Månad: maj 2023

Publicerat den

Detta har vi längtat efter…

Detta har i alla fall jag längtat efter på tok för länge. Men nu kom det. Äntligen. Tre år med råge har vi haft denna pandemi. Men nu meddelar WHO att den betraktas inte längre som en internationellt folkhälsohot. Den 30 Januari 2020 klassades covid som en pandemi.

Vad har dessa tre år lärt oss? Ibland undrar jag om vi lärt oss så mycket. Jag är rädd för att, trots att detta har påverkat oss så negativt, känner vi oss lika odödliga som före pandemin.

När jag gick i en affär i onsdags så tog man bort klistermärkena på golvet som uppmanade till att hålla avstånd. I över tre år har vi uppmanats att hålla distans till varandra. Vad har det gjort med oss som folk? Kommer vi kramas mer nu? Hälsa varandra i hand? Jag har nästan glömt hur det är att hälsa med ett handslag. Somliga menar att det kommer vi aldrig mer att göra.

På något sätt vill jag nog inte ha tillbaka det kramandet som bara gjordes hit och dit. Kanske mer får bli ett tecken på djupare gemenskap.

Att covid19 finns kvar och kommer alltid att finnas får vi leva med. Men nu kan vi bättre hantera den. Troligen kommer vi aldrig med säkerhet få veta vart den uppstod.

Men den har väckt respekt. Och gett oss respekt att detta kan hända igen. Kommer troligen också att göra det.

Men en sak hoppas jag att vi har lärt oss. Att ta hand om varandra och vilja hjälpa andra. Att vara mer vaksamma över om någon i vår närhet behöver vår hjälp. Det är något vi måste bära med oss i livet.

Vad var den mest hemska jag mötte för egen del i pandemin. Det var den kvällen då jag började känna andnöd och insåg att jag möjligen kunde ha fått covid. Sjukvården ville att jag skulle komma. Ingen kunde köra mig och jag satte mig i bilen med alla rutor nervevade för att känna fri tillgång till luft. Då blev jag rätt så rädd och orolig. Att den snart släppte och jag inte hade fått covid kändes väldigt gott. I ljuset av alla som hamnat i respirator och nästan missat livet är det ingenting. För att inte tala om amma som dött under pandemin. Men det var tillräckligt för att skakas om.

Så tack gode Gud att vi har kommit så här långt. Skulle tro att du har samma bön som jag. Gud, bevara oss från något liknande.

Livet får ett något mer respektfullt över sig när man möter sådant som detta. Det borde stämma oss till eftertanke om hur skört livet är.

Idag ber vi för riksdagsman Johan Löfstrand (S)

Publicerat den

Läs Jobs bok med mig – Kapitel 35

Tomma böner … Vad är tomma böner? Är det ord vi bara ramlar? Är det ord vi inte menar vad vi säger? Är det ramsor som vi lärt oss men inte lägger någon mening i? Det väcker en fråga: När vi ber, är både hjärta och hjärna med då?

Även när du säger att du inte ser honom … så ligger din sak öppen för Gud. Betänk det. Du kan uppleva att Gud inte ser, att du inte ser honom, ändå är han där och ser din sak. Det är stort. När vi märker att en människa inte bryr sig om vår närvaro eller inte lyssnar så ger vi upp och går. Vi lämnar den som verkar ointresserad av oss. Men inte Gud. Sådan är Gud. 

Veta på Herren … Nog är vi allt otåliga på Gud ibland. Är det inte så att vi ibland vill att han skall svara helt igår?

Kan det vara så att Gud väntar … fast han ser vad som händer? Elihu antyder det. Är det Guds timing vi berör här? Jag vill tro att Gud svarar när det är som bäst för ett svar. Hur kan vi vila i det medan vi väntar?

Lita på … Det kanske inte alltid är så lätt att lita till att Gud kommer svara när det är läglig tid för det. Men påminn dig om att Gud har ett perspektiv som är långt mycket bättre och tydligare än vårt. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

”Det är du som måste bidra”

Sam Hallman får frågan ang hur man vinner återigen och återigen…. Han menade att det sitter inte i väggarna. Man kan inte bara tro att det kommer av sig självt för att det skett tidigare. Så säger han det ….. :

”Det är du som måste bidra”

Det är allt för ofta vi blir åskådare med åsikter om hur det borde vara. Undertonen är att någon annan ska göra det. Så står vi där och stampar.

Vi kan heller inte bara stå och titta på och tro att andra ska göra det. Och tro att det liksom gick tidigare så gör det nog det nu med.

En annan sida är att den som vill se förändring och jobba för den måste få möjlighet att vara med och skapa det. Det innebär att de som redan är där måste släppa in och ge möjlighet.

Förändringar är vi trots allt inte så rädda för. Men vi är allt för ofta rädda för att det inte blir som just ”jag” vill.

Men den största utmaningen idag är att vi måste inse att vi måste vara med och bidra. Inte stå och titta på. Utan vara en del av det. Då behöver vi ”offra” en del bekvämlighet. Kanske prioritera på ett annat sätt än nu.

Med det drivet framåt finns det stora förutsättningar att uppleva framgång. Så vill du se framgång så var med och bidra. Vill du se förändring ? Var med och bidra.

Idag ber vi för riksdagsman Petter Löberg (S)

Publicerat den

Läs Jobs bok med mig – Kapitel 34

Stegräknare … Är Gud den första stegräknaren i världshistorien? ”Han ser alla hans steg” är en intressant beskrivning. Betänk att Gud ser alla dina steg. Så mycket älskar han dig att han följer vart du än går. 

Guds ögon följer dina vägar … Förstärker detta. Den man älskar vilar man gärna sina ögon på. Han älskar dig. 

Lager av förutfattade meningar … Genom hela boken finns det korn av sanning i det vännerna skriver. Me tyvärr är detta gömt under lager av förutfattade meningar och felaktiga slutsatser. 

Att ryck ur sanningar … Om man rycker ur enskilda sanningar ur sina sammanhang blir det tokigt. Kan bli helt knepigt. 

Slutsatser … Våra slutsatser behöver så i överensstämmelse med Guds Ord. Därför behöver vi läsa Ordet så att vi vet grundsanningen.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Gud lägger märke till dig

I min bibelapp finns det en hjälp till en bibelvers men också en bön om dagen. Jag använder den för lite tänker jag. Men igår så blev den lite extra uppmuntrande.

”Så ska min Gud efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt ni behöver.” Filipperbrevet‬ ‭4‬:‭19‬ ‭SFB15‬‬

Så kunde man läsa följande:

Gud lägger märke till dig och han bryr sig om dig.

Det kan kännas som han missar dig. Att han verkar ha så mycket annat för sig. Men tänk så fel det är. Ja, inte att han har mycket att göra. Det har han, tänker jag. Men det påverkar inte hans möjlighet att upptäcka dig. Det hindrar heller inte att han kan bry sig om dig.

Han lägger märke till dig. Hans ögon liksom drar sig till dig. Och det är så barmhärtigt skönt. Han ser dig helt enkelt

Det gör att vi frimodigt söka upp honom med våra behov. Innan du ens talar med honom om det så vet han. Det är rätt gott. Du behöver inte vara blyg. Han vet ju redan. Så du kan samtala med honom rakt på sak.

Så du kan vila i att Gud har koll på läget.

Idag ber vi för riksdagsman David Lång (SD)

Publicerat den

Läs Jobs bok med mig – Kapitel 33

Gud talar även om inte du lyssnar … Ett intressant sätt att se på det. För det skulle i så fall innebära att Gud talar inför döva öron men gör det likväl till punkt. Rätt intressant. Em översättning säger att Gud tala på både ett och två sätt om så än inte lyssnar till det. Vi kan ibland påstå att han inte talar begripligt. Men han försöker säga det på flera olika sätt så att vi skall fatta sängen. Så tänker jag. 

Nattens samtal med Gud … Intressant. Det verkar som att Gud använder natten till att prata med oss. Det är som att då får han ha oss för sig själv. Vår ande har lärare att lyssna in då. 

Behag … Underbart utryck. ”Hon ber till Gud som får behag till henne”. 

Lära vishet … Elihu menar att han skall lära Job vishet. Det var en frimodig tanke.

Har Gud försökt tala till Job … Elihu menar att Gud har försökt på många sätt talat till Job men att han inte lyssnat. Det ligger i Elihus tanke på att Job varit mer i nuets synd så att han inte lyssnat tillräckligt noga. Men det väcker en tanke. Är vi så upptagna med oss själva att vi missar Guds tilltal till oss?

Viktigaste prövningen … Jobs viktigaste prövning var inte smärtan och lidandet utan att han inte visste varför detta drabbade honom. Kanske kan den största prövningen i våra liv vara att lita på att Gud är kärleksfull och god trots att livet tycks bevisa motsatsen. Vi måste lära oss att lita på att det är Gud som är god och inte tillvarons omständigheter.

Gud ger aldrig upp … Om vi så inte lyssnar på ett tilltal kommer han att fortsätta att försöka nå oss. Är det någon som har en stor portion tålamod så är det Gud. Jag tänker också att Gud måste fyllas av ett visst mått sorg också varje gång vi inte lyssnar. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Lyft blicken och se …

”Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.” Johannesevangeliet‬ ‭4‬:‭35‬ ‭SFB15‬‬

Kanske en liten märklig text att lyfta när knappt våren kommit ut i sin prakt.

Men jag tänker att vi som människor behöver lyfta blicken och se. Se något som Gud vill visa oss. Visa på något vi inte riktigt fått ögonen på. Kärnbibeln väljer att skriva så här:

”Är det inte så att ni säger [till varandra]: Fyra månader till, sedan är det skördetid [den vanliga tiden mellan sådd och skörd]? Men jag säger er: Lyft upp er blick och se på fälten! De är redan mogna (har vitnat i färgen) för skörd.”

Hur pratar vi och vad säger vi till varandra? Kärnbibeln lyfter en vinkling där den liksom öppnar upp det fanns ett sätt att prata som om den andliga skörden skulle dröja. Man pratade på ett sätt att det inte var nu det gällde. Att man jämförde med den vanliga ordning och det kunde inte ske på något annat sätt än just så.

Så kommer några uppmaningar från Jesus att lyfta blicken och se. Att se på ett annat sätt. Inte med ett filter via någon app. Utan att se på ett andligt sett. På ett sätt som Jesus öppnat deras blick för.

Men se, jag säger er : Lyft blicken och se!

Han ville visa på något han såg. Något som dom verkade ha missat. Något som dom hade missförstått. Å ena sidan var det logiskt att skörden borde vänta för det var, enligt årstiden, inte tid för det ännu. Men för Jesus var det tid. Han ville att dom skulle få upp ögonen för det han såg. Han ville att dom skulle se vad som nu skulle komma. Hur än ologiskt det redde sig. Hur än omöjligt det verkade vara. Hur än man kunde påstå att det var inte tid för det. Så hade han ett budskap till dom:

Det var redo för skörd

Han ville visa att hur omöjligt det än tedde sig så var det färdigt för att skörda. I denna situation var det samarier som var redo att ta emot tron.

Vad är redo för dig? Som verkar mänskligt sätt ologiskt och omöjligt? Vad är det Jesus vill visa dig genom att uppmana dig att lyfta blicken och se?

Jag tror att vi missar många förberedda ”skördar” för att vi ”pratar med varandra” om att det inte kan ske eller att det är omöjligt. Så går det oss ur händerna.

Fundera på hur du talar om en sak? Fundera på hur mycket otro du sår in i ditt liv. Lyft blicken och se på Guds sätt. Be om att få nåden att se så som han ser det. Då finns det förutsättningar att få skörda välsignelser i ditt liv.

Idag ber vi för riksdagsman Fredrik Lundh Sammeli

Publicerat den

Läs Jobs bok med mig – Kapitel 32

Låt mig påminna om … Gud säger också att Jobs tre bekanta (Elifaz, Bildad och Tsofar) har fel om Job, se Job 42:7. Deras repliker (Job 4-5; 8; 11; 15; 18; 20; 22; 25) och även troligtvis Elihos tal (Job 32-37) innehåller alltså uttalanden som Gud inte håller med om. Vi måste därför vara försiktiga att citera innehåll från den delen av Jobs bok i bemärkelsen ”Guds ord”, eftersom det är mänskliga tankar om Gud.

Jag är ung … Elihu visar på respekt. Tänker på orden till Timoteus: ”Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet.” 1 Tim 4:12. I denna tid var man ung tills man var 40 år. Och kanske ligger det något i det även i vår tid. Jag tänker att vi behöver ha respekt inför varandra oavsett ålder. Där ingen ser ner på någon och missräknar dens kunskap. Utan vi lyssnar med respekt på varandra. Men det finns en djupare respekt för den som visar sig ha större kunskap och vishet än någon annan. Det har inte i första hand med ålder att göra. 

Vem ger förstånd? … Den som söker förstånd får det. Anden delar med sig av detta förstånd. 

Anden tvingar mig … Tänk hur viktigt det blir ur vi framför dessa ord Anden tvingar oss.  Vi kan inte gömma oss bakom att det är Guds ord till någon. Det kommer att märkas. Men om vi inte säger det på ett hjärtevinnande sätt (galaterbrevet) så har vi inte vunnit något. Vi behöver inte höja rösten för att förstärka budskapet. Styrkan bakom orden står Anden för. Du och jag är budbäraren. Anden kommer bekräfta ordet inom den som det är ämnat för. Då kan det till ch med räcka att viska orden. 

Vännerna tystnar … Om Job hade rätt skulle dom blir tvungna att erkänna att deras påstående om att allt lidande är Guds straff för onda gärningar. Istället tystnar dom helt. Kanske rätt graverande…

Hänge åt sitt lidande … Vännerna menade att det var gamla synder som orsakade lidandet. Elihu menade mer att det var Jobs nuvarande synd som orsakade lidandet. Synden handlade mer om att han hade hängivit sig i lidandet. 

Blir man alltid helad? … Elihu menar felaktigt att om man reagerar rätt i lidandet blir man alltid helad och upprättad och att lidandet alltid är förknippat med någon form av synd. Så trots att Elihu är mer vis än dom andra (trots sin ålder) missar även han målet. 

Sanningen .. Det räcker inte bara med att vi vet om sanningen. Den måste omsättas i verkligt liv också. Att lära känna sanningen är inget som bara sker. Det är en lovsång process. Något vi får erövra varje dag. Så blir den ett utflöde i våra liv.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Vad ser man?

Jag såg en liten film på nätet. Det var en solnedgång där tre personer gör volter. Vackert speglande i vattnet. När jag sitter där och ser på den märker jag hur min blick inte faller på dom som vilar direkt. Utan min blick hamnar mer på speglingen i vattnet. Gör det det för dig med?

Det fick mig att tänka till. Är det vi reflekterar som får andras uppmärksamhet än det vi i själva verket är?

Vad vill vi reflektera? Vilket återsken vill vi ge? Vad vill vi ska bli den bestående bilden? Vad vill vi att andra ska komma ihåg?

Vad ser du hos andra? Ser du det den är, gör eller frukten av det?

Tänker också) att allt vi gör reflekteras på något sätt. Det inte bara sker utan det finns många vinklar på det. Det blir som en spegelbild av det. Folk ser det utifrån sin horisont. På sitt vis. Reflekterar och bedömer utifrån sin referensram.

Den filmen fick mig att fundera på att allt som sker ses från så många olika håll. På olika sätt. På gott och ont. Mest gott hoppas jag.

Allt behöver inte bara vara det man först ser. Tänk på det. Det kan finns ett annat sätt att se på det.

Ja , detta blev rätt filosofiskt kryptiskt. Men ändå.

En spegelbild uppleva som ett djup. Mitt liv med min tro påminner om att det finns många djup. En del syns tydligt. Annat är bara mellan mig och Gud. Båda dom dimensionerna vill jag ha i mitt liv.

Livet med Gud längtar och drar i mig att det behöver fördjupas. Hur har du det? Det är ingen frälsningssak i det. Men vi anar att i den dimensionen finns det något mer att upptäcka.

Idag ber vi för riksdagsman Kerstin Lundgren (C)

Publicerat den

Läs Jobs bok med mig – Kapitel 31

Räkenskap … I kapitel 29 ser Job tillbaka allt det goda han gjort. Nu räknar han upp alla synder han inte gjort. I tankelivet, mot medmänniskor och mot Gud. Han har behov av att visa på sin rättfärdighet. Det blir rannsakande att läsa detta i ljuset av sitt eget liv.

Beroendet till rikedom … Job visar på hur beroendet av materiell välfärd kan bli avgudadyrkan. Men pengar är ett nödvändigt ont. Hur förhåller vi oss till det? 

Begär … Begär behöver inte bara vara tex till saker. Det kan vara till pengar, makt, inflytande. Kan gå så långt att an kräver något. Och tangera till et beroende. 

Avslöjad … Den som är rädd för att bli avslöjad för något snärjer sig in sig i lögner för att framstå i ett bättre ljus. Guds avslöjande blick kan vara skrämmande om man har något att dölja. Annars är Hans blick något av en ledstjärna. Där jag frimodigt kan titta upp och vara tacksam över hans varsamma ledande i livet. Att ständigt gå på rätta vägar. Och om vi vikar av från dom varnar han oss. Följer vi dessa varningar kan det bara vara av godo. Eller hur?

Har du några tankar om detta avsnitt?