”Stig upp och ät annars blir vägen för lång för dig”

Den andliga kostcirkeln skapades långt innan 1963

Jag läser just nu i 1 Kungaboken. Har kommit fram till Elia. Han är utsatt och hotad. Där möter han en ängel som vill att han ska äta. Ängeln hade dukat fram bröd och vatten. Elia lägger sig ner igen. Men ängeln är envis. Han säger: ”Stig upp och ät annars blir vägen för lång för dig”.

Elia gör som ängeln säger och äter mer. Sen går han i 40 dygn till berget Horeb. Där går han in i en grotta. Så småningom möte han Gud där men den händelsen kan vi ta en annan gång.

Färdkost är något vi behöver. Om så vi fjällvandrar eller tar en lång cykeltur. Livsvandringen behöver också färdkost – en andig färdkost. Lika viktig som den mat vi behöver äta. Hur ser den kosten ut för oss? Vad innehåller den? Finns det en andlig ”kostcirkel”? Och om det finns, vad innehåller den i så fall? Jag tänker att vi förbereder oss rätt väl inför en längre vandring. Vi vill kunna äta och dricka när vi blir törstiga och hungriga. Så på olika sätt förbereder vi vår vandring eller utflykt. Hur förbereder vi oss för en andlig resa?

Till sin hjälp kan man ha en andaktsbok. Kanske en bibelläsningsplan. Följa kyrkoårets bibeltexter. Att inte förglömma – samtalet med Gud som vi brukar kalla för bön. Gudstjänsten i en kyrka är också en fantastisk möjlighet. Kanske även att få gå in och sätta sig i en tom kyrka och bara varva ner. Det finns alltså en ganska stor kostcirkel att använda sig utav.

”Stig upp och ät annars blir vägen för lång för dig”

Vår livsvandring kan bli lång. Vi behöver färdkost genom dess vandring. Att vi behöver äta mat betvivlar väl ingen av oss. Eller hur?! Men den andliga födan? Jag tror den behövs mer än någonsin. Räcker med att se oss omkring hur det hårdnar. Inte minst i min egen stad med många skjutningar trycker mörkret på. Men den kristna tron ifrågasätts mer och mer. Vi behöver en andlig färdkost för att leva igenom den tiden.

Men också för att möta upp de tvivel vi kan drabbas av under vår livsresa. Likaså motgångar. Därför behöver vi äta även en andlig färdkost.

Vad dukar du upp på det bordet när du behöver äta andlig mat? Hur ser den ut? Det är en god vana att söka sig till den andliga födan. För bli behöver den för att må bra i vår själ.

Så ett gott råd – se över hur din andliga färdkost ser ut. Saknas det något för att få i sig en allsidig kost? Äter du för lite av någon del? Räcker den till för en lång vandring?


Idag ber vi för riksdagsman Anna Starbrink (L)

Läs med mig 1 Kungaboken – Kapitel 19

Förföljd … Efter allt det vi läste om i Kapitel 18 hotar Isebel Elia. Inte konstigt. Hela hennes existens är i fara. Då flyr Elia. För sitt liv. Han blir så skakad att han misströstar om sitt liv och ber Gud avsluta det. Att vara profet är inte så glamoröst som man först kan tyckas tro. Han till och med se ner på sitt eget uppdrag.

Ger föda för vägen … En fin bild på hur Guds förser både andligt och lekamligt. ”Stig upp och ät annars blir vägen för lång för dig”. Färdkost är något vi behöver. Om så vi fjällvandrar eller tar en lång cykeltur. Livsvandringen behöver också färdkost – en andig färdkost. Lika viktig som den mat vi behöver äta. Hur ser den kosten ut för oss? Vad innehåller den? Finns det en andlig ”kostcirkel”? Till sin hjälp kan man ha en andaktsbok. Kanske en bibelläsningsplan. Följa kyrkoårets bibeltexter. Att inte förglömma – samtalet med Gud som vi brukar kalla för bön.

En lång vandring … Elia åt. Han gick sen långt. Han hade laddat med energi för en lång vandring. Det han åt räckte för denna vandring. Har du reskost för din livsvandring? 

Vad gör du här? … Klart att Gud visste var Elia var. Han hade lett stegen dit. Men kanske ville Gud ha ett samtal om hur Elia hade det. Vad som rörde sig inom honom. Elia behövde få utrycka sina känslor – ”Jag är ensam kvar”. Det är så han upplevde det. Har du upplevt dig så? Fast Gud är med? Har du, liksom Elia, missat att det faktiskt finns troende kvar? Du känner dig hotad?

Gå ut och ställ dig på berget … Där visar sig Gud för Elia. Vart är din plats du skall gå ut och ställa dig på? 

Vart visar sig Gud? … Ibland tror jag vi tror att det är i det högljudda som Gud talar. Därför höjer vi rösten. Men han kom i susningen. Det betyder inte att han inte kan tala på andra sätt. Men detta är ett sätt. Jag tror det är ett rätt vanligt sätt.,

Gömmer sitt ansikte … Elia inser att han missat något som gjort att han tappat fokus. Det är då frågan kommer igen. Nu är han mer mottaglig för den frågan. För nu hör han den i ett nytt ljus. 

Samma berättelse … Elia ser sin situation. Känner sig fortfarande ensam och hotad. Men nu är han mogen för det budskapet som Gud hade. Han fick ett nytt uppdrag. Det hade inte varit möjligt tidigare då Elia flydde. Men nu kunde han ta emot det. En ny kung skulle smörjas. Tänk att det var profeterna som utsåg och smorde någon till Kung. Och en sak till ….

Elisa … Elia skulle smörja Elisa till profet i hans ställe. Det var dags. Jag tror detta är en viktig del i livet. Att veta när man lämnar vidare. Inte för att man är dålig. Utanför att Guds verk skall gå vidare. 

Ensam? … Var Elia verkligen ensam? Gud hade inte glömt den känslan. Men Gud visar på att det finns 7000 som fortfarande tillber den levande Guden. Bland 7001 en personer är man inte  E N SAM !! Visst, man kan uppleva sig ensam men man är ju inte det. 

Mantel … Denna händelse har vi med oss i att beskriva uppdrag och tjänst. När någon lämnar jordelivet säger man ibland ”Vem ska ta upp dens mantel?” Vi menar att det var ett viktigt uppdrag den hade som gått bort. Och vi ser att det behöver 

Elisa förstod … När han får manteln över sig förstår han vad det gällde. Han var beredd. Den händelsen måste ha varit förberedd av Gud. När det hände visste han. Det är så jag tror kallar oss. Han bearbetar vårt inre. När vi sen får den definitiva kallelsen så vet vi. Vi bara vet! Elisa gjorde det han behövde göra för att sen följa med Elia. Vilken mantel vilar på dig? Förstår du vilken mantel du har som vilar på dig?

Har du några tankar om detta avsnitt?

Mina nästa steg

Kanske har du läst denna vers tidigare:

‘ Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. ‘ Psaltaren 119:105

Den skrevs ofta i den bibel man fick i kyrkan. Den säger tydligt vad Guds ord gör. Jag läste den i kärnbibeln och då läser man följande: ‘Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg] , och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg) . För mitt nästa steg i livet är bibeln en bra utgångspunkt. Den lyser upp det steget. Så att jag kan se om jag riskerar att snava. Tänk vilken förmån vi har att kunna få den hjälpen. Eller hur?! För många år sedan hade jag en promenadväg i skogen. Där hade jag mina bönevandringar. Det jag upptäckte var att denna stig hade någon eller många gått före mig. Jag fick reda på att en god vän också brukar ha sin bönevandring där. Han sa en gång: ”Det vet väl du, Pedher, att Gud finns i vår skog”. Den stigen var ”upptrampad”. Din väg är också upptrampad. Av någon. Kanske Gud själv.

Jag läste vidare och mina ögon hamnade på Psalm 119:130: ‘ När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor. ‘ När Guds Ord Bibeln blir levande för oss öppnar den våra ögon. Den ger oss ljus över saker och ting. Och förstånd till enkla människor . (Tack gode Gud för det. Då finns det hopp för mig).

Psalm 19:8-9 säger så här: ‘ Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor. ‘ Tänka att den ger nytt liv åt vår själ. Alltså vårt inre liv. Ibland kan vi känna oss rätt matta även till vårt inre. Inte bara i musklerna. Tänk att då få möta Guds livgivande Ord. Det är så barmhärtigt stort.

Vilken bok kan ge oss allt detta? Visst kan böcker skrivna av författare vi gillar ge oss uppmuntra och glädje. Men Bibeln, Guds Ord, har ett helt annat djup. Jag kan känna mer och mer lockelse till att läsa bibeln.

En gammal föråldrad bok? Möjligen kan någon tycka det. Den är inte alltid så lätt att förstå. Men får Anden bistå oss med sitt förklarande ljus ger bibeln så mycket att läsa. Att memorera en bibelvers kan skänka oss så mycket glädje och vishet. Så för vårt nästa steg, du och jag, har vi en fantastisk möjlighet att få stöd och hjälp. Steg för steg. Varför inte ta den möjligheten?


Idag ber vi för riksdagsman Linda W Snecker (V)

Läs med mig 1 Kungaboken – Kapitel 18

Tre år … Vi kan tala om torka i vårt land. Men här regande det inte på tre år. Då först kom ett nytt budskap till Elia. Jag brukar tänka och be ”Här är jag tills du säger något annat Gud”. Det är en livsinriktning jag valt under mitt liv. Det kan gå lång tid eller kort tid innan Gud ”säger något annat”. En trygg väntan där livet går vidare. Sitter inte som på spänn för att om möjligt dra vidare direkt. Nej, Lever där jag är. Som om jag inte gjort något annat och inte ska göra något annat. Elia fick vänta tre år på att få komma med ett nytt budskap. Då om att regnet skulle komma igen.

Gömt och försvarat … Obadja hade gömt 100 profeter när Ahab ville utrota Guds profeter. Rätt mäktigt gjort. 

Sen min ungdom … Mitt i all den synd kungen hade levt ut hade Obadja bevarat tron på Gud. Han arbetade när Kungen som överhovsman. Han hade alltså en hög ställning. Överhovsman kan också översättas överförvaltare. Han ledde alltså kungens hushåll Hans namn betyder ’Herrens tjänare’. Genom allt, trots att han jobbade åt kungen var han ’Herrens tjänare’.  Vems tjänare är du? Jag blev frälst mycket ung. Kan ha varit 5 år troligen. Minns det som igår när jag böjde ina knän vid min säng och tog emot Jesus. Sen dess har jag varit en kristen. 

Du som drar olycka … Kungen ansåg att det var Elias fel att det intre regnade. I själva verket var det hans eget fel. Tänk så fel världsbild man kan ha. Och tro på den själv också. 

Halta på båda sidor … Man kan inte ha en fot i världen och en hos Gud/i himlen. Man måste välja sida. När folket får utmaningen kan dom inte välja sida. Det kan vara svårt att leva bara på en sida. Mycket lockar från den andre. Men se upp på vilken sida du ställer dina fötter.

Den Gud som svarar … Elia utmanar verkligen sig själv och sin tro och tillit. Men han verkar mycket trygg. Den Gud som svarar genom att sända eld till offret är den levande Guden. 

Baal … Baal kunde inte svara för Baal är ingen verklig Gud. Bara en skapad ide som inte finns i verkligheten. Saknar således kraft och möjlighet att gripa in i det verkliga. Så många ”gudar” är som Baal. Man tror att de är verkliga men saknar liv.

Ett genomdränkt altare … All ved vad genomsur. Det var vad Gud hade att jobba med. Det finns hopp även för det som till synes verkar omöjligt att bli tänd av Gud.

Låt det bli känt … Elia väljer att vända sig till Gud. Ber att det skall bli känt vem som är Gud. Själv kunde han inte fuska och tända på altaret. Då faller Guds eld över altaret och förtärde offret. Inte bara det. Hela altaret drabbas av elden och förintas. 

Då erkänner folket Gud som Gud … Då kan folket välja sida. Baal är inte längre något alternativ. Vilket alternativ lever du i? 

Jag har bruset av regn … Det var inte så att det som Elia hörde blev till på direkten. Kanske prövades Elias tro här. Men till slut ser han tecken på himlen. Ett litet moln. Då vet han. Moln hade, vad vi kan förstå, nu fanns det ett moln. Om än litet. Så kom regnet. 

Vilken Gud följer du? … Detta kapitel väcker den frågan. Kalibrera dig. Är trons väg haltande mellan två sidor? Tänk att man gång efter gång kan få stanna upp och revidera sitt liv. Vem följer jag? Vem vill jag gå med? Vad får Gud konkurrera med i mitt liv? Detta handlar inte om att man alltid felar och går fel. Nej, det handlar om att vara vaken över sitt liv och vara mån om att alltid ha rätt fokus och gå på rätt väg. Att se att man är på rätt väg är stärkande. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Att få smak på det goda livet

”Den som möter Jesus får smak på det goda i livet och avsmak för det som förstör.
Jesus tillmäter oss det smaksinnet”

– Citat från Thomas Sjödin

Ibland fastnar vi i funderingarna vad som är tillåtet och vad vi som kristna bör avgå. Vad är bra för oss? Vad är dåligt?

Du och jag som kristna har fått ett stort förtroende från Gud att leva våra liv. Kanske minns du att jag någon gång uttryckt det som en fråga: ”Vad får Gud konkurrera med i våra liv?” Han ger oss möjligheten att välja våra liv. Det är som att han litar på oss …. Som? Stryk det ordet. Han litar på oss.

Samtidigt som vi får det förtroendet så innebär det också ett rätt stort eget ansvar. Eller hur? Vi avgör vad vi kan kan göra och var vi kan vara. Allt för att leva på ett sätt som kan behaga Gud. Så att han finner glädje i våra liv så att han kan och vill välsigna oss.

Andan i bibeln ger oss ledning. Tio Guds bud likaså. Jesu undervisning är verkligen till vår hjälp. Men jag ser att det finns en väg som är över alla andra vägar. Möter jag Jesus och lär känna honom så dras jag till honom och det goda liv han ger. Vi får smak på det goda livet helt enkelt. Det gör att vi väljer bort det som är mindre bra för oss. Det blir liksom frukten av det sättet att leva.

Det gör att det blir inga tvingande måsten och krav. Det växer upp en vilja och längtan i våra liv som ger valen i livet. Psalmisten skriver: Smaka och se att Herren god. När vi får smak på honom vill vi inte ha något annat. Smaksinnet hjälper oss helt enkelt att välja den goda delen.

Så är vi ärliga mot oss själva kommer det att ge oss det goda livet. För mig är det ett livsbejakande liv. Ett liv i frihet med ansvar. En längtan av att upptäcka Jesus bara mer och mer. Hur gör vi det? Vad tänker du är svaret på den frågan?


Idag ber för riksdagsman Sofia Skönbrink (S)

Läs med mig 1 Kungaboken – Kapitel 17

Elia … En spännande man att följa. En profet. Han var trygg i sin roll. Följde Guds uppmaningar. Det han sa föll in. För att han var vältalig? Nej, för att han hade täckning bakom orden. Han gick på Guds befallning. Därigenom växte respekten för honom. En man att se upp till och följa hans exempel. 

Inget regn … Det drabbade Elia lika fullt när han säger det. Han väjer inte för det. Men Gud visar omsorg och leder Elia genom denna period. Han förs till bäcken Kerit. Korparna kom med mat som Gud hade sagt. Inget regn kom så det var inget konstigt med att bäckens vatten sinade. Då har Gud en plan till.

Änkan … Hon var av Gud förberedd. Hur mycket hon förstod vet jag inte. Men hon följer Elias ord. Mjölet tar inte slut. Olja likaså. Tänk dig att du får vara med om något liknande. Du känner dig manad att hjälpa någon. Så när du gör det så välsignar det ditt liv. Låt den tanken få sjunka in lite hos dig. 

Änkans son dör … När sonen dör verkar det som att allt det som skett med mjölet och oljan bara glöms bort. Nu är det nästan Elias fel att pojken dör. Det verkar som att vi har rätt så lätt att glömma det som skett och borde skapa tro inom oss. 

Gudsman … Änkan borde väl redan innan sonen får liv igen insett att Elia var och är en gudsman. Men nu utropar hon sitt erkännande. För mig blir det en eftertänksamhet hos mig. Är det antalet under hos Jesus som gör att jag tror? Eller är det att Han är Guds Son? Var vilar min tro och tillit till Gud och Jesus? Är det genom vilka dom  Ä R  eller vad dom  G Ö R  ?

Har du några tankar om detta avsnitt?

Att känna sig frusen

Alltså att känna sig frusen mitt i sommaren är väl inget man önskar sig. Men när dagarna just nu varierar mellan mulet uppehåll och mulet regnigt blir det lätt lite kyligt. När solen gått ner blir det lite extra kallt liksom. Nu finns det ju inga dåliga väder sägs det. Bara dåliga kläder. Men ändå …..

Man kan känna sig lite extra frusen fast inifrån när annat som är sämre påverkar oss. När det återigen är skottlossning i min hemstad känns det som att man blir frusen på ett annat sätt. Det kryper in oro in under skinnet. Det känns nog extra för dom som fanns nära denna gång. När jag själva drabbades för några veckor sedan på min promenad genom Nyfors så kändes det inom mig.

Andligt sett kan man också känna sig frusen. Man kanske bär på tvivel. Funderingar på vart Gud är någonstans i sin situation. Man kanske kämpar med frågor som handlar mer om framtiden. Hur skall det bli? Vad ska man göra? Vad vill du Gud?

När jag har målat hos min son under några dagar har jag lyssnat på poddar. Bla på en predikan som Marcus Ardenfors höll för en tid sedan. Han påminda om Paulus och Silas i fängelset. Mitt i en svår situation började dom sjunga lovsånger. Mitt i allt svåra dom mötte så bad dom och sjöng lovsånger. Dom kände sig nog rätt frusna. Men något händer. Plötsligt kommer det jordskalv. Det öppnar dörrarna i fängelset. Bojorna faller av fångarna. Dom är fria. Men alla fångarna stannar i fängelset fast man kunde rymma. Det hade hänt något i fängelset bland alla dom som fanns där. Det hände när Paulus och Silas bad och sjöng lovsånger.

Det gör något med oss när vi ber och sjunger lovsånger. Det börjar värma oss inifrån. Det frusna finns inte där längre.

När man är frusen som människa så kan man sätta på värmen eller kl sig varmare. Kanske tända en brasa. En frusen själ är inte lika enkel att avhjälpa med lite mer kläder. Det kräver något annat. Paulus och Silas visar på en möjlighet. Bön och lovsång. Vad är det som händer? Jo, i bönen och lovsången värms vår själ och ande av vår Herre. Gud möter oss i det frusna med sin värme.

I tillbedjan med bön och lovsång är det som att vi kommer nära Guds varma hjärta. Vi får bildligt talat krypa nära hans värmande kropp. När oron släpper släpper också det frusna. När otrygghetens kalla vindar möter Guds värme får vi en värmande trygghet istället.

Guds värme är långt mycket skönare en än brasans värme. Och den vet vi nog många hur ljuvlig den kan vara. Guds värme är inte beroende av ett ex antal vedträn som är torra nog för att brinna. Guds värme har helt andra källor. Guds värme kommer inifrån honom. Han kanske mer skulle liknas vid en kärnreaktor. Men långt mycket bättre så klart. (Han har ju inga dåliga slaggprodukter som följd).

Är du frusen i ditt inre? Sök dig nära Gud. Be. Sjung en lovsång. Det förändrar rummet där du befinner dig i. Det förändrar ditt inre.


Idag ber vi för riksdagsman Linus Sköld (S)

Läs med mig 1 Kungaboken – Kapitel 16

Jag har men du har … Gud tillsätter människor. Har goda tankar om det. Han ger uppdrag som han vill ge oss. Det ytterst sen vårt ansvar att bära det förtroendet. Jehu misstar sig. Han får uppdraget men följer en annan väg. Frukten av det blir att ett folk väljer syndens väg. 

Mer än någon annan … När man läser om kungarna så gör den ena värre synder än den andre verkar det som. Det onda som sker växer alltså i styrka. En ond spiral. Istället för att bli avskräckt, se det onda, göra bot och bättring och omvända sig, verkar man gå djupare ner i synden. Kanske är det ändå syndens natur som visare sig på det sättet. ”Ahab gör mer att väcka Herrens vrede än någon av Israelitiska kungar som varit före honom”. Kan det sammanfattas tydligare än så?

Jeriko … staden som man gick kring så att murarna föll. Då fanns det ett löfte som skrivs om i Josua 6:26. Det skulle stå den dyrt som åter bygge upp staden. Det var inget tunt löfte. Nu ser vi hur det gick med det. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Disconnect

Stod och målade vid en vägg. Lyssnade på sommar i P1 genom ett headset. Då och då kom en röst som sa ”one device disconnect”

Efter en stund hördes rösten igen för och meddelade att nu hade den kontakt igen. Och så höll det på. Ena stunden var det kontakt. Nästa så hade jag tappat kontakten.

Så medan jag lyssnade på Hanna Marklunds sommarprat kom denna störande röst hela tiden. (Lyssna gärna till henne. Hon hade tänkvärda saker att lyssna till).

Så klart började tankarna gå. Livet är rätt mycket så här med relationen med Gud. Det kan uppfattas som att kommunikationen kommer och går mellan oss Gud. Något händer som stör mottagningsmöjligheterna. Och det kan nog vara så. Det händer saker som gör att vi får svårt att lyssna in.

” Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.”
‭‭Job‬ ‭33‬:‭14‬ ‭SVEN‬‬

Det är som att versen vill påminna om att Gud talar på många sätt även om vi inte lyssnar. En annan tanke är:

”För Gud talar både på ett sätt och två sätt, men man märker det inte:”
‭‭Job‬ ‭33‬:‭14‬ ‭NUB‬‬

Gud talar och vi lägger inte märke till det. Vi lyssnar helt enkelt inte. Både på ett sätt och ett annat försöker han sig på. Han verkar inte ge upp. Försöker och försöker igen. Han verkar hitta på olika sätt och väljer olika ord. Ändå verkar vi ha svårt att höra.

Det vill väl påvisa att han väldigt gärna vill att vi ska höra vad han har att säga till oss. Eller vad tror du?

Jag kan ibland känna att det inte är någon idé att få fram det jag skulle vilja säga för det är ändå ingen som lyssnar. Funderar på hur Gud har det? Tänk om fler ville lyssna åt hans håll. Jag har en känsla av att det skulle förändra mycket på vår jord. Men han tycks ha väldigt mycket tålamod med oss människor. Undrar när det tar slut. Tålamodet alltså.

Vad är det Gud håller på att försöka säga till dig?

Det kanske är rätt viktigt och har stor betydelse för dig. Kanske rent av är det avgörande för din framtid.

När Samuel i gamla testamentet till slut förstår att det är Gud som vill tala med honom säger han ”tala Herre, din tjänare här”. Kanske är det dags att du också säger det till den Gud som under kanske en ganska lång tid försökt att få prata med dig till punkt.

Tala Herre. Jag vill lyssna till dig.

Där kan ett nytt samtal få föras mellan dig och Gud. Ett välsignat samtal som kommer få stor betydelse för dig. Kanske rent av blir det ett rätt spännande samtal mellan er.


Idag ber vi för riksdagsman Jesper Skalberg Karlsson (M)

Läs med mig 1 Kungaboken – Kapitel 15

Att gå före … Abiam gjorde som sin far. Levde i samma synder. Vad lär vi våra barn? Vilka exempel är vi? Ibland kan jag höra en rätt nonchalant hållning i detta. ”Alla måste ta ansvar för sig själv”. ”Jag vill göra som jag vill” osv. Visst, var och en får ta ansvar för sitt liv. Men vi vet också att vi alla tar intryck av någon. Vem har du tagit intryck av? Och vi är mer frukt av våra föräldrar än vad vi kanske vill erkänna. Så frågan är berättigad: Vilket exempel är du och jag?

För Davids skull … Åter igen ser vi att Gud handlar ”för Davids skull” och för ”Jerusalems skull”. Det verkar som att han har tålamod med Abiam trots hans synder. För Det fanns större syften med Jerusalem. Vad vi kan notera är att Gud handlar så ”för Davids skull” trots hans snedsteg och misslyckanden. Gud tyckte inte om det han gjorde men det fanns förlåtelse och upprättelse. Davids fick förnyat förtroende som ledde tills Guds hållning som vi tex läser om igen 

Gjorde vad rätt var … Äntligen någon som gjorde vad rätt var i Herrens ögon. Men ändå inte fullt ut av någon anledning. Offerhöjderna blev kvar. Ändå var han hängiven Gud. Jag tänker att det vore klart bättre att inte spara något sm påverkar mig negativt. Annars finns det kvar en hake på mig som kan göra mig illa. Som kan få mig att snava igen. 

Kung efter kung … gjorde vad som var ont i Herrens ögon. Med undantag av Asa. Ett så destruktivt beteende. Det uppmuntrar oss till att göra tvärt om. Att göra det som är gott i Herrens ögon. Vad är det att göra gott i Herrens ögon?

Har du några tankar om detta avsnitt?