Jag är född 1966. Det är inte mycket jag kommer ihåg från dom första åren av mitt liv. Första minnena jag har är nog från när jag var 4 kanske 5 år. Men det är bara några strödda minnen. Några minnen är nog skapade genom att jag besökt platsen, Söderbärke, där vi bodde när jag föddes.
Jag har två saker som hängt med mig genom livet. Jag fick dom väldigt tidigt. Men minns inte när. Men genom alla flyttar har dom hängt med.
Det är en nalle och en kudde. Under många år låg dom vara i en kartong. Men jag har haft dom framme, åtminstone, sista 15 åren. Kanske mer.
När jag ser på dom är det som att dom kopplar mig samman med min barndom. Minnen från min uppväxt. Inte bara sådant som relaterar till just dom sakerna. Utan också andra minnen. Det är som att min historia lever genom dom på något förunderligt sätt.
En annan sak som hängt med mig sen den tiden är en händelse vid min säng i rummet i Västanhede. Eller kanske hette det By. Har nog aldrig blivit klok på vad samhället hette. Det ligger i alla fall utanför Horndal i Dalarna.
Det hände att min syster kom och frågade mig om jag ville bli frälst. Och det ville jag. Det betyder att jag ville tro på Jesus. Vi böjde knä vid min säng och bad. Från den dagen räknar jag med att jag tillhör Jesus och tron på honom. Kan ett litet barn bestämma sig för detta? Ja, uppenbarligen. För det måste ha hänt något där. Minns det som igår. Det minnet har hängt med mig genom livet. Inte i en kartong. Inte på en hylla som en prydnadssak. Utan som ett verkligt liv inom mig.
Vad har du för avgörande händelser som hängt med sig genom livet? Har du någon pryl som kan göra att du lever om din barndom i minnet?
Jag tror inte vi ska ringakta sådant. Snarare högakta dom händelserna. För det gör oss ödmjuka inför livet. Ett liv som skapar goda minnen är ett liv som bygger på djupet inför framtiden. Det skapar ett ”nu” som bär ”framtiden” på ett ödmjukt sätt.
Jag har en låda kvar från förr. Den lådan kommer fram då och då. Inte allt för ofta dock. När jag öppnar den så öppnar jag som en film. Det börjar spela upp många olika minnen.
När jag skriver dessa rader kommer minne efter minne upp från åren som barn. Tänk att minnen som är mer än 50 år gamla lever kvar. Det är nog för att dom är verkliga minnen. Minnen från sådant som format min personlighet och sätt att vara. Vårda dina sådana minnen.
Idag ber vi för riksdagsman Ann-Sofie Lifvenhage (M)
Pedher´s blogg 