Vandrade runt Store Mosse. Leden var uppmärkt med röd markering. Så i det stora hela var det lätt att förstå vart man skulle gå. Problemet blev när en markering var borta eller inte sats upp. Då inser man hur sårbart det är. Man vill följa den utmärkta leden men så saknas märkningen. Genast tvekar man.
Jag tänker att livet också behöver en utmärkt led. Det är inte alltid så lätt att hitta rätt. Man tvekar. Man undrar. Man frågar sig vart nästa sträcka ska ta vägen.
Det finns ett bibelord som påminner oss om vår utmärkta led.
”Ditt ord är en lykta för mina steg, de lyser upp stigen där jag går.” Ps 119:105 NUB
Jag tror att det är en god hjälp att följa denna vers. Den är inte bara ett råd. Den är en livsstil.
Kanske har du varit på en hajk någon gång när du var liten. Det har jag. Minns att vi skulle få göra en reflexpromenad när mörkret hade lagt sig. Ledarna hade satt upp reflexer på träden. Vi skulle, med hjälp av en ficklampa, följa den snitslade leden. Det är inte lätt att när det är mörkt. Nu visste vi att ledarna fanns där omkring .
När livet är som svårast att veta vart vägen går tror jag att denna bibelvers är som dessa reflexer och ficklampa. Den kan reflektera dit vi ska. Den kan lysa upp dom närmaste stegen. Den kan helt enkelt visa oss den väg vi ska gå.
Det gör att bibeln och tron på Gud blir en utmärkt led för oss att ta oss fram på.
Pedher´s blogg 