Månad: juni 2023

Publicerat den

En livsstil som håller

Idag är det så mycket prat om livsstil. Vi ska äta viss diet. Leva på ett visst sätt. Det ska tränas. Visst när det viktigt det också. Men det är rätt stora krav och förväntningar på ett sunt sätt att leva. När jag växte upp i skolan fick jag lära mig att man skulle äta varierad kost ur kostcirkeln. Vilket jag tror fortfarande är sunt. Även om jag inte lyckas med det. Men idag är det massa andra tankar om matens livsstil.

Men jag tänkte på en annan livsstil som jag tror är överlägsen den moderna livsstilsidén. Den finns i en gammal sångstrof jag blev påmind om igår. Texten lyder så här:

Viska en bön när det ljusnar,
viska en bön vid middagstid,
viska en bön när det skymmer,
det skänker ditt hjärta frid.

Gud hör din bön när det ljusnar,
Gud hör din bön vid middagstid,
Gud hör din bön när det skymmer
och skänker ditt hjärta frid.

Ett viskande böneliv har ett djup i sig som jag tror vi underskattar. Det viskande bönelivet fungerar i alla miljöer. Där du inte kan av olika anledningar stämma upp i en bön. Där du kanske till och med inte får be. Eller där det är störande ljud når din viskande bön, även om ingen annan hör den så, ända fram till Guds öra.

Jag tror på ett liv där bönesamtalet med vår Gud skapar en god livsharmoni. Ett liv som lägger an tonen i allt det övriga vi gör. Som att bönen blir vårt avstamp eller grund i livet. tänker att det kan inte finnas någonting i livet då inte detta fungerar eller behövs. Den viskande bönen fungerar i alla livets olika skeenden och passager.

När vi lever vårt liv tror jag att vi behåller det sätt som vi finner fungerar för oss. Det blir en god vana vi har svårt att släppa. Så tänker jag att den viskande bönen blir. När vi väl hittar dess djup och stora möjlighet blir det den mest naturliga del i våra liv. Pröva ska du få se. Tror inte jag är ensam om att uppleva det. Jag är uppvuxen med en mamma som ofta gick och suckade till Gud. Det kunde vara ”käre Jesus”. Ingen uttömmande bön vad jag minns som barn. Men ett ”viskande” i köket eller vad hon gjorde. Det har präglat mig. Upptäcket att jag kan gå på jobbet eller hemma och säga mitt ”käre Jesus”.

Tänk om vi alla som tror på Gud kunde upptäcka det. Jag undrar om inte det skulle på verka vår samtid på ett mäktigt sätt. Så även för oss själva. För den viskande bönen till Gud påverkar vårt nu och drar oss in i vår framtid på ett tryggt sätt. Vi räds inte morgondagen för vi vet att Gud är med. Vi har redan viskat med honom om det.

Den viskande bönens plats är inte på estraden, i mikrofonen eller i vilket rampljus som helst. Nej, det är det förtroliga samtalet med Gud själv mellan fyra ögon eller fyra öron. Ett intimt samtal som fördjupar relationen mellan oss och Gud.

Den viskande bönen är ett lågmält samtal där dom stora orden uteblir. Ett trevande försiktigt samtal som inte kanske har dom givna svaren först. Utan dom kommer efterhand. Liksom ett samtal som snitslar sig fram mellan olika känslor och upplevelser. Men som alltid landar i Guds frid. Den frid som har lovat vara med oss i alla dagar intill jordens yttersta gräns. Den viskande bönen skänker hjärtat frid. Det är stort. Det är en livstil som håller över tid.

Idag ber vi för riksdagsman Adam Reuterskiöld (M)

Publicerat den

Läs 2 Samuelsboken med mig – Kapitel 17

Davids rykte … När man läser om David beskrivs han som en hjälte. Man hade stor respekt för honom. 

Herren hade ordnat det så … Tycker det är ett intressant utryck. Ahitofel var en vis man med goda råd. Känd för sin visdom. Tidigare läste vi om att en bön om att hans råd skulle vara fel. Nu ser vi lösningen på det. Gud ordnade så att hans råd gjordes om intet. Guds vägar är inte alltid så som vi tänker det. Det bästa vi kan göra är att Gud får ordna lösningen och svaret på den bön om hjälp vi ber. Låt det ske på Guds sätt. Diktera inte villkoren. 

Vilka råd följer du? … En bra fundering är att investera vilka råd man följer. Varför följer man dom? Och att reflektera över vart dom leder. Det svåra är att det som kittlar bäst i öronen är inte alltid det bästa. Därför behöver man vara vis och på djupet fundera vad som blir bäst. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Det är inte vår röstvolym som ändrar förhållanden.

Några reflektioner angående bönen i det offentliga rummet och överhuvudtaget naturligtvis.

Det är inte vår röstvolym som ändrar förhållanden. Det är Guds kraft som gör det.

Det är inte vår präktighet eller helighet som gör under och tecken. Eller som blir en maktfaktor i samhället. Det är Guds skapande ord som ändrar på förhållanden. Det är Gud, den som vi tillbeder och följer som har makt att förändra. Inte hur mycket jag proklamerar eller befäster.

Att bruka ord som ”i Jesus namn” Inger en stor respekt. Att använda någons namn kräver att man har dess mandat.

Om Jesus blir större så måste det onda vika undan. Det beror inte på mina röstresurser. Utan på honom jag ber till.

För hur det än är så är det Gud som måste lägga sitt till i min bön. Annars faller den platt.

Därför tror jag mer på en bön som öppnar vägen för Jesus. För där han är där är det skillnad.

Det gör att den lågmälda bönen kan bli kraftfull därför att Gud gör sitt till. Kanske skulle det ligga mer på att utbedja sig förståelse för vad man ska be o h hur man ska be. Att Anden fick leda bönen mer än att jag själv sökte egna ord. En bön som blir född ur Anden.

En som skulle förklara det för mig en gång sa ”det där var en bön utöver det vanliga”. Och kanske ligger det något i det. En bön som sticker ut utanför det vanliga som brukar vara. Sådana böner är nåd när som kommer. Mer sådana böner tror jag vi behöver .

Idag ber vi för riksdagsman Patrick Reslow (SD)

Publicerat den

Läs 2 Samuelsboken med mig – Kapitel 16

Vänder förbannelse mig till godo … Kanske är detta ett sunt sätt att s det när någon förbannar oss. Gud har vänt mycket ont till en fördel i stället. 

Vilket råd följer du? … Ahitofels råd värderades lika högt som Guds råd. Den visheten kan man inte ta sig själv. Den är en gåva. Men man måste vårda den möjligheten väl. Vem följer du? Vilka råd följer du? Följer du blint efter? Så länge dom råden är visa så är dom bra. Men när dom mister sin vishet – hur genomskådar man det då? Ha stor respekt inför vem och vad du följer. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Jag är ganska trött på…

Följer en tråd på Facebook som återigen diskuterar lovsången efter en artikel i Dagen. Som brukligt är verkar det vara den stora saken just under sommaren. Som att vi inte har något annat att skriva om.

Ska vi ha lovsång eller annan sång i gudstjänsten? Lång eller kort predikan? Ska söndagsskolan vara med i gudstjänsten eller gå direkt till sina grupper ? Bör ska kollekten vara eller inte vara? Pålysningarna – måste vi ha dom eller varför berättar vi inte tydligare vad som kommer nästa vecka? Så räknar vi upp massa motpoler som vi anser påverka gudstjänsten negativt eller positivt.

Men en sak tycker jag vi tappar mitt i allt detta tyckande. Det är frågan :

Varför går jag på gudstjänst?

Vad är gudstjänstens yttersta syfte?

Jag tänker att gudstjänstens yttersta syfte är att bygga en relation med Gud. Tillbe honom. Tacka och lovprisa honom. Få undervisning som gör att jag växer i min tro. Att jag lär känna Gud bättre.

Om det fick större fokus så tror jag att mycket annat löser sig. Då får vi mindre uppmärksamhet att prata bort en gudstjänst. Då vill vi hellre vara inför Guds ansikte. Där vi å ena sidan vill tillbe honom, och å andra sidan att han ska få beröra oss. Så vill vi ha tid att umgås med Gud.

Istället riskera alla diskussioner att leda till underhållning. Där vi kommer till kyrkan för att bli just underhållna. Som en konsert typ.

Personligen längtar jag mer efter gudstjänster med mindre prat och mer Gudsnärvaro. Mindre fokus på vilken sångtyp det är utan mer på dess innehåll. Mindre påverkan av människor och mer berörelse av Guds helige ande.

Jag längtar efter gudstjänster där vi alla kommer med en längtan att söka Gud. Vilket gör att om jag inte kan låten så är jag ändå inför Guds ansikte i tillbedjan. Hänger jag inte med i predikan så ber jag ändå under tiden. Om man tycker att det pratas för mycket så fokusera man på Jesus istället.

Jag tror att den inställningen kommer forma gudstjänsten mer än vad en mötesledare, lovsångsgrupp, solist eller predikant kan forma den. För när ett folk söker Gud i en gudstjänst påverkas atmosfären till att bli en Gudsnärvaro som kommer att prägla oss för lång tid.

Tänk om vi tog all den tid vi har tid för att diskutera sångstilar tex till att be för våra gudstjänster så skulle det bli en skillnad.

Å vad jag längtar efter att vårt fokus blev mer Jesus och mindre annat i våra gudstjänster i våra kyrkor.

Idag ber vi för riksdagsman Magnus Resare (M)

Publicerat den

Läs 2 Samuelsboken med mig – Kapitel 15

Stjäla ett hjärta … Denne man som blivit benådad vände det emot den som hade benådat honom. Det skulle ju vara precis tvärtom. Under 4 år höll han på. Somliga handskrifter säger 40 år. Han försökte länge att , genom slughet, vinna över människor på sin sida. Sin slughet parade han med lögner. 

Att följa med i god tro … Tänker att det kan vara lätt att gå på sådant som slugt presenteras genom en trovärdig lögn. Att tro på något som egentligen är en lögn och göra det i god tro är svårt att genomskåda. Är det något som du följer i god tro men som egentligen är något falskt?

Davids bön över Ahitofels … David visste vilken visdom denna man hade. Hur många det var som lyssnade till hans råd. Så David ber en bön , kanske i rädsla, som skulle förgöra hans visdom. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Vilken värld det ska bli

Jag håller på att förbereda en gudstjänst jag skall delta i. En sång som rann till ganska direkt har rubriken ”Vilken värld det ska bli” Nu avslöjar jag ju något som ska hända i den gudstjänsten …. men ändå …

Med allt som händer ute i världen och i vår egen del av den samme kändes den som ganska aktuell. Trots att den har några år på nacken. Skulle vilja påminna m den ännu en gång. Texten är så här….

Varje gång som någon mot mig ler
Känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord som talas på vår jord
Ett frö som gror
Jag ser det i min fantasi
Vilken värld det ska bli

Om alla kunde tala samma språk
Om alla skulle vandra samma stråk
Mot ett gemensamt mål
Vid horisontens rand
Jag ser ett land
Där varje man och kvinna är fri
Vilken värld det ska bli

En värld där alla människor varje dag
Omsluts av en vänlig famn
Där människor på hopplöshetens hav
Kan finna en tryggad hamn

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
Att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns
Av kärlek övervanns
Nå’n gång, nå’nstans
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

”Jag har ett hopp som bor djupt inom mig” – det hoppet finns där. Men jag får medge …. ibland känns det hoppet nästan på gränsen till hopplöshet. För det verkar som att det är helt omöjligt. Men i söndags lyssnade jag på Allan i vår kyrka. I en sekvens så talade han om att det ska komma en tid då det är fred över allt. Samtidigt. Inte ens i något litet hörn på jorden skall man bråka. Alla krig är slut. Det är en frid på jorden vi nog aldrig har skådat. I alla fall på mycket mycket mycket länge.

Just nu låter det ju som en utopi. Men den kommer. Var så säker. Den tidsperioden skall vara i 1000 år säger bibeln. Det är långt det. Skulle tänka mig att efter ett tag kommer man nog fundera på att ”snart borde det väl bli ett bråk någonstans” eller ”en känsla av att det är lite konstigt med inga krig. Man liksom inte vågar att tro på att det skall fortsätta så här.

Men det kommer som texten säger: ”En värld där allt är harmoni Vilken värld det ska bli” Vilken värld det skall bli.

Vill du höra den? Får du väl komma till Valla på söndag eftermiddag eller söka den på nätet.

Idag ber vi för riksdagsman Lawen Redar (S)

Publicerat den

Läs 2 Samuelsboken med mig – Kapitel 14

Guds vägar … präglas av nåd och försoning. Det var så från början tills Jesus kom. Jesu kom med försoningen. Men nåden fungerar inte hos oss om vi inte tar emot den. Inte heller om vi inte lever efter den när vi fått den. 

Att försöka vinna fördel … Man försökte föra David bakom ljuset men David genomskådar det. Att försöka förändra sanningen för att vinna egen frödel leder alltid fel förr eller senare. Att ge saken ett annat sken kommer blända tillbaka. 

Utöva makt … Absalom pressade Joab. Att utnyttja sin position för egen vinning blir aldrig bra. Man måste våra sin ”roll” och den respekt man fått med stor ödmjukhet. 

Upprättelse … kan man aldrig kräva. Den får man på grund av nåd därför att man ödmjukar sig. Upprättelse får man när rätt tid är för den. Under tiden får man söka Gud och låt tiden verka.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Så ock på jorden

Bönen Fader vår har en passus som sticker ut lite tycker jag

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Amen.

Eller som nya versionen (ja så nu är den ju inte längre men ändå)

Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.

När Jesus lär oss denna bön var det inte en bön som hade en riktning bara här på jorden. Utan den var tänkt att förankra himmel och jord. Sammanföra dessa två världar. Helt enkelt ansluta dom med varandra. Dom skulle samköra sina liv och tidsepoker med varandra.

Att det Gud ville skulle ske på jorden skulle också ske i himlen. Hans vilja sträckte sig inte bara till den ena eller andra världen. Den var tänkt för båda.

Gud är inte landad bara i en värld. Han är i båda. Kanske är det just därför vi uttrycker ”redan nu men ännu inte” om Guds rike.

Det innebär att våra två världar samspelar. Gud är i högsta grad intresserade av dom båda. Så när han vill något för himlens räkning gäller det vår värld också.

Läste om parallell värld: ”Parallella världar eller parallella universa är ett koncept inom science fiction som innebär att det finns mer än en verklighet eller tidslinje. Den modellen har sitt ursprung i klassiska föreställningar om alternativa verkligheter och så kallade andra dimensioner.” Man menar idag att vårt universum kan inte vara det enda. Det måste finnas fler. Kanske är det himlen och Guds Rike man kommer upptäcka till slut. Webbteleskopet hoppas man ju kunna upptäcka alltings början. Tänk när dom ser Gud säga sitt ’varde’ och det blir. Det blir häftigt.

Samtidigt som vår värld och Guds Rike/himlen skulle kunna vara parallella världar tänker jag att dom är mer samma än vi tänker.

Min bön blir idag att att detta faktum, att låta Guds vilja ske såsom i himlen så ock på jorden, skulle ske mångt mycket mer än det vi ser tydligt idag. För den tid vi är i nu behöver det mer än någonsin.

Idag ber vi för riksdagsman Johanna Rantsi (M)

Publicerat den

Läs 2 Samuelsboken med mig – Kapitel 13

Att smida onda planer … Orsaken till dessa onda planer skulle kunna rättfärdiga denna hämnd. Men Gud har alltid sagt att ”min är hämden”. 

Vad gör det med oss … när vi smider onda planer och söker hämnd? Det kan tyckas vara rätt. Det kan uppfattas som att det sanktioneras inifrån. Men det gör alltid något negativt med oss när vi är hämndlystna. Vi läser om att vända andra kinden till. Vi läser om att vi skall förlåta 7 x 77. 

Förlåtelse och försoning … är alltid den bästa vägen. Alltid!! Annars blir priset för stort. Förlåtelsens pris har Gud redan betalt genom sin son. Vi blandar lätt ihop förödmjukelse och ödmjukhet. Att vara ödmjuk och be om förlåtelse är inte att bli förödmjukad. Det är att visa att man förstått den rätta vägen.

Har du några tankar om detta avsnitt?