Månad: augusti 2024

Publicerat den

Dagens mellanrum – 31 augusti

Jag tjuvstartar lite med höstens projekt. Dagens mellanrum. Tänker liv att dessa tankar kan få bli en stund av paus mellan två händelser i din dag. Ett mellanrum av stillhet och eftertanke. En bön som gör att vi stannar upp en stund med vår Herre. Så håll till godo.

’Att vara planterad’

När man söker på Google och hittar öken ser man något intressant. Det kan vara sand typ överallt. Men där ett vattendrag rinner fram blir det grönska runt vattendraget. Där finns det möjlighet för grönska.

Psalms 1:2-3
utan har sin glädje
i HERRENS undervisning
och begrundar hans ord
både dag och natt.
Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.

Du och jag har ett val vi kan göra. Vi kan plantera oss på rätt ställe. På det stället vi kan grönska.

När jag skaffar mina växter på våren så behöver jag också köpa jord. Jag inser att det finns ganska många olika jordblandningar som är för olika växter. Allt för att växten ska ha så bra förutsättningar som möjligt. För att få en bra optimal växtmiljö.

Så är det med vår tro också. För att tron ska växa sig stark behöver vi vara planterade på rätt ställe.

Jag tror också att det spiller över på vårt övriga liv. Alltså livet på jobbet. Livet på fritiden. Hela livet helt enkelt.

Nu avgör jag ju vilken växtmiljö mina blommor får. Likadant avgör du och jag vilken växtmiljö vi får. Det beslutet ligger inte hos någon annan än oss själva.

Så, var vill du plantera dig?

Sen behöver vi tillföra vatten och näring efter hand. Tron har samma behov. Så hur vårdar du din tro?

Vi har just avslutat läsningen genom hela bibeln. Bibeln skapar denna goda växtmiljö. Jag vill tro att kyrkan gör det också. Bönen tänker jag är vattnet som tillförs.

Löftet är underbart. ”Som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.”

Tänk att det finns en utkomst av att vara rätt planterad. Det föder frukt i våra liv. Vi har möjlighet att inte ”vissna”. Frukten i våra liv kommer i rätt tid. Alltså att utkomsten i ditt liv har rätt timing. Inte efter vår egen status och idé. Utan när Gud ser att bästa tiden är där och då. Det finns förutsättningar för att du ska lyckas väl. Inte för att du ska klämma fram massa i egen kraft. Utan genom att du är rätt planterad. Kanske gör tvärs emot dagens sätt att se på framgång. Där jaget går före laget. Där man presterar något i sin förträfflighet. Nej, det handlar om en frukt som växer fram ur Guds mylla i våra liv. Går inte att tvinga fram. Kan vara växa fram. Det är barmhärtigt gott.

🙏🙏🙏

Herre, vi ber att du skulle hjälpa oss att bli planterad på rätt plats. Herre, låt det finnas, och skapa i oss, en god jordmån. Tack för att kraften till tillväxt i våra liv finns hos dig. Ber dig att locka mig in i ditt levande Ord. Låt din Ande förklara får oss så att vi kan förstå vad du säger i bibeln. Herre, dra oss närmare dig.

🙏🙏🙏

Publicerat den

Fullbordat loppat… springa i mål är ju själva poängen

”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.”
‭‭Andra Timoteusbrevet‬ ‭4‬:‭7‬ ‭SFB15‬‬

Kanske kunde Mose stämma in i Paulus ord om han hade levt i samma tid. Mose hade gjort det han skulle. Nu var han färdig.

Jag minns en gammal predikant jag mötte i min ungdom. Hans bön var, sa han, att få vara i Guds tjänst ända tills han fick flytta hem. Och så blev det. På väg till ett uppdrag var hans tid på jorden färdig. Han blev bönhörd.

Att göra färdigt är något särskilt. När man kommer igenom något man satsat på stort. För min del är jag idag igenom hela bibeln med mitt projekt ”Läs med mig”. ca 2 år och 8 månader. Ska jag sluta att läsa bibeln nu? O nej. Snarare läsa mer.

Från och med 1/9 börjar en ny serie. Tänker mig att den blir i första hand året ut. Men varje dag får du möjlighet att läsa en eller några verser med mig. Du får några tankar från mig. Jag ger dig utrymme att lägga till dina tankar och funderingar och sen en kort bön. Du kan ta det som en morgonandakt eller varför inte en pausläsning på lunchen. Eller möjligen som en avslutning på dagen. Välj själv. Men låt det gärna bli en väg till att skapa en stund mellan dig och Gud. Denna fas fram till nyår kallar jag ”Dagens mellanrum”. Varmt välkommen att dela detta rum med mig.

Mose avslutar sitt liv med att gjort det Gud kallade honom till. Att föra ut Israels folk ur fångenskapen. Han ledde dom ända fram till löfteslandet.

Tänk att få leda någon till löfteslandet. Mose hade ett land i sikte. Vi får ha himlen som löfteslandet.

En fantastisk resa Paulus menar att han har gjort. En resa som du och jag också får göra. Vi får fullfölja den resan. Älskar uttrycket att ha bevarat tron. Det finns så mycket vi möter. Tron sätta liksom på prov. Att då kunna, genom allt vi möter, kunna säga likt Paulus att vi har bevarat tron intakt. Det är stort.

När man tänker på bilden ”att löpa mot målet” tänker jag på uthållighet. Att inte ge upp. Att göra allt man kan på bästa sätt. Så tänker jag att trons lopp, eller mer trons resa, är.

Vad behöver du för att köpa uthålligt och komma i mål? Vi kan behöva stanna upp inför detta lopp och resa och förbereda oss. Så att vi kan genomföra loppet på bästa sätt. Kanske kan loppet kännas som ett hinderlopp. Där vi behöver komma över vissa hinder. Men en dag kan du säga likt Paulus….

”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.”

Publicerat den

Läs med mig 5 Moseboken – Kapitel 34

Mose fick se landet … Innan Gud kallade hem Mose fick han se landet. Guds barmhärtighet. Ytterst sätt kan man undra varför han inte fick se landet på plats. Nåden kunde väl gå före. Men kanske var det så att han fick se mer av landet på detta sätt. 

Han hade nu gjort det han var kallad till … Nu var uppdraget slutfört. Äta in till sin död var han i tjänst för Gud. Det är stort. Vem vill inte det egentligen. 

Gud begravde honom … Kanske var det den bästa vägen och det bästa sättet. För annars hade kanske hans grav blivit en kult där man mer tillbad den än Gud själv. Ingen vet det ännu var denna grav finns. 

Mose dog full av liv … Mose var inte skumögd när han dog. Hans livskraft var inte försvunnen.

Sörja har sin tid … Under trettio dagar sörjde man sen var den tiden över. Sorgetid har sin tid. Livet går vidare. Minnet lever kvar. 

Josua … Ett starkt vittnesbörd om honom. Han var fylld av vishet. ”Eftersom Mose lagt sina händer på honom”. Tänk vad en människa kan få betyda för en annan människa. Betänk det. 

Ingen profet som Mose … Som Herren Gud kände ansikte mot ansikte. 

Moses liv och gärning … Att påminna sig om alla de under och gärningar Mose fick göra i Herrens kraft är trosstärkande. Påminn dig om dom. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Så är Läs Med Mig avslutat. Efter 2 år och ca 8 månader har vi läst tillsammans hela bibeln. För mig en resa som varit så intressant. Tack för all uppmuntran att fortsätta. Tack för frågor och tankar. Men framför allt – tack för att du hittat in i bibelns underbara berättelser. Hoppas att det ger mesmak att ’börja om’ någonstans i bibeln. Återvänd till dom passager som välsignade dig lite extra. Återvänd till orden som utmanade dig. 

Låt mig skicka med till sist några verser från Psalm 1. Gud välsigne dig i ditt fortsatta studie av Livets Källa – det gäller Livet. 

Psalm 1: 1-3

Salig är den som inte följer
de gudlösas råd,
som inte går in på syndares väg
och sitter bland föraktare,
utan har sin glädje
i HERRENS undervisning
och begrundar hans ord
både dag och natt.
Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.

Publicerat den

En tillflykt är Han…

Kommer du ihåg hur det var att springa in i mammas eller pappas famn när man var rädd som liten? Det var som att man kom in i en fristad. Som att att man lämnade det som orsakade rädslan utanför. Den kom liksom inte in i deras famn. Deras famn var ett fredat område. Som att oro inte existerade i den famnen.

Ibland kan det vara så gott att få bli omsluten av någons armar när man är ledsen och uppgiven. Som att det som orsakade smärtan och sorgen får stanna utanför för den famnen för en stund. Så får man ta ett nytt tag och orkar möta det som orsakat smärtan med ett nytt mod.

Tänk att någons armar och famn kan få betyda så mycket. Det är så mäktigt på något förunderligt sätt.

”En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. …..”
‭‭Femte Moseboken‬ ‭33‬:‭27‬ ‭SFB15‬‬

Jag tänker att sådan är Gud. Han är vår tillflykt. Den famn som blir en fristad. Dit kan ingen oro komma åt oss. Kärnbibeln beskriver det som en trygg hemvist , trygg boning att bo i. Alltså ännu lite mer än bara en trygg famn

”En boning (trygg hemvist) är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim), med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden]. …..’”
‭‭5 Moseboken‬ ‭33‬:‭27‬ ‭SKB‬‬

Hans famn blir aldrig gammal. Den är evig och av evighet. När man läser om Guds nåd och barmhärtighet är den var morgon ny. Och det kanske inte är så konstigt när hans famn är evig. Hans armar, hans kunskap, hans styrka, är evigt omslutna om oss.

I dessa tider behöver vi uppleva denna trygghet. Det är så mycket av otrygghet. Områden i staden undviker man för oroligheter. Man kan känna olust i olika möten med somliga. Då är det gott att uppleva Guds omsorgsfulla famn.

”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.”
‭‭Psaltaren‬ ‭46‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

”Väl beprövad” skulle också kunna översättas ”alltid nära”. Därför kan många vittna om man testat Gud och funnit honom hålla måttet. Många har prövad honom i nöden och funnit att han svarat. Gud är vår styrka.

Därför bli stilla hos honom och besinna att han är Gud

””Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden.””
‭‭Psaltaren‬ ‭46‬:‭11‬ ‭SFB15‬‬

Det är i den stillhet vi kryper in i hans famn. Där omsluter hans armar oss. Friden motar bort oron. Så stor är vår Gud.

Publicerat den

Läs med mig 5 Moseboken – Kapitel 33

Uttala välsignelse över någon … Att få göra det är gott. 

Moses välsignar … Mose skulle kunna vara bitter att han inte fick komma in i landet. Men han välsignar Israel

Att välsigna sitt släkte … Kanske är det så att Gud visar dig på att börja be mer för ditt släkte. Inte för att jag tror att du inte ber för dina nära och kära. Men för att Gud manar till att lit mer specifikt ber dig att be för dina barn, barnbarn, syskon och släkt

En tillflykt är Han … Urtidens Gud. Här ner råder Hans eviga armar. Halleluja! 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Läs med mig 5 Moseboken – Kapitel 32

Sången … Det är tydligt att sjunga har en viktig roll i vår tro. 

Moses avskedssång … Kanske är det så att ett sång gör att vi har lättare att komma ihåg ett budskap. Tänk om melodin hade funnits bevarad. . .

Att föra berättelsen vidare … ’Fråga din far han skall berätta för dig’ – att föra budskapet, historien, vidare över generationer är viktigt.

Lägg på hjärtat … Att lägga på hjärtat påminner om Maria, Jesu Mor. Hon lyssnade på vad man sa om hennes son Jesus. Hon gömde och begrundande det man sa i hjärtat. Vad är det som vi lägger på vårt hjärta? Vad är det för speciella Ord och Händelser vi lägger på vårt hjärta?

Inte tomt od … ’Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv’

Gd kallar hem Mose … Under hur det kändes att Gud kallade hem Mose. Innan han togs hem fick han se det utlovade landet. Fast på avstånd. Han fick inte komma in för att han varit trolös mot Gud vid Meribas vatten. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Den goda berättelsens vidarebefordran

När Moseböckerna går mot sitt slut finns det en väg vidare. Man ser att folket uppmanas att berätta berättelsen vidare. Att far i huset berättade för sin son. Som i sin tur uppmanas att berätta berättelsen för sin son. Det var så man förde historien vidare. Mycket för att man inte hade skriftspråket historiskt sett.

Man förde historien vidare för det var viktigt. Det var viktigt att veta sina rötter och vad som hänt i historien. På något sätt var det som gjorde livets trygghet. Man visste var man kom från.

Idag är vi på randen till att vara historielösa. Det är inte lika viktigt längre. Man uppmanas se mer framåt. Att lära av historien är inte lika viktigt. För allt för ofta tror man att man inte behöver ha den som grund när man skapar en ny framtid (som senare ju blir historien man lärt sig något från inför nästa framtid).

Tex var min farfar kolmilare. Han kunde göra kol genom kolmilan man byggde. Idag är det en ”konstform” och kunskap som håller på att gå förlorad.

All historia är inte bra. Men den behöver vi komma ihåg också. Och inte göra om samma misstag.

Gud uppmanar Mose och folket att berätta berättelsen vidare.

Det finns en berättelse vi behöver bevara och bevara om och om och om igen. Det är berättelsen om Guds verk, det Jesus gjorde och gör. Den berättelsen har ett djupare liv som faktiskt har ett liv som levs nu med. Trots att den har många tusen års anor. Jag vill påstå att den berättelsen lever i högsta grad trots att den är gammal nu.

Din upplevelse av vad Gud har gjort i ditt liv behövs mer än någonsin. När Gud hjälpte dig. När han helade dig. När han berörde dig. När Gud svarade på din bön. Den berättelsen behöver berättas nu.

För det finns dom som drabbas av tvivel och undrar många ”varför” just nu. Där kan din berättelse ge nytt mod. Nytt hopp. Ny påminnelse om att Gud är lika verkliga idag som förr. När man kämpar med sina ” varför” behöver man höra dina ”därför”.

Man behöver bli påmind. Fast man gärna vill tro och försöker tro så kämpar man. Då behövs din berättelse.

Tänk att vi också kan få vidareförmedla dessa goda berättelsen om Guds ingripande på olika sätt.

Så var inte blyg att berätta din berättelse om vad Gud gjort i ditt liv. Det kan komma att få avgörande betydelse för någon i din närhet.

Publicerat den

Ledarskap har många sidor

Ledarskap är något helt fantastiskt tänker jag. Så länge det utförs på ett sunt sätt. Tyvärr kanske ett dåligt ledarskap talar högre och sätter djupare spår som kan vara svåra att ta sig upp ur.

Just nu läser jag 5 Moseboken kapitel 31. Där läser vi om skiftet från Mose till Josua. Några saker lär detta sammanhang oss.

Det är Gud som utser ledaren. Visserligen pekar Mose ut Josua som sin efterträdare men det var Gud som kallade och utsåg Josua. Kanske den viktigaste lärdomen. Vi utser inte oss själva till ledare. Det gör Gud.

Man får ibland inte vara med hela vägen som ledare. Mose fick lämna uppdraget innan man kom in i löfteslandet. Både av ålder men också efter några händelser som gjorde att han fick flytta hem till Gud före intåget.

Att ge sin efterträdare en bra väg in i uppdraget är ett vist sätt att avsluta själv. Det skapar en bra väg för den som kommer efter. Och det visar på att man vet vem som kallar och utser.

Kapitlet ger också en indikation om att det är bra att stanna upp och se var man står i uppdraget och kallelsen. Vart sjunde år skulle man åter läsa lagen. Att påminna sig om utgångsläget och vart man är på väg. Det visar på att man tar ansvar inför Guds kallelse och uppdrag. Ibland tror jag att vi kan vara något rädda för att göra en reflektion över läget. Är vi på rätt plats? Är vi rätt i uppdraget? Är riktningen rätt utsatt? Behöver vi korrigera något? Behöver vi tillföra något ? Rädslan kan vara att vi är rädda att inte behövas längre. Jag tror snarare att en sådan process kommer att fördjupa saker och ting. Och man kan ju naturligtvis inse att man ska vidare. Men är det då inte så bra att veta det? Så att man alltid är på rätt plats i livet?

Ledarskap är inte alltid att vara mest synlig. Tycker hela Moses livsgärning visar på att ibland är man synlig och ibland är det andra som står längst fram. Ledarskap är inte en position. Det är en tjänst. Uppdrag kallad genom nåd. Ledarskap är inte makt utan att följa kallelsen och uppdragsgivaren som är Gud själv. ”Störst är den som tjänar” kan vi läsa om i bibeln.

Så ibland kan det vara rätt bra att stanna upp och reflektera över sitt uppdrag och sitt ledarskap. Javisst, det kan leda till förändring vilket inte är så dumt om det är dags för det. Men ytterst tror jag det kan leda till fördjupning i sin kallelse och kallelse medvetenhet.

Så var är du i ditt ledarskap?

Publicerat den

Läs med mig 5 Moseboken – Kapitel 31

Efterträdare … Josua blev Moses efterträdare. Ibland är det svårt att släppa taget för att ge plats åt andra. Man kan känna sig oumbärlig och Ocke utbytbar. Men så fel det kan bli då. Mose släpper fram Josua för det är Guds tanke och plan. Det är det bästa man göra att då träda tillbaks. Inget nederlag alls. Utan efter Guds vilja. Då sänder Gud oss vidare i andra uppdrag. 

Att inte få vara med hela vägen … Mose fick av olika anledningar inte följa med in i löfteslandet. Ibland kan man få kämpa hela livet utan att få vara med in till slutet. Se det inte som ett nederlag. Se det som Guds väg med dig.

Att ge sin efterträdare en ingång … Mose presenterar sin efterträdare till honom. Josua får på så vis ett tydligt mandat.

Löftet till Josua … Josua måste ha gått styrkt från denna stund. Men troligen med stor respekt. Han visste hur Mose hade haft det. Men han visste också att Gud skulle gå med dig.

Vart sjunde år … det verkade finnas avstämningstider för att påminna om Guds löften och påbud. Vart sjunde år. 

Gud insätter … Mose gjorde vad han kunde för at bana väg för Jousa. Men det var Gud som insatte honom i tjänst. Ingen annan kan det. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Hör Guds Ord – det gäller livet

Vi börjar närma oss slutet i 5 Moseboken. Den har en rubrik i min bibel som lyder:

Hör Guds Ord – det gäller livet

Kan det sägas bättre? Nej, jag tror inte det. För Guds Ord gäller just livet. Hela livet. Allt va livet innehåller. Allt vad livet kan möta. Och även skydda mot det som kan skada livet.

När vi hamnar i det kapitlet vi läser idag att Guds Ord är inte för svårt för oss…

”Det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig, och det är inte långt borta.”
‭‭Femte Moseboken‬ ‭30‬:‭11‬ ‭SFB15‬‬

Så sant. Det är inte för svårt. För Guds Ord ställs inte ensamt. Det följs med Gud själv. Det gör att han älskar att Hans Ord ska göra oss gott.

Så genom att lyssna till Guds Ord så är det livet. Och vi blir uppammade att välja livet. Kanske låter enkelt och simpelt. Varför behöver man notera det? Jo, för livet genom Guds Ord är mer än bara livet på jorden här och nu. Det sträcker sig in i evigheten. Himmelens värld. Vi läser:

”Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva, genom att du älskar Herren din Gud och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.”
‭‭Femte Moseboken‬ ‭30‬:‭19‬-‭20‬ ‭SFB15‬‬

Och kanske är det just det som det handlar om. Att välja. Att välja det som är bra för oss. Att välja det som är rätt över tid. Det som kommer att betyda något och som håller över tid.

Att då sätta den rubrik blir ju bara så perfekt. Att höra Guds Ord och följa det gäller livet. För det är Livet.

Om bara några dagar så avslutar jag Läs med mig. För vi är färdiga med hela bibeln. Men det innebär inte att det är dags att slå igen bibeln för gott. För att läsa Guds Ord gäller Livet. Hur kan man då sluta läsa det.

Det mäktiga med Guds Ord är att det är visserligen gammalt men står sig ännu. Samma kraft. Samma liv. Så….

Hör Guds Ord – det gäller livet