Nu var det tack och lov inte som anklagad. Inte heller som vittne. Jag var där för att lyssna till rättegången för en av snattarna i vår butik. Också för att stödja en av våra volontärer som skulle vittna.
En av dom alla som snattar. För det är några stycken men på tok för få som det går hela vägen till åtal.
Det som slår mig är hur lätt man kan bortförklara sitt handlande. Hur uppenbart det än är att man stulit får man det till att det var inte meningen. Man är glömsk. Man kan gå så långt att man till och med hänvisar till att man gett så mycket gåvor till vår butik så att man är berättigad till rabatt. Sådan rabatt man själv tar. En ursäkt var att eftersom man inte hittat det man skulle köpa var det inte mer än rätt att man fick med sig i alla fall något hem. Du hör hur dumt man kan resonera.
En sak som blir väldigt tydlig – att man måste lära sig vad som är mitt och ditt. En grundläggande ordning i samhället.
En annan sak som också blir tydlig – att lära sig att stå för det man gjort.
Men i grunden gör allt detta mig så besviken. Gåvogivaren ger för att hjälpa. Volontären ger av sin tid och energi för att skapa pengar till hjälp. Så är det någon som anser sig ha rätt att snatta den saken för egen vinning skull.
Stort tack till alla ärliga kunder som förstått poängen med Erikshjälpens second hand. Att den vill hjälpa den som har behov. För tack och lov. Dom allra flesta kunder vi har, nästan alla, handlar och gör rätt för sig.
Pedher´s blogg 