I Johannes läser vi om en kille som är blind från födseln. Man undrade varför han hade fötts blind. Vems fel kunde det vara? För det måste ju finnas en orsak och någon måste ligga bakom det. Någons fel bör det ju vara. Det kan ju inte bara ske liksom.
Ibland är vi människor bra konstiga. Vi måste bara hitta en syndabock. Måste få skylla på någon. Så tar det allt vart fokus. Hela vår tid går åt till att förklara saker och ting.
Varför inte bara lämna det? Vi kan istället fråga oss vad Gud kan göra istället.
Jag tänker att vi , kanske lite för ofta, ser det omöjliga och ger liksom upp innan det ens kunnat bli en lösning. Det är som att vi inte tillräknar situationen någon lösning. Så finner vi oss i det. Varför frågar vi inte istället vad Gud kan göra i den situationen….
Evangelierna är fulla av situationer som borde kunna locka oss i nutid att ställa denna fråga. Om det nu fingerade på Jesu tid varför skulle det inte kunna fungera idag?
”Det går nog inte” tänker vi eller ibland säger vi det högt.
Tänk om vi bara kunde sudda ut det lilla ordet ”inte”
Istället skulle vi börja funder på vad kan Gud göra? Har han någon förmåga som kan komma väl till pass nu? Skulle han kunna förändra något?
Bläddrar vi igenom evangelierna lite snabbt ser vi att han botar många sjuka, han går på vattnet, han stillar stormen, gör matunder med fem bröd och två fiskar så att det räcker till 5000 förutom kvinnor och barn. Troligen var det kanske 15-20000 människor där. Alla blev mätta och det blev mat över. En stum kunde tala igen. Jesus uppstår från det döda. Han uppväcker också en död. En blind kunde se igen. Läser vi vidare kan man se när Petrus förs ut ur fängelset. Ja, listan kan göras längre än så.
Om det var möjligt då borde det vara möjligt nu. Eller?? Kanske skulle vi behöva fråga mer om vad Gud kan göra i vår situation här och nu. Eller kanske inte kanske… Vi skulle gör det mer än vad vi gör idag.
Så när du ställs nästa gång inför något som upplevs svårt eller kanske till och med omöjligt, fråga dig då:
Vad kan Gud göra åt detta?
Kanske känns det lite ovant första och andra gången. Kanske fler gånger. Men jag under om det inte skulle, över tid, ändra vår förhållning till saker och ting. Där vi oftare skulle fråga Gud om råd och ge honom möjlighet att rycka in. Istället för att kämpa på själv. Att kanske till och med fortare överge tanken att klara sig själv och leva i ett ”jag-kan-själv”-liv.
För jag tror det ligger något i när Jesus säger att han har all makt i himmelen och på jorden (Matt 28:18). Vi kan se att Jesus bara talade till stormen så la sig vågorna. Gud säger i skapelsens ögonblick sitt bli och det blev. Så frågan är verkligen berättigad och har täckning bakom ord och handling. Gud kan!!
Att ha den inställningen till Gud öppnar möjligheten till hans ingripande i nuet. Det är som att vi öppnar vägen för han kan få förändra. Det är som att vi öppnar kanalen till honom i kommunikationen. Så kommer vi på samma våglängd.
Pappan med sonen som var sjuk hade svårt att tro att ett under kunde ske. Han utropar sitt ”jag tror hjälp min otro!”. Lite av denna inställning kan vi gärna få i detta. Visst, vi kan tvivla. Vi kan undra. Men ändå vill vi försöka tro att Gud verkligen kan göra något i situationen. Så det blir även hos oss ett ”vi tror – hjälp vår otro”.
Kanske behöver denna fråga sjunka in och landa hos oss. Låte börja påverka dig. Lev med den. Lev i frågan ”Vad kan Gud göra?” och jag tror det kommer att påverka det och göra dig gott.
Idag ber för riksdagsman Oscar Sjöstedt (SD)
Pedher´s blogg 