Du är ljuset 🕯️

”Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas.”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭5‬:‭14‬ ‭SFB15‬‬

Har du tänkt på att du Ä R ljuset för alla dom som finns runt omkring dig? Till och med att Jesus menar att du är det för hela världen.

Nu syns ett ljus väldigt långt i en mörk värld. Beroende på hur starkt det är kan man ses på ett rätt långt avstånd.

Kärnbibeln betonar att en stad som ligger högt på ett berg (vilket ljuset jämförs med) kan inte gömmas eller hemlighållas.

Det skulle innebära att man kan inte hemlighålla att man tror på Jesus för det kommer synas hur man än försöker dölja det.

Det är ju en rätt spännande tanke. Gud som kan övertyga hela världen om sig själv har också valt att vi människor kan vara ljus som visar på honom. Och det är du och jag. Är inte det stort?

Att vara ljus kan också vara att vara ett föredöme …. tänker jag. Att man visar vägen hur man ska vara tex.

Tänker också att ljus ger värme. Tänk att få vara ett ljus som skänker värme i en frusen tid.

Ljus gör att man ser allt klarare. Tänk…. att vi kan få vara sådana ljus.

Jesus säger att vi är världens ljus – visst är det stort men det väcker också respekt. Ett stort förtroende. Kanske kanske – kanske påverkar det oss att leva respektfullt ödmjukt. Att vara medveten om att andra ser, kollar in och kanske ser upp till dig skapar en ödmjukhet. Den ödmjukheten är sund att leva efter.

Du är världens ljus. Du ska få lysa klart.

🕯️

Läs med mig Klagovisornas bok – Kapitel 4

Nått sitt slut … När jag läser i Gamla Testamentet kan jag se en Gud som straffar de fel man gör. Men han har alltid ett slut på straffet och visar att det kommer att ta slut. Vid omvändelse öppnar han en ny väg. Att Gud reagerar så har sin upprinnelse i människans trotsighet och felsteg. Men hans nåd finns där. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

När det brinner i ett hus

Natten till igår brann det i ett flerfamiljshus i Eskilstuna. Hela taket brann. För den som bor där måste det ha varit en fruktansvärd upplevelse. Tänk att bli väckta mitt i natten med budskapet att huset brinner. Hur otäckt är inte det. Eller för alla grannar som ser hur grannhuset står i lågor.

Det berättas att en gång i tiden skedde en märklig sak i ett samhälle där det fanns en kyrka. Det var under väckelsetider. Det är tider i historien där många sökte efter Gud och fann honom. Man kallade det för besökelsetider. Med menar man att det var en tid då Gud sökte upp människor på ett speciellt sätt. När det hände så kunde man se att kapellet brann. Men det brann inte ner.

Det var alltså en eld som berodde på något helt annat. Det var helt enkelt en effekt av att Gud berörde människor på ett speciellt och märkligt sätt.

En av Den Helige Andes yttring är eld. 🔥 Duva en annan. Likaså vatten. Så att man såg eld ovanför taket är kanske inte så konstigt.

När Anden föll över lärjungarna på pingstdagen manifesterades det som eldstungor över deras huvuden. Ett sätt för Gud att göra det synligt för andra. Annars är det ju inom oss det händer.

Ibland tänker jag att det skulle vara så gott om de yttre manifestationerna blev mer tydliga i vår tid som det gjorde förr. Samtidigt är jag mer intresserad av den inre beröringen av Gud än det översvallande som ibland sker.

För jag tror att du och jag som människa behöver erfara Gud mer på djupet inom oss än en ytlig beröring som kanske mer kittlar. Känner hellre av Gud in på djupet inom mig än att jag faller i gråt av beröringen. Inget fel på att gråta men så längtar jag. Jag tror att vi mår bra av att söka Gud mer i kvalitet än i mängd och volym. Att vi söker efter honom och ger honom tid och utrymme att beröra oss.

I de bibelrum jag hamnat i den senaste tiden handlar det om hur Gud liksom väljer ut platser för att där tala med någon. Där beröra och ge uppdrag eller korrigering. Så upplever jag att det är tid för nu med. Att vi låter oss föras till platser där Gud får utrymme och möjlighet att prata färdigt med oss. Beröra oss på djupet. Utan konkurrens av massa annat. En utmaning som blir viktig för vår tid.

Kanske kommer det att synas som att eld finns ovanför våra huvuden. Men det är inte det viktigaste eller mest nödvändiga. Det viktigaste är att Gud får beröra oss.

Läs med mig Klagovisornas bok – Kapitel 3

Herrens nåd … Mitt i all klagan kommer det något barmhärtigt. Nåd. Det är så stort. Vad skulle vi göra utan nåden? Guds barmhärtighet tar aldrig slut!!

Ny varje morgon … Ett rätt märkligt uttryck. För Gud är inte föränderlig. Samma lika hela tiden. Ändå talas det om en barmhärtighet som varje morgon är ny. Tänker att den alltid är så stor och underbar att den uppfattas ny varje morgon. Men är egentligen likadan. 

Därför hoppas jag … Vårt hopp har sitt fäste hos Gud. Därför är det möjligt att hoppas hela tiden. Underbart sant.

Att vänta på Herren … Herren är god emot den som väntar på Herren. För den har ställt in sig åt Guds håll. 

I stillhet … Hur svårt är det inte att stanna upp och vara i stillhet. Vi har så mycket för oss. Det finns något stort i stillheten. Där kan vi lyssna bättre. Där har vi tid att ta emot. Där hinner Gud verka i oss. Han får möjlighet att tala till punkt med oss. Alltså att tala färdigt ostört. 

Förbarmar sig i sin stora nåd … Kan det bli bättre än så?

Herrens blick … En blick som ser. Den sveper inte bara förbi snabbt. Han ser!!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Våra krokiga vägar

Komvux lär ha haft en rubrik där man sa
”Komvux rätade ut den krokiga vägen”

”Herre, du tar dig an min sak,  du friköper mitt liv. ….. Klagovisorna 3:58 

Att våra vägar blir väl krokiga ibland får vi nog erkänna. Allt går inte bara rakt fram. Vi vill så gärna leva på ett sätt som behagar Gud. Men då och då blir det lite tokigt. Kanske någon menar sig vara oförstående i detta att man inte gör så. Men kanske ändå vi första drabbas av detta.

I klagovisorna finns en barmhärtig text som jag citerade. När vi läser vidare denna vers och nästa i Kärnbibeln ger den oss en vidare syn.

58Herre (Adonaj) du har försvarat mitt liv (min själ – hebr. nefesh), du har återlöst mitt liv.
59Herre (Jahve)  du har sett mina felsteg (det som är krokigt), döm du i min sak (var du min domare).

”Du har sett mina felsteg – det som är krokigt.

Tänk vad gott att få komma med sina krokiga vägar till Gud. Prata igenom det. Låta Gud ha sin sak med i det. Ja, visst kan det vara smärtsamt. För allt vi gör får konsekvenser. Det tror jag att vi är smärtsamt medvetna om. Men det är just därför det är gott att falla i Guds händer och hans dom. För han är en barmhärtig domare.

Tänk att ha en Gud som försvarar oss. När vi gör vår väg krokig vill ha. hjälpa oss.

Om nu komvux hade en kurs i att göra krokiga väga rak vet jag inte men Gud har en stor möjlighet att göra det i våra liv. Vi kan verkligen krångla till det. Vi kan hitta på vägval som går fel. Istället för att söka Guds väg först försöker vi göra vår egen väg minst lika bra. Men som alltid så blir det lätt bara krokigt.

Kanske inser du idag att den väg du går på just nu är krokig på fel sätt för dig. Men Gud är en mästare på att lösa vägproblem. Gud vill ta sig an din sak.

Det svåra med den krokiga vägen är att man får vara beredd på överraskningar i varje böj. Det blir en orolig och för spännande väg att åka fram på. Man får vara på helspänn hela tiden. För man vet inte vad som ska hända efter nästa krök.

Jag tänker att det första man bör göra när vägen är för krokig det är att parkera sig en stund. Stanna upp helt enkelt. För låter man det gå blir det nog bara mer och mer krokigt.

Där och då kan man kolla upp sig till vår Herre och börja prata igenom läget. Där har han en vägkorsning du kan ta som gör att du hittar ut ur det krokiga.

Det är inte meningen att du ska snurra till det i livet på en krokig väg. Meningen är att du ska få gå på fridens väg. Du kan få uppleva hur Gud rätar ut det krokiga. Den befrielsen är som att bli friköpt. Att fått koma ut i frihet igen.

Gud vill göra dina krokiga vägar raka igen

Läs med mig Klagovisornas bok – Kapitel 2

Tysta profeter … Gud ger sina framtidsplaner via profeter. När dom är tysta får vi inte den ledning Gud ger på det sättet. Så tysta profeter är inte bra för församlingen.

Falska syner … Att lyssna till det profetiska har sin utgångspunkt att pröva. Belysa det utifrån skriften. Men också skall det säga ja och amen inom oss när det riktar sig direkt till oss. De ska bekräfta mer än styra. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Herrens nåd är det att det inte är ute med oss…

”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.” Klagovisorna‬ ‭3‬:‭22‬-‭23‬

Just nu läser jag Klagovisorna. En bok man kanske tänker är bara tråkig. Massa klagan. Men det finns några rader som är välciterade genom tiderna. Man kan knappt tro att dom kommer från just den boken.

Det börjar med att göra en slutsats …

‬‬Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss

Ibland kan man verkligen ha en känsla av att det är ute med en. Att det är kört liksom. Ingen återvände. Men dessa rader är verkligen uppmuntrad. Det är inte ute med oss. Hur än det kan kännas så. Varför?

Det är Herrens nåd att det inte är slut på Guds barmhärtighet.

Hans barmhärtighet är likadan hela tiden. Den är som ny varje morgon. Den går liksom inte att göra mindre. Även om man använder och utnyttjar den. Som att den skulle liksom bli mindre och mindre allt eftersom Gud ger ut av sin barmhärtighet.

Den är ny varje morgon

Jag vill ju lägga till ett ord – ”som” – för den är , som sagt, alltid lika dan och har samma kraft.

Trofasthet

Pålitlig. Uthållig. Trohet. Vänfast. Säker. Det är att vara trofast. Det är stort. Hade vi inte Guds nåd, trofasthet, barmhärtighet då vore det ute med oss. Men nu är Gud full av nåd och barmhärtighet.

Jag skulle tro att ibland behöver vi onda lite extra i dessa verser. Vi behöver bli påminda. Och vi behöver doppa oss i hans nåd då och då.

Det ger oss hopp. Stämmer oss i ödmjukhet så att vi fylls av fridens ackord. För det ger ett hopp om att det finns upprättelse. Det finns räddning. När vi söker hjälp. När vi ödmjukar oss finns hans nåd och barmhärtighet där.

Det är som att det är vi själva som utlöser denna nåd. När vi ber Gud om förlåtelse sätts nåden fri över våra liv och handlande. De drabbas av hans nåd. Vill vi omvändelse vill han nåd. Det är stort.

Läs kärnbibelns sätt att skriva dessa verser.

”Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är det att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade), att det inte är slut med hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim). [Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.] Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon, stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).” Klagovisorna‬ ‭3‬:‭22‬-‭23‬ ‭SKB‬‬

Det bara stryker under hur stort detta är. Hans nåd är inte bara ny. Den är överflödande och numerärt överlägsen. Så stor är den.

Tack goda Gud

Läs med mig Klagovisornas bok – Kapitel 1

Inledning … Källa Kärnbibeln

  Klagovisorna består av fem poem och är en bok som tillskrivs profeten Jeremia, som också kallas för den gråtande profeten. Boken skrevs strax efter det första templets förstörelse 586 f.Kr. och sätter ord på den djupa sorg som denna fruktansvärda katastrof förorsakade det judiska folket. Men boken undervisar oss också om Guds nåd, barmhärtighet och stora kärlek till oss. I Klagovisorna beskrivs en kollektiv sorg, men det blir också till en individuell sorg när personliga planer och drömmar slås omkull.

  På hebreiska heter Klagovisorna Eicha som ungefär betyder ”ack”. Både kapitel 1, 2 och 4 inleds med detta ord och den titeln är en träffande beskrivning. Klagan är lidandets språk. Att klaga är inte att gnata eller gnälla. Det handlar inte heller om att i största allmänhet beklaga sig över något eller någon. Klagan har alltså ingenting med knot att göra. Klagan sker utifrån sorg. Den ger uttryck för inre smärta. Klagan sätter ord på våra känslor som frustration, ilska, själslig smärta och fruktan. Klagan är en förtvivlan som många gånger saknar relevanta ord men som ändå måste få komma ut. Våra mest basala känslobehov av smärta och lidande tar sig uttryck i gråt och klagan. Tårar omnämns i Klagovisorna åtskilliga gånger, se Klag 1:2, 16; 2:11, 18; 3:48, 49, 51. Att gråta är för själen vad en dusch är för kroppen. Tårar förlöser sorgen, bördan och ångesten. Sorg och smärta är något som måste få finnas och bearbetas när vi drabbas av olycka och död. Det är här klagan tillsammans med gråt har sin plats som en del i processen att ta sig igenom och bearbeta sorgen och den själsliga smärtan.

  Även om det skiljer tusentals år mellan oss och tiden då Klagovisorna skrevs, är sorgen den samma och den är universell – sorgen är gemensam och tidlös. De första fyra kapitlen i Klagovisorna följer ett alfabetiskt mönster. Det visar att det finns någon form av struktur i sorgen, även om känslorna och texten spretar åt många olika håll, finns det en ordning och sorgen har olika faser. Det är intressant att när man inom psykologin på 1900-talet började formulera modeller över sorgens olika faser, kom man fram till något som funnits i Bibeln hela tiden!

Det finns olika modeller och teorier och alla människor reagerar olika, men det går ändå att se vissa mönster. I kapitel 1 finns chockfasen då de svåra känslorna uttrycks på olika sätt, ofta med förnekelse. I kapitel 2 finns reaktionsfasen då man tar in mer och mer av vad som har hänt. Här är inte ovanligt med ilska. I kapitel 3 och 4 bearbetas sorgen. Här används ibland ord som att köpslå men även depression. Kapitel 3 har intressant nog 66 verser, istället för 22 som i övriga kapitel – bearbetning tar tid, men här finns också bokens höjdpunkt som ger hopp, se Klag 3:22-27. Nyorienteringsfasen finns i kapitel 5 då man accepterar det som skett och börjar gå vidare. Detta kapitel är inte bundet av det alfabetiska mönstret utan texten blir prosa. Ett nytt kapitel kan skrivas. Såren är läkta, men ärren finns kvar och vittnar om det som hänt.

  En del menar att Klagovisorna är en svårtillgänglig bok men om man vågar ta sig an den så kan den vara till stor hjälp när man själv drabbas av sorg och djup smärta. Bland judarna läser man klagovisorna varje år den 9 Av som infaller i juli/augusti i vår kalender. Det är det datum då både det första och andra templet förstördes. Just denna dag har många andra olyckor också drabbat det judiska folket genom historien. För judarna är detta en fastedag då man sörjer dessa katastrofer. Denna dag ber man också om att templet ska byggas upp på nytt.

Struktur:
Versstrukturen i hebreisk poesi består ofta av två balanserade rader med lika många ord. Ett exempel är Ps 19:2 och Ps 19:3 som båda har 4 + 4 (fyra ord i varje rad). Ett undantag till detta är klagan (hebr. qinah) som har ett qinah-mönster. Här är den andra raden ofta kortare än den första. och följer ett 3 + 2 mönster i antal ord (istället för det vanligare 3 + 3 eller 4 + 4), se Klag 3:4. På detta sätt blir texten ”avhuggen”, avslutas abrupt och dör ut. Denna makrostruktur återfinns även i hela bokens struktur, där de 3 första kapitlen är längre, följt av de två avslutande kapitlen som är kortare.

Boken är skriven som fyra alfabetiska sånger, kapitel 1-4, och en avslutande bön, kapitel 5. De första fyra kapitlen i Klagovisorna har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår en eller flera rader från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Liknande akrostiska mönster finns även i Psaltaren, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145 liksom Ords 31:10-31. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och beskriver inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord, eller de ord, som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.

Det finns även ett kiastiskt mönster där kapitel 3 står centralt. Det är tre gånger så långt och står ut som det centrala kapitlet. I första och sista kapitlet återfinns Ain och Pe i den ordningen (Klag 1:16-17; 5:18), medan i kapitel 2, 3 och 4 är ordningen omvänd (Klag 2:16-17; 3:46-51; 4:16-17). Även i subjektet finns ett kiastiskt mönster där de två första kapitlen har perspektivet Jerusalem (hon sitter ensam, se Klag 1:1). Kapitel 3 är maskulin (jag är mannen, se Klag 3:1) och de två sista är kollektiv (vi/oss).

Skrivet: Troligtvis strax efter 586 f.Kr.

Om skriftrullen i Jer 36:2 refererar till Klagovisorna kan kanske delar varit skrivna 17 år innan Jerusalems fall. Enlig judisk tradition dikterade Jeremia de första delarna av boken för sin lärjunge Baruch ben Neria i omgångar. Det sista kapitlet lades sedan till efter fallet.

Författare: Jeremia
Relaterade böcker: Jeremia

Ingen kommer till högtiderna … Högtider – hur firar vi dom? Är det för matens skull eller ser vi mer till den djupa innebörden i högtiden? Möjligen behöver våra högtider få en renässans. 

Han som ger liv åt min själ … Påminner om när man är grymt hungrig eller törstig och får något till sig. Ändå motsvarar det ingenting mot det liv han, Gud, ger vår själ. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Vem tänder du ljus för?

Vi lämnar en helg bakom om oss som på ett sätt kan summeras att tända ljus.

Läste om att man kan tända ett ljus på en grav på distans. Alltså man köper den tjänsten. Helt nytt för mig.

Jag visste att man kunde skriva till någon vid klagomuren i Jerusalem som skrev sin hälsning och stoppade in den i muren.

Vem tänder du ljus för?

Jag har ett särskilt ljus som jag tänder för att påminna mig om min tro. Måste man göra det för att tron ska gälla? Inte alls. Men det påminner mig om att Jesus är mitt ljus i livet.

Men jag tänder också ljuset för min egen skull. För det värmer mitt inre på något förunderligt sätt. Det gör mig gott. Men det är väl bara mysigt? Jo visst men inom mig händer det något gott.

Ibland tänker jag att det beror på att Jesus säger att han är livets ljus. Kanske kan ligga något i det.

Ljuset har ett gott inflytande på oss. Ljuset avslöjar sådant som behöver komma i ljuset. Men ljuset påverkar oss att leva rätt för det syns annars.

Jag upplever det som att Gud håller på att pocka på vårt intresse. Han söker sig till oss och visar sig i en varm atmosfär.

Under helgen har jag funnits med i två kyrkor. Båda tillfällena kändes det som att ”gör vad ni vill men avsluta inte mötet”.

Och så har det varit några helger då jag varit i olika kyrkor. Det har alltså inte med att det är samma kyrka. Utan i olika kyrkor har det uppfattats likadant.

Skulle bara vilja uppmuntra dig till att lägga örat upp mot himmelens Gud under en tid. Kanske är det så att Gud håller på att tala och beröra människor lite extra just nu. Om man nu kan säga det om Gud. För jag tror ju i grunden att han är alltid närvarande med samma han liksom. Men jag tror du anar hur jag tänker.

Rikta din uppmärksamhet uppåt. Eller som Tomas Sjödin skrev ”att luta sig mot Gud”. Gillar det uttrycket. Tänk att vi kan få luta oss mot Gud. Det är så fridfullt varmt på något sätt.

Kanske är det så att Gud pockar på vår uppmärksamhet i denna tid. Så lyssna in lite extra noga. Vad har han för hälsning till dig? Vad är det på gång? Lyssna…..

Läs med mig Malaki bok – Kapitel 4

Rättfärdighetens soluppgång … Jag älskar solnedgångar men detta är något så mycket bättre. Påminner om att vi skall bli unga på nytt som en örn (Ps 103:5)

Lagen … Kom ihåg den. I vår språkdräkt kan vi säga ”kom ihåg bibelns ord till oss”. 

Vända hjärtan rätt … Hjärtats inställning är viktigt. Åt vilket håll är ditt hjärta vänt? Dra det åt något annat håll? Våra hjärtans inställning påverkar vårt sammanhang.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Det var Malaki, sista boken i Gamla Testamentet. Vi har några böcker kvar att läs dock eftersom vi inte gjort det i ordning. Nu tar vi oss an klagovisorna. Inte så hemsk som det låter. Någon har sagt att det klagas för lite – ja vem vet… .