Återvända till himlen

‘ Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i Herrens hus för alltid.’
Psaltaren 23:6

Den här versen säger något om vårt ursprung. För mig är det uteslutet att vi bara har en historia som börjar i mammans mage. Jag tror att vi har vårt ursprung hos Gud. Som vi läser i Apg 17:28:

Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom.

Därför är det inte så konstigt att David beskriver det så. Att vi skall återvända till himlen. Då blir cirkeln sluten liksom. Kärnbibeln visar på detta:

‘Ja [ja, så är det verkligen] , din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv. Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahves) hus alla mina dagar (ordagrant: ”till dagars längd”) .
Psalm 23:6

Borta bra men hemma bäst. Så tänker jag mig detta liv. Så mycket som är bra här på jorden. Trots allt. Men det skall bli så mycket bättre där hemma, i himlen. Det är där vi hör hemma. Det är därför vi känner ett igenkännande i detta med Gud. Det liksom ligger i våra gener på något förunderligt sätt. Du har, som jag har, ditt ursprung i Gud.

För alltid!! Alltså när vi flyttar hem till himlen så blir det för alltid, för evigt. Inte för en period. Du behöver inte ordna för att någon sköter blommorna och tar in posten. Inga räkningar behöver betalas längre. Huset behöver inte målas om. Du behöver inte fundera på pension och aktier. Det blir en helt ny tid. Ett helt nytt sätt att leva. Ingen sjukdom. Ingen nöd. Du kommer inte frysa. Ingen natt för du behöver inte sova. Alla mänskliga begränsningar är borta. En helt ny tid helt enkelt.

Det var vad du kom från. Nu får du återvända dit. Helt upprättad från det begränsade livet vi levt på jorden.

Det bästa med alltihop, vet du vad det är? Det är att vi, för alltid, får vara med Gud själv!! För det skulle man kunna ropa ut ett

Halleluja


Idag ber vi för riksdagsman John E Weinerhall (M)

Läs med mig Esra bok – Kapitel 6

Man efterforskar … Som vi läste om i kapitel 6 så ville man kolla upp om det kunde vara så att Koresh gett befallning om att bygga Templet. Så blev det. Man fann att det var så som man hade sagt

Håll er borta … Ord och inga visor. Håll er borta. Man gjorde klart att de skall bygga klart detta Guds Hus. Till detta får dom tydliga instruktioner hur dom skall hjälpa och stödja detta bygge. Guds öga vakade över sitt bygge. Det går så mycket lättare när man har folk med på sin sida än motstridiga personer.

Huset blir färdigt … Man inviger det. Viken glädje det är när en kyrka invigs. 

Vänt sitt hjärta till dem … Gud hade rört vid den assyriske kungens hjärta. Han fick en kärlek till att understödja arbetet. Tänk vad Gud kan göra för det andliga bygget. Han råder över alla. Både kungar och vanligt folk. En god berättelse att Gud kan vända din antagonists hjärta så att vederbörande får en god hållning till dig. Din värsta fiende kan bli din bästa vän. Sån är Gud. Glöm aldrig det. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Världens bästa guide

‘ Han ger liv åt min själ,
(vederkvicker min själ)
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull. ‘
Psaltaren 23:3

Vederkvicker är ett vackert ord. Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. När vårt inre är i uppror eller har blivit skadat av något eller någon är vi sårade. Men ordets djup handlar om att återställa och föra tillbaka till det som var, alltså då själen mådde bra. Han ger alltså inte bara liv till oss. Han vårdar och reparerar/återställer. Och han förnyar och återupprättar. Tala om förvandling.

Det fina med Gud är att han inte tar emot oss som sina barn och sen får vi sköta oss själva, övergivna av honom. Nej, han blir i högsta grad en del av vårt liv. Han inte bara visar vägen, han går med. Han är världens bästa guide!

Min själ (hela min varelse; mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar)
han och han leder (visar; går före och guidar) mig
på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår)
[de av herdar välkända gamla lederna]
för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull.
PSalm 23:3

Kärnbiblen lyfter fram ett uttryck som jag tänker att vi kanske värjer oss för. Idag vill mest nytt. Det är som att det är den enda vägen som finns. Så glömmer vi livets djupa erfarenheter:

De av herdar välkända gamla lederna

Bibeln lyfter fram att vi skall inte flytta på gamla gränslinjer. Idag ser jag utmaningen i att behålla de vägval som fortfarande gäller. Men släppa de som faktiskt gjort sitt. För att kunna anta andar nya vägval för vår tid. Att enahanda bara välja nytt är inte farbart. att enahanda välja bara gamla beprövade vägar är likafullt inte gångbart. Vi behöver mixen tan att de ställs mot varandra.

Det finns en poäng i varför man följde samma väg och stig. De var välbeprövad. Man visste att den höll och ledde till rätt mål. De som trampade upp det gjorde det med sin erfarenhet. Det måste ha betytt något då. Varför skulle det inte göra det idag?

Mitt i allt detta får vi inte glömma vem guiden är. Vad han har för möjlighet. Vilken erfarenhet han har. Att han har ett perspektiv som ingen annan har. Det är därför han är världens bästa guide!

Idag ber vi för riksdagsman Ciczie Weidby (V)

Läs med mig Esra bok – Kapitel 5

Guds profeter var med dem och hjälpte dem …Bygget var inte bara ett fysiskt bygge tänker jag. En kyrka behöver sina väggar och allt vad det behöver innehålla. Men det är också ett andligt bygge. Profeterna var med dem. 

Guds öga vakade över dem … Under bygget fanns det motstånd. Men Guds öga vakade över dem ”så att ingenting hände dem…”. Gud vakar över sitt bygge.

Undersöka om Koresh hade befallt att bygga upp templet … Det verkar som att man är osäker på om detta tempelbyge verkligen gå rätt till. Har Koresh verkligen sagt att det.Liknar ju uttrycket i begynnelsen ”Ska du Gud ha sagt att…” Svaret får vi i nästa kapitel….

Efterforskning … Jag tycker mig se en god hållning i detta med efterforskning. Vad säger Skriften? Alltså när vi står inför svåra frågor så kan vi söka svaret i Skriften. Hur vägleder den oss? Vad för råd ger den? Det gör att vi har god nytta av att läsa Skriften. Inte bara tumversen utan mer på djupet. Förr kallade man de kristna för ’Läsarna’. Därför att man läste mycket i Bibeln – Skriften. Bibeln behöver bli mer i centrum i vår gudstjänst och i våra liv. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Dukar upp till en festmåltid

‘ Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över. ‘
Psaltaren 23:5

Måltiden i bibeln handlade mycket om att visa tillhörighet. Man visade sitt erkännande genom att äta tillsammans. Så att sitta till bords med någon gjorde man inte hur som helst.

Bibeln visare på olika festmåltider. Där man var inbjuden. Somliga hade ursäkter för att inte delta. Andra sökte att komma fram till hedersplatsen.

Psalmen visar på något ännu djupare än samhörighet med denna måltid.

Du bereder ett bord (dukar upp till en festmåltid)
mitt framför ögonen på mina fiender.
Psalm 23:5

Denna måltid gjordes inför fienden. Det blir en fin bild på att herden ville visa att den som fick delta i måltiden tillhörde honom. Gud själv.

Detta är en förebild på nattvarden. Måltiden vi äter till minne av Jesus och vad han gjorde på korset för oss. Den vill visa på vår samhörighet med Jesus. Det är också et sätt för oss att visa den onde att vi tillhör Jesus. Han har ingen del i oss.

I Johannes 21 läser vi om att Jesus kommer på stranden. Petrus fiskade. Sorgsen över att han hade förnekat Jesus tre gånger. Nu ser han en eld som tänts på stranden. Man inser snart att det är Jesus som är på stranden. När Petrus kommer i land inbjuder Jesus Petrus och dom andra till en måltid. En förebild på nattvarden. Han vill visa den onde att Petrus inte tillhörde honom trots nederlaget. Han ville visa den onde och Petrus att Petrus tillhörde honom. Efter måltiden får Petrus de kända frågorna ”Älskar du mig?”. Så får han upprättelsen.

När jag läser Psalm 23:5, texterna omkring nattvarden och berättelsen vid Geneserats sjö ser jag kopplingarna. När vi firar nattvard är det en festmåltid inför den onde. VI proklamerar vår tillhörighet till Jesus. Jesus ropar liksom ut att vi är hans. För mig är det stort.


Idag ber vi för riksdagsman Hans Wallmark (M)

Läs med mig Esra bok – Kapitel 4

Att bli avskräckt att bygga Herrens hus … Att bygga Guds församling är inget vanligt bygge. Det finns makter som vill förhindra det. Att det då kan stöta på problem när vi bygger på Guds församling är inte så konstigt. Lejda män förstörde i tempelbygget. Man tappade modet. Genom åren har jag sett hur människor som vill församlingen illa sått in splittring. Att det skedde då är tydligt men det händer idag med. 

Blev hindrade … Denna berättelse att de blev hindrade är en sorglig berättelse. Intentionen var god. Man började så kramen tappade fokus. Lyssnade på dom som sådde missmod. 

Upphörde … Man slutade att bygga. Jag har ingen statistik på hur många församlingar som genomgått liknande hinder på sin väg att bygga en församling. Men jag har sett det. Det lär oss att fokusera rätt när vi vill bygga en församling. Räkna med motstånd. Avslöja det. Med rätt fokus tappar man inte modet. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Du smörjer mitt huvud med välbehaglig olja

‘ … / …du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. ‘ Psaltaren 23:5

När herden tog hand om sina får fanns det en detalj som jag fastnade vid. Det kunde komma insekter som angrep deras huvud. För att skydda dom så störde herden in deras huvud med olja. Då ville inte insekter och ohyra vara där. Det skyddade helt enkelt. Olja hade också en läkande egenskap. När väl ohyran hade gjort såren, eller fåret gnuggat sig mot träden i ren desperation att bli av med dom och sår bildats, var oljan läkemedel för det.

Jag tänker att det är en fin bild på vad Anden gör med oss. Han låter smörja oss med sin olja. Det skyddar våra tankar. Tänker på vapenrustningen där vi får ta på oss frälsningens hjälm. Ett skydd mot tankar som är destruktiva. Är det något den onde vill så in i våra liv så är det missmodets tankar. Det finns ett skydd för oss i Andens smörjelse.

Kärnbibeln fördjupar denna tanke:

Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja,
min bägare är fylld till brädden (flödar över).
Psalm 23:5

En välbehaglig olja. Välbehaglig – angenäm, ljuv, skön, tilltalande – olja. Ljuvlig för dig men också kanske för din omgivning.

Så här läste jag i en bok en gång:

”När fåret kom upp på höjderna för det frodiga betet fanns det ett problem man mötte. Det var flugtiden. Svärmarna av flugor och andra flygfän kunde bli riktigt besvärliga för fåren. Näsflugorna var värst. Dom gjorde att fåret skrubbade huvudet mot träden. Kunde slå huvudet mot stenar och stolpar. I extrema fall kunde fåret ta livet av sig. Så besvärliga kunde dom bli. Herdens motgift var att smörja fårets huvud med ett motgift. Det bestod av linolja, svavel och tjära. Med det smorde herden in huvudet och mulen. Då blev fåren lugna och trygga igen.” Jag tänker att vi behöver också ständigt få Andens smörjelse över våra liv så att det som kan irritera inte får fäste i oss.

Philip Keller skriver så här: ”Vad jag gör i olika situationer är att jag talar om problemen för Jesus, och helt enkelt säger ”Herre, jag kan inte klara av de här futtiga, irriterande och kinkiga problemen. Smörj mina tankar med din Ande. Gör det möjligt för mig att reagera som du, både medvetet och undermedvetet” Och han gör det. ”

Oljan var helande också. Vi kan behöva helande för vår kropp. Men också för sårade tankar. Där våra tankar, också, kanske förstör för oss. Då smörjer han vårt bud med en helande olja. Som inte bara lägger sig utanpå. Den kommer oss till del på djupet.

Att smörja någons huvud var dels en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av. (kärnbibeln) . Vilken harmonisk tanke. Han smörjer oss med välbehag för att vi skall kunna koppla av. Vi spänner oss så mycket inför vissa saker. Till och med har vi ibland prestationsångest inför Gud. Av någon konstig anledning. Gud smörjer os med sin nåd och välbehag så att vi kan koppla av i hans gästfria gemenskap.

I morgon stannar vi omkring bägaren ….


Idag ber vi för riksdagsman Anna Wallentheim (S)

Läs med mig Esra bok – Kapitel 3

En enda man … Ett uttryck som vill visa på enhet. Att man går åt samma håll för samma syfte. Den känslan tror jag kan bli bättre i vår tid. 

Hade kvar sitt uppdrag … Vi läser om att de personer med olika uppdrag vände tillbaka. Man identifierade sig fortfarande som tex dörrvaktare, sångare eller vad det nu var. Trots sin fångenskap verkar man inte tappa bort sin uppgift. 

Deras prioritet … Man började med Guds altare. Inte något annat ”viktigt”. Det var det centrala i templet. Dom visste också att dom behövde tillbe och offra för utmaningen var stor. Inte bara själva bygget utan också folket som Bode där var dom rädda för. Dom ville be till Gud om hjälp. Då var altaret första prioritet. Vad för ”viktigt” bygger vi på?

När grunden var lagd … observera, bara grunden. Inga väggar och inget tak. Inga dörrar eller fönster. Men då gjorde prästerna sig i ordning och intog sin plats. Man firade för att grunden till templet var nu på plats. 

Ljudet av firandet … hördes vida omkring. Man jublade. Man grät. Undrar vad som skulle hända om vi skulle göra så idag….

Har du några tankar om detta avsnitt?

Ja, så är det verkligen

Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, …
Psaltaren 23:6

David vill berätta för oss att Guds godhet skall följa oss i livet. Det är så vackert tänkt. Är det något jag tror vi vill ska finnas i våra liv är Guds godhet. Inte bara en stund eller några dagar. Utan i hela vårt liv. Det är grundtanken i Psalm 23:6 Men det beskrivs ännu lite starkare i kärnbibeln.

Ja [ja, så är det verkligen], din godhet och nåd
(omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)
ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga)
mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.

Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:6; 31:16; 143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte ” (Kärnbibeln) Det är liksom inte bara att det skall följa oss i största allmänhet. Det är ännu starkare än så. ‘Förfölja’. ‘Energiskt följa’. Oavbrutet jaga oss med sin godhet. Det är ett lite märkligt sätt att visa på hur stort detta är. Att bli jagad är ju inte alltid en positiv känsla. Men här det bara ett gott jagade och förföljande. Gud alltså inget hellre en låta sin godhet och nåd finnas i våra liv.

Så när David vill skriva om det blir det en tydlig markering i början, som om vi redan där skulle tvivla på honom. Så tar han i från tårna.

Ja, så är det verkligen

Inte bara att så är det. Det är [ V E R K L I G E N ] så! Det är syftet. Det är planen. Det är viljan. Det är intentionen. Det är så det verkligen är! P UN K T

Det kan egentligen inte ifrågasättas. Men vi kan ändå tvivla på det. Jag tror Anden behöver manifestera detta hos oss. Jag är ingen framgångsteolog. Men jag tror att denna vers har något att ge oss. Rakt in i våra liv. Annars skulle den välintegrerade stå där. Eller hur?!

Vad läste vi? ‘Det ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga)
mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.’ Det är verkligen omsorg från vår Here. Hans godhet och hans nåd skall följa oss varje dag alla dagar. Halleluja.

Låt det sjunka in idag för det är verkligen så


Idag ber vi för riksdagsman Alexandra Völker (S)

Läs med mig Esra bok – Kapitel 2

Vände tillbaka … Ibland funderar jag på att vi skulle behöva vända tillbaka till den plats vi kom från. Särskilt avfolkningsbygder. Har sådan respekt för dom som tar sig an bygder där församlingen va driftig och full av kraft. Men nu, i takt med avfolkning, inte kan driva en församling längre. Oftast finns det folk kvar i bygden. Men församlingen har, mer eller mindre, fått ge upp. Det är klart enklare att ha en vision för den större staden. Så all respekt för den som vänder åter till det mindre sammanhanget. Nu läser vi om det folk som vände tillbaka för att bygga upp templet. 

Hade kvar sitt uppdrag … Vi läser om at de personer med olika uppdrag vände tillbaka. Man identifierade sig fortfarande som tex dörrvaktare, sångare eller vad det nu var. Trots sin fångenskap verkar man inte tappa bort sin uppgift. 

Tillhör jag Israel? … Så spännande att de som inte kunde uppge om de tillhörde Israel följde med. Fast de inte kanske ”behövde” det. 

Gav efter sin förmåga … I Guds rike har inte antal kronor räknats på det sättet att det skulle värderas hur mycket man offrade. Utan man såg mer på hur man gav efter sin förmåga och sitt hjärta. Änkans skärv är verkligen ett bevis på det. Den principen får vi använda idag med. 

Har du några tankar om detta avsnitt?