tanken ”en dag ska jag….”.

En dag ska jag…..

Så vad är det du vill göra en dag? Låt den inte bara bli en dröm. Bestäm dig för att göra det.

En dag ska jag göra något jag aldrig gjort tidigare. Det är så lätt att göra ”säkra kort” som man är trygg med. Sådant man redan vet om. Visst finns det sådant man gärna upplever återigen och igen och igen….. helt okej naturligtvis. Men nya upplevelser har något speciellt med sig. Våga satsa på det.

En dag ska jag…..

….. var så säker. Den dagen kommer !!

Publicerat den

Var förändringen som du vill se i ditt liv

https://www.facebook.com/herregudco/

Visst är det lätt att tro att en förändring bara beror på andra. När livet rullar på för fort är det andras ”fel”.

Möjligen kan det ligga något i det. Men det är långt ifrån hela sanningen.

”Var förändringen som du vill se i ditt liv”

Det ligger mer sanning i att det är vi själva som är möjligheten till den förändringen vi vill se i våra liv.

Var den!!

Gör den!!

Lev den!!

För allt du kan för att nå den.

Jag tror att vi behöver bestämma oss för det. Konsekvent följa det. Tro på det själv.

Svårt. Ja. Helt klart. Men nödvändigt.

Pröva det. Våga det.

Inte det enklaste men troligast livsavgörande. Inget vi kommer att ångra.

Min bön blir idag….

🙏Herre, hjälp mig att vara och leva den förändring som jag vill se i mitt liv. Amen 🙏

Publicerat den

I vems händer?

I tisdags var jag med om en så god andakt. En av mina körkompisar delade några tankar. Hon läste ur en bok. ”Alltid Älskad”

Där läste hon några rader från ett ”kapitel” som heter ”I vems händer?” Den texten slog an en ton som jag gått och burit på en tid. Delat lite om det här också.

Dom skrivna tankarna vill jag dela med dig idag. Läs och berörs av det.

Publicerat den

När hoppet får sig en törn……

När hoppet får sig en törn får man samla kraft för att gå vidare.

När man hoppats på något som man trott vara möjligt så kan luften gå ur en stund. För att sen samla ihop sig och hitta något gott ur allt och tro på en annan väg

När man satt sitt hopp till någon som man sen inser kanske inte riktigt når dit eller inte alls är läget lite mer komplicerat. För när man sätter sitt hopp till en människa som tex sviker blir det mer kännbart på djupet på något förunderligt sätt.

Hoppet kan bära långt. Hoppet kan driva på. Hoppet kan skapa förutsättningar.

Tappar man hoppet blir det därför svårt.

Det är då man behöver backa tillbaka ett tag. Samla nytt mod. Ny kraft.

Hur märkligt den än syns vara så kommer hoppet att väckas igen. Kanske åt ett annat håll. Kanske på ett annat sätt. Möjligen också med andra förtecken.

Det tråkiga är när människor slår ner hoppet på varandra. Det kan bli så stora konsekvenser av det. Men res dig fort. Låt ingen få vinna över dig i detta. Byt fokus.

Hur hopplöst än läget är så kommer hoppet att återvända.

Vi människor har en inneboende kraft till att tro på möjligheter. Du har det. Jag har det. Så låt dig inte nedslås när hoppet får en törn. Hoppet kommer att återvända. Var så säker. Förr eller senare. Troligen fortare än du just nu tror. För hoppet är det sista som lämnar oss människor.

När hoppet får sig en törn så är det inte ute med oss. Hur än det känns just då.

Eller som någon sa i en bibelvers….

När hoppet var ute hoppades man ändå!! Det är en god väg.

Publicerat den

Bära varandra ….

I en tid då man ska klara sig själv är det gott att påminna oss om att ha omsorg om andra.

Att bära varandra.

Ser man enkelt på det är det det tyngsta som finns. Att fysiskt bära någon annan klarar inte många av.

Men djupt sett är det något av det viktigaste som finns. På ett plan kan vi alla bära någon.

Bibeln säger :

Gal 6:2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Men den säger också:

Gal 6:5 Var och en ska bära sin egen ryggsäck.

Detta är inte en motsats utan bibelns paradox. Att båda sakerna är lika rätt. Vi ska ta så långt det är möjligt vårt eget ansvar. Samtidigt uppmanas vi att vara med och bära andra.

Vi behöver våga att se andras behov. Att våga finnas som stöd. Vi kan aldrig ta någon annans ansvar för dens beslut. Men vi kan slå följe för en tid.

Att slå följe

När vi då är medvandrare kan vi hjälpa till att bära vissa sträckor. Där kan vi vara medkännande. Lyssnade. Bedjande. Seende. Stöttande. Så kan vi bli den som”bär” en sträcka i någons liv.

En annan gång kan det var du själv som behöver ett sådant stöd i livet.

Så var beredd att bära någon i din närhet. Mitt i allt blir både du och den du hjälper välsignad. För det ligger något speciellt i att hjälpa någon.

Bästa sättet att beskriva det är att…

Vi är till för varandra !!

Glöm aldrig det. Den som glömmer det kommer troligen att förr eller senare upptäcka att man själv saknar den bärhjälp man är i behov av.

Publicerat den

I vilken puls lever du i?

Har varit i Stockholm några dagar. En stad i en hög puls.

Minns när jag bodde där. Lovade mig att inte börja springa i vänsterfilen upp i rulltrapporna. Tror det höll en vecka eller två typ. Sen var jag med i Stockholmspulsen.

Stockholm är en stad med rätt högt tempo. Trafiken. Rörelsen bland folk. Ljudet. Det är ju typ aldrig tyst där.

Det är lätt att få hög puls där.

Det händer mycket och ovanliga saker där. Första natten sprängdes en bomb. 950 meter från hotellet. Bombgruppen och poliser, ambulans mm på plats. Märklig känsla att veta att det hände kl 03 på natten och inte vaknat av det.

På lördagen poliser i massor. Det visade sig vara en demonstration på gång.

Gudstjänst på Hillsong. Hög musik i en gudstjänst i rätt högt tempo.

Går man lugnt blir man omsprungen.

Det är då skönt att få hjälp med att dra ner på tempot. Så lätt att bli fokuserad på att snabbt ta sig från punkt A till B snabbast möjliga väg.

I vilken puls lever du i? Vem och vad får påverka dig och ditt liv?

Får yttre omständigheter styra mer än inre impulser ?

Vi lever i en tid där vi behöver se upp med vad vi påverkas av. Vad som får styra våra liv. Vad som får ge oss vår puls.

Jag tror vi behöver få upp ögonen för det inre livet som behöver få ge oss vår puls.

Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Joh 7:38

Det finns något som ska få komma upp ur vårt inre som kommer ge oss en god puls och flöde i våra liv. Dess ursprung är Guds ande som bor i oss.

I den pulsen får vi välja att leva i.

Så vilken puls vill du leva i? Vad vill du ska påverka ditt liv?

En tanke väl så viktig att fundera på. En inre miljöfråga i ditt liv.

Publicerat den

Att leva i två världar….

När vi var i Afrika så mötte vi Bengt och Susanne Klingberg. Dom följde oss på vår resa i Tanzania. Visade den värld dom lever i. Likaså det arbete som dom arbetar med.

Med på vår resa var Carolina. Hon är journalist. Hon gjorde ett reportage om Bengt. I JP. Värt stt läsa.

När man läser om det liv som Missionärer lever så är det ofta två världar. Man lever å ena sidan i den svenska men också i den afrikanska. (När det gäller Klingbergs). Man lever i en rik värld men också i en fattig. Kasten mellan dessa världar kan bli tydliga och ibland nog ganska påfrestande.

Vi människor kan leva i olika världar. Ibland försöker vi leva dessa samtidigt. Vi vill inte släppa någon av dom. Så står vi där med ena foten i en värld. Den andra i en annan.

Allt för ofta krockar dessa världar. Dom passar helt enkelt inte ihop. Det krockar inte bara i livets uttryck. Det krockar också i vårt inre liv. Det sliter och bänder. Vi försöker hålla skenet uppe.

Vi människor är inte ämnade och gjorda för detta dubbla liv. Vi behöver välja väg. Annars går vi under till slut.

Hur vet vi vilket liv vi ska välja? Jag tror att om vi är ärliga mot oss själva vet vi det innerst inne. Magkänslan. Med förstående vet vi det. Men lusten och sökandet efter kortvarig lycka och tillfredställelse brukar ofta var det som segrar tyvärr.

När jag var på island hittade jag ett ställe där man kunde stå i två världsdelar samtidigt.

Man kunde stå både på den nordamerikanska plattan och den Eurasiatiska plattan. Hur häftigt som helst. Men att leva i två olika världar med sitt liv är inte lika häftigt. Det tär. Det förstör på sikt. Kortsiktigt kan det uppfattas både okej och häftigt. Men på sikt blir det problem.

Välj den värld som är bäst för dig. Tveka inte. Men lyssna till ditt inre förstånd.

Min bön blir idag…..

🙏Gud, hjälp oss att välja rätt värld att leva i. Den värld som kan välsigna oss. Hjälp oss att avstå och välja bort den värld som skadar mer än den ger gott. Hjälp oss att se till vårt eget bästa före den kortvariga lyckan. Amen 🙏

Publicerat den

Mörkret kan aldrig vinna över ljuset. 🙏

”Om man öppnar dörren mellan ett ljust och ett mörkt rum är det inte mörkret som strömmar in i ljuset, det är det omvända som sker. Ljuset knäcker mörkret. Detta även om ljuset bara består av ett litet, försiktigt stearinljus.”

Tomas Sjödin skriver så i en krönika. (Läs gärna den krönikan.)

Man har uppfunnit något som är i det närmaste helt svart. Ja, man menar att det är helt svart. Men ändå är det inte helt svart. Tomas Sjödin fortsätter att skriva:

”Det nya materialet, gjort av kolnanorör, enligt Vetenskapsradion ”små rör av kolatomer som fått bildas som en mikroskopisk skog på en bit aluminium som förbehandlats i saltvatten”, sades kunna uppfånga 99,995 procent av det omgivande ljuset. Det nya materialet skulle enligt inslaget vara cirka tio gånger svartare än något som tidigare skapats. Användningsområden för denna mörka, mikroskopiska skog sades vara konsten eller till exempel ett rymdteleskop som behöver skärma av oönskat ljus. För det jag fäste mig vid var inte de 99,995 procenten mörker, utan de 00,005 procenten ljus som ännu står där obesegrade.”

Tänk vad lätt vi har att fastna i och fokusera på mörkret. Det som till synes ser ut att vara det tydligaste får vår uppmärksamhet.

Vi behöver påminna oss om att inget mörker kan övervinna ljuset. Vi behöver påminna oss om att ljuset, om än ett litet litet ljus, alltid övervinner mörkret.

Tänd ett ljus som motverkar det mörker du kan uppleva.

Jesus är ljuset som kommit i världen. Det ljuset kan få lysa upp ditt liv också. Och han har övervunnit mörkret.

Joh 1:1-5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Låt det få genomsyra din dag och ditt liv.

Min bön blir idag…

🙏Herre, tänd ditt ljus hos den som mörkret har fått för stort utrymme. Mota det mörker som vill tränga sig in hos någon. Låt dit ljus värma det frusna. Tack för att du är livets ljus. Amen 🙏