Läs med mig 5 Moseboken – Kapitel 5-6

Budorden … Är det bara massa förbud och nej? Det handlar om ett välsignat levnadssätt. Kan vi klara det finns det välsignelser i det. Misstar vi oss finns det möjlighet att ödmjuka oss och be om förlåtelse .   

Hjärtats inställning … Vad brinner vårt hjärta för? Vad är det fullt av? 

Livsval … Våra val får vi leva med. Rätt val gör vårt liv långt. Vi kan inte skylla på någon annan. Vilka val gör du? Vad får påverka dom?

Det stora budet … ”Du ska älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.” Kanske kan det få bära oss igenom och påverka oss idag. 

Inskärpa … Det finns sådant som vi behöver ta till oss på riktigt. Det har en viktig påverkan på oss – inskärpa – vad behöver du inskärpa i ditt liv?

Du ska binda dem som ett tecken på din hand … Ibland kan vi behöva ha ”tecken” som påminner oss. Alltså kanske sätta upp en lapp med en uppmaning på. Ett halsband som påminner oss. Eller något annat som gör oss uppmärksamma på vad det är vi vill göra eller hålla oss till. 

Olydnad … är mindre roligt att tala om. Men Gud varnar för det också. Hur förhåller vi oss till det?

Har du några tankar om detta avsnitt?

Att älska….

Kan man älska bara på halvfart? Eller lite sisådär? Eller älskar man fullt ut? Alltså helt och hållet?

Jag tänker att älska gör man helt och hållet eller inte alls. När man älskar någon så blir det så mycket mer än att bara tycka om. Det finns en helhet med omsorg som bas i kärleken.

Det finns ett bud som visar på en 100-procentig kärlek. Bibeln säger:

”Du ska älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.”

Här pratar vi inte om halvfart eller trekvarts kärlek. Nej, fullt ut, av hela hjärtat, av all kraft alltså på riktigt.

Jag tänker att det är inte alltid enkelt. Men när man börjar se tillbaka på vad Gud gjort för oss fylls vi både av tacksamhet och kärlek.

När vi sen ser på vad han kan göra och hur han vill göra det fylla vi av samma tacksamhet och kärlek.

Blickar vi sen fram emot slutmålet himlen så kan vi inte hålla tillbaka vår kärlek till honom.

Så budordet som kan upplevas som ett omöjligt uppdrag blir i själva verket något som rinner upp inifrån oss och ger ett fantastik uttryck hos oss.

Kärlek till någon annan rinner fram, jag höll på att säga, vare sig vi vill det eller ej. Den finns där och drabbar oss. Kärlek till Gud har en ännu större orsak.

Låt dig drabbas av kärleken till Gud.

Läs med mig 5 Moseboken – Kapitel 4

Lägga till eller dra bort … Vi kan ibland vilja styra och ställa. Ta ledningen och tala om hur det skall vara. Gud visar att vi kan inte varken dra ifrån eller lägga till något som Gud säger eller befaller. 

Hålla oss till … Vad håller vi oss till? Vad får vara vår ledstjärna i livet? Det finns en välsignelse i att följa Herren. 

Inte glömma … Folket uppmuntras till att komma ihåg vad Gud gjort. Det kan komma tider då vi behöver komma ihåg sådant.

Berätta … Att berätta för andra vad Gud har gjort gör något med oss. Erfarenheter har alltid varit stark berättelse som man tar till sig. Uppmuntran men också när det ger oss en varning. 

Hörde bara rösten … När Gud talade genom elden i busken såg man inte Gud. Man hörde bara rösten.Ändå litade man på att det var Gud som talade. 

Förledas … Gud varnar folket från att förledas. Det finns mycket som kan påverka oss och som kan förleda oss. Att alltid ha Gud för sitt inre hjälper oss att vara vaksamma.

Barmhärtig Gud … Skall inte överge. Inte glömma sina löften till dig

Gud är Gud … ”Därför ska du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan” !!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Vågbrytare

När man anlägger en hamn så bygger man ofta en vågbrytare. Det gör att man får en lugn hamn. Båtarna får en trygg miljö och riskerna minskar.

Livet kan behöva en vågbrytare ibland. Att få komma in i en säker hamn. Livet kan vara ett stormigt hav eller en krabb tillvaro som gör det mer eller mindre tufft. Då kan man behöva komma in bakom vågbrytaren ibland.

Vågbrytaren hindrar vågorna att rulla vidare. Bakom vågbrytaren blir vattnet lugnt. Precis som livet kan behöva ibland.

Minns en resa med Elida en gång. Det var styv kuling. Det var inte roligt alls. Dom flesta på båten mådde rätt dåligt. Men så kom vi in på lugnt vatten. Det var verkligen skönt. Minns att det var rätt snurrigt i huvudet. Mådde inte speciellt bra. Men när vi kom in på lugnt vatten mådde jag direkt bra igen.

Jag tänker mig att så fungerar livets vågbrytare. Det blir vår räddning. Vi kommer i fas igen. Vi blir lugna. Friden kommer tillbaka.

Jag tänker mig att Anden kan få bli vår vågbrytare. Han som skyddar oss och för oss in på fridens vatten igen.

Det finns en som kan bryta dina vågor i livet. Som kan lägga den orons storm i i ditt liv. Den vågbrytaren heter Jesus. Han har stillat storma förr. Han har uttalat sina ord ”Tig var stilla” förr. Han vill göra det i ditt liv också. Han vill ställa sig i vägen för stormens våg du möter. I hans väg bryter vågen och det får bli lugnt.

Idag ber jag för dig som behöver komma in på lugnt vatten igen. Ber att Herren skall hitta din plats bakom vågbrytaren.

Läs med mig 5 Moseboken – Kapitel 2-3

Gud tar hand om oss i öknen … Folket vandrade runt i öknen på grund av sitt handlande. Ändå vakade han över dom. Vi kan hamna i ökenlandskap. Det kan vara tufft. Men Gud är med mitt i torkan – trots allt.

Var inte rädd för dom … Visst kan vi bli rädda för det motstånd vi möter. Kanske rent arv lite mänskligt att bli det. Men tänk – Gud är med oss.

Herren skall strida för er … Många gånger vill vi göra det i egen kraft. Man kan undra varför. När Herren lovat att strida för oss – varför skall vi då göra det själva med den begränsing vi har? Inte minst när vi vet att Gud har all makt i himmel och på jord. 

Anförtro … Ibland behöver vi lämna över uppdraget. Är det Guds vilja så kan vi aldrig hålla kvar det med tvång. Det kommer aldrig att fungera. Lämna – överlämna – uppmuntra och styrk den som tar vid. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Välsignad är den….

”Men välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet.”
‭‭Jeremia‬ ‭17‬:‭7‬ ‭SFB15‬‬

Välsignad är den…. I dessa ord ligger det ett djup som vi skulle behöva upptäcka ännu mer. Det innebär bl.a. att det ger oss välgång och det som är gott. Att Gud lägger sitt till. Sig själv.

Våra liv blir något mer när vi förlitar oss till honom. Det växer till en grund , ett fundament , som vi bygger vårt liv på. Livet blir satt på en klippa. När det blåser omkring oss så står vi mer stadigt. Vi blåser inte så lätt omkull bildligt talat.

När motstånd kommer blir vi inte lika oroliga. Vår rädsla byta ut mer till tillit. När bekymmer blossar upp vet vi var vi hämtar vår hjälp och stöd.

Har Herren till sin trygghet

Det är kanske lätt att förlita sig på sådant som kanske inte håller måttet. Vi väljer det vi tror fungerar. Att välja Gud till sin trygghet är ett bra val. För det håller.

Varför välja något som är näst bäst när det finns det som är bäst?

Vi människor kan ge varandra trygghet. Vi kan ge stöd när det är mörkt eller det kan kännas otryggt att gå hem. Och där kan vi verkligen göra skillnad. Men i djupet finns en som är en verklig trygghet. Det är Gud.

När man behöver lita på någon människa så bygger vi ofta det på förtroendet som vi upplever oss ha för den. Den byggs ofta upp över tid. Du och jag bygger upp den tilliten genom att vi är nära Gud. Lär känna honom och vågar lite på honom mer och mer.

För mig ingjuter denna vers hopp, mod, tillit och kraft. Det finns något i denna vers jag vill komma åt. Lära känna och uppleva. Kanske du med. Så våga dig närma den hälsningen. Jag tror den har något extra till oss i en tid som denna

Läs med mig 5 Moseboken – Kapitel 1

Inledning – Källa Kärnbibeln

På hebreiska heter Femte Mosebok Devarim som betyder ”orden”.

En formulering som ofta återkommer i denna bok är att Herren ger budord som israeliterna ska hålla. Ordet för budord är hebr. mitsvah (pl. mitzvot) som även kan översättas med befallning. Substantivet kommer från verbet för att befalla som är tsavah. I hebreiskan blir det en tydlig koppling mellan dessa ord då det ofta uppmanas att hålla de befallningar som han befallt, se 5 Mos 4:2, 40; 6:1, 2, 17, osv.

Struktur:

A. Mose inledande ord – tillbakablick (5 Mos 1:6-3:29)

  B. Huvudpunkter (5 Mos 4:1-49)

    C. Utläggning av förbundet på Horeb (5 Mos 5:1-11:32)

      D. Förbundet (5 Mos 12:1-26:19)

    C Utläggning av förbundet i Moabs land (5 Mos 27:1-28:68)

  B Huvudpunkter (5 Mos 29:1-30:20)

A Moses avslutande ord – blickar framåt (5 Mos 31:1-33:29)

Epilog – Moses död (5 Mos 34:1-12)

Skrivet: Strax före 1406 f.Kr.

Enligt judisk tradition dog Mose 1406 f.Kr, så boken bör vara skriven innan dess.

Berör tidsperioden: Knappt 10 månader i slutet på ökenvandringen ca 1400 f.Kr.

Författare: Mose. Jesus refererar till att Mose är författare i Joh 5:46.Davids uppmaning … Till folket uppmanar han att de skall alla fast vid Gud. Motivet var tydligt. Håll buden noga. Då skall det gå er väl. Och så att ni kan lämna över landet till era barn – nästa generation. Vilket djup. En uppmaning alla generationer behöver ha med sig i allt sitt tjänande. Vis kapar en framtid för våra barn. 

Ni har stannat länge nog vid detta berg … Bryt nu upp. Alltså, ibland tror jag vi stannar för ”länge där vi är”. Det behöver inte betyda plats. Utan i det sammanhang vi är i. Vi kan vara så trygga där att Gud får svårt att föra oss vidare. Vi vill helst bara få vara och inte bli störda. Men kanske talar Gud till dig att bryta upp till något annat.

Jag har lagt landet öppet för er … När Gud kallar oss från något så kallar han också oss till något. Han har lagt ”landet” öppet för oss. Nyckeln att vi startar att gå. Att följa uppmaningen. Det utlöser Guds kallelse över våra liv.

Herren skall gå med … Trots allt vad Gud gjort för folket och visat sin makt tvivlade dom på att dom kunde gå in i landet Gud hade gett dom. Vi kan drabbas av samma tvivel. Vi behöver blicka tillbaka på vad Gud gjort, vad Guds kallelse säger och se vem det är som kallar. Det ger oss mod att våga gå på Guds uppmaning. Israels folk hade intagit landet mycket fortare om de följt Guds uppmaningar. Men de fick en lång ökenvandring istället.

Jag skall inte gå med er … Det finns tider där Gud säger något annat. Att vi inte ska göra det vi tänkt för han kommer inte gå med oss. Betänk det. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Vad har du fått?

Idag avslutar jag 4 Mosebok i ”Läs med mig”. Dags att ni läsa sista boken i vår resa genom hela Bibeln. Då ställer jag en fråga utifrån dom två sista kapitlen ….

Vad har du fått från Gud?

Jag skriver följande reflektion:

Vad är det du har fått från Gud? Hur värdesätter du det? Hur vårdar du det? Hur använder du det? Hur kan du välsigna din omgivning med de Gud gett och utrustat dig med?

När Gud ger oss en gåva eller talang kan det finnas en risk att vi ser den som bara vår egen. Att vi ska ha glädje av den osv. Inte alls fel. Men jag tror Gud tänkte lite längre och lite mer. Jag tror att han gav oss den för att också den skulle bli till välsignelse för andra. Alltså att vi inte skulle undanhålla den gåvan från vår omgivning.

Jag tänker att gåvan och talangen blir så mycket mer när den får betjäna andra. Den växer. Den ger mer glädje åt alla håll. Den får helt klart ett djupare värde

Tänker också att du själv kommer uppskatta den mer. Se den i ett större sammanhang vilket skapar en djupet respekt. En respekt inför att den har en vidare plats en min egen täppa. Dess värde blir större för att vi inser att den skall välsigna andra.

Så låt mig ställa frågorna på nytt. Ta dom till dig. Låt dom sjunka in. Ge dom ett svar. Ge dom en väg vidare. Låt dom göra något med dig. Låt Anden berör din tanke när du ger dina svar och ser vad dom kan betyda för dig.

Vad är det du har fått från Gud? Hur värdesätter du det? Hur vårdar du det? Hur använder du det? Hur kan du välsigna din omgivning med detGud gett och utrustat dig med?

Låt dina gåvor och dina talanger börja leva det liv som dom är ämnade för.

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 35-36

Fristäder … Dessa städer hade en särskild uppgift. En plats den personen kan fly som gjort något fel av misstag. Då kunde den söka sig dit och bli väl behandlad. Tillflyktsort för att komma undan hämnare. Tanken var att kunna få möjlighet att försvara sig på ett rättssäkert sätt. 

Sin arvedel … den del man fått skall för evigt vara deras arvedel. Får inte gå över till någon annan. 

Vad har du fått? … Vad är det du har fått från Gud? Hur värdesätter du det? Hur vårdar du det? Hur använder du det? Hur kan du välsigna din omgivning med detGud gett och utrustat dig med?

Har du några tankar om detta avsnitt? 

Det var fjärde Mosebok. Nu har vi 5 Mosebok kvar. Med det är denna ”Läs med mig” avslutat. Det kommer vi att göra under augusti månad. Då har vi läst bibeln tillsammans under 2 år och 8 Månader.

Lägerplatser

Idag i ’Läs med mig’ skriver jag följande om ”Lägerplatser”:

Lägerplatser … På vår livsvandring kommer vi att ha många olika lägerplatser. Inte kanske i första hand att vi flyttar runt till massa olika orter i vårt land. Kan vara så. Men jag tänker att det finns olika ”hållplatser” vi passerar. Viktiga händelser. Viktiga beslut. Sådant som kommer att påverka oss på olika sätt. Plaster av paus i livet. Platser av återhämtning. 

Jag läser om Israels folk som på sin badlakan vandring från Egypten till Kanaans land slår läger på många platser efter vandringsleden. Lägerplatser som man hämtade kraft inför nästa delsträcka.

Jag tänker att livet är fullt med ”lägerplatser” som vi får stanna vid. Det måste inte gå på hela tiden. Vi behöver lägerplatserna för att orka vidare

Om du befinner dig på en ”lägerplats” just nu så invänta nästa sträcka. Du är där av en anledning. För att du ska orka hela vägen.

Man behöver tid för reflektion. Eftertanke. Få ett bra utgångsläge för nästa sträcka i livet.

Lägerplatsen kan ha varit en kort tid. Knappt hunnit få ner tältpluggarna. Andra gånger är det en längre period. Man har hunnit slå rot till och med. Så kommer uppbrottsordern. Då kan det kännas svårt.

Kanske kan man se pausen i livet som en hållplats. Man stannar till någonstans för att tillföra något i livet. Kanske ska någon annan med på resan under en tid. Kanske fler. För att du behöver det just nu.

Så se pausen, som kanske till och med blir en lägerplats en tid, som något bra för dig. Inte att du sätts åt sidan. Utan för att Gud vill rå om dig en tid för att förbereda dig. Kanske att hela det som är sår hos dig under resan.