Jag ska inte sakna någonting

Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
Psalm 23:1 FKB-15

Tänk vad lätt det är att man tänker välstånd i en sådan ber. Alltså att vi skall inte lida någon brist utan vi skall ha gott om allt. Fast det står det ju inte. Det står att vi inte skall fattas något i livet. Kärnbibeln ger oss en djupare innebörd tänker jag:

Herren (Jahve) är min herde [kung, fåraherde].
Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist).
Psalm 23:1 Kärnbibeln

I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant ”jag ska inte sakna.” Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden. Alltså , jag tänker, att vi kommer ha det vi behöver. Kommer inte sakna något. Inte lida någon brist.

Funderar på vad brist är. För om jag det jag behöver för att klara dagen har jag ingen brist. Men det där massa extra jag har som jag egentligen inte behöver utan mest villhöver är inte avgörande för att klara dagen. Jag tänker att texten vill visa på att vi inte kommer sakna allt det där som vi tidigare ”villhöver”. Vi är rätt nöjda liksom.

Vad är det som har större värde i livet? Egentligen?

Vad är det vi måste ha egentligen?

Vad lägger vi pengarna på?

Var kunde dom pengarna ha gjort större nytta?

Vad gör vi med vår tid?

Jag menar inte att vi inte får unna oss saker. Lyxa till det lite. Åka på resa mm mm mm. Men jag tror det är sunt att ställa oss frågan ibland hur vi prioriterar i livet. Hur vi investerar. Bara i pension eller inför evigheten? Bibeln säger att där din skatt är kommer ditt hjärta att vara.

Det finns ett löfte i Psalm 23. Gud är vår herde. Han kommer att ta hand om oss. Vi kommer inte att sakna något av det vi behöver. Kanske kan det hjälpa oss att välja i livet. Att prioritera rätt.


Idag ber vi för riksdagsman Henrik Vinge (SD)

Läs med mig Esra bok – Kapitel 1

Inledning … Kärnbibeln

  Från början var Esra och Nehemja en bok som hette ”Esra bok” och ända fram till år 1448 var det en bok i den hebreiska Bibeln (Tanach). Moderna hebreiska biblar delar dock upp den dem i två böcker. Esra/Nehemja återfinns som näst sist i den tredje delen som är Skrifterna (Chetuvim). Den sista boken i Skrifterna är Krönikeböckerna som också antas ha skrivits av Esra. De två sista verserna i Krönikeböckerna (2 Krön 36:22-23) är nästan exakt samma som de tre första här i Esra (Esra 1:1-3). Anledningen till att både Esra/Nehemja och Krönikeböckerna har blivit två böcker är att de blev det i den grekiska översättningen Septuaginta. Den uppdelningen har följt med i den kristna traditionen, där de också blivit placerade bland de historiska böckerna. 

  Det kiastiska mönstret visar utan någon som helst tvekan att Esra/Nehemja är en bok som hör ihop. Den symmetriska strukturen ger också en förklaring till den dubbla listan med namnen på de som återvände i Esra 2 och Neh 7. Strukturen hjälper också till att se de områden och teman som författaren betonar: Överlåtelse och efterföljelse (tre uppbrott beskrivs då folket lämnar sitt bekväma liv i Babylon för att återvända och bygga upp Guds tempel och muren); vikten av personligt engagemang (uppräkningar med specifika individuella namn); bönen och fastans viktiga roll (Esra 9-10 och Neh 4-6); omvändelse och lydnad; varje våg mötte motstånd (den som bygger på Guds verk kommer möta på motstånd både utifrån och inifrån).

  Esra betyer ’hjälp’. Han var präst och skriftlärd. 

Berör tidsperioden: 539 – 444 f.Kr. Skrivet: ca 556-444 f.Kr. Författare: troligtvis Esra

Guds påverkan … Gud hade sin strategi för att så sin lan att fungera. Jeremi hade sitt uppdrag från Gud. Gud öppnade möjligheterna genom att han påverkade Koresh. När vi ser Guds plan som omöjlig får vi påminna oss om att han har många olika sätt och vägar att genomföra sin tanke och plan. 

Den som tillhör Herren … Den fick ett uppdrag. Inte ensam. Gud skulle själv vara med. När Gud kallar dig är han med. Han går med. Han genomför det tillsammans med dig. Ha med det i ditt beslut om ett ja eller nej när han kallar. 

Frivilligt ges … Man kan tydligt se Guds hus finansierades på bibelns tid. Man gav frivilliga gåvor. 

Göra sig redo … Gud hade påverkat människors sinne. Det kände maningen. Gjorde sig redo för att bege sig till Jerusalem. De ville bygga upp Herrens Hus.  Vad manar Gud dig till? 

Har du några tankar om detta avsnitt?

För du är med mig

‘ Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav , de tröstar mig. ‘ Psaltaren 23:4

Detta är Psalm 23 centrum. Att Gud är med oavsett omständigheter. Ibland kan vi känna oss övergivna. Om om Gud glömt bort oss. Som om han finns någon annanstans än där vi är. David vill visa på dess motsats. Dom känslorna är just bara känslor som spelar oss ett spratt. I själva verket är han alltid med. Av någon märklig orsak så uppfattar vi det bara inte så.

Käppen hade herden för att försvara fåren med. Staven hade han för att leda fåren. Men också för att dra tillbaka ett får som var på väg åt fel håll. Den var också till för att lyfta upp ett får som kanske trillat ner för ett stup och var svår att räddas. Då kunde herden få upp fåret med hjälp av staven.

En fin bild på hur mån Jesus är att ha omsorg om oss. Öppen och staven skulle ge oss oss tröst. Kärnbibeln beskriver det så här om dessa två och den tröst de ska ge oss:

De får min sorg att vända till hoppfullt mod

Tänk att Gud kan vända din sorg till ett hoppfullt mod. David säger att även om vi kan vandra genom mörker ger Gud oss den tröst, omsorg och ledning så att vi inte kommer att vara rädda där. Vi är inte utelämnade. Vi är omslutna mitt i allt. När jag ser det skydd som Gud ger mig ger det mig tröst. Det ger mig ett hoppfullt mod. Bibel 2000 skriver att ”din käpp och din stav gör mig trygg”.

Psalm 23 har en förmåga att ingjuta mod. Så också tröst och hopp. Dess ord kan läsas om och om igen.

För du är med mig

Låt denna dag få bäras av denna vetskap. Gud är med dig. Hur än omständigheterna är. Vad än som händer. Hur du än känner det. Helt enkelt – hur än dagen utvecklar sig är Gud med dig. Du behöver inte frukta. Du behöver inte misströsta. Vad än känslorna säger ….

Gud är med mig


Idag ber vi för riksdagsman Helena Vilhelmsson (C)

Läs med mig Ruts bok – Kapitel 4

Då kom återlösaren förbi … Nu var detta den återlösare som inte ville återlösa Rut. Men jag gillar uttrycket. Då kom Jesus förbi – tänker jag när det skrivs så här. Den återlöser som här syftas på är förebild på den onde. Han som skulle mer sett till sin egen fördel och hålla Rut under slaveri. Boaz blir den återlöser som ger verklig frid. Det är vad som sker när den återlösaren – Jesus – går förbi.

  Då kom – just då – Guds försyn att så blev.  Så stor är Gud. 

  Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimelechs namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpah fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boaz. (Kärnbibeln)

Rut – stammoder till David … Vi ser i släktleden som kommer efter att ut och Boaz blir gifta att David kommer några släktled bort. 

Inte låtit dig vara utan återlöser … Gud vill inte att någon skall vara utan återlösare. Ty så älskade Gud  H E L A  världen att han utgav sin egen son för  I N G E N  skulle gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16).

Nåden … Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna stadga som tvingade varken Boaz eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden (hebr. chesed). Boaz var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad föreskrifterna krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det? (Kärnbibeln) Återlösaren var inte beredd på det. Han tänkte mer på markens värde än den moraliska att ta ansvar för Rut.

Sko … Varför en sko? Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som räckte över sin lädersko, överlämnade rätten till köparen att trampa på marken som han just tagit över.(Kärnbibeln) 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Så har vi läst Ruts bok tillsammans. Nu tar vi åkte på Era bok. Häng med om du vill.

Invid vilans vatten

Psalms 23:2
Han han för mig till vatten där jag finner ro.

Att sitta vid vatten ger en sådan skön ro. När jag bodde invid Vätterns strand var det inte bara en gång jag satt där och sög åt mig denna ro. Att se dess spegelblanka vatten. Kanske höra lite kluckande från vattenbrynet. Den stillheten smittade av sig på mig.

Likadant kändes det så när jag var uppe i fjällvärlden och satt vid en källa. Vattnet bubblade upp från botten av källan. Samma ljuva känsla. Eller när man efter vandringen satt vid fjällbäcken som rann ner för berget. Vattnet som var så friskt att dricka gav en fräschhet hos mig som är svår att förklara.

Kärnbibeln kanske har hittat uttrycket som fångar just detta fenomen. Eller snarare vattnet uppgift och påverkan på oss människor:

…. Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: ”invid vilans vatten”) leder han mig (ledsagar han mig varsamt). Psalm 23:2

Invid vilans vatten

Intill dessa lugna, trygga och rofyllda vatten som kärnbibeln menar är ordagrant ”invid vilans vatten” leder han oss. Guds varsamhet är hans signum. Sådan är den Gud jag tror på. Ömsom leder han dig på olika vägar som du ska gå på. Andra tillfällen ser han att du behöver vila vid vatten eller gröna ängar. Han är så bra på att se hur vi mår h har det. Han vet när han kan skjuta på oss lite. Men han vet lika fullt när vi behöver dra oss undan en stund vid vilans vatten.

Vidare skriver Kärnbibeln: Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen en livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.

Finner ro

Löftet är tydligt. Du kommer finna ro. När ångesten trycker på är det svårt att se det. När oron knackar på så intensivt att man inte hör något annat är det svårt att tro att någon ro finns. Men löftet är givet. Du kommer finna ro.

Låter oss vila

Likaså låter han oss vila vid denna vilans vatten. Ibland tror jag att vi inte tillåter oss vila. Vi tror, av någon förunderlig anledning att man inte får vila. Man ska köra på liksom. Det tillhör livet. Kanske till och med att man inte är värd att få vila. Inte gjort det tillräckligt bra. Utan måste lite till. Han tillåter oss vila. Jesus visade verkligen vägen själv. Han drog sig undan till en öde plats för att vara för sig själv. Han behövde be och vila. Så ja, du är i gott sällskap när du vilar. Han till och med leder dig dit.

Den här dagen kan vi låta Gud få ge vår ro vid vatten. Kanske har du något vatten du kan söka upp. Inom oss finns det en källa. Johannes skriver om det inre källsprånget. Som den Helige Ande vill låta rinna inom oss. Det är samma goda vatten som David skriver om.

Tips: Följ gärna Urbans blogg. Idag söndag startar han ett projekt. Det är att varje söndag skriva något utifrån Kyrkans Söndagens text.


Idag ber vi för riksdagsman Anna Vikström (S)

Läs med mig Ruts bok – Kapitel 3

Du är min återlöser … Rut söker upp Boaz och lägger sig vid hans fötter under hans mantel. När Boaz vaknar så småningom ser han henne. 

Bred ut din mantelflik över din tjänarinna … Bred ut din mantelflik (vinge) – ”gift dig med mig” (kärnbibeln). 

Mantelflik med tofsar … Vi läste i början: ”Som alla judar bar Boaz tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna (hebr. tsitsit) var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se 4 Mos 15:38-39. Hörntofsen är också en symbol på makt och auktoritet, se 1 Sam 24:1-7; Matt 9:20-21. Samma ord för mantelflik (hebr. kanap) används i Mal 4:2 där det står att ”rättfärdighetens sol”, som syftar på den kommande Messias, ”ska gå upp med läkedom under sina vingar”.” Hon utmanade Boaz vilket var modigt gjort.

Boaz tjänaren … Boaz intar en tjänares roll. ”Allt vad du vill skall jag göra för dig” – Som Jesus i relation med oss. 

Boaz är mån om att behålla Ruts anseende … Han ville inte att man skulle förnedra henne på något sätt. Sådan är Jesus. Jesus förnedrar oss aldrig. Han kommer ödmjukt till oss. Möter oss på ett sätt som vi kan ta emot. 

Jesu iver över vår synd … Det står om Boaz att skulle inte ge sig någon ro förrän det var utagerat för Ruts räkning. Sådan är Jesus över vår synd. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Han ger liv åt min själ

Psalm 23 är nog en av de mest lästa kapitlen i bibeln. Jag tror det alla fall. Jag kan inte vara ensam om att återvända till Davids psalm då och då. Skall ta med dig till några rader under några dagar från denna barmhärtiga psalm som har så mycket att ge. Jag använder mig av folkbibeln 2015 och kärnbibeln.

Han ger liv åt min själ

Det är kanske lätt att bara se denna vers till min själs omsorg. Ja, det står så i folkbibeln men den har ett lite större djup än så. Kärnbibeln skriver:

Min själ (hela min varelse; mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar) han

Inte bara min själ får nytt liv. Hela min varelse och mitt liv får nytt liv. När den gode herden berör vårt inre – vår själ – så sipprar denna förändring ut i hela vår varelse. Berör hela livet till och med. Det är stort. Det blir inte bara isolerat till vårt inre alltså.

Handleder mig på rätta vägar

Han leder (visar; går före och guidar) mig på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår). Att hamna rätt i livet är nog en önskan vi alla har. Att Gud leder oss till de sammanhang vi skall vara i. Gud visar inte bara med hela handen åt vilket håll vi skall gå. Han vill visa vägen genom att han går före och guidar oss. När en guide tar med sin grupp till ett turistmål så vill den göra sig synlig så att folket följer. Gud är klart mycket mer än en turistguide. Han är livets guide. Han vill att vi skall komma på rätt spår. Kärnbibeln lägger till en tydlighet: de av herdar välkända gamla lederna. Väl utforskade stigar.

För sitt namns skull

Det är för sitt god rykte skull; sin äras rykte han gör det. Han vill stå upp för den han är. Därför göra han det på riktigt. Versen lyder i sin helhet: Min själ (hela min varelse; mitt liv) vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och han leder (visar; går före och guidar) mig på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull.

Läser en intressant kommentar om vederkvicka: Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den.  Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas ”att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas”. De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång. (Kärnbibeln) Så fantastiskt bra. Det är just så vi behöver leva. Att återkommande besöka källan som ger oss friskt vatten. Att ledas av herden är alltså inte bara att föras framåt utan också föras tillbaka till källans ursprung.

Den här dagen kan vi låta Gud få ge vår själ nytt liv. När han berör vårt inre kommer det att genomsyra inte bara vårt inre utan hela oss. Och inte bara det – hela vårt liv. Med allt det innehåller. Med allt det vi är på väg in i. Det är ju så mäktigt bra.

Var rädd om dig idag!


Idag ber vi för riksdagsman Mattias Vepsä (S)

Läs med mig Ruts bok – Kapitel 2

Se med välvilja … Rut sökte efter någon som skulle se med välvilja på henne. En ensam kvinna på ”fel” åker skulle kunna råka ut för mycket obehag. Så det hon gjorde var modigt. Välvilja – vänlighet, vänlig inställning, godhjärtad, omtanke, favör. Finns allt för mycket av misstänksamhet i vår tid. Det kan krävas mod ibland att se med välvilja till någon. 

Vårt liv berättar … Det Rut hade gjort för sin svärmor hade gett genljud. Hennes liv talade högre än något annat. Det gjorde att man talade gott om henne. Vad berättar våra liv? 

Att hamna förutbestämt … Man kan ana att Rut hamnade rätt utan att veta om det. Man kan ana att det var förutbestämt av Gud själv. Att han ledde henne till rätt plats i rätt tid. 

Återlöser … Boas är förebild på Jesus. Vi läste i inledningen: ”Messias är världens frälsare och återlösare, se 1 Joh 4:14; Ps 19:15. Något som Job förstått när han sade: ”jag vet att min återlösare lever”, se Job 19:25.” Återlöser – frälsare, förlossare, befriare. Rut kunde ha hamnat helt fel i slaveri. Men Boaz skulle bli hennes återlöser. Jesus är den som återlöser oss från den synd vi hamnat i. 

Herrens lön … Boas önskar att Herren skall ge henne full lön för det hon gjort. Annan översättning säger att Herren s k a l l löna henne fullt ut. Åter en annan säger att Herren skall belöna henne. Lön – återbetalning – intressant uttryck. Det var inte bara lön i största allmänhet. Det var en återbetalning för vad hon hade gjort. Alltså hon får tillbaka det hon ”lagt ut”. ”Lagt ut” sig själv – utgivit sig själ för någon annan. Hon gjorde det inte för någon ersättning. Hennes hjärtas inställning drev henne. Herren ser sådant. Han lönar därefter . Att vi skall få ”betalt” för det vi gör bör inte ligga i första rummet. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Att följa stigen

När jag bodde på landet rörde jag mig rätt mycket i skogen. Det kunde vara på grusvägen. Inte så sällan en smal stig.

En promenadväg jag hade var att följa en stig. Jag vet att jag tänkte många gånger på hur den kommit till. Var det djur som hade trampat upp den? Eller var det mänskors? Inte ofta jag mötte någon på den stigen. Tänker jag efter så hände det aldrig. Ändå fanns den där. Tydligt och klart.

Visst var det lättare att gå på den bredare grusvägen. Det var klart lättare att ta sig fram. Det gick fortare och jag kom således hem fortare.

Ändå kunde jag föredra stigen. Det var som om den hjälpte mig att hinna ikapp med mina tankar. Skulle kunna utrycka det som att jag han ikapp livet. För där på stigens slingriga lågfart-framfart fanns det tid att fundera mellan stegens sakta takt.

Att följa stigen är kanske inte är det mest tidseffektiva valet. Men kanske är det det mest långsiktiga smarta valet. Men säkert inte lika häftigt som motorvägens höga hastighet.

När man går vilse i skogen är det bra att följa en stig. För den har ett mål. Det har dess användare visat genom att trampa upp den.

Livets stig är kanske något åt detta. Den går lite slingrigt framåt. Men den kommer fram. Inte dom snabba klippens promenad. Men bygger något stort ändå inför framtiden.

Det var på stigen som jag upplevde Guds närhet som allra störst. Det var på den stigen jag fick ro för att processa det jag hade mött eller skulle möta. Det var på stigen som Gud hade möjlighet att tala till punkt med mig. Det var där vi kunde ha vår stund av oliktänkande men som formade en bärande idé.

Tänker att vi behöver inte vara så rädda för stigens långsamhet. Kanske är det där vi gör dom största framstegen. Det som bygger en bra grund att bygga vidare på. Det är inte så dumt. Det är där vi ostört kan testa tanken och låta den få bevisa sin bärighet. Och fungerar den inte kan vi lämna kvar den efter stigen och gå vidare och testa en annan tanke.

Jag tror att det är på stigen vi hittar den framkomliga vägen. Det är där vi hinner ikapp oss själv.


Idag ber vi för riksdagsman Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Läs med mig Ruts bok – Kapitel 1

Inledning – Källa Kärnbibeln

  Två böcker i Bibeln är namngivna efter kvinnor, Ester och Rut. Båda böckerna beskriver äktenskap mellan en jude och en icke-jude. Ester var en judisk kvinna som gifte sig med den persiske kungen Ahasverus. Den moabitiska Rut gifter sig med Boaz, en framträdande judisk man. 

  En annan likhet är att båda kvinnorna har en speciell plats i Guds plan. Gud använde Ester för att rädda det judiska folket från att bli utplånat. Rut har en viktig roll i den messianska genealogin, hennes barnbarnsbarn är David som finns med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5.

  Det finns också likheter med Jobs bok där mänskligt lidande och tragedi speglas utifrån en mans perspektiv. Här i Ruts bok är det flera kvinnors öden som skildras. Två av de mest utsatta grupperna vid den här tiden var änkor och utlänningar. Noomi är en äldre änka, och Rut är både änka och utlänning. Boken har ett lyckligt slut, och det beror på tre faktorer:

1. Gud har gett instruktioner i Mose undervisning för att ta hand om dessa utsatta grupper.

2. Det fanns människor som hade ett gott hjärta och följde dessa stadgar under den här perioden.

3. Gud i sin omsorg ordnade så att rätt personer fanns på rätt plats i rätt tid.

I den hebreiska Bibeln hör Rut till den tredje sektionen, Skrifterna. 

  Rut är en bok om nåd. Ett av de hebreiska orden för nåd, chesed, används tre gånger, se Rut 1:8; 2:20; 3:10. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs. Bakom alla små detaljer i boken anas också Guds stora frälsningsplan och den Gud som är kärlek. I boken kan vi följa en kedja av händelser som leder till något större än någon kunnat ana. Vem kunde tro att en hednisk kvinna skulle få bli en del i det messianska hoppet? Här är några exempel på ”chesed-nåd”:

• Rut vägrar överge änkan Noomi och följer med henne, trots att hon inte behövde det.

• Boaz går längre än vad som krävs för att hjälpa Rut och Noomi.

• Noomi hjälper Rut att träffa Boaz.

• Boaz innesluter både Noomi och Rut i sin omsorg.

• Boaz gifter sig med Rut, även om han inte behövt göra det.

• En rad av händelser leder till att David föds, och slutligen – Messias!

Rut är inte bara en spännande historisk skildring av två kvinnors livsöden, utan också en profetisk bok. Boken avslutas med en släkttavla där det sista namnet är David – det centrala namnet i den messianska släkttavlan! Boaz fungerar som en återlösare, hebr. goel, och har många paralleller med Jesus. Boaz var från Betlehem av Juda stam precis som Jesus, se Mika 5:2. Bara Gud kan betala lösensumman, därför sände han sin egen son som betalade priset med sitt blod, se Joh 1:29; Apg 20:28. När Johannes i Bibelns sista bok får blicka in i framtiden så är det lejonet av Juda stam som återlöser hela jorden, se Upp 5:1-5.

Det finns även en fin typologi i de två kvinnor som är bokens huvudpersoner, judiska Noomi och den moabitiska Rut. De är båda änkor och i behov av en återlösare. Rut som är en hedning, får inympas i Guds folk som ett resultat av Noomis exil. Församlingen, som mestadels består av hedningar, fick komma till Gud genom att Israel gick i exil i den så kallade diasporan. Det finns en fin harmoni mellan dessa två kvinnor. Rut ersätter inte Noomi, istället blir båda kvinnorna återlösta, och de har ett så nära vänskapsband att Ruts son kallas Noomis son. Här finns inte rum för någon ersättningsteologi där församlingen ersätter Israel. Boken är en mönsterbild för Guds frälsningsplan för både judarna och hedningarna, se Rom 9-11.

Den närmste återlösaren namnges inte. I motsats till Boaz, som representerar Jesus och visar kärlek mot Rut, har denne man inget intresse för kvinnorna, han är bara ute efter deras mark. Hade Rut inte vädjat till Boaz skulle den närmsta återlösaren fortsatt haft Rut och Noomi under sitt slaveri. En del ser honom som en bild på den mänskliga naturen, oförmögen att frälsa, se Ps 49:8-10. I ljuset av Bibelns stora budskap är han en passande bild på den här världens härskare, djävulen, som har människor i sitt våld, se Matt 4:8-9; Joh 8:44; 12:31; 2 Kor 4:4; 1 Joh 5:19. Han står i kontrast till Boaz som visar sann kärlek mot Rut och Noomi och gör allt för att återlösa dem, se Apg 10:38; Heb 12:2.

Det går också se den helige Ande i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se Rut 2:5-6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn, se Rut 3:17, för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se 2 Mos 34:22; Apg 2:1-3; Ef 1:14.

Ruts bok är församlingens bok i GT. Hela berättelsen är en profetisk framställning om hur Gud har planerat hela världens frälsning, både judarnas och hedningarnas. Sammanfattningsvis går det att se följande profetiska roller:

• Boaz – Jesus

• Noomi – Israel

• Rut – hedningarna som blir frälsta

• Orpah – hedningarna som förkastar frälsningen

• Boaz icke namngivna tjänare – Den helige Ande

• Den närmaste, icke namngivna, återlösaren – djävulen

• Elimelech – Guds ursprungliga tanke för människan

• Machlon – den sjuka människan som behöver en återlösare

• Kiljon – den klena människan som inte vill bli återlöst

Boken skildrar även behovet av omvändelse och tro, se Heb 6:1. Både Noomi och Rut var i ett främmande land med främmande gudar, men vände tillbaka hem. Rut lämnar Moab helt när hon säger till Noomi ”ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud”, se Rut 1:16. I och med det valde hon att följa Israels Gud och aldrig ha några andra gudar jämte honom, se 2 Mos 20:3. Hon blev inympad i Israels släkte. Hon var gift med Noomis son, men de hade bott i Moab. Nu lämnar hon det sista bakom sig och dedikerar sig till sitt nya liv och resten av boken visar hur hon underordnar sig Israels stadgar och följer dem. Detta är en vacker bild av vad omvändelse innebär. Alla har möjlighet att bli inympade i Israel, det utvalda folket, genom att bli ett med Jesus. Men, för att det ska vara möjligt krävs en omvändelse, dvs. att helt lämna det som har varit, släppa taget om alla avgudar.

Även platserna är symboliskt laddade. Tröskplatsen, där kapitel 3 utspelar sig, är ofta en bild på dom i Bibeln, se Hos 13:3; Ps 1:4. Johannes döparen refererar till hur Jesus en dag ska rensa sin tröskplats och skilja mellan agnarna och vetet, se Matt 3:12. När Rut lägger sig vid Boaz fötter agerar hon i tro. Hon har förstått att Boaz är en god man och böjer sig ödmjukt och villigt under honom. Messias är världens frälsare och återlösare, se 1 Joh 4:14; Ps 19:15. Något som Job förstått när han sade: ”jag vet att min återlösare lever”, se Job 19:25.

Din Gud är mi Gud … Man hade levt under en annan Gud. Men nu vänder man den guden ryggen. Och vill tillhöra den levande Gud. Vilken Gud tillhör vi? Är vi bredd att överge något annat för honom? 

Trofasthet … Rut visar Noomi sin trofasthet. Överger henne inte. 

Namnbyte … Noomi vill att man kallar henne något annat. Hon upplever att hon är misslyckad. Att Gud vänt henne ryggen. Hennes namn Noomi betyder ’min sköna’. (Den som har charm, den som är söt, den ljuvliga) Men hon vill bli kallad ’Mara’ – ’bitterhet’. Kan betyda även ’den sörjande kvinnan’. Så upplevde hon sig. Men hon var inte bortglömd av Gud. 

  Jag tänker att omständigheter kan få oss att missförstå vem vi är i Kristus. Den onde har en glädje i att få oss att missförstå vem vi verkligen är. I vårt missmod kan v helt enkelt intala oss att vi är någon annan. Att vi är misslyckade tex. Därför är det en välsignelse i att förstå vem Jesus säger att vi är. Det är sanningen om oss. Här vi behöver vi använda förståndet mer än känslorna.

Har du några tankar om detta avsnitt?