”Därför uppmanar jag er, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått.” Efesierbrevet 4:1 SFB15
Kärnbibeln gör det kanske lite tydligare … ”att leva ett liv värdigt den kallelse ni fått”.
Vi är kallade att vara Guds barn. Att som troende leva på ett sätt som stämmer överens med trons upphovsman. Så denna text handlar inte bara om en specifik tjänst Gud kallar till. Utan till hela Kristi kropp. Alltså du och jag som menar att vi troende på Gud.
Paulus som skrivit dessa rader utvecklar det med att tala om ödmjukhet, mildhet, tålamod, att ha fördrag med varandra i kärlek, att bevara andens enhet genom fridens band. Kärnbibeln, återigen, förtydligar för oss:
”…. med all ödmjukhet och mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet], med tålamod, så att ni [uthålligt och överseende] har fördrag med varandra i [utgivande och osjälvisk] kärlek, redo (ivriga, beredda) att bevara (vaka över) Andens enhet genom (i) fridens band. [Grekiska sundesmos beskriver något som drar samman och förenar; ett ligament, ledband eller en länk, se Kol 3:14.]”
Efesierbrevet 4:2-3 SKB
Vi kan alltså inte skylla på någon annan. Eller försöka gömma oss bakom någon ursäkt. Paulus är tydlig. Lev värdigt som det anstår en kristen.
Det handlar inte om att visa upp sig som någon präktig typ på andras bekostnad. Det handlar om ett ödmjukt liv i respekt.
Bär du sen på en kallelse så gäller det även där. Lev värdigt så att ditt liv inte förstör din kallelse.
Kanske in man sammanfatta det med att vara ett föredöme.
Är det något av det Paulus räknar upp som du har lite svårt med? Lyft det då med vår Herre. Be om nåd att få bli bättre på att leva ut det på bästa sätt. Jag är övertygad om att han vill hjälpa oss när vi ödmjukt inser vår brist.
Genom detta kommer vår omgivning se att vår tro bekräftas av vårt liv vi lever.
Lev värdigt – med Guds hjälp går det
Pedher´s blogg 