Jag skall själv föra tillbaka dom … När Gud straffade sitt folk fördrev han dem. Men han lämnar dem inte. Han vill åter smal dem. ”Jag skall själv göra det…”
Telningen … Denne person kan bara var Jesus tänker jag. Se dagar skall komma och dom kom. Då många hundra år innan. Nu ser vi tillbaka på vad som skedde för 2000 år sedan.
Hemligt ställe … Gud är nära så också långt borta. Det finns inget hemligt ställe som är hemligt för Gud.
Jag skall ge dem ett hjärta … Gud behöver ge oss ett hjärta efter Hans hjärta. Ett hjärta som känner honom. Vi behöver bli präglade av Honom. Vi läser att ”Jag skall plantera dem, inte rycka upp dem.” ”Bygga upp och inte riva ner.” Det är något jag längtar efter i vår tid.
Finns det ett ställe som är så hemligt att vi till och med gömmer oss för Gud?
Jag tror att det är en illusion att tro att det stället finns. För jag tror inte det finns
Jeremia skriver …
Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte ser honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren. Jer 23:24
Kärnbibeln förtydligar …
”Tror ni verkligen att någon kan gömma sig på ett hemligt ställe så jag inte skulle kunna se honom?” (Kärnbibeln)
Psalmisten skriver….
”Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Psaltaren 139:7-10 SFB15
Somliga kan tro att detta är en hemsk och dömande Gud det handlar om. Vilket inte är fallet. Det handlar om en Gud full av omsorg och kärlek till sin skapelse. Till dig och mig.
När du av någon anledning vill krypa undan och bli osynlig av någon anledning är du ändå sedd av Gud.
När du skäms över något som du skulle vilja ha ogjort möts du av ett par ögon som av kärlek vill hela och upprätta.
I ditt gömställe får du nåden att möta en förlåtande Gud. En Gud som lockar fram dig från ditt till synes hemliga rum till ett nytt avstamp i livet.
Förr sjöng man en sång som löd: Börja om en en gång i mitt liv. ”Börja om än en gång i mitt liv, börja om än en gång i mitt liv! Jag vill formas av dej, av ditt heliga bud, gör mitt liv till ditt redskap, o Gud!”
Om så ditt ställe är hemligt för din omgivning så är det inte för Gud.
Tänker att ibland kanske man måste ha sin tro till Gud hemligt. Alltså att det är inte tillåtet att leva ut sin tro i det sammanhanget man finns i. Då är det verkligen gott att veta att Gud är med i den hemligheten. Han finns med i det hemliga rummet man fått skapa från sin omgivning. Men för Gud är det inte hemligt. Han är där. Så stor är Gud.
Det finns ingen plats som är hemlig för Gud. Guds kärleksfulla blick når dig ändå.
Se jag skall säga fram vägen till livet för er … så även vägen till döden. Hur gör man det i en tid som denna? På vilket sätt? Jag tänker att den enda vägen vi har till att lyckas med det är att Den Helige Ande är med oss. För det är hans om visar människan på detta allvar. Han ska överbevisa världen om synd dom och rättfärdighet enligt Joh 16:8.
Att tävla med cederträ … När vi läst om templet och Jerusalems återuppbygger har det funnits något åt detta håll. Inte att tävla. Men man tänkte mer på sitt eget hus en Guds Hus. Jag tror inte Gud har något emot att vi bor bra och flått. Han har heller inget emot att vi bor enkelt. Men vad han , på olika sätt tar upp, är när vårt eget boende och liv går för omvårdnaden om Guds Hus. Jag tänker att vi behöver tänka till. Kanske till och med tänka om. Skall vi bo i hus av ”ceder” när Guds hus förfaller? Om du förstår bilden….?! Vad går först?
Sätt upp vägmärken åt dig, skaffa dig vägskyltar! Lägg vägen på minnet, stigen där du vandrade.
Vi som har körkort vet nog de flesta vägmärkenas betydelse. Somliga har vi bättre koll. Andra mindre. Men det finns säkert något som vi har rätt dålig koll på. Kanske rent av inte vet vad det betyder och innebär.
Vägmärken är en hjälp för oss i trafiken. Vi får reda på vilken fart vi skall ha. Om vi får stanna eller inte. Någon skylt säger att vi har skyldighet att lämna företräde. En annan innebär stopplikt. En varna för skarp sväng. En för gupp. Åter en annan visar på att det kommer en vägkorsning som vi behöver förbereda oss inför. Vi måste helt enkelt välja ny väg. En förbjuder omkörning. Så skulle vi kunna räkna upp hur många fler som helst. Det finns rätt många liksom. Men alla är till för att hjälp oss i trafiken. För att vi ska komma fram till målet på ett säkert sätt.
Vägverket har gett ut en handbok för vägmärken. Vi kanske skulle ge ut en handbok för andliga vägmärken till hjälp för vår vandring i tron.
Gud uppmanar oss att sätta upp vägmärken i livet. Rent av en uppmaning:
Skaffa dig vägskyltar!
Vi behöver skaffa oss andliga vägskyltar som hjälper oss att navigera i en orolig tid. I tider som är svåra behövs dom verkligen. Att tro att vi kan navigera helt själva är nog att tro lite för mycket om oss själva. Men Gud hjälper oss med dessa vägskyltar.
En vägskylt kan vara tio Guds Bud. Sunda förhållningsregler för livet. Som hjälper oss att hålla oss mitt på vägen. Bibelordet har en förmåga att vägleda oss. En levande vägskylt är Den Helige Ande. Han har en fantastisk förmåga att leda oss rätt. Varna för skarpa svängar eller vad det kan vara som vi möter i livet. Bönen platsar in i detta vägmärke.
Små minneslappar om vem Gud är kan vara ett bra vägmärke. Vad han kan göra för oss.
Jag tror också att vi behöver skaffa oss vägskyltar som hjälper oss att inse att vi inte bör vara i vissa sammanhang som inte är bra för oss. Ibland behöver vi blipåminda om att låt andra gå före.
Under livets vandring lär vi oss vägen till Gud. En väg vi behöver lägga på minet. För i tider av oro kan vi ha en förmåga att glömma den vägen. Då behöver vi ha en påminnelse på något sätt. Glöm inte den sanna vägen du har gått på. Den är värd att gå ännu en gång på.
När man kör bil är det väldigt bra med dessa vägmärken. En god hjälp. Jag tror vi behöver uppmuntra till att också skaffa sig andliga vägmärken. Det kommer att välsigna vår vandring i tron. Hjälper oss att nå målet i himlen.
Pirra … Det skulle komma en olycka så kraftig att det skulle ringa i öronen hos den som hör det. Eller som Kärnbibeln uttrycker det,”hans öron skall pirra”.
Hur lyssnade man … Tänker att folket som gick förbi Jeremia måste förundrats över en man som står och talar högt rakt ut. Vi kan ana att man inte alltid lyssnade. Men jag har undrat hur dom reagerade. Kommer inte få svar på det men funderar ändå. Hur skulle det fungera idag …..
Du, Herre, övertalade mig … Kanske är det så i kallelsens vånda. Man inser det stora. Man får respekt. Man försöker ”komma undan”. Men till slut går det inte längre. Man kapitulerar och säger sitt ja. Och det är det bästa Ja man någonsin sagt. Ändå våndas man. Det ligger något i Jeremias ord ”Du grep mig och besegrade mig”. Ändå finns det inget av tvång hos Gud. Hade han sagt nej hade Gud funnit sig i det. Men han visste bättre om Jeremia än att ge upp i första taget.
Jag vill glömma … Jeremia försökte att glömma Guds kallelse. Han ville tystna. Men det händer något inom honom. Det blev en intensiv drivkraft som han inte kunde motstå.
Men Herren är med mig som en mäktig hjälte … Så landade Jeremia i sin kallelse. Han visste att den Gud som kallade honom var hans hjälte.
Misströstande man … Kapitel 20 avslutas rätt tufft. Denne Guds profet misströstade. När du misströstar är du i gott sällskap skulle man kunna säga. Men kom ihåg, stanna inte i denna känsla. Herren som är med dig är din hjälte!
Jeremia hade nog ingen lätt uppgift. Han var Guds profet. Men vem har sagt att det var enkelt? Nej, han kämpade nog rätt mycket. Låt mig ta med dig till några rader ur Jeremia:
”Du, Herre, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. … / … Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mitt inre. Jag ansträngde mig att hålla den inne men lyckades inte.” Jeremia 20:7,9 SFB15
Han visste sin kallelse. Men mötte så mycket motstånd. Han utgjuter sitt hjärta inför Gud. Han vill ge upp. När han startade sin gärning hade han sin uppgörelse med Gud. Han var nog lite motsträvig. Men Gud övertalade honom. Läser du i kapitel 1 ser du hur han våndades. Men hur Gud övertygar honom. Så står det….
…och jag lät mig övertalas
Ändå kommer han till den slutsatsen att det var för motigt. För kännbart. Han ville ge upp.
Han ville glömma Gud och sin kallelse. Inte mer tala i Hans namn. Men när han uttalar det inför Gud händer det något märkligt.
Inom honom blev det som ett tvingande måste som en eld som brann. Han verkligen anstränger sig för att stå fast vid sitt beslut. Att hålla sin kallelse och sin gåva fast. Men det går helt enkelt inte. Han måste kapitulera ännu en gång och låta sig övertalas igen.
Jag tänker att detta handlar inte om att Gud tvingar någon. Det handlar om att Guds kallelse blir så närgången att man kan inte förneka den. Även om man känner sin litenhet så inser man att det är ändå den väg man bara måste gå. Jeremia fortsätter sin kallelse och tjänst.
Är du där och upplever att Gud pockar på ditt intresse igen? Att du mer eller mindre har, likt Jeremia, bestämt dig för att nu räcker det?
Är det så att du just nu upplever att Gud håller på att övertala dig återigen? Att säga ja är inget man gör med en klackspark. Nej, den tränger djupare än så.
…och jag lät mig övertalas
”Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun.” Jeremia 1:7-9 SFB15
Välsignad är den … som litar till Herren. Jeremia beskriver den person som har sin trygghet i Herren. Han är som ett träd planterat vid vatten. Fundera på den bilden. Jag hade ett träd en gång som stod nära åkern. Åkern fick näring- Det drog trädet nytta av. Det växte fort och blev mycket stort. När vi fällde det var somliga årsringar mer än en centimeter tjocka.
Är vi som dessa träd i vår tro till Gud, i vår tillit till honom säger Jeremia något mäktigt om: Kommer hetta kommer vi ändå bära frukt. Blir det torra år kommer vi ända bära frukt.
Varför då? Vi har våra andliga rötter i Guds rika källa. Källan med det levande vattnet. Påminns om Joh 7:37 om källsprånget inom oss. Eller den dubbla strömmen i Hesekiel 47. Bibeln är tydlig. Det finns en källa till liv för oss!
Krukmakaren … Gud talar till oss i liknelser och bilder. Ibland talar han genom en fysisk verklighet. Så blir det denna gång för Jeremia. En krukmakare som sitter och drejar blir Guds hälsning till honom och folket.
Då skall jag låta dig höra mina ord … Det fanns en plats och en tidpunkt där Jeremia skulle få höra Guds Ord. Har du haft något sådant tillfälle? Kanske är det just något liknande som snart du kommer att få uppleva.
Kärlet misslyckades … Det blev inte som mästaren hade önskat. Barmhärtigt står det att det misslyckades i hans hand. I hans hand. Vi kan vara i Guds hand, i Guds vilja, men det går fel av någon anledning. Tack och lov. Han slängde inte leran.
Han började om … Han gjorde inte en kopia. Det står: Han började om och gjorde det till ett annat kärl så som han ville ha det. ” När det går fel, min vän, vill han börja om. Han gör inte en andrahandslösning. Ett sämre kärl. Nej, han gör något han vill göra.
Göra så med ett helt folk … När ett större sammanhang hamnar fel kan han börja om igen. Jag tror att Gud är en mästare på att börja om. Han har tålamod för det. Han har möjlighet att göra. Han har kraft att göra det.
Profetkallets vånda … Att stå i Herrens tjänst är inte så glamoröst som det kan tyckas ibland. Profeten våndades inför uppdraget.
Herrens löfte … ”sannerligen, jag skall styrka dig….” Gud skulle ta sig an hans fiender.
Profetens insikt … ”Herre, du förstår. Tänk på mig. ” Den Gud kallar utrustar han och tar sig an. Bär du på en kallelse från Gud kan du vila i att hans omsorg finns över ditt liv.
Jag skall göra dig … Löftet är starkt. ”Jag skall göra dig till en fast kopparmur …. De skall inte besegra dig – för jag är med dig.”
Herre du är min styrka … och mitt värn, min tillflykt på nödens dag. Sådan är vår Gud. Till vem skulle vi annars gå? Ingen finns som han.
Tre städer med på ”lyckliglista” Tre svenska städer finns med på topp- listan över världens lyckligaste, enligt brittiska Institute for Quality of Life. Städerna är Stockholm (12), Eskilstuna (15) och Jönköping (20). Institutet mäter inte individers lycka, utan förutsättningarna att leva ett lyckligt liv på en viss plats.
När jag läste om detta såg jag en del tråkiga kommentarer. Det var ett ”aprilskämt” menade somliga. ”Att det är ju inte möjligt i denna stad. Hur tänkte man då?” Osv
Nu inser vi att det finns skottlossningar i många städer idag. Tydligt är att det förstör inte folks lyckliga känsla, tack och lov!!
Nu förklarar text-Tv hur man tänkte :
”Institutet mäter inte individers lycka, utan förutsättningarna att leva ett lyckligt liv på en viss plats.”
Uppenbarligen finns det goda förutsättningarna att uppleva lycka i vår stad. Inte så dumt. Uträknad kanske men inte hopplös stad.
Lite kuriosa gör mig är ju att staden jag flyttade ifrån ligger på plats 20. Eskilstuna på plats 15. 😉
Jag tycker att detta var rätt trevlig läsning. Ändå finns det något djupare jag tänker på. Det finns något annat som skapar mer genuin lycka och god känsla med ett framtidshopp som följer med.
Jag är övertygad om att sann lycka och en god inre frid finns i tron på Jesus. Den kommer att finnas där även om det blir kaos runt omkring. Hur väl denna undersökning är gjord så saknar jag den parametern.
SVT skriver : Då räknas faktorer som om det finns möjlighet till utbildning, goda kommunikationer, tillgängliga grönområden och möjlighet att bli inkluderad i samhället. Forskare har tittat på hundratals faktorer i flera olika kategorier och gett varje stad poäng därefter.
Så kanske har dom tagit med tron på Jesus som möjlig väg till att uppleva lycka. Men man ville inte lyfta fram det i så fall
Jag ränker att det borde vara det första man tänkte på. Men i så fall borde ju alla städer komma på första plats. För i alla städer och platser på denna jord kan man uppleva den sanna glädjen till lycka i tron på Jesus. Inte bara här i Älsklingstuna.
Jag är övertygad om att alla kan uppleva detta. Inte bara här i vår stad.
Så hur det än är med denna undersökning är jag glad att jag hittat tron på Jesus.
7 Men välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet. 8 Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt. (Mer 17:7-8)
Välsignad är den som litar till Herren. Jeremia beskriver den person som har sin trygghet i Herren. Han är som ett träd planterat vid vatten. Fundera på den bilden. Jag hade ett träd en gång som stod nära åkern. Åkern fick näring. Det drog trädet nytta av. Det växte fort och blev mycket stort. När vi fällde det var somliga årsringar mer än en centimeter tjocka.
Är vi som dessa träd i vår tro till Gud, i vår tillit till honom, säger Jeremia något mäktigt om: Kommer hetta kommer vi ändå bära frukt. Blir det torra år kommer vi ända bära frukt.
Varför då? Vi har våra andliga rötter i Guds rika källa. Källan med det levande vattnet. Jag påminns om Joh 7:37 om källsprånget inom oss. Att det skall få sprängas fram med nytt fräscht vatten. Som kommer att välsigna vårt liv i tron. Påminns också om den dubbla strömmen i Hesekiel 47. Att överallt där den rann fram växte det träd som gav frukt varje månad. Bibeln är tydlig. Det finns en källa till liv för oss!
Välsignad är den….
Det är en väg som är skapad för oss. Den öppnar något gott från nuet in i framtiden. Det är ingen engångshändelse. Det är något som växer fram på djupet.
Kanske kan man säga att det handlar om att placera sitt liv på rätt plats.
Pedher´s blogg 