När livet vandrar vidare

Igår var det begravning efter min faster Kerstin. Jag skulle ha varit med men blev sjuk. Begravningar är verkligen något speciellt.

Det blir så definitivt. Men så viktigt att få ha den stunden. Jag tror det är ett viktigt moment i sorgeprocessen.

Vi som har en kristen tro har ett hopp som bär oss genom sorgen. Vi tror inte att detta är slutet på vår resa. Vit tror på något efter detta.

Livet vandrar vidare

Vi tror att den dagen vi lämnar detta jordeliv vandrar livet vidare till den himmelska världen – hem till Gud.

Sorg kommer alltid vara just sorg. Det kan vi inte ta ifrån någon. Men det är skillnad på att sörja med ett hopp som bär sorgen än att sakna hoppet helt.

Jag tänker mig livet att det vandrar ut från evighetens himmel. Där vi kommer ur Guds tanke och skapelse. Vandrar ut i livet. En dag vandrar vi hem igen. Det är som att vi fick en lånad tid här på jorden. Men inställa verket hör vi i himlen. Därför kommer vi känna oss hemma hos Gud. Vi hör honom till. Det är verkligen borta bra men hemma bäst när vi vandrar vidare tillbaka till evigheten.

En dag vandrar vi efter. Då möts vi igen. Dom som gått före får möta oss. Vi finner vår plats som är förberedd för oss. Det är barmhärtigt vackert.

Kerstins liv var inte en vandring ensam. Hon hade sin man Gunnar, sina barn, barnbarn och många vänner. Och så vandrade hon livet med Gud. Det var hennes naturliga livsvandring. Ett hjärta som brann för att göra gott för andra. Ett föredömligt liv.

Vi kan välja hur vi vill vandra vårt liv. Vi är skapta för en gemenskap med Gud. Det är det mest naturliga. Lika naturligt som det är tänkt att vi vandrar vidare hem till honom. Men vi kan välja bort det. om du frågar mig är det ett mindre lyckat val.

Foto av Elin Gårdestig

Det är en dubbel känsla när man finns där i en begravningsakt. Ett definitivt slut ändå har en ny början ägt rum. Det gör det hela så overkligt verkligt. Jag älskar skogskapellet i Katrineholm. För altarfönstret är som en vacker påminnelse om att livet vandrat vidare. Ut genom Guds natur och hem. Hem till skaparen. Gud själv.

När livet vandrar vidare

vandrar vi hem till Gud

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 14

Insteg i hjärtat … Här ser vi hur äldste fått insteg i sina hjärtan av avgudar. Dom har låtit det ske till och med. Dom har tagit fram sådant som förledde dom. Medvetna val som vår ödesdigra resultat i livet. Vad får påverka oss? Vad ger vi möjligheten till att få insteg i våra hjärtan? 

Vänd om … Omvändelse är ett centralt budskap i bibeln. Vända om och lämna det bakom sig. Har du något du behöver vända om från?

Man kan bara rädda sig själv … Ingen kan bli frälst på någon annans frälsning. Bara du som kan rädda dig själv till Gud. Därför blir det så viktigt hur du själv har det i din relation till Gud. 

Att vara föredöme … Genom sitt liv kan vi via på ett bättre alternativ – välsignat liv. När man ser det och följer det välsignar det dom.

De skall vara er till tröst … Kanske har du upplevt hur någon i din närhet ger dig tröst och uppmuntran. Kanske bara genom att den är – alltså den gör inte så mycket men finns där. Det är barmhärtigt vackert. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Den överflödande nåden

Nåd är ju något fantastiskt. Nåd fria och förlåter. Upprättar oförtjänt. Jag tänker mig nåd som alltid något fulländat omöjlig att beräkna eller värdera. Den är alltid fullt ut. Finns inget som heter ”du fick i alla fall lite nåd. Hoppas satt du får lite mer senare” Nej , kommer nåden kommer den 100%.

Men när jag läser i Rom 5:20 beskriver bibeln nåden som överflödande. Som om om det skulle behövas. Läs får du se…

”….. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.”
‭‭Romarbrevet‬ ‭5‬:‭20‬ ‭SFB15‬‬

Överflödade nåden ännu mer

Helt fantastiskt. Kärnbibeln vill förtydliga det :

”Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större. [Den uppenbarar synd.] Men där synden blev större, där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).”
‭‭Romarbrevet‬ ‭5‬:‭20‬ ‭SKB‬‬

Lagen gjorde synden tydligare. Vilket säkert också gör den större. För vi ser den i sin fullhet. Men hur stor synden än blir och man omvänder sig kommer nåden att överflöda ännu mer. Ännu mer!!

Äskar uttrycket ”Guds oförtjänta favör och kraft”. Gud är en så förstående Gud. Hans barmhärtighet är stor. När man som människa inser sin synd eller sin belägenhet och inser vikten av omvändelse är hans nåd överflödande. Fritt tolkat skulle man kunna tänka att han öser över oss mer nåd än vi behöver. Men han gör det ändå.

Guds nåd är ännu större. Alltså den täcker synden. Är synden stor är nåden ändå större. Så stor är Gud.

Ger den oss möjlighet att synda på nåden ? O nej. Det är en villfarelse att vi medvetet kan synda och tro att nåden täcker det. Nej , nåd samspelar med ödmjuk omvändelse.

Om inte Guds nåd hade denna magnifika storhet hade det varit ute med oss. Men nu finns det hopp. Ett tillförlitligt hopp. Det är vår framtids säkra grund. Halleluja.

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 13

Att höra Guds ord … Det fanns tydligen de som profeterade efter sitt eget hjärta. Vad dom själva ville höra. De får en särskild hälsning ”Hör Herren ord!” Ve över de som följer sin egen ande när dom menar sig profetera herrns ord. 

Utan att ha sett något … På denna tid profeterade man utan att ha sett något att profeter över. Var vaken så att du inte går på sådant i vår tid. 

Allt ät väl … sa dom men det var definitivt inte så. Betänk vilket ansvar någon tar på sig när man handlar så. 

Vad lyssnar du gärna till? … Om folket säger man att de gärna ville lyssna till lögner. Det är verkligen märkligt. 

Ingjuta mod … Här läser vi om att man gjorde folket modlöst. Det är förrädiskt. 

Gud skulle befria folket ur deras hand … Gud hade sett. Nu skulle dom erfara att Gud är Gud. Fantastiskt att Gud ser ett folk som hamnat i klorna på falska profeter. Han vill befria dessa. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Lita på att det ljusnar

Tomas Sjödin berättar om en händelse (i en av sina böcker med krönikor) med en toalett på hans jobb. När man renoverande den så byttes lysets knapp ut till en med sensor. Problemet var att den dröjde med att tända lampan. Det gjorde att man var osäker för en stund. Man hittade ingen knapp och tvekade av förklarliga skäl. Han såg denna toalett från sitt kontor. Såg de tveksamma besökarna. Vilket föranledde honom då och då att ropa: ”Gå in bara, det tänds med tiden”.

Kan tänka mig att du, liksom Tomas och jag, dar iväg i tänket omkring en sådan händelse. Och kanske är det en bild som behöver prata med oss i en tid som denna. Han citerar Tranströmer som har skrivit följande: ”Som när ljuset slocknar i i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret”.

Ibland kan det vara svårt att vara trygg i mörkret. Även om vi vet att den minsta ljusstrimma kommer skingra detta mörker som skrämmer. Gud kan vara denna ledstång Tranströmer beskriver. Han kan a den som leder oss fram fast sikten är dålig.

Tomas skriver. Det enda vi har att ge varandra är vår erfarenhet. Med den kan vi bli varandras ledstänger, ett vikarierande hopp för den som just då ingen ljusning ser. Det är då vi får viska till varandra: Vi får lita på att det kommer ljusna”.

För det kan vi behöva höra och påminnas om när det är som mörkast där vi befinner oss i livet. Att få landa i tilliten. Tomas hörde sig själv säga en gång till en tvekande själ: ”Man måste bara gå in i mörkret och lita på att det ljusnar”.

För mitt i det mörka vi kan uppleva kommer det att ljusna. Förr eller senare. Precis som morgonrodnaden som spräcker natten när den är som mörkast.

Lita på att det ljusnar

Genom tiderna har vi mötta detta.Vi behöver vila i och lita på att det kommer att ljusna. det har gjort det förr. Kommer att göra denna gång också.

Vi är i slutet av november. Det mörknar mer och mer. Snart kommer vi upptäcka att solen inte hinner upp förrän vi har varit på jobbet ett tag. Men liksom alla åren som gått vet vi att runt Jul vänder det. Mitten på Januari börjar vi se solen tydligt bara mer och mer. Vi vet – det kommer att ljusna igen. Så kommer vi se hur snödropparna kommer väcka våra varmare känslor inom oss. Så är snart vintersolens varma strålar tillbaka och våren är på gång. Så…

Lita på att det ljusnar

I naturen. I den del av livet som just nu är mer till det mörka. Motgångar. Det kommer att ljusna. Gud är ljus. Han kommer att lysa upp ditt mörker. Så stor är Gud. Varför det dröjer vet jag inte. Men jag väljer att tro och lite på att Guds ljus över våra liv kommer vinna över mörkrets intrång på vår vandring. Så stor är Gud.

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 12

Ögon men ser inte … Öron men hör inte. Det fanns en orsak Det var upproriska. O att vi ser och hör…. 

Vad behöver till … för att man skall fatta när man kommit snett i förhållande till Gud?

Jag är ett tecken för er … Hesekiel är tydlig i sitt budskap. Men förstod dom?

Fullbordan … Gud är alltid mäktig att för allt han lovat till fullbordan. Jag tänker att vi kan ha lätt att börja. Men det ör större att kunna fullborda. Det kan verkligen vara svårare. Men inte för Gud. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

… om folk tror på mig …

Som så många gånger förr har Herregud&Co träffat rätt igen.

Jag är lite som placebo! Jag funkar bättre om folk tror på mig….

Det ligger så mycket i detta. Det händer något när någon tror på någon. Modet ökar. Det ger trygghet. Det kan till och med skapa något stort. För man växer med tillit. Man växer med förtroende. Man växer med att känna att någon litar. Det är som man lyckas bättre.

Hur visar vi att vi tror på någon?

Tänk att vårt handlade kan frigöra någon till (kanske) underverk…. Hur bra är inte det ?

När jag tänker på Gud och hans förhållning till sin skapelse och till dig och mig ser jag något liknande. Han la allt detta i våra händer och trodde på oss. Trodde att vi kunde hantera det på bästa sätt. Hur det gått kanske du kan fundera på lite.

Jag tänker att du kanske känner igen dig i den lille gubbens fundering. Tror någon på dig så funkar du bättre.

Tänk om vi kunde tro på varandra lite mer. Tänk om vi uppmuntrade varandra lite mer till goda insatser. Kanske skulle vår omvärld se lite bättre ut då. Kanske.

Klart värt att pröva tänker jag.

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 11

Inte tid att bygga Herrens hus … Att bygga Herrens hus är det alltid tidrör tänker jag. Under historien ser vi hur man gång efter annan vill tala otro till Guds folk. Se då man åter ville bygge upp templet fanns det många som ville sätta käppar i hjulet. 

Sinnets dolda liv … Vi kan tro att vi kan dölja saker och ting. Men Gud ser in i djupet hos oss. Avslöjar.

Vems är landet? …Var det folkets land eller var det Guds? Israels folks land eller andras?

Israels land … Det har alltid varit kamp om detta lilla land Israel. Men Guds fok ska få det tillbaka.

Ett hjärta av kött … Guds skulle förvandla deras inre. Det som var hårt skulle bli mjukt. Det frusna skulle smälta. En ny Ande skulle ta sin boning inom dom. Ett hjärta som följer Guds hjärta.

Det definitiva … Guds härlighet lämnade så staden. Stannade på berget längre bort. Som att se hur det skulle gå för staden. När Guds härlighet lämnar är det fara å färde. 

Att tala … Hesekiel talade ut synen. Det måste ha varit smärtsamt.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Kravprofil

Janne Andersson har slutat som förbundskapten för landslaget i fotboll. Samma dag som sista matchen spelas står en företrädare i tv och berättar att man har en ”kravprofil”. En kravlista på hur den nye ska vara. Kravspecifikationen verkar vara tydlig för dom som ska leta efter en ny tränare.

Nu berättar man inte den offentligt men man kan ju ana. Inte detaljer så klart men man kan ana något annat….

Det finns troligtvis ingen person som kan fylla den kravprofilen fullt ut.

Undrar varför den inte heter möjlighetsprofil istället. Låter ju mer positivt. Har mer dragning åt att tala möjlighet än krav.

Men detta är nog typiskt oss att lyfta fram krav. Måsten likaså. Att människor mår dåligt av alla krav är ju allmänt känt. Att vi sen mår ännu sämre av dom outtalade men förväntade kraven är ju ingen överraskning. Sen alla krav vi sätter på oss själva som mer eller mindre är ouppnåelig gör ju inte saken bättre.

Det är så lätt att vi jämförs med andra. Andra blir normen. På något förunderligt sätt skapas det normala av denna jämförelse. Så undrar jag vad som egentligen är normalt och norm.

Min erfarenhet är att det är mer vanligt att man sätter för höga krav på sig själv än tvärs om. Allt för ofta mynnar det ut i att man känner sig otillräcklig och ibland misslyckad. Man blir liksom aldrig nöjd.

Så blir det en ond spiral som bara gör livet ont.

Igår skrev jag om den inte skönheten. Att Gud ser mer till hjärtat än det yttre. Jag tror inte Gud värderar dig efter alla krav du ställer upp för dig. Inte heller hur präktig duktig du är på att hinna med saker och lyckas. Han söker ditt hjärtas inställning. Han söker efter att du söker först hans rike. Han söker efter ditt fokus. Bibeln säger att vad hjälper om du vinner hela världen men förlorar din själ? Tänkvärt. Det är inte kravprofilen han söker. Det är dig han älskar och vill dela livet med.

När Petrus hade misslyckats i livet börjar inte Jesus med att diskutera kravprofil. Han tar inte upp alla misstag. Hans fråga är rätt enkel

”Älskar du mig? ”

Och där bedyrar Petrus sin kärlek till Jesus. Då får han sitt uppdrag. ”För mina lamm på bete”, ”Var en herde för mina får”, ”För mina får på bete”. Han fick ett uppdrag som vara en ledare med omsorg om dom han ledde.

Jesus ställer samma enkla fråga till dig. Det är det han djupast sätt frågar efter. Inte hur duktig du är. Inte att du har rätt kravprofil. Han frågar bara efter ditt hjärta…..

”Älskar du mig?”

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 10

Herrens härlighet lämnade tröskeln …Det innebar att nu hade Herrens härlighet lämnat templet. Det var inte längre ett Guds hus. 

Vad händer med en församling om Herrens härlighet lämnar den? … Då är det ute med församlingen. När templet invigdes sänkte sig Guds härlighet ner över templet så ingen kunde göra tjänst där. Nu var det omvänd ordning. 

Välsignelsen … Om Gud tar bort sin välsignelse från oss är det ute med oss. 

Har du några tankar om detta avsnitt?