– En vandring genom tankar och upplevelser…….
De ville inte lyssna till Herrens röst … Du känner säkert igen uttrycket. Det återkommer rätt ofta.Något som är tydligt i vår tid. Hur skulle det bli om fler lyssnade till Herrens röst? Vad ser du kan hända då? Vad blir din bön då?
Tecknet … Det händer att Gud vill ge eftertryck till det han säger skall ske. ”Detta skall för er vara tecknet på att jag skall…” Så sker det för att folka skall få upp ögonen för att Gud menar allvar.
Har du några tankar om detta avsnitt?
”Han måste bli större och jag mindre.” Joh 3:30
Johannes Döparen hade haft en rodnad ”framgång” i sin tjänst. Många hade kommit till honom. Man omvände sig. Många lyssnade och blev hans lärjungar. Så händer det att Jesus kommer och blir döpt av honom. Han pekar ut Jesus som Guds Son. Sen blir det annorlunda.
Man började lyssna till Jesus mer. Till och med hans egna lärjungar började följa Jesus. ”När han såg Jesus komma gående, sade han: ”Se Guds Lamm!” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.” Joh 1:36-37 Andra tyckte att det var märkligt att fler följde Jesus. Kanske ville dom att Johannes Döparen skulle agera på något sätt. I all fall reagera. Men Johannes blir inte ens arg eller besviken.
Johannes hade kunnat fallit i självömkan när Jesus samlade fler människor än honom. Men han visste bättre. Han var en förelöpare. Han banade väg. Sen backade han något. Han säger bara dessa viktiga ord:
”Han måste bli större och jag mindre.”
Alltså Jesus måste få bli större menar han. För vem var egentligen Johannes i jämförelse med Jesus? Med detta lägger han fast en viktig princip som jag tror vi behöver lära oss.
Vägen till mer går genom mindre
Alltså mer av Jesus och mindre av mig själv.
Vägen till mer har oftast en annan satsning. Att man satsar av sitt för att få mer. Fokuset att spara mycket för att det ska bli ännu mer. En framtida pension är ju inställd på att det jag har ska bli mer. Inget fel att spara men det andliga livet har en annan väg till mer.
Mindre av oss själva så att det blir mer av Jesus vilket kommer att välsigna vårt liv med mer !!
När det är mer ”mig själv” riskerar det att bli på bekostnad av fokus på Jesus. När det blir mer Jesus får vi en mer balanserad syn på oss själva. Mer av ödmjukhet. Mer av självinsikt.
I den tid vi lever i behöver det bli mer Jesus och mindre av oss själva. Kanske kan denna vecka få bearbeta oss med den insikten.
Be för oss till din Gud … Man trodde att Jeremia trodde på en Gud. Nu ber man honom att be till hans Gud för deras räkning. Jag tänker att folket i samhället som egentligen inte tro på Gud ber oss som tror på Gud att be å deras vägnar. Är inte det en slags tro det också? Man ber om ledning och råd. Inte så konstigt när man är illa ute.
Gott eller ont … så vill höra på Gud, vad än han säger. Kanske har vi lite för lätt att bara lyssna när det kittlar i öronen. Men vi behöver i allt lyssna till Gud för att det skall gå oss väl. Om så det är gott eller ont.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Jag läser i Jeremia just nu. Jeremia 39:8 säger så här:
”Jag ska låta dig komma undan
så att du inte faller för svärd
utan vinner ditt liv som ett byte,
därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”
Därför att du har förtröstat på mig … Gud förnyar löftet som han gav Jeremia. Han skulle rädda honom därför att han förtröstat på Gud. Jeremia levde kvar i Guds ursprungliga löfte han gav honom. När man läser om Jeremia hade han en kamp för att anta utmaningen och kallelsen från Gud. Han säger till slut sitt ja. Under resan ser vi att han försöker lämna kallelsen men det går inte. Du ser det i Jeremia kapitel 20. Men han kan inte ge upp kallelsen.
Här ser vi att Gud möter upp Ebed-Melek. Staden han fanns i skulle falla men han får ett löfte till sig: Jag skall låta dig komma undan för du har förtröstat på mig”. Han hade tidigare förstått vem Gud är. Han hade lärt känna Gud kan vi förstå. Nu drabbas staden av olycka men han kommer att klara sig. Varför? Mmmm, han hade inte slutat att förtrösta på Gud
Att hålla fast vid Guds löfte har sin utmaning. Inte att Gud inte har makt att hålla sin del. Utan det kan smyga sig in tvivel som utmanar oss. Jeremia kan inspirera och ge oss mod. Det håller att förlita sig på Gud och hans löften. Att låta den förtröstan man lärt sig att leva kvar.
När man läser igenom Jeremia inser man att mitt i alla jobbiga passager med Guds domar glimmrar det till här och där. Guds löften håller.
Jag vet inte vad för ”gamla” löften du har i ditt livs ”bakgrund”. Vad är det Gud har kallat dig till? Vad är det som Gud håller på att påminna dig om? Gud är en god Gud som inte glömmer sin kallelse och sitt löfte. Genom historien är du inte ensam om att ha kommit ur din kallelse om du nu har gjort det. Det har hänt förr. Kommer troligen ske igen att någon gör det. Men det fina i allt är att Gud inte glömmer sin kallelse han gett en gång.
Timoteus får uppmaningen att blåsa liv i den nådegåva han fick när man en gång la sina händer på honom och bad. Kanske hade det svalnat för honom. Kanske hade han kommit lite ur kurs. Kanske hade något hänt som gjort att han tystnat. Ja, det vet vi inte. Men en sak vet vi. Han blir uppmanad at blåsa liv i det han hade fått.
Är det din tid att blåsa liv i det du fått en gång? Är det din tid att återerövra? Är det din tid att hitta hem igen? Bara du vet vad som bankar på.
Men jag svarade: ”O, Herre Gud! Jag kan inte tala, för jag är för ung.” Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun.
Jer 1: 6-9
Därför att du har förtröstat på mig … Gud förnyar löftet som han gav Jeremia. Han skulle rädda honom därför att han förtröstat på Gud. Jeremia levde kvar i Guds ursprungliga löfte.
Att hålla fast vid Guds löfte har sin utmaning. Inte att Gud inte har makt att hålla sin del. Utan det kan smyga sig in tvivel som utmanar oss. Jeremia kan inspirera och ge oss mod. Det håller att förlita sig på Gud och hans löften.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Ändå sände han … Intressant. Fast man inte lyssande till Gud bad man Jeremia att be till Gud för dom. Ser att det händer även idag. Man vänder sig till Gud när det passar.
Frågade honom i hemlighet … Det finns ett intresse åt Guds håll fast man inte vågar visa det inför andra. Vi ser att han ger sitt löfte till Jeremia i hemlighet.
Lyssna till Herrens röst …. Så skall det gå dig väl. Ett löfte som gäller även idag. Så vem lyssnar du till?
Har du några tankar om detta avsnitt?
När någon kommer och vill visa oss någonting är vi nog oftast villiga att se vad det är. Det är som att det blir lite av nyfikenhet i oss. Tänk om vi inte tog oss tid att se…. då skulle vi ju kunna missa något fantastiskt intressant. Eller hur?!
Det finns en djupare nyfikenhet att upptäcka. Något som har ett mycket större värde som skulle kunna bli förödande om vi missade det.Psalm 86:11 skriver:
Visa mig, HERRE, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta
så att jag vördar ditt namn.
Att Gud skulle visa oss sin väg. Sin väg för oss. För det sammanhang som vi finns i. För den stad vi lever i. Att den blev så där fantastiskt tydlig att det var lätt att följa.
För versen säger också ”Jag vill vandra i din sanning”. Alltså att vandra i det verkliga. Det som Gud vill visa oss. David som skriver dessa ord verkar ha en längtan att i sin nöd, svår nöd till och med, få reda på den rätta vägen – den som verkligen är sann. I motsatta till det falska. Och när han vill stryka under det skriver han : Bevara mitt hjärta, ge mig ett hjärta som inte far åt alla håll, så att jag fruktar ditt namn. ‘Frukta’ kan vara lite svårtillgängligt. Kärnbibeln skriver istället ‘vörda’, ‘ära’, vilket jag tycker förklarar att det handlar inte om rädsla.
Visa mig din väg Herre (Jahve),
så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta).
Nyligen var det alla hjärtans dag …. här kan vi nog tillföra något bra för den dagen. ”Bind mitt hjärta vid ditt hjärta”. David vill verkligen att han skall ha en stark relation till Gud. En relation som håller över tid. Som inte ska gå isär. Somliga skulle nog reagera på det – dom som vill stå på egna själviska ben. Men David vet bättre. Han ber Gud att han skall binda sitt, Davids, hjärta med Guds hjärta.
Vi behöver få ett hjärta som är i sammanklang med Guds hjärta. Ett inre liv som harmoniserar med Gud. Då kommer omgivning lägga märke till att det finns något i oss som dom vill ha.
Så ….
Visa mig Herre din sannings väg och bind mitt hjärta vid ditt hjärta.
Det blir min bön för denna dag.
Och kungen befallde kungasonen Jerameel och Seraja, Asriels son, och Shelemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN hade gömt undan dem.
Men Herren hade gömt undan dem … Jeremia fick löftet av Gud att Gud skulle beskydda honom. Här blir det mycket tydligt. Han gömde undan honom. Jag har varit med om något liknande. Jag hade problem med telefonsamtal till mig. Inga uppbyggliga sådana. Dom slog ned mitt mod. Då profeterade en man över mig och sa att vederbörande skulle mötas av en upptagetston. Efter det fick jag inga sådana samtal. Det var som att Gud gömde undan mig, för att använda denna vers.
Kan Gud gömma människor idag? Egentligen har jag ingen aning om det. Aldrig mött någon som har den erfarenheten. Skulle gärna vilja höra en sådan berättelse. Men…
Jag tror verkligen att han skulle kunna göra det. För Gud har verkligen omsorg om oss människor. Jag tänker på alla de som inte öppet får visa sin tro. Där är jag övertygad om att Gud beskyddat genom att gömt någon. Eller förblindat någons ögon som vill någon något dumt.
Det finns ett annat djup jag kan ana. Ibland behöver vi människor få gömma oss i Guds famn. Omgivning är för arbetsam för oss. Händelser sker som skadar vårt inre. Vi hamnar i ett läge där livet gjort oss ont. Då är det så skönt och gott att få gömma sig hos Gud ett tag. Att vila i honom. Låts han vårda oss. Vi utmanar inte livet mer än det vanliga som händer. Vi ställer oss inte längst fram i ledet. Vi håller en lägre profil. Ibland behöver vi helt enkelt dra oss tillbaka lite. Jag beskriver det som att gömma sig i Gud. I hans famn. Och då tror jag att Gud låter sig gömma oss en tid. För att samla kraft och kunna ta ny fart framöver. I det hänseende tror jag verkligen att Gud låt oss vara gömda en tid. För det gör oss gott.
Om du är ”gömd” just nu – vila i det- Skynda inte. Låt tiden ha sin gång. För i detta menar jag att tiden läker. Din tid komme snart igen. Låt din båt ligga på stranden ett tag. Det kommer en tid då du kan lägga ut igen och fara ut på ny seglats.
Vem lyssnar du till … Man hade lyssnat till sina fäder och följt de regler de hade skapat. Men man hade inte lyssnat till Gud. Fast han gång efter gång sökt upp dom.
Omvändelse och försoning hör ihop … Det är vårt sätt att visa Gud att vi ångrar oss och ber honom om försoning. Det utlöser Guds handlande.
Men Herren hade gömt undan dem … Jeremia fick löftet av Gud att Gud skulle beskydda honom. Här blir det mycket tydligt. Han gömde undan honom. Jag har varit med om något liknande. Jag hade problem med telefonsamtal till mig. Inga uppbyggliga sådana. Dom slog ned mitt mod. Då profeterade en man över mig och sa att vederbörande skulle mötas av en upptagetston. Efter det fick jag inga sådana samtal. Det var som att Gud gömde undan mig, för att använda denna vers.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Efter bönen igår kväll kom denna sång till mig återigen. Texten är vacker men rannsakande. Arnold Börud har skrivit den.
Vad du har gjort mot en av mina minsta det har du gjort mot mig
Efter ditt sätt att handla mot din nästa ska jag bedöma dig
På frukten skall trädet kännas, i gärning skall det ses vem du är
Vad hjälper det om du säger du tror när ditt liv slår ihjäl dina ord?
Detta skall känna teckna alla kristna att vi är ett med varann
Världen skall se att jag är sänd från himlen först när er kärlek är sann
En stund av eftertänksamhet - På frukten skall det ses vem vi är. Alltså det som kommer ut ur våra liv skall det avslöjas vem vi är. Rannsakande och respektfullt. Vilken frukt kommer det ut ur våra liv?
Efter vårt sätt att vara mot varandra, mot vår bästa, skall Gud bedöma oss? Wow. Vad innebär det? Hur påverkar det mitt liv?
Detta sätt att vara ska känneteckna oss som tror. Det skall ses genom oss vem Jesus är. Även det ställer frågan rätt närgånget. Är vi på ett sådant sätt att Gud blir synlig?
Genom den kärlek vi har och är skall världen, alltså alla runt omkring oss, se vem Gud är. Ännu mera wow – vilken utmaning.
Vilken frukt har vi i våra liv? Vad är det människor ser i våra liv? Hur synlig är Jesus i våra liv?
Många frågor denna dag men det bottnar i en längtan som rann upp inom mig.
”Herre, låt det synas på mig att du bor i mig.
Herre låt en god frukt växa fram i mitt liv till glädje för andra.”
Kanske kan det bli din bön denna dag. Jag tror att det är en viktig bön i vår tid. Gud kallar till ett liv som bär frukt. Våra liv behöver levas på ett sätt som skapar god frukt och god eftersmak. Våra liv får inte slå ihjäl orden om Jesus. Vårt sätt att prata får inte slå ihjäl Guds ord. Våra liv har en större impact än vi iland tror. Vårt sätt att leva påverkar mer än vi nog säkert vill att det skall göra vissa tider. Så vi behöver bestämma oss för att leva ett liv som ger god frukt. Ett liv som förhärligar GUd
Det kan betyda att vi får välja bort vissa inslag i våra liv. Det kan innebära att vi får välja till ett bättre sätt att leva. I det korta perspektivet kan det kännas som en uppoffring. I det längre perspektivet betyder det så oerhört mycket inför evigheten.
På frukten av ditt liv skall det visa sig vad står. Jag ber att Gud verkligen skall kunna välsigna våra liv med god frukt.
Pedher´s blogg 