Månad: augusti 2023

Publicerat den

Att luta sig åt rätt håll

När man läser en bibelvers så är det lätt att läsa den som man alltid har läst den. I kyrkan i går predikade Annika (lyssna på den, den var så bra. Här hittar du den) om glädjen i Herren. Jag skall inte återge den här men den var barmhärtig och uppmuntrande. Hon läst ur Filipperbrevet 4:4

Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!

Kanske har du som jag läst den några gånger. Så gjorde jag som jag brukade. Läste den i flera olika översättningar. Det var då jag såg det:

Gläd er alltid i Herren [fortsätt att alltid fröjda er över nåden;
luta er i alla tider ständigt mot honom].

Att påminna oss om nåden skapar en inre djupare glädje. Den första delen som gjorde mig så tacksam var – Att fortsätta ständigt, påminna oss gång på gång om Guds underbara nåd. Utan den vore det ute med oss. Det är en glädje som inte är beroende av omständigheter. Utan vilar i Guds nåd.

Den andra del blev en lite överraskning tänkte jag. Att luta sig mot Gud. Att i alla tider ständigt luta sig mot Gud. Det blev en så befriande påminnelse.

Levande bibeln skriver: Känn glädje i er gemenskap med Herren Jesus! Du vet nog som jag att när vi är med vissa människor så känner vi bara en sådan fin glädje. Kan beror på olika saker. Och troligen känner du så med en person och jag med en helt annan. Men det ger oss en djupare glädje att var med dom. Med Jesus känner vi denna glädje

En riktig gammal översättning säger ”Fröjder eder i Herranom alltid; och åter säger jag: Fröjder eder.” Kanske det lutar mer åt förnöjsamhet. Men det är ett tillstånd som ger oss intre frid och trygghet på något sätt.

Luta er i alla tider ständigt mot honom

Gillar detta så mycket. Luta dig mot Gud. Alltid. Det är det bästa vi kan göra idag. Imorgon. I övermorgon. Hela veckan. Hela månaden. Hela året. Alltid. Kan det bli mer tydligt än så?

Inför en ny vecka kan vi ha det som en hållning. Vi bestämmer oss för att luta oss mot Gud!

Idag ber för riksdagsman Elisabeth Thand Ringvist (C)

Publicerat den

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 23

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 23

Följa och hålla fast …Kungen tar intuitiva till att upprätta förhållandet till förbundsboken. Han uppmuntrade till att hålla sig till den av hela sitt hjärt och hela sin själ. Folkets reaktion? Man trädde in i det förbundet som kungen slöt med Herren. En aktiv handling. Ibland behöver vi göra synliga beslut. Medvetna avstamp. 

Föra bort … Man förde bort det som hade med avgudar att göra. Kanske behöver vi investera ibland vad som påverkar oss negativt. Och helt enkelt föra bort det. Det kan annars vara lätt att falla tillbaka till det. 

Ingen som Josia … Han blev en unik kung. Ingen, varken före honom eller efter honom handlade såsom han gjorde. Han hade i allt vänt sig till Herren och följt honom. Man hade avfallit djupt. Men Josia blir beviset på att det finns möjlighet till omvändelse, upprättelse och seger.

Guds vrede som log där i vardande ändrades dock inte … För det fanns en underliggande problematik. 

Trots Josias förebild … Josia dör på stridsfältet. Joahas, hans son, tar över som kung. Trots att Josias visat tydligt hur man skall förhålla sig följer inte Joahas det. Han gör tvärtom. Han gör det som är ont i Herrens ögon. Visst är det märkligt?!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Tycker du att din tro är liten?

Blev påmind om en bibelvers ….

”….. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.””
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭17‬:‭20‬ ‭SFB15‬‬

Nog har jag ibland tänkt tanken att min tro räcker inte till. Du med kanske. När man står inför något svårt och för stort för sig själv. Klart man kan tvivla. Det såg Jesus också. Hos lärjungarna. De närmaste intill sig.

Kärnbibeln ger oss några tankar:

Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja.

Inställningen – sig på den. Är fokuset i din tro och bön på dig själv eller Jesus? När tron landar i vårt tvivel eller vår förmåga så blir det inte mycket av det. Nej, vår tros riktning och förankring behöver något helt annat. Tron behöver förankras i Gud och vad han förmår. Då kan vi vila i det. Vår tro får vila i rätt element.

Kärnbibeln fortsätter …

I parallellstället i Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: ”Herre, jag tror! Hjälp min otro.” Tro som ett senapskorn är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.

En tro som ett senapskorn får sin näring av Guds ord och i bön….. Kan det vara svaret på vår känsla av att vår tro inte räcker till? Kan vara så.

Nog kan vi säga att vi har tro som detta lilla lilla frö. Att när vi tänker efter så finns det något litet som Gud kan blåsa liv i.

Tycker du att din tro är lite finns det förutsättning för något stort. Ingenting ska bli omöjligt. Kan du smälta det? Låt anden beröra dig med det idag.

Idag ber vi för riksdagsman Mathias Tegner (S)

Publicerat den

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 22

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 22

Vek varken av till höger eller vänster … En tydlig beskrivning på hur han följde Guds vägar. En viss skillnad mot vad det står om andra kungar. Detta är kraftfulla ord om någon. Vem kan till fullo nå upp dit? Hur gärna man än vill ….

Inte behöva redovisa … Tror mig minnas att vi mött det tidigare. Man hade fullt förtroende för dessa människor. Betyder det att det är en mönsterbild för församlingen? Nja kanske mer en fingervisning. En sanning är att vi har lagar att följa. Som menar att man skall verifiera inköp med kvitt, bokföring osv. Så det kan man inte går förbi. Men jag ser en anan sida. Att inom församlingen bör vi ha förtroende för de som arbetar där. Får man förtroende får man också möta upp det på bästa sätt. Kanske behöver vi ändå kontrollpunkter. Du ser, svaret blir inte så enkel på min egen fråga…

Lagboken … Den hade varit borta. Man hade således inte följt den. Nu när man hittat den inser kungen att det är fara å färde. Man hade väckt Herrens vrede genom att leva fel. Nu ville kungen veta mer.

Väckt min vrede … Man hade väckt vrede hos Gud genom det man gjorde. Det är en väckarklocka. Hur handlar vi?

Mjukt hjärta … Alltså att man ödmjukar sig, kungen fick någon form av upprättelse. Han skulle slippa se det onda som skulle ske. Skulle få avsluta livet i frid. Han hade följt Gud och inte vikit av från vägen. Vreden och olyckan skulle inte utebli men han skulle slippa den. Det visar hur viktigt det är att taskig mod att vända om och ödmjuka sig. För sin egen del i första hand. För det är för sitt eget liv vi gör räkenskap i första hand. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Att ta på sig rätt kläder

Läste på nytt om David och Goliat. Denna, för många kända berättelser i bibeln. Goliat som var den ena härens frontfigur. Som var typ 3 meter lång och jättelik. David den lille herdepojken såg nog rätt ynklig ut i jämförelse. Man läser om detta i 1 Samuelsboken kapitel 17. Kan inte återge hela den berättelsen här och nu. Men läs den gärna i sin helhet.

Den israeliska armén var mycket rädda för denne jätte. Men när David hör hur han hånar Gud blir han minst sagt arg. Han vill strida och försvara Guds namn.

Då får han låna Sauls rustning. Eller kanske mer så att Saul tyckte att han skulle låna den. Den var nog lite för stor far David. Rustningen alltså. Det funkade inte för David. Han lämnade tillbaka Sauls rustning. Och resten är historia. David vinner en stor seger när han slår ner Goliat.

Det finns mycket i denna berättelse. Men låt mig ge dig några tankar….

David kunde inte ha någon annans rustning. Det fungerar inte. Det är en bra bild på att vi ska inte ta på oss något som inte är ämnat för oss. Använd det Gud ger till dig. Försök inte vara någon annan. Ta på dig den ”rustning” Gud ger dig. Den kommer att passa bättre och fungera så mycket bättre för dig.

Folket omkring trodde inte på David. Inte kunde väl denne lille herdepojke göra någon skillnad. Saul säger : ”inte kan du gå och strida mot denne filisté.” Davids bröder hånade honom och undrade vem som nu tog hand om hans lilla fårhjord. David lät inte det stoppa honom. Så kan det vara för oss också ingen tror på att vi kan göra skillnad. Våga gå i alla fall.

Var fick David sin tro på att det skulle funka för honom? Han var van vid att möta lejon och björn. Han säger: ”Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall rädda mig från denne filisté.” Han visste vem han trodde på. Vi läser vidare i texten att ”striden är Herrens….” Han visste sin egen begränsning men visste också vilka resurser Gud hade. Tänker på orden ”Herren ska strida för er och ni ska vara stilla vid det ”

Fall inte för att tro att du har allt som krävs. Gud vet bristerna du har. Men han vet också vad han själv förmår. David hade rätt utgångsläge därför kunde han gå segrande ur striden med denne jätte. Det förhållningssättet kan hjälpa oss mycket.

Ta på dig rätt kläder. Ta ingen annans kläder. Ta de kläder som du får från Gud.

Man skulle också kunna säga att man inte ska ta på sig för stor kostym ….. också

Var inte någon annan än den som du är ämnad att vara.

Idag ber vi för riksdagsman Per Söderlund (SD)

Publicerat den

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 21

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 21

Förnedra … Manasse gick så långt att han förnedra Guds hus där Gud hade fäst sitt namn för evig tid. Respektlösheten gick verkligen långt. Han förledde folket. Till den grad att dom gjorde värre saker än det folk som Gud vills skydda dom ifrån. Det säger något om hur djupt han hade sjunkit. 

Hur förhåller vi oss till Guds hus? Den fysiska byggnaden? Det tempel vi är åt Gud som människa?

Ljuda i båda öronen … Alltså man skulle inte tro det man fick höra. Kärnbibeln utrycker det som att hans öron skall pirra. När man diskar en tallrik ren från matrester försvinner alla matresterna. Det är en stark bild Gud använder på sitt folk. 

Övergav … Han inte bara gjorde vad som var fel. Han övergav Herren. Han följde  i sin fars fotspår. Jag tänker – ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han inte därifrån.” Vi kan aldrig tvinga våra barn att göra som vi, tro som vi och leva som vi. Men vi kan gå före och visa vägen.  

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Bön är en attityd

Satt och funderade på bön. Som församling är vi i några dagar av lite extra bön. Vi prioriterar bönen kan man säga. Och bön är ju rätt naturligt för rätt många människor. Tänkte att bönen är naturligtvis många saker men fastnade för att bön är en attityd. Genast tänkte jag att nej så kan man väl inte säga. Jag slog upp ordet attityd i synonymer och fick följande resultat:

Synonymer till attityd inställning, hållning, ståndpunkt, synsätt, förhållningssätt; pose, kroppsställning, ställning

Och visst kan man då verkligen säga att bön är en attityd. Att ha en inställning att jag vil be och kan be. Vart jag än befinner mig. Ingen kan hindra mig att be. I N G E N !

Hållning handlar om min inställning till bön. Hur jag förhåller mig till den. Min förhållning är att den är viktig och att den fungerar.

Min ståndpunkt är att jag tagit ställning till att jag är för bön. Enligt mitt perspektiv så är det fantastiskt med bön.

Man kan ha olika synsätt på bönen. När och var man kan be. Hur man ber. Mitt synsätt är rätt enkelt. Bön är att prata med Gud. Punkt.

Hur förhåller jag mig till bönen? Jo att Gud har all makt att förändra situationer när man ber till honom. Att bön fungerar. Att han jag ber till kan göra långt mer än jag kan önska.

Bedja kan man göra med vilken kroppsställning som helst. Somliga böjer gärna sina knän. Andra vill hellre gå medan man ber. Andra sitter gärna. Åter andra står gärna upp. Den viktigaste ställningen är hjärtats inställning.

Lärjungarna verkade lite osäkra på hur man bad. Eller så ställde de en fråga därför att dom ville hjälpa oss andra att förstå bättre. Hur som helst nappar Jesus på frågan. Svaret blev det som vi kallar för ”Fader Vår” eller som den nya ”Vår Fader”. Så här är Herrens bön:

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket
din är makten och äran
i evighet.
Amen.

Min reflektion idag är:

Hur skulle din och min bön förnyas om vi skulle be efter detta mönster? Det kan vara värt att fundera på det.

Idag ber vi för riksdagsman Elin Söderberg (MP)

Publicerat den

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 20

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 20

Se om ditt hus … Här var det tydligt. Det fanns en orsak för Hiskia att se över läget. Han skulle förbereda sig på att hans tid var slut. Kärnbibeln ger en tydlig indikation vad detta skulle innebära. ”Gör i ordning ditt hus för du ska dö och inte leva.” Andra översättningar säger: ”Beställ om ditt hus” (1917). ”Ordna upp dina affärer och gör dig beredd på att dö” (Levande bibeln). Alltså att avsluta allting innan du går ur tiden. 

  Jag tänker att detta ”Se om ditt hus” är också att göra en inventering. Hur är läget med min tro? Vad behöver jag tänka på? Vad behöver förändras? 

Förhandlar med Gud … Det är som arr Hiskia vill förhandla med Gud. Att han skall räkna hans sätt att vara honom till godo. 

Tecken … Trots att bölden försvann ville Hiskia ha ett tecken. Det får han. Kan detta motsvara 10 timmar eller 10 minuter – det vet jag inte. Men att tiden gick tillbaka var ett faktum. Aldrig hänt varken före eller efter denna gång.

Fred skall råda medan jag lever … Hiskia var vis i mycket. Men denna reaktion förundrar mig. Han var nöjd. Inget hemskt skulle hända under hans livstid. Nästan som varje generation är nöjd så länge följderna av sitt liv inte drabbar dom själva. Han som i allt gjorde vad rätt var i Herens ögon avslutade sitt liv på detta sätt. 

Ansvar för nästa generation … Detta påminner om hur viktigt att vi har ett längre perspektiv än sitt eget liv. Vad lämnar vi efter oss? Vad ger vi för förutsättningar för våra barn och barnbarn?  

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Jag är så lycklig lottad

Igår kväll sitter jag i vår kyrka. Jag får lyssna till 2 unga tjejer som berättar om sin uppväxt. En hade börjat med droger vid 12-års ålder. Fått alkohol före det av sina föräldrar. In och ut i hvb-hem. Rört sig i kriminella gäng. Men nu hade dom hittat Jesus och deras liv var förvandlade. En fantastisk varm berättelse att höra.

Varje söndagskväll är en tacksamhetens stund given numera. Det har en god vän till mig infört. Att se tillbaka på veckan och påminna om allt gott man mött. Efter denna kväll kan jag lyfta in en djupare och större tacksamhet.

Jag är så tacksam för att jag är uppväxt i en varm familj. Där jag varit beskyddad från allt det som dessa unga tjejer berättade om.

Jag är så lycklig lottad

Jag brukar beskriva min uppväxt med att den är en del välling och en del kyrka. Alltså vi bodde i kyrkan mina första år. När jag sen blev 6 år bodde vi granne med kyrkan. Så kyrka var det mest naturliga i mitt liv. Har det skadat mig? O nej. Tvärtom skulle jag vilja säga.

Min uppväxt var trots det inte alltid enkel. Retad i skolan. För min tro och att jag var rödhårig. Ändå är jag tacksam för min uppväxt. Jag har blivit bevarad från massa annat mindre bra saker.

Jag är så lycklig lottad

Det är så nyttigt att få bli påmind om att man har det bra. Inte på bekostnad av någon annans olycka. Utan mer att man blir ödmjukt tacksam. För det är inte givet att det kan gå så bra. Det tror jag är så viktigt att inse.

Tror jag skrivit om det tidigare. Men jag mötte en gång en kille som heter Peter. Han hade kommit ut ur ett blandmissbruk. Jag var så imponerad. Gav uttryck till honom med min känsla att det var så stort att han nu var fri. Då säger han det som sen dess har gång efter annan gett eko inom mig. Han säger …

”Det är större att du, Pedher, aldrig har testat droger än att jag kommit ur det.”

Jag mins att jag blev helt tyst en stund. Det var tvunget att sjunka in det han nyss hade sagt. Kan det vara större? Det var nog första gången en stor tacksamhet till min uppväxt flöt upp i mitt liv. Då hade jag passerat gymnasiet och börjat studera på en bibelskola. Det blev en milstolpe för mig. En helt ny syn på livet.

Inte konstigt, när man hör berättelser som dom jag hörde i går, att man blir tacksam.

”Det är större…”. Ja, det är verkligen stort. Jag är så tacksam för det.

Idag ber vi för riksdagsman Larry Söder (KD)

Publicerat den

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 19

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 19

Vart går man vid prövning? … Hiskia visar vägen. Man går till Herrens hus och söker honom för vägledning. 

Fostren har inte kraft att födas … En intressant bild. Det är dags att föda men det finns inte kraft till det. Minns en predikan en gång som visade djupet i denna text. Att det finns en tid av nyfödelse, en tid av besökelse, en tid av att människor är på väg att rycka Guds Rike till sig, men det finns inte kraft Guds församling att föda fram denna tid. Den bilden får man pröva men det ligger något i den. Finns det kraft i din andliga gemenskap till att föda fram en ny tid av nyfrälsta?

Jag skall låta en ande verka i honom … Gud har lösningen. Han talar till fienden inifrån dom. Tänker att sin vanliga hörsel har dom ”på annat håll”. Men det inre livets hörsel ägs av Gud själv. 

Hyskas bön … ”Herre, böj ditt örea och hör. Herre, öppna dina ögon och se.” En varm bön från en man i nöd. 

Jag har hört det du bett till mig … Tänk att få den hälsningen när man utgjutit sin nöd inför Herren. Möjligt då. Möjligt idag med. 

Jag skall skydda och rädda denna stad … Detta är ord jag vill höra om min egen stad. Säkert du om din. 

Har du några tankar om detta avsnitt?