Månad: februari 2023

Publicerat den

Profeten är herre över sin egen ande

Gåvan att profetera är fin gåva att få. Den har en stor betydelse både som enskild och som församling. När jag växte upp föregick oftast en profetia av tungotal och sen en uttydning som började ofta med ”Så säger Herren…”. Efter hand har det mjuknat med att tungotalet innan har uteblivit och man mer har uttryckt det mer ödmjukt typ ”jag tror jag har en hälsning från Herren … ”. Men tyvärr är det nog så att det profetiska tilltalet har, i jämförelse med förr, blivit mer sällsynt. Förr höjde man ”bara” sin röst medan nu går det oftast genom mötesledaren. Vilket kanske har blivit nödvändigt. Jag vet inte… men kanske är det så.

Paulus uppmuntrar oss i 1 Kor 14 att när vi samlas skall var och en ha något att ge eller bidra med. I grunden är det något häftigt intressant tänker jag. Att dela med sig. Men han ger också en ordning för det. Allt ska ske till uppbyggelse. En viktig tanke i sammanhanget. För tungotalet gäller att 2-3 får tala med uttydning som följd. (Att tala i tungor för sig själv har ingen begränsning). (14:27). Profeterna har samma förhållning (14:29) , 2-3 får tala och övriga skall pröva det. Här finns det att fundera över i olika sammanhang där det mer är fritt fram.

Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 1 kor 14:32. Kärnbibeln ger sin tanke på detta: ”Målet är ökad kunskap och uppbyggelse. Den sista delen, ”profeternas andar är underordnade”, innebär att den som talar själv kan kontrollera sitt tal. De kan inte säga ”Gud fick mig att göra det” som en ursäkt för att tala okontrollerat i munnen på varandra.” Handbok för livet skriver i 14:32: ”Kom ihåg att en person som har ett budskap från Gud, också har kraft att behärska sig själv eller vänta på sin tur”. Nubibeln skriver ”Profeternas ande kan styras av profeterna.” Bibel 2000: ”Profeternas ande behärskas av profeterna;” Den som alltså fått förmågan att profetera har också fått förmågan att styra över den när han eller hon skall framföra den. Det finns alltså en ordning som den som vill profetera skall hålla sig inom.

En profet behöver pröva sig själv och sitt eget motiv. Det blir en maktfaktor som man behöver ödmjukt förhålla sig till. Hesekiel är tydlig: ”Så säger Herren Gud: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha sett något!” (Hes 13:3 )

Som profet behöver man ödmjukt reflektera över hur skärpan har varit. Därför är det särkilt gott att när du som fått ett budskap bekräftar det till profeten. För det stärker uppdraget. Lika gott som när man predikar och får höra att det stämde in i tid och rum. Att det välsignade någon särskilt. Det är inte klappen på axeln jag söker här. Utan mer bekräftelsen om att budskapet var rätt. Det uppmuntrar men också hjälper till en annan gång.

Till dig som ännu inte vågat att använda din profetiska gåva ännu: Ta mod till dig. Pröva ödmjukt kanske i ett mindre sammanhang. Ge det du fått. Låt det prövas. Be vår Herre o att han bekräftar att det var rätt. Så bygger du upp en tjänst till välsignelse för en enskild men så också för församlingen. Du behövs, mer än någonsin. Lyssna inte så mycket till kritikerna eller dom som ifrågasätter. Lämna över till Gud att bedöma. Risken att bli missförstådd, feltolkad och ifrågasatt finns där. Men våga.

Till dig som använder den ofta: Sök skärpan. Uppmuntra till prövning. Vad blir frukten av det? Be Gud om nåd att leva i förnyelse av din gåva. Gud välsignelse över ditt uppdrag.

Idag ber vi för riksdagsman Roger Hedlund (SD)

Publicerat den

Läs med mig – Esters Bok Kapitel 5

Ester slarvade inte … Hon visste att kungen hade sina regler. Så hon klädde sig som det anstår en drottning. Kan tänka mig att hennes knän skakade. Eller? Kanske hon kände sig trygg i Gud. Mänskligt sett tänker jag mig att det fanns några minuter där hon nog höll andan en stund. Skulle hon dödas eller skulle Kungen välkomna henne fram?

Ester fann nåd … Kungen räcker ut spiran. Den symboliserar nåd tänker jag. Kungens synliga gest på sin barmhärtiga nåd. Spiran var annars en symbol på kungens makt. Kungens mänskliga makt som han fått genom sit ämbete. Den var långtgående. Mina tankar går till Jesus som herde med sin stav. Med den räddade han fåren. Med den räknade han alla fåren så att ingen kom bort.  Skillnad på kung och kung. 

Ester är smart och tar det metodiskt … Istället för att försöka lösa det själv inser vi att hon tänker att Hamna får falla på eget grepp. Hon bjuder till fest. Lite otippat men vi kommer se att det var en smart väg att gå.  Spring inte iväg i dina beslut. Tänk igenom. Låt Gud leda dig in på en bra väg till lösning. 

Bjuder in till ännu en festmåltid … Nästa steg i hennes plan kommer här. Inte alltid som lösningen sker på en gång. Glöm inte det. 

Haman … att han fick vara med på en sådan festmåltid kunde ju inte betyda något annat än att han stod väl till hos kungen och drottning. Kanske gick det lite över huvudet på honom trots allt. Att skryta brukar inte få en bra frukt efter sig. 

Onda planer … vad gör det med oss människor? Detr föder hat. Det är en mörk väg vårt sinne går då.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Att ta emot ett profetiskt budskap

Det finns speciella stunder i den kristna tron. Det är när man får ta emot en profetisk hälsning. Jag har haft den förmånen flera gånger i livet. Man kan stå vid brytpunkterna i livet, där man är osäker på vägval, så kommer någon med en hälsning som ger hjälp till beslut.

En erfarenhet jag gjort är att det inte går att diktera villkoren. Jag hr någon gång bett om en hälsning från Gud men tillagt ”men inte från NN”. Du kan ju räkna ut vem som kommer då. Just precis , NN. Så diktera inte villkoren. Den som är mest lämpad kommer till dig.

En profetisk hälsning måste bottna inom dig. Den står inte ensam så att säga. Den bekräftar mer än den styr. Så den ska bekräfta det du innerst inne känner. Som ett ”ja, men det var ju det jag visste”. Men det kommer från någon som inte kan veta något. Det är bara Gud som löser den ekvationen.

Ett råd jag vill ge är att inte ”springa runt” och försöka hitta det bästa som passar bäst. Vila i att det kommer i rätt timing.

En sak jag kan känna att jag missat är att jag skulle ha skrivit ner det jag fått för att kunna gå tillbaka till. Men just där och då är det ju inte alltid det man tänker på. Inte heller har man tillgång till papper och penna. Men har du möjlighet så kan det vara en go tanke. Kanske återkomma till som framburit hälsningen.

Var ödmjuk i att det du får till dig inte behöver vara till fullo rätt. Betänk att det är ett styckverk. Man vill så gärna vara rätt. Men man kan missta sig. Det är därför jag menar att det är hur det ger genklang inom dig. Att det i sin helhet bekräftar något inom dig.

Låt inte dit liv styras av profetiska hälsningar. Det är bättre att låta relationen med Gud leda livet framåt. Men när man blir osäker så blir den profetiska hälsningen en barmhärtig hjälp genom Guds nåd och omsorg.

Ibland kan någon komma och säga ”så säger Herren”. Men det är nog mer ofta idag att man kommer med ”jag tror Gud vill säga detta till dig”. Större försiktighet.

Varje profetiskt ord ska prövas. Om den som ger dig hälsningen inte tillåter det kan du lämna den. Pröva mot din känsla. Pröva mot bibelordet. Går den emot Guds eget ord är den också fel.

Det är stor nåd att få en hälsning. Gud är verkligen god som ser till den enskilde att han är så mån om oss att han sänder människor i vår väg. Det bevisar hur stor han är. Han vänder sig till oss och ser på oss. Han vet vad vi behöver.

Ps…. Tack för alla reflektioner under gårdagen. Jag mår bra. Bara för att förtydliga lite…. Jag klarar en skrattemoji som blir ”fel”. Min känsla av sorg var för alla dom som såg det och kanske inte vågar göra detsamma som jag gjorde. För dom är tillräckligt sårbara i att våga än att ta emot ”reaktioner”. Det var nog inget illa ment men hade varit bättre att ha avstått. Flera som hörde av sig hade uppfattat den känsligheten vilket gör mig tacksam. Ds

Imorgon skriver jag om att profeten är herre över sin egen ande.

Idag ber vi för riksdagsman Peter Hedberg (S)

Publicerat den

Läs med mig – Esters Bok Kapitel 4

Satte sig i säck och aska … Det Hamna hade gjort skulle förgöra det folk Mordokaj tillhörde. Ja, så även Ester. Dom var inte ensamma. Det var många som riskerade att dödas. Inte konstigt att man reagerar starkt. Har vi något att jämföra detta med idag? Judar och Kristna förföljs mer och mer i olika länder.  

Esters okunskap … Hon var mitt i allt som hände men ändå ovetande. Tänk att det kan vara så. Både förklarande – och skrämmande.  Förr eller senare kommer det fram dock. 

Kanske är just för en tid som denna som du har uppnått kunglig värdighet … Ester visste om begränsningen och hotet av att söka upp kungen oanmäld. Inte ens drottningen gick fri. Man kunde dödas direkt. Att undkomma fast hon nu var drottning var inget säkert skydd för en jude. 

Om du tiger kommer hjälp från annat håll … Modokaj var i trygg förvissning om att Gud skulle komma med hjälp och lösning. 

Då fattar Ester mod … Det är inte så att hon bara springer iväg. Hon visar på en bra väg för oss när vi står inför svåra beslut. Hon bad om bönehjälp, att man skulle fasta för henne. Själv skulle hon be och fasta med sitt tjänstefolk. 

Är jag förlorad så är jag … Ester visste riskerna men nöden var för stor för att inte våga att göra det hon kunde. Ibland får vi gå långt utanför vår bekvämlighetszon.  Men likt Ester får vi göra det i tro på en Gud som är så mycket större än omständigheterna. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Ibland blir man missförstådd

Ibland blir man missförstådd eller så missförstår man något. Lite knepig känsla över båda får jag tillstå. Man känner sig lite avklädd på något sätt när man missförstått någon och inser det lite för sent. Rätt ofta är det nog ingen större grej. Ibland inser man att man har kanske sårat någon till och med.

När man själv blir missförstådd så kan det sätta sig djupare. Självförtroendet kan få sig en törn. Man drar sig tillbaka. Ska man våga en gång till?

I kyrkans värld finns det moment som man behöver hantera extra varsamt. Det är personliga hälsningar till någon. Så kallade profetiska hälsningar. Förr var dom klart fler i det offentliga rummet. Min bild är att dom mer funkar i mötet mellan människor idag.

När man kommer med en sådan hälsning gäller det att båda parter är ödmjuka. Den som tar emot måste inte svälja allt. Den ska givetsvis pröva det som sägs. En av vägarna är att fundera på om det slår an en ton inom sig som stämmer in på något sätt. Att möta hälsningen på ett arrogant sätt kan förgöra den andre att aldrig mer våga. För det är verkligen mod som behövs för att orka frambära hälsningen.

Den som ger hälsningen kan aldrig komma på annat sätt än i stor ödmjukhet. Väl medveten om att man kanske inte ”hört” allt rätt. Men vågar ändå.

Se finns det en grupp runtomkring som kan bli rätt avgörande också. Det är mer i det offentliga rummet. Hur agerar dom? Det sunda borde vara att be för det som skett eller sker. Att Gud lägger sitt till. Rättar till bristerna. Och välsignar på sitt förunderliga sätt. Allt annat kan bli rätt sorgligt. Kan göra att vederbörande aldrig mer vågar att höja rösten eller skriva den där raden.

Härom natten vaknar jag av samma sak flera gånger. Rätt knäppt får jag tillstå. Men när jag på morgon vaknar så känner jag bara att detta måste vara något annat än en dröm som gick på repeat. Så jag skriver ner den på mitt flöde i Facebook. Hade ingen annan väg tänkte jag. Just den blev också offentlig. Jag skrev ungefär så här:

I natt har jag drömt en dröm som återkommit flera gånger. Den slutade med samma ord varje gång. Jag tror att någon behöver höra det. Hade jag vetat vem hade jag skrivit direkt till den. Men nu vet jag inte. Så därför skriver jag det här: ”Var inte orolig för din garderob”

Reaktionerna uteblev inte. Och skriver man så får man vara beredd på det. Inga större saker men det var dom vanliga möjliga. Det var tummen upp. Emoji som kramar hjärtat osv. Men det som kanske förundrade mig mest var att flera valde att trycka på knappen med den skrattade emojin. Den som mer ser lite hånskrattande ut. Jag vill inte tro att det var det man menade men det kändes lite att den hamnar där. Den upplevelsen kan ju jag har missuppfattat. Helt klart. Men det kändes lite konstigt.

Vad var budskapet? Att inte vara orolig för sin garderob”. Vad kan det stå för? Kanske att vederbörande har något gömt som den skäms över. Men Guds hälsning var att var inte orolig för den. Den tar Gud hand under försoningen. Kanske kan det stå för händelser man gömt där som man inte bearbetat. Gud tar hand om dom. Kanske skräp i livet som måste bort – Gud tar hand om dom. Allt detta behöver inte hindra att söka sig till Gud….. Något jag har fullt förtroende för att Gud talar till den som lyssnar.

Jag valde att ta bort mitt inlägg. Jag ville inte att, om nu detta var något djupare i, skulle mottagaren inte se folks reaktion. Gud får använda en annan väg. Jag vet att han kan göra det när en väg inte fungerade som det var tänkt. Jag är så trygg i min tro att detta kommer inte påverka mig vad jag tror i alla fall. Men jag kommer att vara mer försiktig i det offentliga rummet. Och har jag nu sårat någon så ber jag om ursäkt och pratar gärna om det.

Jag vet att jag är ute på en svår väg nu. Men detta väckte mig för en sak. Vi behöver vara försiktiga med våra reaktioner. När personliga hälsningar kommer är båda parter rätt sårbara. Då behövs en barmhärtig miljö. En omsorgsfull miljö. Där det kan vara bättre att vara tyst än att riskera missförstå.

Till dig som blivit missförstådd när du tror dig ha gått med en hälsning från Gud. Våga en gång till. Pröva dig själv och ta till dig nytt mod. Det är inte kört bara för att någon missförstått dig. För varje gång du vågar får du större tillit. Så våga.

Idag ber vi för riksdagsman Johanna Haraldsson (S)

Publicerat den

Läs med mig – Esters Bok Kapitel 3

Haman visade tydligt hur man kan ,missbruka sin makt och position för gen del … När man sätter sig själv före allt och alla så brukar det ofta gå rätt mycket fel. Hamna är ett tydligt exempel på det. Han faller på eget grepp som det brukar heta. 

Att ha rätt rådgivare är rätt viktigt och avgörande … Esters bok visar vikten på att lyssna till rätt person. En rådgivare kan vara mycket övertygande. Men till slut handlar det om att bedöma rådet. Är det ett råd att följa? Är det ett bra råd? Vad leder det i sin förlängning? Kungen hade uppenbarligen missat sin möjlighet till reflektion och bedömning. 

Girighet … är ofta roten till missbedömningar. Kungen visar det tydligt. Han fick pengar och följde ett dåligt råd. 

Låna ut sin auktoritet … kan bli kostsam. Kungen lånade t sin signetring. Det är som att vi ger vår namnteckning till någon, eller vårt kontokort eller ger ett mandat, delegering, fritt utan restriktioner. Allt den personen gör gör då du. Tror ingen skulle egentligen göra det, om man tänkte efter.  

Utrota ett folk … Judarna har alltid varit utsatta. Genom historien är inte detta den ända gången som man försöker utrota det. Andra världskriget är ett annat tillfälle. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Du känner väl inte mig?

Jag kan bli lite förundrad när jag möter folk jag i princip inte umgåtts med menar sig känna mig. Somliga kan med rätt stor bestämdhet förklara vem jag är och vad jag gör. När man sen lägger till att dom vet vad jag tycker också blir det ännu mera tveksamt.

Finns en man som kommer till Jesus. Natanael heter han. Jesus uttrycker ”Där kommer en sann israelit”. Svaret kommer lite överraskande:

”Vad vet du om det? Du känner väl inte mig?”

Den stora skillnaden mellan dom som tror sig veta vem jag är utan att ha träffat mig och Jesus är att han känner oss alla. Han inte bara menar sig känna.

Jesus hade sett Natanael när han satt under fikonträdet. Vilket nog gjorde honom förbryllad. Men också överbevisad att Jesus verkligen kände honom bättre än han trodde var möjligt.

Kanske tänker du som Natanael. Inte känner väl Jesus dig. Där har du lika fel som Natanael.

Jesus har sett dig också. Kanske inte under ett fikonträd men där du har suttit. Läst om att Gud räknar var mans steg. Han följer oss med sin blick helt klart.

Det bästa med Jesus, ja det finns mycket som är bäst om man säger så, är att känner oss mycket väl. Lika bra att inse det. Men lever ibland på ett sett som talar dess motsats. Att vi inte tror att han känner oss. Lite märkligt men men. Du behöver aldrig aldrig närma dig Gud och tro att du överraskar Gud. Han vet. Kom som du är bara. Var dig själv. Du behöver inte förställa dig. Skriva om det så att det passar bättre. Släta över. Kom bara. Han tar emot dig.

Det blir istället något åt detta håll:

”Tack för att du vet om mig? Du känner verkligen mig?”

Idag ber vi för riksdagsman Camilla Hansén (MP)

Publicerat den

Läs med mig – Esters bok Kapitel 2

Ångra sig … 2:1 Kan man ana att kungen ångrade sig kanske? Men för Vastis del var det kört. Ett för oss annorlunda sätt att hitta en fru tas fram. Kungen tycker att det låter bra att samla många kvinnor att välja mellan. Man kan funder vart kärleken kommer in. 

Ester är en av alla dessa kvinnor som väljs ut. Hagej som skulle ansvara för alla dessa kvinnor finner Ester vara en av alla som kungen borde träffa. Ester var av judisk börd. Vilket inte stod så högt i kurs där och då. 

Kärlek uppstår. Kungen älskar henne mer än alla andra kvinnor. Och hon blir drottning. 

Vi kommer att förstå att många beslut och händelser i livet har en större betydelse än vi kan se för stunden. Jag tänker att det är en lärdom vi behöver ha med oss. Livets händelser är inte bara en slump. Somliga har större betydelse i det större sammanhanget än vi ser då. Kanske skulle det hjälpa oss att inse att vi lever i ett större perspektiv. 

Mordokaj , Esters fosterfar, fanns nära platset. Får nys om att man ville döda kungen. Även det en påminnelse om att man kan vara på rätt plats i rätt tid för att göra skillnad. 

När jag läser om Ester så växer det en längtan i mig att få vara förd av Guds Ande in i de sammanhang som innebär att vara ”på rätt plats i rätt tid” och hamna där Gud tänker att jag skall vara för att den större bilden i livet skall bli rätt. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Välja bort

Igår valde jag bort en produkt jag gärna äter. Marabou Premium choklad. Orsaken är att deras ägare Mondelēz har verksamhet i Ryssland. I respekt vad Ukraina utsätts för i det krig som Ryssland började mot dom väljer jag att avstå deras produkter.

Gör det någon skillnad att gör så? Troligen liten nytta om bara jag gör det. Men det är den choklad som ofta får följa med hem till helgen. Typ den choklad jag äter. Så det blir att försöka hitta något likvärdigt. Mondelēz har fler produkter jag väljer bort. Så tack och farväl till Mondelēz. Det räcker nu.

Jag tänker att det finns mer avgörande beslut att göra. Att välja det som är bra för mitt liv och välja bort det som är mindre bra.

Allt för ofta är det rätt knepigt att välja bort det som är mindre bra. Det är som vi dras till det. Man vill men det går inget vidare.

Ett sätt kan vara att fylla den tid det går åt åt det dåliga med något bra. Så bryter man mönster och vanor på så vis.

Så handlar det mycket om att skapa goda vanor. Som blir ett aktivt att välja bort genom att göra annat.

Visst borde det finnas en inre drivkraft att välja bort det som är dåligt för oss? Eller hur? Kanske är det så att det dåliga har i sig en drivkraft som vill komma åt oss. På något sätt vill det lägga beslag på oss. Där behöver vi byta fokus så att vi får upp ett annat intresse. För det goda har en dragningskraft på oss om vi öppnar åtnupet hållet. Någon har påstått att man skapar en ny god vana på tio gånger. Alltså om du gör denna goda sak 10 gånger blir det en god vana för dig.

Och du, skulle du falla tillbaka, ta ett nytt tag, starta om, var envis för det går. Jag vet.

Idag ber vi för riksdagsman Robert Hannah (L)

Publicerat den

Läs med mig – Esters Bok Kapitel 1

Tiden för Esters bok är omkring 483-471 f Kr. Syftet med boken är att visa Guds allmakt och den stora omsorgen om sitt folk. Möjligen är det Modokai som skrivit boken men man vet inte riktigt säkert. KAnske är det Nehemja eller Esra också med tanke på likheten av deras författarskap. 

Mannens och kvinnans roll … Vashtis uppror att inte komma inför Kungen efter hans beslut uppskattas inte. När man läser kapitlet rakt igenom ser man rädslan över att alla kvinnor kommersats ta över och äventyra mannens makt. Kungen blev rädd för att han skulle bli ifrågasatt. Hade han auktoritet över sin hustru? 

  Han hade också en, för idag, märklig attityd mot sin hustru. Den handlar mer om att visa upp och skryta än att älska henne. I vår kontext är det en märklig hållning. Så det behövdes markera och sätta ett exempel. Allt för att behålla ansiktet.

Vashti visar upp en stark karaktär att inte utsätta sig för dett spel. Vilket kostade henne ära och berömmelse. Kostade också hennes nära plats hos kungen som första dam. Men hon offrade det. 

Budskapet var klart från kungen. Alla män skulle vara herre i sitt eget hus.Kvinnan skulle inte få någon maktroll. Man lade till att mannen skulle tala sitt folks språk. Handbok för lIvet skriver ”… och då kommer man bli respekterad av sin hustru”. Har svårt för att det skulle kunna bli så….. 

Språket … En översättning lägger mer betoning på att det handlar om att det skulle läsas upp på alla språk som fanns representerade. 

Har du några tankar om detta avsnitt?