Jag läste en krönika av Lina Skoghäll i tidningen Dagen. Rubriken lockade mig.
”Det är en lyx att välja vad man vill avstå”
Hon skriver om påsken och varva ner. Det fastan att avstå något. Om fastan innan påsken och vad den innebär. Hon skriver:
Ja, jag är övertygad om att vi behöver fastan för att fokusera och ställa in skärpan inför påsken.
Vi kan avstå från mat eller något annat för att, som Lina skriver, skärpa trons blick. Och det är en väg. Men jag tänker att kanske ligger det något mer i detta att avstå något. För fasta är en sak. Men det klarar vi inte mer än för en period. Men vi kan avstå något för en längre tid, eller ofta vid återkommande tidpunkter, för att skärpa trons blick.
Att avstå något är att frigöra tid för något annat. I detta tänker jag att vi avstår något vi vill eller brukar göra till förmån för att få tid med Guds ord eller bara umgås med Gud. En sådan tid blir ingen börda. Inget offer. Utan en vilja att välja det. Något som vi gärna gör. Blir inte krävande måste utan man längtar till det.
Jag kan ibland känna hur svårt det kan vara att tex knäppa av tvn eller stänga ner Spotify för att få ett lugn för att läsa min bibel. Att fasta har inte varit min starkaste sida får jag erkänna. Dels har det berott på fysiska egenskaper men jag har valt andra vägar. Och vill välja att avstå mer än jag hittills gjort. Men det ligger en djup sanning i Linas ord….
”Det är en lyx att välja vad man vill avstå”
Det är en lyx vi har att avstå något till förmån för att upptäcka djupen hos Gud. Det kommer skärpa vår tros inre blick. Vår tro fördjupas. Vår tillit blir starkare. Vår själs ankare mer stadigt förankrat i himlen.
Vad lockar dig att avstå? Vad pockar på i ditt inre att avstå? Det är också en fasta. Jag är övertygad om att det gör oss gott.
Idag ber vi för riksdagsman Åsa Karlsson (S)
Pedher´s blogg 