Tänk om vi bara visste ….

Tänk om vi bara visste hur det ska bli?

Pandemin har hjälpt oss att få ett nytt perspektiv på vetande. För hela tiden har vi matats med att vi vet inte riktigt hur det blir framöver. När får vi göra si eller så. Vi har fått lära oss att vänta på svaren. Svar som inte varit så enkla att ge eftersom frågorna inte heller varit så lätta att fråga. För allt är så nytt. Ett nytt virus vi aldrig har haft.

Vår trygghet ligger ofta i att vi vet vad som kommer. Våran almanacka fyller vi med händelser och så vet vi tryggt vad som ska ske.

Jag tror att pandemin har hjälpt oss att leva utifrån ett perspektiv av ”vi får se”. Eftersom det har varit rent omöjligt att beskriva framtiden.

Det har också lärt oss att vänta på svaren. Tvingad till att vara nöjd med att svaret dröjer. Helt enkelt finna sig i det. Det är också en god lärdom.

Pandemin har också lärt oss att gå i en annan takt. Ja, inte rent fysisk ( mer än distans i både promenad och kö) men att följa en livstakt som är att vänta.

Något som pandemin också lärt oss är att visa hänsyn och omsorg. Det har vi väl alltid gjort tänker du. Jo möjligen. Men se bara hur många fler har hjälpt äldre att handla tex.

En sak till som vi lärt oss. Det är att vi måste vara förberedda på att detta kan ske fler gånger.

Du kommer säkert på fler saker vi lärt oss. Men kan vi komma ihåg dom jag har nämnt kommer vi långt även efter pandemin.

Det heter ju ”inget ont som inte har något gott med sig”. Så mitt i allt det jobbiga med Corona så finns det också goda sidor. Dom kan vi ta lärdom av.

Då kände jag mig blåst….

Har du känt dig blåst någon gång? Kanske för känsligt att svara ja på men ändå. Jag blev påmind om en gång när jag kände mig riktigt blåst. Trodde mig veta …… men inte då.

Jag var ganska ny på Erikshjälpen second hand. Egentligen var allting nytt första åren. Alla saker man får in. Vad är det för något? Vad är det värt? Första tiden var ju helt ny för dom flesta av oss.

Vi fick in en kobra – du vet den där läckra telefon som står upp med skiva i botten.

Jag visste att den var rätt mycket värd. I alla fall då. Men så var det där med signalen. Den lät inte när den ringde. Så nu sjönk priset. Den var ju tyvärr trasig. Jag satte ett ganska lågt pris.

Så kom kunden. Jag insåg att han var rätt nöjd. Vi pratade lite. Jag tyckte det var synd att den var trasig. Det var då jag upptäckte att jag var blåst. Inte av någon annan utan av mig själv. Fick veta att den ringer inte. Man hade en ringklocka intill kopplad till telejacket. Så när någon ringde så ringde klockan intill. Inte telefonen. Kunden går nöjd till kassan och har fått köpa en raritet till en väl billig peng. Och där stod jag och kände mig minst lika billig.

Kanske kan det lära oss att vi alltid har något att lära. Att vi inte in allt. Att det kan ibland vara bra att kolla lite med andra för att få den sanna bilden.

Det lär oss att det kan finns något bra att veta om något och någon innan vi (be)dömmer. Det är värt att lära känna lite bättre innan värderar något eller något efter det yttre. Att även om man kan tro att något saknas så är värdet långt mycket högre än vid första anblicken. Så kanske ska vi med försiktighet värdera vandra.

Att rehabilitera det inre livet

Att genomgå en rehabilitering kanske vi är många som gjort. Efter en sjukdomstid eller operation.

Jag minns en av mina sista axeloperationer. Jag hade haft axeln stilla under många veckor. Fick inte röra den. När sen klartecken gavs att börja röra på den så var det inte lätt. Jag mins att jag satte en trissa i taket. Med hjälp av snöre så drog jag armen upp en bit. Steg för steg kunde jag dra upp den längre och längre. Jag kunde inte ofta den själv. Men ju längre träningen fortgick under rehabiliteringen kunde jag lyfta armen mer och mer av egen kraft. Men det var kämpigt.

Det är lätt att se hur en muskel eller en led kan rehabiliteras. Men hur rehabiliterar man själen? Det inre livet som gått sönder?

Att rehabilitera handlar mycket om återanpassa, träna upp, arbetsträna, eller omskola. Men insåg att det också handlar om ge upprättelse, återupprätta, upprätta, rentvå. Precis det som själen och det inre livet kan vara behov av.

Jag tror det handlar mycket om att förlåta sig själv. Att våga lämna bakom sig. Att ha mod att gå vidare. Den som sårat oss är ofta inte i stånd till att förstå att den har just sårat. Då kan det vara lönlöst att vänta på att få höra ett ”förlåt”.

Liksom en led och muskel kan behöva tränas så behöver vi träna på att kunna förlåta både oss själva och andra.

Så kan vi vårda vår själ genom att bearbeta det vi mött och lägga det bakom oss.

Men det finns en väg till att gå. Jag tror vår Herre vill rehabilitera vårt inre. Han, vara Ande kan utforska djupen inom oss. Han som kan se vad som ligger bakom, orsaken till. Med den vetskapen kan ha vårda vårt inre. Han är så bra på det. Läker såren. Upprättar och renar. En återupprättad själ får en styrka som bär framåt. Därför tror jag att när det inre livet går sönder behöver vi hjälp av skaparn själv. Han som skapade vårt inre.

Han har omsorg om dig. Både ditt yttre och ditt inre. Du är inte bortglömd.

Här är en sång att fundera över idag….

Han omsorg har om sparven.
1. Skulle jag något frukta
här uti skuggors land,
och tro mig vara ensam
utan Hans trygga hand?
Men Jesus är mig nära, Han sviker aldrig mig.
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig,
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig.

Kör: Jag sjunger fri och lycklig, min Gud förändras ej.
Han omsorg har om sparven. Han omsorg har om mig,
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig.

2. Var inte rädd, Jag ser dig,
hör jag Hans milda röst.
Oron med ens försvinner,
Hans närhet, den ger mig tröst,
så jag går ett steg i sänder, och ber att Han leder mig.
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig,
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig.

Här kan du se en video med den sången Njut och låt dig beröras…..

Tänk att det alltid är den andres fel…

Satt och lyssnade på partiledardebatten. Pandemin var debattens ämne.

En sak slår mig återigen i efterdyningarna av debatten. . .

Tänk att det alltid är den andres fel…

Hur bra än regeringen gjort har dom ändå gjort fel. Och man har så lätt att skylla allting på någon annan.

Ingen kunde stå upp och säga ….

Vi alla partier hade kunnat gjort detta ännu bättre. Trots att vi inte strider i kristider får vi erkänns att vi hade kunnat gjort mer.

Men icke. Det var någon annans fel.

Lärdom inför nästa pandemi kära riksdag…..

Gräv ner stridsyxorna. Bilda en krisgrupp med alla partier. Ta gemensamma beslut. Sluta spela ”Allan”. Ödmjuka er. Det är då vi kan gå starka ur krisen.

Om det blir frukten av denna pandemi har vi kommit långt ….. men jag tvivlar på att ni i riksdagen har det modet att våga något liknande.

G-kraft

Det där med saker i baksätet är väl aldrig direkt lämpligt. Man undrar varför man aldrig lär sig. Det är inte förrän man måste bromsa in hastigt och kraftigt man blir påmind om faran. I stort sätt aldrig innan.

För mig har ryggsäcken farit ner på golvet i bilen. Likaså matkassen. Nu senast förpackningen med kakor. Den första tanke dom slår mig…… ja visst ja, jag borde inte ha lagt dom där.

G-kraft är en rätt märklig kraft. Bara genom att bromsa eller accelerera så drabbas man av den. Eller svänger i hög fart så utsätts man gör denna kraft. Som att den uppstår ur intet men har ändå en sådan kraft.

När jag tänker på G-kraft tänker jag på Guds kraft. En kraft som till synes kommer ur det osynlig men kan göra så mycket ändå.

En bibelvers säger ….

”Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta,”
‭‭Psaltaren‬ ‭40:3‬ ‭SFB15‬‬

När livet verkligen gått snett kan han sätta vår fötter på en fast klippa igen. Kraftfullt. Som att förflytta berg liksom

Men jag uppfattar även hans kraft som varsamt ledande. Inte med en tvingande kraft utan mer manande. Mer försiktigt. Kraftfullt på ett annat sätt.

G-kraft som i Guds-kraft är en kraft som förvandlar och förändrar. Han ger kraft att förlåta. Kraft att upprätta. Där det ser hopplöst ut skapar han hopp. Där det ser omöjligt ut skapar han möjlighet.

Precis som i skapelsens morgon. Ur intet skapas allt. Likadant kan det skapas gott för dig ur intet. För när Gud använder sitt skapande ord växer något gott fram. Gud sade och det blev.

Det finns en G-kraft nedlagd i ditt inre. För i vårt inre har Gud tagit sin boning. Han har lagt evigheten i vårt inre.

G(uds)-kraft är himmelens hälsning till dig. En kraft som ges till din hjälp. Inte farlig som g-krafter kan vara. Nej, den är en välsignelse till dig. Ta emot denna goda kraft.

När modet sviker….

Ibland kan en textrad lysa fram lite extra…. Sitter och letar lite sånger till nästa helg …. så kommer en låt som hängt med många år.

Några rader är så här …

När modet sviker och allt blir tungt och ingenting längre känns rätt.

Tänk vad livet kan svänga. Modlöshet är något av kraftlöshet som känns att man är typ utlakad. Kraften rinner ut. Då kan det vara svårt att lyfta blicken. Svårt att komma vidare. Svårt att se möjligheterna.

Då vill Han (Gud) ge dig av kärleken som inte har någon gräns.

För visst är det så. Då behöver man först och främst känna sig omtyckt och älskad. Det händer något inom oss då. Något som växer fram, en styrka som bär.

Och när hinder reser sig på din väg som du inte själv klarar av.

Det är då man kan känna sig maktlös. Som att köra in i en återvändsgränd. Att uppleva sig att tappa greppet kan vara frustrerande.

Guds kärlek hjälper dig genom allt ger styrka när du är svag.

Det finns ett löfte till oss när så sker. Ett löfte som håller.

Gud har omsorg om dig, Gud har omsorg om dig. Över mörka djup, vill Han bära dig, Gud har omsorg om dig.

Gud har omsorg om dig. Han vill och kan bära dig. Genom den eld du kan uppleva dig vara i. Genom sorg och svårigheter. Han har omsorg om dig.

Det finns mer i denna sång men det får du upptäcka själv. Texten kommer här i sin helhet …

När modet sviker och allt blir tungt och ingenting längre känns rätt.

Då vill Han ge dig av kärleken som inte har någon gräns.

Och när hinder reser sig på din väg som du inte själv klarar av.

Guds kärlek hjälper dig genom allt ger styrka när du är svag.

Gud har omsorg om dig, Gud har omsorg om dig.

Över mörka djup, vill Han bära dig, Gud har omsorg om dig.

När ensamheten tar tag i din själ och vänner du trott på har glömt.

Gud älskar dig mer än du förstår Han finns hos dig varje stund.

När arbetet pressar dig mer och mer och det känns som ett tyngande ok

Då vill Han lyfta dig upp i sin famn och ge dig en ny framtidstro.

Gud har omsorg om dig, Gud har omsorg om dig.

Över mörka djup, vill Han bära dig, Gud har omsorg om dig.

Gud har omsorg om dig.

Låten är skriven av Roland Utbult. Vill du lyssna till den? Sök då nätet. Sången heter ”Gud har omsorg om dig”av Roland Utbult eller pröva denna länk https://g.co/kgs/uMrVRb

Stränga om själen

🎸 Så var det dags igen. Min gitarr behövde nya strängar. Upptäckte att en sträng var av när jag skulle börja öva inför en spelning.

🎸 Det är ett litet sjå att få till det. Tar några timmar innan strängarna satt sig och börjar hålla stämningen. Men när det väl är gjort är det en fröjd att spela på gitarren igen

Ibland är själen hos oss ostämd. Det är som om dess strängar har börjat bli lite för gamla, uttänjda, tappat sin elastiska möjlighet att ljuda skönt. Det påverkar oss ganska mycket. Troligen mer än vi vill tro och erkänna för oss själva.

Det är då jag får bilden av att det skulle vara skönt att få byta strängar på själen. Att få nya välljudande strängar. Som spelar vackert och melodiöst i vår inre människa. Det i sin tur gör att sinnet mår bättre och livet blir lite lättare att leva.

När man då försöker slå an livsackord så blir det en skön harmoni mellan tonerna. Och det man försöker göra blir i harmoni med helhetsbilden.

Min bön blir idag…

🙏 Herre, byt själens strängar hos den som missljud råder. Låt den få livssträngar som spelar den vackrast himmelska musiken inom sig. Tack Herre för att du kan vända mollspelande musik till dur. Tack för att du vill och kan ge en ny sång i vars och ens liv. Amen 🙏

När man mister någon hastigt…..

Så kom samtalet som överraskar så att man blir stum. Luften går ur. Blicken blir tom.

Ett bokat möte man ser fram emot men vederbörande kommer inte. Man väntar. Undrar. Söker upp men inget svar. Andra söker och funderar ….

Så kommer samtalet. ”Han finns inte mer, han är död” Så hastigt. Inte väntat. För mig kanske inte den närmaste vännen men ändå mött honom flera gånger. Så finns han inte mer…. så konstigt. Så märkligt.

För den som stod ännu närmare, barnets far, moderns son, för dom var det naturligtvis ännu mera skakande och så fruktansvärt.

Att mista en nära vän är inte lätt att beskriva. Den tomhet det är kan bara beskrivas på djupet genom att ha upplevt det.

Om det är väntat kanske man möjligen kan förbereda sig något. Hastig – så fungerar det inte alls att förbereda sig.

Men det väcker djupa tankar…..

Hur förbereder man sig? Hur tar man emot budskapet om någon nära går bort hastigt? Visst kan man på något sätt förbereda sig men fullt ut tror jag det inte går att göra det.

Men det man kan göra är att ta till vara den tid man har. Att ta dom möjligheter man får. Livet är möjligen långt. Men det kan också bli alldeles för kort. Så ta vara på den tid vi har.

I ljuset av en sådan erfarenhet är det mycket annat som bleknar. Många bekymmer känns mindre viktiga. Många frågor får en annan dimension. Mycket prat känns som att man kan låta vara osagt.

Idag blir min bön….

🙏 Herre , sänd din tröstande ängel till det barn som mist sin pappa eller mamma. Trösta den mor som mist som son eller dotter. Herre , trösta den som mist en nära vän. Herre, du som är den ende som kan känna med oss i djupet. Trösta du som kan lyfta från den den djupaste grop av sorg. Amen 🙏

En röst som lugnar

Här om kvällen var det lite svårt att somna. Många tankar i huvudet. Det var liksom lite svårt att få lugn på dom.

Då satte jag på en ljudbok. Med Tomas Sjödin. Vet inte om han uppskattar det jag nu skriver😉. Men det funkade. Jag somnade gott. Han har så lugnande röst. Hans läsande ur sin egen bok är så ljuvlig. Inte forcerad. Utan ett norrländsk lugn över sig.

Ibland behöver man en lugnande röst. En röst som gör att pulsen går ner. Får tänket att ta paus. Somliga människor har en speciell gåva till det. Dom är liksom skapta till det.

Jag kan känna att bönen är så för mig. Som att det infinner sig ett lugn. Som att Gud viskar med sin lugnande röst in i mitt öra.

Det gör att vägen fram blir lite lättare. Lite lugnare. Med lite lägre puls och lite mindre oro. Något av ”Min frid ger jag dig” som Jesu ord i en av bibelns verser ger oss. Så känner man hur friden sprider sig i kropp och själ.

Igår köpte jag en plastpåse…..

Igår köpte jag en plastpåse när jag var på citygross. Kände mig som en bov. När jag såg mig omkring var jag ensam om det. Alla andra använde papperspåse. Dyr var den också. 6:50. Men jag skulle inte ha så mycket så jag tyckte att en stor papperskasse var helt onödigt.

Nu kommer den där påsen inte hamna i naturen. Där gör den bara skada. Nej, den blir till soppåse.

Måste erkänna att jag förstår mig inte på denna skatt. I vårt land är det oerhört få påsar som hamnar fel. Dom som fortfarande inte förstår att det är ett dåligt val att slänga dom så behöver tänka om. Det är där vi behöver sätta in våra resurser.

När man sen hör kritikerna berätta om varför dom inte ser denna skatt som någon lösning blir förundrad.

Jag tänker att vi borde satsa mer på andra insatser som gör mer effekt på vår miljö.

Så går man där och känner sig som en bov helt i onödan.

Ps Det ironiska är ju att jag ändå behöver köpa en annan typ av plastpåse för att slänga soporna i ……. Ds