
Satt och läste på Instagram. Hamnade hos en som heter Ola Möller. Hans drömresa var inget bättre än ”hemresan”.
”Borta bra men hemma bäst” tänkte jag då. Och jag tänker att han har väldigt mycket rätt. Den bästa resan är hemresan. För hur bra än resan varit, hur mycket man än gillat resan är det skönt att komma hem.
När man vandrat lite för långt bort från Gud en tid är det så fantastiskt fridfullt att vända hem till Gud igen. Då i ser man hur mycket det förr betydde att vara i Guds hem.
Den förlorade sonen insåg efter en tid i sin ”frihet” att friheten hemma hos far var bättre. Och jag tänker att hans hemresa var något hoppingivande hos honom. Han hoppades att i alla fall bli en daglönare hos sin far. Men hans dröm blev klart överträffad av fars mottagande. Han välkomnades som son igen.
Sådan är Gud. När du gör din hemresa till Gud så kommer du välkomnas som hans dotter eller son igen. Inget lägre än så. Utan fullt ut hans barn igen.
Man kan inte komma för långt bort från Gud utan att en hemresa är möjlig. Det verkar till och med som att hemresan är kortare än vägen bort. För bestämmer vi oss för att göra vår hemresa till Gud är den inte långt bort liksom.
Så kanske är det dags att göra din hemresa till Gud nu. Var inte orolig. Du kommer att hitta hem. För Gud är som fadern i liknelsen. Han står och spanar efter dig. Kommer springa dig till mötes.
Du är redan välkomnad hem







