Igår kväll var jag ombedd att ha undervisning i vår bönekväll. Dessa kvällar går vi ett ämne som man önskar att vi ska dela något om.
När jag såg rubriken hajade jag till helt ärligt. Den kändes som att den innehöll ett krav som egentligen ingen kan uppfylla på något sätt. Ja, men ingen av oss kan älska någon på riktigt om någon kräver det av oss. Kärlek är något äkta. En gåva vi får. En kraft som kommer inifrån. Som inte går att hitta på. Kan inte konstla fram. Den måste vara äkta. Annars blir den bara en mask vi sätter på.
Därför kände jag att ingen kan säga till dig som en Jesu lärjunge att ”älska nu – punkt”. Det måste finnas något som ”driver” fram den inom oss.
Sen börjar jag fundera djupare. Det finns något i lärjungaskapet som rinner upp i en kärlek som är näst intill omöjlig men ändå så innerligt äkta. En kärlek som älskar utan att någon har tvingat någon. En kärlek som började utan att få något först. En kärlek som gjorde det – ändå. Älskade ändå. Älskade innan liksom. Innan första förälskelsens träff. En kärlek som var från allra första början. Som verkar komma ur ett djup av innerlig tillgivenhet. Genom ett samröre som verkar ha andra parametrar än en snabb flirt eller ytlig gemenskap.
Vi läser i 1 Joh 4:19
”Vi älskar därför att han först har älskat oss.”
Innan – innan vi fanns till älskade han oss.
När jag och mina barns mamma väntade vårt första barn varvserie ju lite extra naturligtvis När jag kom hem från en resa hade mina barns mamma hållit inne denna hemlighet. Hon berättade att hon väntade vårt barn. Före vi såg ultraljudet på vårt första barn hade vi börjat älska det. Jag såg det inte i verkliga livet men ändå älskade jag det redan där och då. När vi fick vårt andra barn hade vi väntat änge. Jag kan säga att jag började älska det barnet långt innan ultraljudet. Det fanns något som bultade inom mig.
Gud älskade oss långt före han såg oss på sitt ”ultraljudsblick”. Han började älska oss redan när han tänkte skapa oss. Vi fanns i Guds tanke innan vi föddes.
Det är en kärlek som Gud har för dig, din granne. För ditt trossyskon. Det är en kärlek han har för gängmedlemmen.
Rom 3:23 säger att vi alla gått miste om härligheten från Gud!! I egen kraft är det helt omöjligt att nå Gud. Om inte Jesus hade kommit med påskens försoning hade det varit ute med oss. Hade inte Hans kärlek funnits där hade vi aldrig fått någon förlåtelse. Han dog för dig innan du gjorde din första synd.
Ty så mycket älskade han oss Läs Joh 3:16-17 och låt det sjunka in.
Han älskar dig även när du misslyckas. Värdet på dig har en helt annan utgångspunkt.
Inte heller när du gör fel. Han älskar inte dina handlingar när dom är fel. Men sin skapelse älskar han – du!
När vi inser hans oförtjänta kärlek till oss händer det något stort inom oss.
Den kärlek vi möter från Jesus gör något med oss.
Den vänder inom oss och famnar vår omgivning. En kärlek som förändrar vårt sätt att se på andra.
Vi ser på människor genom Jesu ögon.
Går det att älska någon som man rent mänskligt inte tycker om? Går det att älska någon som gjort oss illa? Ja, jag tro det är möjligt. . Troligen inte på egen handGenom Jesu förlåtande ögon – hans förlåtelse får vi kraft att förlåta och sen älska.
Ett nytt bud … Jesus ger oss en uppmaning att älska.
Joh 13:34-35: 34 Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. 35 Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.”
Det bud Jesus ger oss blir då inte det omöjliga budet!!
Det blir en kärlek som rinner upp inifrån och ut. Inte en kärlek som blir en tanke, inte en förståndshandling, inte en konstgjord känsla. Den kärleken rinner upp i den kärlek vi mött
Denna kärlek kommer bli ett vittnesbörd ut över vår stad. Som blir långt mycket mer än bara ord. Man säger att en bild säger mer än tusen ord. Denna kärlek är mer än så. Mycket mer. Drf att man ser hur vi älskar varandra och vår omgivning
Jag tror nyckeln i detta ligger att vi blir drabbade av Guds kärlek. Att den inte bara blir en förstånds-sak i vårt huvud som en fakta som är sann.
Den behöver landa ner i vårt hjärta i vårt inre så att den därifrån kan få sitt utlopp.
Jag uppfattar det som att kärlekens utlopp kommer inte från vår hjärna. Den kommer från vårt hjärta
Den enda gången jag tror förståndet behöver få en framskjutande roll i detta är om vi ser och förstår att vi saknar kärlek till vår omgivning. Till dina trossyskon, din granne, till staden, till landet, till vår omvärld. Då behöver vi använda vårt förstånd till att be vår herre att drabbas av hans kärlek så att vi kan älska som han älskar.
Så vi behöver kalibrera oss. Inventera hur vi har med kärleken till vår omgivning.
En ärlig fråga till oss själva – liksom Petrus fick från Jesus
– älskar vi Jesus?
– älskar vi vår omgivning, trossyskon, granne, vår stad?
Det finns en kraft inom dig och mig som kan och vill älska vår omgivning – vill vi släppa fram den?
Den kanske inte alltid är så logisk för oss. Den kanske inte alltid gör precis som vår tanke kräver. Kanske den går lite på tvärs mot världens norm.
Lyssnar vi inåt så finns denna kärlek där bubblande och vill ut.
Pedher´s blogg 