– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Alltså – i morgon är det sommar. Hur bra är inte det ?!!!!
Denna vår har jag mer än någonsin kunnat njuta av vårens varma ingång mot sommar. Så ofta det har varit intensionen men varit så svårt att genomföra. Men i år!!!! Har det verkligen blivit det jag önskat
Promenader i vårsommarens sköna kvällar. Njutit av solens värme. Är så tacksam.
Nu gäller det att fortsätta att ta vara på dom ljuvliga sommardagarna. Regniga sådana kommer så dom goda ska jag fånga.
Ta tillvara på vår vackra sommar
”För jag ska stärka trötta själar och mätta alla utsvultna själar.”
Jeremia 31:25 SFB15
Underbara ord. Kärnbibeln ger oss ett större djup i denna vers. Ett djup man först inte ser. Men som ger en insikt om Guds totala omsorg…
”För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos) en försmäktande (trött) själ, och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande] fyller (mättar) jag [på nytt].
[Här finns en kiasm där själens (hebr. nefesh) bedrövliga tillstånd upprepas två gånger centralt. Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov. Se även Ps 23:2-3Matt 5:611:28-29Joh 7:37-38.]” Jeremia 31:25 SKB
Skrev om vårtrötthet för några dagar sedan. Inte så att jag känner mig sliten så men ser fram emot semester. Kanske ser du fram också emot något annat avkopplande som semester eller annan ledighet från något.
Detta finns det nåd och barmhärtighet i: ”Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov.”
Vederkvicker och fyller själens behov – vackert omsorgsfullt tänker jag. Det är en sådan omsorg vi människor behöver.
…… och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande] fyller (mättar) jag [på nytt]. Han mättar oss!! Vi kan verkligen känna oss utsvultna. Likaså sorgsna och trängtande. Han mättar oss på nytt och på nytt och på nytt. Oförtrutet mättar han oss. Så fantastiskt gott.
Hans källa som han tar ur för att mätta oss och släcka vår törst är djup. Det kommer alltid att finnas till oss.
Så blir den försmäktande själen fylld på nytt och blir vederkvickt. Något vi inte tar oss själva utan blir oss givet. Tack gode Gud.
Så försmäktar du så finns det hopp.
Klagande … Många motgångar och prövningar möter folket. Och man är snar till att klaga inför Gud. Det verkar som att man har svårt att komma ihåg vad man är räddad från. Ett slaveri som var långt mycket värre. Deras klagan riktade till Mose och Aron men det var i själva verket Gud de klagade på. Kanske skall vi vara försiktigt med vår klagan. Kanske är det egentligen mot Gud själv vi klagar när vi tror att det äe tex pastorn eller någon annan person.
Ikväll kommer ni att förstå … Mose och Aron ingjuter mod. Förbereder dom på att Gud hört deras klagan, ser deras behov, har omsorg om dom.
Jag har hört … Gud talar och berättar för för folket att han har hört!!
Men de lydde inte Mose … Uppdraget var att samla in vaktlar och mjölet så mycket man behövde. Igen mer. Men man löd inte Mose utan samlade in för mycket. Det visade sig vara ett dåligt beslut. Men man lärde sig något av det. På sjunde dagen skulle de inte kunna samla in något- Ändå gick somliga ut för att leta. Tänk vad svårt det är att följa någon ibland.
Gud försåg i 40 år … Så länge försåg han folket med mat och bröd. Gud tog ansvar för deras ökenvandring.
Vår ökenvandring … Gud har ansvar för den med. Gud vill mätta oss genom öknen.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Förr sjöng man en son i gudstjänster där någon ville döpa sig. Kanske mindre vanlig idag. Eller så har man en förnyad melodi.
Jag har beslutat att följa Jesus. Jag har beslutat att följa Jesus
Jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå
Om andra tvekar vill jag dock följa. Om andra tvekar vill jag dock följa
Om andra tvekar vill jag dock följa och aldrig mer tillbaka gå
Jag följer korset och lämnar världen. Jag följer korset och lämnar världen
Jag följer korset och lämnar världen och ingen väg tillbaka går
En bekännelse och proklamation om sitt beslut att bli döpt och följa Jesus. Tänker att det var också ett vittnesbörd om vad man upplevt och hur det påverkat sitt liv.
Beslutet var ju tydligt. Man hade blivit frälst och ville nu följa den uppmaning Jesus gett om att bli döpt närt man omvänt sig. Det var också ett beslut att nu lämna något bakom sig för att inta något nytt. Man ville följa Jesus och lämna det värdsliga.
Det jag funderat en del på är versen nr två där man bekänner något som kan få en annan innebörd och betydelse.
Om andra tvekar vill jag dock följa
Det är en stark bekännelse. Om så alla andra runt omkring oss tvekar eller lämnar tron vill vi följa i alla fall. Tänker att det kan bli rätt tufft. Att stå ensam kan kosta på. Hur upplever du detta? Kan det oroa dig? Att bli ensam kvar i kompisgänget?
Jesus säger i Matt 28: ‘ … Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” ’ Du kommer inte att vara övergiven av Jesus. Han kommer att vara med dig alla dagarna. Han slår följe med dig i varje steg du tar. Det är så förunderligt barmhärtigt. Så om andra tvekar så har du en som går med.
Tänker också att ibland kallar han oss ut på uppdrag. Som enskild och som församling. När Gud kallar sin församling så är hans största önskan att alla följer med. Det finns ibland en tvekan i dessa beslut också. Så jag funderar på hur vi ställer oss till hans kallelse och utmaning om andra tvekar i församlingen? Jag uppfattar att det finns en utmaning i den tid vi lever i. En utmaning att följa Jesus kallelse. Jag tror att Gud kallar oss att bli fylld av hans Ande på ett nytt sätt. Jag uppfattar att Gud kallar oss in i en förnyad tjänst som församling. Där Gud kallar oss till att gå på hans uppdrag i vår samtid. I staden. I gemenskapen. Till grannen. Då blir min fråga främst till mig själv men också till dig….
Om andra tvekar vill jag följa då den kallelsen och utmaningen som Gud ger oss?
I den frågan finns ett allvar och ett djup som gör mig lågmäld. Som stämmer mig till eftertanke. Som får mig att stanna upp och fundera. Värdera. Och kanske omvärdera. För den kräver något av mig upplever jag. Hur upplever du det? Om Gud kallar din församling ut på nya uppdrag och den vid din sida tvekar – hur agerar och reagerar du då?
Kanske behöver vi stanna upp en stund i bön och låta Gud berör vårt inre omkring denna kallelse.
Din högra hand … Guds högra hand är en bild på hans styrka.
Att vara planterad … Underbar beskrivning. Man var planetard av Gud på den plats Gud gjort till sin boning. Tänk att vara planterad av Gud.
Ett välsignat sätt att leva … Folket får undervisning om hur livet skall levas välsignat. Följde de Guds stadgar skulle dom inte bli sjuka.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Tänk vad mycket kamp och strid vi tar upp i egen kraft. Man brukar ju säga att ”man får ju välja sina strider”. Jag tänker att vi borde bara välja de strider Herren strider för oss. Alla andra strider kan vi lämna och lägga ner. Helt enkelt låta dom vara. Det finns bara den striden Herren strider för oss som är värda att strida.
”Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.” 2 Moseboken 14:14 SFB15
Kärnbibeln skriver följande av denna vers:
”Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck).” [Ordet stilla (hebr. harash) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]” 2 Mosb 14:14 SKB
Det verkar vara så att Israels knotande vill Gud få tyst på. Att dom uppmanades bli tysta och stilla. Så skulle dom då se att Herren skulle strida för dom. När man följer berättelsen ser man hur Gud griper in och räddar folket. Dom behöver inte göra något alls
Många gånger har vi svårt att våga vara stilla. Vi vill gärna hjälpa till. Som om det till och med är vår plikt. Men Herren uppmanar dom att inte göra något. Och jag har en känsla av att så möter han oss också ibland.
Vilka strider strider du som du borde lämna direkt?
Jag tänker att Gud skulle behöva vara tydliga mot oss. Eller kanske snarare hjälpa oss att se. Så att vi insåg vilka strider vi ska lämna över åt honom. Och vilka strider vi ska avstå att ta upp.
Jag tror vi strider helt i onödan många gånger. Vi tror oss veta att det är rätt väg. Vår stolthet inger oss att ta upp striden. Vår heder står på spel, kanske vi tänker. Men när det egentligen bara finns en sak som gäller….
Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.
Kanske behöver detta få sjunka in inom oss. Få bli tydligt så vi inser vårt handlande. Så frågan blir idag….
Vilka strider strider du helt i onödan?
Stanna upp och bevittna … Mose har en ny ton. Han visar på tillit och tro. Dras inte med i folkets klagorop. Folket skulle få se Guds kraft i verkligheten .
Herren skall strida för eder och ni skall hålla er stilla … Kärnbibeln skriver: ‘Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck) .” [Ordet stilla (hebr. harash) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.] ’ Vi har något att lära av detta. Vi skall inte strida i egen kraft. Vi brukar säga att ”man får välja sina strider” – kanske kan detta mer visa på att vi ska välja de strider som Herren strider för oss. De övriga kan vi lämna åt sitt eget öde.
Klyv havet … Mose fick klyva havet så att folket kunde komma undan.
Herren strider för dem … Stort att de insåg att Herren stod på Israels sida och stred för dem. Herren strider för dig med.
När Israels barn såg … Det var inte förrän dom såg det Gud gjorde som dom fruktade Herren. Vi kan se vad han gjort och låta det påverka oss. Låt det skapa tro och tillit inom dig. Detta är ingen saga. Det är Guds verkliga ingripande.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Det förstfödda … Det är alltid helgat åt Herren. Bland djuren. Sin förstfödde son skall lösa ut med ett offer.
Detta gör jag på grund av … Det finns avgörande tillfällen i våra liv. Kanske skulle vi mer värdera dom oh påminna oss om dom då och då.
Tecken och påminnelse … på hand och panna. Herrens undervisning skall vara i din mun. För det Herren gjorde me dom var värt att påminna sig om. Skulle ge mod och tro och tillit.
Vilken väg väljer Gud? … Han visste att de skulle kunna ångra sig. Därför valde Gud en väg för folket som gjorde flykt tillbaka till det gamla slaveriet möjligt. Det är märkligt att han skulle behöva tänka så. Men frihet kan ibland vändas till att man vill, trots det goda Gud ger, vända tillbaka till det gamla. Ett mäktigt beteende. Om krig skulle hota kunde dom vända tillbaka. När motgången kommer kan vi hellre vända tillbaka än låt Gu strida för oss.
Guds ledning … Molnstoden och eldpelaren var folkets ledpunkt. Så att de kunde vandra både dag och natt. Gud hade omsorg om sitt folk.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Jag går bland husen. Var och varannan trädgård har syrener som blommar. Man kan liksom bokstavligen gå från doft till doft. Luften blandas med andra blommors dofter. Det är bara att njuta.
Denna tid är ju så fanatisk. Jag säger bara ”tack gode Gud att jag hunnit njuta av denna välsignade tid i år”.
Att gå bland husen med trädgårdar som har en del år på nacken är så underbart. Buskar och växtlighet har hunnit vuxit upp. Det är som att gå u en skog av blommor. En skog av väldoft.
Bibeln talar om väldoft. Ibland kan jag tänka att det är ju i princip omöjligt att vara en väldoft för Gud. För hur kan så bräckliga kärl som vi sprida en väldoft inför Gud och andra?
Men det står verkligen det. Läs så får du se:
”Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt. Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.”
Andra Korintierbrevet 2:14-17 SFB15
Det genom honom och på grund av sin vi kan bli denna väldoft. Skapad av honom. Spridd genom honom. Han gör det möjligt.
Så kan vi bli en skillnad för någon genom att sprida denna väldoft. Man får tag på doften av Jesus och längtar efter den.
Jag tänker att du kanske kan komma ihåg doften av någon. Kanske den du älskar. Kanske någon annan. Jag kan tex locka fram doften av min mormor. Hon doftade på ett särskilt sätt. Gillade att krama om henne och känna den doften. Kanske kan du påminna dig om goda dofter som du mött.
Men vi kan själva bli en väldoft från Gud. Där vi får dofta hans rike och hans helighet på något förunderligt sätt. Kan bara se att det är bara genom nåden det är möjligt.
Funderar på att det kan finnas sådant i våra liv som gör att det blir en annan doft som konkurrerar med Guds väldoft i våra liv. Tänk vad viktigt det är att vädra ut den unkna luften i våra liv.
Jag har alltid funderat på varför man kan få en vårtrötthet egentligen. När allt blir ljusare, dagarna längre borde man väl bli piggare. Man slipper hösten och vinterns tråkiga mörka period. Så när ljuset kommer borde man ju minst av allt bli trött.
Men så blir det rätt ofta. Man kan verkligen känna sig trött och tom. Läste dagens text i går i min app:
”För jag ska stärka trötta själar och mätta alla utsvultna själar.”
Jeremia 31:25 SFB15
Man kan känna sig utsvulten i själen. Som om man går på ångorna. När bilens bensintank börjar ta slut på randen till helt slut säger man ofta att man ”körde på ångorna” på den lilla mängd av bensin man hade kvar. Så kan det kännas i själen.
Tänk vad bra detta löfte är då i vårtrötthetens tider. När orken verkar liksom tar slut. Eller när livet har dränerat oss på kraft. Situationen och situationer har krävt mycket av oss och vår energi. Då är det gott att veta att Gud vill stärka oss i vår trötthet. När själva skälver av att vara utsvulten vill och kan Gud mätta på nytt.
Gud är verkligen god och barmhärtig då. Han vill både släcka vår törst och vår hunger.
Pedher´s blogg 