Drömmar att växa in i

Josie Bissett

”Drömmar levereras en storlek för stora så att vi kan växa in i dem”

På mitt köksbord har jag en liten box som jag fick för en del år sedan. Korten i den är tänkta för kaffestunderna. Små korta texter som ger eftertanke.

Jag läste ett (igen) igår. ”Drömmar levereras en storlek för stora så att vi kan växa in i dem”

Det hade likaväl kunnat stått vision. Dröm är också bra. När drömmen om något kommer till oss är den oftast lite för stor för oss. Visionen kan uppfattas nästan omöjlig. Så är den i sin karaktär. Det är som att den är ämnad att man ska växa in i den. Annars kanske den mer skulle luta åt en egen möjlig idé.

Var inte rädd för din dröm och vision. Den är lite för stor för ditt omfång av livet. Lite för stor för att du ska fatta den. Lite för stor för att kunna tas i bruk direkt. Det ligger något gott i processen dit.

För under resan kommer du mogna för den. Du kommer få dom redskap du behöver för att kunna hantera den. Den kommer att växa sig stark. Bibeln andas detta. När visionen är mogen träder den fram i full kraft.

Så vila i att drömmen och visionens skapare vet när dens tid är. Kommer den för tidigt är det inte moget för den. Kommer den försent är det ingen idé. Det finns en tid för den. Vi ska inte forcera den.

När du drömmer för stort så vila i att när tiden är inne har du vuxit ikapp den.

För Guds skull…

Läste en kommentar som löd så här:

Gå och rösta i kyrkovalet

för Guds skull

Nu är jag inte medlem i svenska kyrkan utan har mitt tillhörande i Pingstkyrkan i Eskilstuna. Men ändå ..

Kyrkovalet idag är väldigt mycket ett politiskt val. Vem ska leda kyrkan? På vilket sätt ska det ledas? Vad ska kyrkan fokusera på på? Vilken förhållning ska man ha till sin omgivning men också mot teologin? Vilket parti har den bästa strategin för kyrkan? Hur förhåller sig kyrkan mot sin biskop, Kyrkoherde och präst? Socialt…. Hur ska kyrkan agera i diakonin?

Jag tror att det var ämnat att det skulle uppfattas som lite roligt. Kanske till och med som ett skämt. Men hur viktigt var inte detta ? ? ?

För är det inte det som är det mest centrala i kyrkan. Vi gör det för Gud. Vi gör det i hans namn. Är på ett sätt hans högra hand. Vi gör det på hans uppdrag. Bibeln är tydlig med att Kristus är kyrkans huvud. Han är liksom kyrkan. Därför blir det så viktig att vi gör det på Guds sätt att tanke för just sin kyrka.

Därför blir valet till kyrkan så viktigt. Rösta utifrån Guds perspektiv. För Guds skull. Så tänker jag för alla kyrkor, vad den än nu heter. Vad den än har sin rötter och utgår från någon samfundsfamilj. Vi behöver ha rätt utgångsläge. Kyrkan är inte vår på ett sätt. Den är Guds.

Skulle vi plocka ner detta till oss själva blir det rätt närgånget. Vi är skapade av Gud. Vi är hans barn. Vi behöver leva livet utifrån Guds perspektiv. Hur skulle han gjort? Hur skulle han leva livet om han levde vårt liv? Det gör att vi behöver leva det för Guds skull.

Våra livsval blir så viktiga då. Dom för oss fram på en väg som vi ska leva. Det fantastiska är att Gud vill hjälpa oss att välja rätt. Det är hans kärleksfulla drivkraft till oss. Han vill inget hellre att det ska gå bra för oss. Så välj rätt. Utgå från Guds omsorg om ditt liv. Följ hans stilla viskning in i ditt liv.

Välj rätt i ditt liv

för Guds skull

Välkomstrabatt

Välkommen in. Vi är öppna. (För vad?)

Jag har ju flyttat några gånger. Varje gång har jag fått välkomstbrev från kommun och företag. Man kan säga att förr var dom breven och erbjudanden väldigt intressant. Man gjorde mycket för att välkomna. Med åren har det blivit sämre och sämre med den varan.

Till en början var det rätt dåligt med detta i Eskilstuna. Typ ingenting. Men så helt plötsligt börjar det det dyka upp några välkomnande.

Det är två företag so verkligen sticker ut. Kvantum ekängen och maxi. Dom vill verkligen hälsa mig välkommen. Mycket generöst. Vart tror du jag gärna handlar idag? Precis.

Jag tror att just detta är vår största utmaning idag. Inte att ge välkomstrabatt men att vara välkomnande. Så välkomnande att man känner sig hemma. Och ”stannar” kvar.

Hur inkluderar vi? Hur öppnar vi våra cirklar?

Jag tänker att kyrkan, föreningen och alla olika sammankomster behöver fundera på det. Attityder? Revir? Egoism? Områden som kan gå så fel. Men om man kommer rätt i detta så blir det något helt annat. Mitt blir ditt. Egoism blir den andre först istället. Där det finns en kärleksfull attityd där känner man sig hemma. Och det är vi som finns i miljön som skapar denna atmosfär. Vi kan inte skylla ifrån oss. Inte säga att det hänger på någon annan. Vi äger frågan själva.

Kyrkan och tron har alla förutsättningar för att det ska lyckas. Vi tror på den Gud som är kärlek. Han visade det till 100% genom vad han gjort för oss. Vi kan låta hans kärlek till alla drabba oss. Låta det smitta av sig på oss. Så vill vi älska i vårt ställe. Så har vi en god förutsättning att vara inkluderande och öppen gemenskap, välkomnande där man vill stanna kvar.

Välkommen att bestämma dig för att ha en välkomnande attityd och känsla.

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Hur ser kyrkan ut efter pandemin?

Under en ganska lång tid har kyrkan försökt att leva ett liv i en pandemi. Under perioder har vi inte fått haft gudstjänst som vanligt. Ibland i små grupper.

Utan vi har varit kyrka via webben. Och tänk så gött. Man har kunnat gått på möte i morgonrocken. Från sängen till soffan. Men det har aldrig varit så enkelt att hinna med många gudstjänster varje söndag.

Men det kan bekymra mig. Hur blir det nu när restriktionerna släpps ? Stannar vi hemma då? Vill vi hellre fira gudstjänst i soffan via tv?

Hur ser kyrkan ut efter pandemin?

Jag skulle vilja tänka ett steg till. Hur ser vår Gudstro ut efter pandemin? Vad har hänt med den? Har den fördjupats ? Försvunnit? Jag minns berättelser från Kina. Man förbjöd kyrkan under många år. Missionärer kördes ut ur landet. Man trodde att nu dör kyrkan ut. Ingen troende kommer finnas kvar. Efter många år kunde man återvända till Kina. Man undrade om man skulle hitta någon liten rest kvar av troende. Och det gjorde man. Inte bara en liten rest. Man hittade stora församlingar med många många fler medlemmar än förut. Jag funderar på om det kommer vara likadant för oss nu.

Hur ser tron ut efter pandemin?

När nu kyrkorna börjar öppna upp igen ser vi i vår kyrka många nya ansikten. Tänk om de troendes antal har ökat under pandemin istället för att ha minskat?

Åh vad jag längtar till vanliga gudstjänster. Jag längtar efter att möta dig i kyrkan igen. Inte bara se att vi är inloggade på samma sändning. I oktober ser det ut att släppa på hindren. Vi kan mötas igen i kyrkan. Fullt ut. Vilken glädje.

Så hur ser kyrkan ut efter pandemin? Svaret på den frågan är att den kommer se ut som du och jag. För kyrkan är vi tillsammans. Så överraska alla dom som tror att det är ute med kyrkan. Låt oss visa att vi är fler än före pandemin.

Till dig som hittat tron på Gud under denna tid, kom till gudstjänsten nu. Nu kan vi tillsammans dela vår tro och våra liv. Det kommer berika och välsigna oss på många sätt.

Livet är för kort…

Livet är för kort för att låta hatet äta upp ditt hjärta

Som vanligt är Herregud&co något på spåret. Tänk vad lätt att besvikelser förstör våra liv. Dom äter allt för lätt upp oss inifrån. Inifrån hjärtat.

Stäng dörren bakom dig till besvikelserna. Ta med dig alla positiva minnen istället. Låt inte hatet äta upp sitt hjärta.

Så kanske handlar det om att gå vidare, vidare in i något nytt.

Behövs det så gör en ritual. Gå till ytterdörren. Använd den som det som får signalera att du stänger det tråkiga utanför genom att stänga den. Ja, du hänger säkert med hur jag tänker.

Det finns säkert någon som skulle behöva säga förlåt till dig. Förlåt den i dens ställe. Det gör dig fri. Den som borde be om förlåtelse har tyvärr inte den insikten. Så gör dig fri.

Bevara ditt hjärta. Du är värd det.

🙏 Idag ber jag för den som kämpar med besvikelser och oförsonlighet. Tack herre försatt du vill sätta dom fria. Hjälp dom att förlåta i någons ställe. Hjälp dom att gå vidare. 🙏

Jesusförtroende

Jesusförtroende – jag mötte det ordet från en predikan pastor Niklas höll för någon söndag sedan. Han sa ungefär detta…

Jesusförtroende – titta på Jesus och lita på honom. Det kommer att bära. Det är ett sunt självförtroende. Ger grunden till trygghet och identitet. Idag tror vi att självförtroendet kommer ut ur allt man kan. Vår erfarenhet. Lägger du all din identitet i det du kan och förmår och din kunskap så är du illa ute. För det finns ett ”bäst-före-datum” i allt det Bibeln säger istället titta på Jesus. Var Ödmjuk. Vi är Lärjungar. Vi är fortfarande i skola. Jag är barn till Gud. Mitt värde ligger i att jag är barn till Gud. Ställ dig så nära Jesus du kan.

Han ville visa på att bibeln talar mer om Jesusförtroende istället för självförtroende. Det är så mycket bättre. För har vi det kan vi slappna av. Lite på honom. Det ger dig trygghet. Och du kan vara dig själv. Han räcker till i allt du möter. Vad du än möter. Du behöver inte vara orolig. Det finns alltid en väg ut ur allt du möter.

Jesusförtroende – att ha förtroende för Jesus. Det gör att vi kan vila i vår tro. Vila i vår självbild. Vila i vårt hopp. Jesusförtroende – ett vackert och starkt ord. Det ger dig mod att leva.

Mina tankar går till en gammal psalm (som det ofta gör). ’Lita på din Gud’ heter den. Här får du en del av den:

Över mörka djup, invid branta stup, går din väg till himlens land. Faror lurar där och du gripen är av förtvivlans hårda hand.

Lita på din Gud, han är nära. Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker, ljuvliga säkra tro.

Men för hoppfull själ bliver allt så väl, fast den mörka natt syns lång. Morgonstjärnan klar uppgår underbar och din klagan byts i sång.

Lita på din Gud, han är nära. Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker, ljuvliga säkra tro.

En gång till

”Jag kan inte komma en gång till till Gud ….”

Livet kan ha många bakslag. Vara fyllt av många misslyckanden. Många löften som gått upp i intet.

I relationen till Gud kan det vara på samma sätt. Våra löften till honom har varit många. Men kanske är det så att många av dom, kanske alla, brutits. Bakslag som känns hårt. ”Jag kan inte kom till Gud en gång till. Jag har svikit för många gånger ”

För några söndagar sedan predikade Malin i vår kyrka om bön. Att Gud , trots att han redan vet, kanske hört bönen många gånger, lyssnar han ändå.

Precis så är det i detta också. Vi får komma gång efter gång, gång efter gång till honom. Han är glad att du vill ta nya tag. Försöka en gång till. Det är viktigare än alla bakslag. Han kan säkert känna sorg över att vi inte lyckas. Men han känner, med all säkerhet, större glädje i att du vill försöka en gång till.

Vi människor kan nog ha sämre tålamod och överseende. Vi kan säga att det räcker nu. Nu är det nog. Sista chansen är körd.

Du kan komma till Gud en gång till. Tro inget annat. Om någon, även du själv, säger att det är kört – tro det inte. För vill vi försöka en gång till vill Gud det också. För han tror att du kan. Även denna gång. Han vill tro på dig.

Det kallas för Nåd. Det kallas för förlåtelse. Jesus kom för oss alla som behövde och behöver förlåtelse. Så stor är Gud. Så ödmjuk är han. Han vill att du ska lyckas. Vill hjälpa dig att just göra det. Så ett ärligt försök är värt att satsa på tänker han.

En gång till

Medborgarskap – vart hör du hemma?

Jag är en svensk medborgare. Av födsel och ohejdad vana. Höll jag på att säga. Det går av bara farten liksom. Det slår mig att jag behöver bara åberopa det synligt då jag reser till andra länder. Då behöver jag visa upp mitt pass.

Somliga har dubbelt medborgarskap. Det är ju rätt intressant. Tänk att höra hemma i två länder. Det är stort för den som är född i ett land men flyttat till ett annat på grund av arbetet tex.

Jag har två medborgarskap jag med. Mitt svenska som jag nämnde tidigare om. Och så har jag ett till.

”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”
‭‭Filipperbrevet‬ ‭3:20‬ ‭SFB15‬‬. Kärnbibeln Förtydligar det ännu mer med att beskriva det ”Men vårt medborgarskap har alltid varit och är nu fast förankrat i himlen.”

För mig är det stort. Något jag ser fram emot. Något som också ger trygghet i livet här och nu. Bibeln ger en vacker beskrivning av att vi har vårt ankarfäste innanför förlåten i himlen. En bild av att fartyget på livets resa är förankrat stadigt i målet man ska till. Hur det än blåser håller den kättingen. Vi kommer välbärgade hem. Vi kommer inte förlisa.

Vårt medborgarskap här på jorden har en brist. Det gäller bara i detta livet. Upphör när vi dör. Medborgarskapet i himlen är vårt pass till himlen den dag vi lämnar jordelivet. Då är det bra att ha sitt medborgarskap i himlen i ordning. Lika viktigt som det är att ha sitt svenska pass i ordning när man far till ett annat land.

Vart hör du hemma? Jag hör hemma i Sverige och i himlen.

Vad är det som förändrar oss?

Visst är det så att det mesta förändrar oss på något sätt. En god vän, vardagliga händelser som gör oss goda eller ledsna. En speciell gåva. En upplevelse som får betyda mycket. Så vi lever nog i en föränderlig process hela tiden.

Men somligt förändrar oss radikalt. Denna helg är det 20 år sedan som flygplanen åkte in i tvillingtornen i New York. En fruktansvärd händelse som, vill jag påstå, ändrade det mesta. På ett sätt säkrare på grund av mer kontroller inför en flygresa. Men också att vi är kanske mer misstänksamma numera. På gått och ont.

Andra händelser som påverkat oss mycket är ju Estonia-katastrofen. Andra världskriget. Murens fall. Morden på Palme och Anna Lindh. För dom som var med är det oerhört tydligt. Men även för oss som åskådare eller läsare av historien.

Våra beslut förändrar oss och vår tillvaro. Det kan gälla nytt jobb. Flytt. Kanske så enkelt som en ny vana som kommer välsigna livet markant.

En sjukdom kan förändra livet. Till ett mer begränsat liv. Som på många sätt kan ge en sorg över livet.

Listan kan nog göras rätt lång på saker och händelser som förändrat våra liv.

ÅR 2021 efter Kristus

Det finns ett före och ett efter. Som vår tideräkning. Före och efter Kristus. Jag tror att Jesu är den som verkligen kan förvandla våra liv. Med ett tydligt före och ett efter. Jesu intåg i historien har verkligen förändrat allt. Förutsättningarna. Nuet. Framtiden.

I våra liv finns det ofta ett före och efter. Före vi fick barn. Efter vi fick barn. Före giftemål. Efter skilsmässa. Före studier. Efter studier. Mm mm. Livet påverkades radikalt av dessa händelser. Vi får lära oss att förhålla oss till det. Ta med oss glädjen. Det positiva. Välja att låta det mindre roliga får läggas längst bak i minnesbanken.

Bara den som vandrar nära marken….

Det finns en liten barnkör (liten ? 🙄) som har denna text:

Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.

Låt oss aldrig blir så stora att vi inte ser de små, 🐛 larven som kryper och 🐜 myran som stretar och 👶 barn som lär sig gå___nej!

Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.

Ibland blir vi lite uppblåsta. Ibland blir det lite brösttoner. Ibland kanske det överdrivs lite.

Jag tänker att texten uppmuntrar oss att stå stadigt på marken. Men också ödmjukt se vad som verkligen händer från Guds sida.

Tänk om vi blir så stora att vi missar Guds under i vår närhet.

Låt oss aldrig blir så stora att vi inte ser de små. Vi behöver inte söka längre bort än i vår närhet för att upptäcka Guds under. Tänk om vi tappar perspektivet att vi missar det enkla stora. Som myran som stretar, larven som kryper och barnet som lär sig att gå.

Låt oss aldrig bli så stora….

Gud hjälpe oss att vara så ödmjuka att vi ser vad Gud gör oss andra och gläds i det. Att vi aldrig blir så stora att vi bara tar allt för givet. Att tror mer om oss själva än om Gud.

Börja se dig omkring. Du kommer upptäcka det Gud gör i din omgivningen. Lyssna på naturens berättelse om Guds skapelse. Gud är så mycket mer än du tror och anar.