Läs med mig Jeremia bok – Kapitel 33-34

Som formar och verkställer … ”Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn: Ropa till mig, så ska jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.” Vers 2-3. Du ropar eller viskar till den Gud som formar och verkställer. Vilket skönt löfte.

Evig är hans nåd … Ingen nyckfull nåd har Gud. Den är evig. Det är värt vårt tack och vår lovsång. 

Att fullborda löftet … Folket vände om och följde det Gud uppmanade dom att göra. Men efter ett tag ångrade dom sig och gick tillbaka till det gamla. Det gäller att fullfölja sitt löfte till Gud. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

”Kom och följ mig”

”Jesus sade till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.”” Markus‬ ‭1‬:‭17‬

Det finns en utmaning i denna vers. Då var det 12 stycken män som fick frågan skulle följa Jesus. Vi läser att man släppte det man hade för händer, lämnade far och mor, lämnade sitt förvärvsarbetande och följde Jesus. Man får känslan att man gjorde det på stående fot liksom. Han frågar. Dom svarar ja. Från dens stunden, ingen betänketid, så börjar man följa Jesus.

Hur många gör så? Kanske inte så många eller så har jag helt fel.

Jag tror att denna fråga är högaktuell idag – just nu. Frågan är inte en kopia eller ett infall. Jag tror att den är högaktuell.

Tiden är inne för att ta emot den frågan och fundera på sitt svar. För det är som att det är en ödesfråga i den tid vi lever i. Kanske rent av livsavgörande.

För tiden är sådan att det behövs många som beslutar sig för att följa Jesus. Inte bara som efterföljare och troende. Utan också i tjänst på något sätt.

Lärjungarna var rätt lika oss idag. Dom funderade säkert på vad detta innebar. I Jesu fråga fanns en dynamik som är spännande. Lika möjlig idag och lika spännande.

… så ska jag göra er till …

Jesus kommer utrusta dig när du säger ditt ja. Han kommer skickliggöra dig för uppdraget. Dom flesta av oss kommer aldrig stå i en talarstol. Men kommer ha fullt upp med relationer som vill hitta fram till Jesus. Det viktigaste är att man är på rätt plats.

Så frågan ställs till oss idag igen. Är du villig att följa Jesus? Blir påmind om Jesaja 6:8:

”Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!””

Kan det bli ditt svar på frågan?

Här är jag, sänd mig!

Vi lever i en tid så det behövs Jesu efterföljare. Personer som du och jag som är villiga att anta utmaningen. Att vilja följa Jesus och låta honom göra oss till människofiskare. En spännande tid är på gång. Var kommer du finnas i den?

Igår skrev jag om att söka din stads bästa. Jag tänker att detta är den mest naturliga följdfrågan på dom tankarna. Så fundera på uppmaningen. . .

Kom och följ mig

Läs med mig Jeremia bok – Kapitel 31-32

Med evig kärlek … Så mycket kärlek som tar slut mellan människor. Höll på säga, helt i onödan. Men det är som vår kärlek till varandra som människor har en tendens att vilja ta slut i bland. Men Guds kärlek – den är evig. Genom den kärleken till oss kommer han låta sin nåd bli kvar över oss.  Det är stort.

Gå bedjande fram … De skulle komma gråtande. Uppgivna kanske. Hoppet kanske hade försvunnit. M E N där de gick bedjande fram skulle Gud leda dem. Ett löfte till oss idag också. Där vi går bedjande fram kommer Gud att leda oss. På en jämn väg till källsprånget!!

Vattenrik trädgård … Finns det något finare sätt att beskriva en människas själ än på detta sätt? Tänk att vårt inre får vara en vattenrik trädgård vars löv inte vissnar och träden bär frukt…

Det finns hopp … det löftet fick Israel. Det finns hopp för dig med.

Vägmärken … Vägmärken är till för att trafiken skall kunna skyddas mot faror och krockar. Vi behöver skaffa oss vägmärken för vårt kristna liv. 

Lägg märke till vägen och lägg den på minnet … Vissa sträckor i livet kan vi utantill. Tex de vägar som bär till ett ställe vi ofta återvänder till. Andra sträckor behöver vi kartan till hjälp. Lägg på minnet vägen till Gud!!

Då förstod jag att det var Herren … Inte alltid så lätt att veta om det är Herren eller inte. Men genom att vi är lyhörda lär vi oss med tiden. Så håll ut. Var lyhörd. Det kommer. 

Bo i trygghet … Gud hade fördrivit folket på grund av deras synder. Men nu kommer hans löfte. De skulle föras tillbaka och Gud skulle se till att dem fick bo i trygghet. Idag är det så många otrygga människor. Som lever i skräck för tex krig. Vi behöver be för vår jord att man får bo i trygghet. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Sök din stads bästa

”Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.” Jeremia‬ ‭29‬:‭7‬

Allt för ofta tänker vi nog ”vad kan min stad och kommun göra för mig”? Och visst, vi betalar mycket skatt så det borde ju vara vår rättighet att få något tillbaka. För just ”jag” har ju stora behov. Så blir det på ett sätt självklart att man ska ha något för att man betalar skatt. Att rättigheten säger att det borde bli en ”återbäring”.

Men jag tänker att vi borde vända på allt. Nästan som att vända upp och ner på det tankesättet.

Jag tänker att vi borde fundera på vad vi kan göra för vår stad och kommun. Vad kan du bidra med? Jag skulle till och med vilka fördjupa tanken med att fråga ”vad har du fått för kallelse till ditt sammanhang?

Jag menar inte att du är i fångenskap i sitt sammanhang utan att det finns en djup utmaning i detta.

Sök det bästa för din stad

Att vilja och söka och bidraga till ditt sammanhangs bästa har ett löfte med sig.

När det går väl för den, går det också väl för dig.

Det vänder alltså något bra tillbaka till dig när du gör det. Det välsignar dig!

Allt för vanligt är att vi nog tänker att det kan ”någon annan” göra. ”Någon annan” är du och jag. Ingen annan.

Vem uppmanar oss till detta? Gud själv. Han ser behovet. Han ser möjligheterna. Han ser vad det kommer ut ur detta.

Kyrkans roll är bland annat detta. Frälsning är superviktigt. Efter det kommer detta tänker jag. Så frågan är rätt given….

Vad kan vi göra för vår stad och kommun?

Läs med mig Jeremia bok – Kapitel 29-30

Sök den stads bästa … som Gud har placerat dig i. För när det går väl för den går det också väl för dig. Här tror jag vi har en nyckel till Guds framgång i vårt samhälle där vi bor. Att uthålligt söka vår stads bästa. Intressant att de står inte vårt bästa så att staden skall bli välsignad. 

Guds tankar om oss … Fridens tankar!! För att ge oss en framtid!! För att ge oss ett hopp!! 

Han skall höra oss … Vi skall kalla på honom och han skall höra oss. Det är hans löfte. Vi skall söka honom och han skall låta sig finnas av oss!! Det är mäktigt stort. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Profetens ord

I en tid av karismatisk rörelse ställs lyssnaren inför att ta emot med vishet. I karismatisk rörelse kan det profetiska blir mer vanligt. Det är då det behövs vishet i lyssnandet.

Att ha trygghet i lyssnandet. Förståelse om hur man lyssnar och hur man bedömer.

Jag tror att mycket blir rätt men det riskerar att smyga sig in budskap i köttet. Alltså att man har ett eget budskap. Jeremia skriver …

”Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av Herren, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse.”” Jeremia‬ ‭28‬:‭9‬ ‭SFB15‬‬

Det svåra med det profetiska är att det är först när det går i uppfyllelse som man vet dess sanningshalt. Det ligger alltså ett väntande – det kommer att visa sig.

Samtidig finns ett sätt att se och förstå. Det handlar om att det skall slå an samma ton inom dig som budskapets ton. Det handlar om mer ett bekräftande än ett överraskande budskap. Så när någon profeterar över dig kan du släppa det som inte berör inom dig.

När det slår an inom dig ska ta emot och begrunda. Låt det arbeta med dig. För Gud har något till dig som du ska vårda.

Profetordet är ett styckeverk. Det ska bedömas. Får man inte det ska du lämna det frimodigt. Ha stor barmhärtighet med den som ville tjäna.

Men ett sant ord från vår Herre är en välsignelse. Det är verkligen ett tillfälle av nåd. Släng inte bort det. Vårda det.

I en tid med avkristnande är det profetiska viktigt. Gud behöver verkligen tala till vårt land.

Det är något fantastiskt att få en hälsning från Gud. Något som bekräftar något inom sig. Så var lyhörd. Observant. Be Gud om nåd att förstå att behålla det goda och lämna det övriga.

Karismatik är något vacker men skört. Gud hjälpe oss att hålla oss nära sanningen och det äkta.

Läs med mig Jeremia bok – Kapitel 27-28

Gud är alltings skapare … Och han har rätten och makten att ge det till vem han vill. Liksom Anden delar ut sina gåvor till vem han vill. 

Profetera sanning … En profet riskerar att profetera vad folk vill höra. Kanske för att bli sedd och lyssnad till. En sann profet talar vad Gud vill att den skall tala. Kom ihåg att Profeten är också människa. Lyssna. Behåll det som är rätt. Lämna det övriga. 

Uppfyllda … Det svåra med det profetiska är att veta sanningshalten. Och det vet man bara då profetens ord har gått i uppfyllelse. 

Du har fått folket att lite till en lögn … Kraftfulla ord. Jag tror att ingen av vill definieras så.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Under allt är jag älskad av dig

Denna söndag skulle jag vilja dela en psalm, ja, en sång som jag sjunger på denna helg. Läste en artikel om en ung kvinna som hamnade i New Age. Efter många år kom hon ur detta. Då säger hon att hon visste inte om att det fanns en frikyrka. ”Ni är ju så hemliga” säger hon. Det får mig att haja till. Tänk att ett sammanhang man är med i och som man upplever som tydlig och öppen uppfattas tvärt om. Det är en väckarklocka. Visst, man kan säkert hitta både förklaring och undanflykt varför det blev så. Men ett faktum står kvar. Hon hittade inte till kyrkan för den var så hemlig. Den syntes alltså inte för henne.

Sången jag sjunger på är ”Herre till dig får jag komma, komma precis som jag är. Inför dig kan jag ingenting dölja , du vet varje tanke jag bär…..” För Gud är ingen av oss hemlig. Vi kan inte ens första hitta ett hemligt ställe. Får även det stället skulle ligga i öppen dager för honom. Hennes berättelse gör ändå intryck på mig. Hur kan vi visa alla människor vägen till Gud? Hur kan kyrkan ”sluta vara hemlig” för alla dom som inte hittat dit?

Skulle bara vilja dela denna sång till dig som inte hittat till en kyrka eller till Gud själv ännu.

Men jag vill dela den med dig som kämpar just nu. Man kan möta så mycket. Man kan undra så mycket. Man kan uppleva det hopplöst. Man kan vara beredd att ge upp. Man kan verkligen uppfatta livet som en prövning. Genom hela den perioden har du en Gud som ser och älskar dig. Och genom allt detta är du buren av hans omsorg. Så låt den texten om möjligt uppmuntra dig denna söndag. Lyssna eller läs den bara.

Du kan lyssna till den här.

Herre till dig får jag komma
komma precis som jag är
Inför dig kan jag ingenting dölja
du vet varje tanke jag bär
Men trots att du ser
att min svaghet och vet
att jag är ett av dina minsta barn
får jag komma ändå
och jag vet det är så;
under allt är jag älskad av dig

Herre, till dig får jag lämna
att som vill tynga min själ
för du har lovat att bördorna bära
du lovat att själv vandra med
Din närhet är nog
för jag vet du dog
för att jag skulle leva och ha allt
Varje dag, och jag ber
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg som du befallt

Herre till dig får jag komma
när mina dagar är slut
Jag har hört om en underbar himmel
dit många har vandrat förut
Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem
Men bäst är ändå
att jag vet det är så;
under allt är jag älskad av dig

Läs med mig Jeremia bok – Kapitel 25-26

Herren har sänt sina tjänare gång på gång … Man kan se att Gud hade verkligen försökt att nå folket. Han sände profeterna gång på gång. Men man hade vänt bort sitt öra från att lyssna. Under 23 år!! Märkligt. Men betänk vilken uthållighet Gud har. Tålamod är hans signum. Han vill verkligen ge folket en chans. Men i 23 år – det är verkligen en lång tid. 

Ge efter våra händers verk … Det finns alltså en koppling mellan vårt handlande och Guds givande. Vi visar med våra liv vad vi vill. 

Att stå fast … Fast alla andra profeter talade emot Jeremia så stod han fast. Det är kännbart. Att lyssna in vad Gud säger och handla därefter kan möta motstånd. Även från de man minst anar.

Då kommer Herren att ångra … Guds straffdom har alltid med sig ett löfte om seger om man vänder om. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Standby-religiös

Kanske har du sett Fredriks monolog om att vara standby-religiös. Den är rätt otäckt nära sanningen tänker jag.

Han menar att 80% av Sveriges befolkning inte tror på Gud. Den är världsledande. Nu tror jag faktiskt att det är klart fler som tror på Gud än man säger det. Är det just det han egentligen säger? Kolla klippet och funder på det.

#Man tror inte på Gud – just nu” Alltså när man är på marken….

Han har en poäng i det. Vi tror inte att Gud kan hjälpa oss med dom problem vi har – just nu. Vi tänker att vi har inte så stor användning av Gud – Just nu. Men blir det lite väl mycket av problem som att man skilt sig eller har fått en svår sjukdom…. Då kan man tänka sig att bli lite religös.

Fredrik drar en slutsats att vi hellre hör av oss till Gud när vi tycker att vi behöver hans hjälp än att Gud skall ringa hela tiden och fråga hur det är med oss. ”Gud, Ring inte mig. Jag ringer dig om jag behöver dig”. Han är ateist så länge han är på marken. (Du kan lyssna på ett litet längre klipp om du har FB här). Men blir det problem i luften så är han benägen att omvända sig.

Jag tänker att vi kan ha det lite för enkelt att närma oss Gud nä det är besvärligt. Men så länge det rullar på friktionsfritt klarar vi oss gärna själva.

För mig blir det lite av en väckarklocka. Hur fungerar min tro? Hur fungerar din tro? Är vi standby-kristna eller hur är det? Kanske kan vara bra att investera förhållningen vi har till tron och Gud.

Gud har en sådan kärlek till oss att han vill dela livet med oss hele livet. Inte bara när vi har tid att ”ringa upp”. En relation är en gemenskap som finns det hela tiden. Annars är det knappast tal om vänskap eller gemenskap. Då är det mer av dropp-in-gemenskap. Vilket sällan leder till någon djupare vänskap.

Jag tänker att det är dags att göra upp med sin standby-religiösa-tro om man har den. Dags att ta den på mer allvar. För i den tid vi lever i just nu är det mer viktigt än någonsin att signa upp för tron på Jesus. Att lämna tron man har när det strular till sig och kliva in i en tro som gäller hela tiden – 24/7 – jämnt och ständigt.

Är det dags för dig att lämna din standby-tro?