Livets bagage

Packar för långresa. Det är alltid ett mickel. Vad ska man ha med sig och vad ska man lämna kvar. Det finns ju en begränsning. Väskans storlek och vad jag orkar bära.

Jag tänker att det är rätt lika med livets bagage. Vi har lite svårt att veta vilket vi ska lämna. Somligt av det vi bär med oss borde vi nog lämna bakom oss. För vi orkar inte bära runt på det egentligen. Så blir livsvandringen klart mycket mer tuff än den skulle behöva vara.

Vi kan inte förändra det förflutna genom att bära runt på det. Det är bättre att vi förlikar oss med det och släpper det. Att vi inser att det ligger bakom. Men är det sunt och möjligt? Ja, jag tror att det är det. Genom att be Gud om hjälp att göra det.

Att hålla kvar i det blir på ett sätt att slå krokben på nuets framtid. Vi blir hindrade att leva det. Så binds vi fast i det förflutna.

För att inte få problem med sitt livsbagage behöver vi se upp med vad vi packar ner i det. Inte alltid det enklaste. Men värt ett försök.

Vad går du runt och bär på helt i onödan? Kolla in ditt bagage. Lämna det som ligger där i onödan.

Sen finns det den del av vårt bagage som gör så ont. Den delen är inte enkelt att hantera. Men jag skulle vilja be för dig som har det kämpigt med ditt bagage. Idag ber jag att du ska få läkas i allt som sårat dig.

När jag packat min väska så väger den rätt mycket. Men det håller sig inom det som man får ha med sig. Var rädd om ditt bagage. Bär inte på mer än du orkar. Annars kommer krokna efter hand.

Dagens mellanrum – 15 november

’Må allt som andas prisa Herren – Halleluja’

Psalms 150:6
”Må allt som andas prisa Herren! Halleluja!”

Prisa Herren – Vad är det att prisa? Synonymerna är berömma, lovsjunga, besjunga, lovorda, lovprisa, förhärliga, ära, hylla, Beskriver ordet ’prisa’ rätt så bra. 

När jag googlade ’prisa’ läste jag detta: Lovprisning syftar på att lyfta Gud . Det är den glada berättelsen om vad Gud har gjort för oss. Lovsång och tacksägelse går hand i hand som tack Gud och ger uppskattning för vem han är. Beröm är erkännandet av alla Guds underbara, rättfärdiga gärningar. Han är värd att prisas (Psaltaren 18:3).

SAOL skriver: ”livligt berömma”. Rätt okej tycker jag. För när vi prisar Gud av ren skär lycka bubblar det över liksom. Det blir rätt livligt då. 

Prisa och lovprisa handlar alltså om att upphöja och tacka Gud för den Han är. Och ju mer vi börjar förstå och inse vem Gud verkligen är och vad han verkligen gör fylls vi mer och mer av tacksamhet. Den tacksamheten vill liksom uttrycka sig på något sätt. Den måste bara till slut pysa ut i något verbalt eller i någon handling. Då prisar vi. 

Psaltarens sista ord är att..

Allt som andas må prisa Gud

Andas du? Prisa då Gud. Det verkar som att hela skapelsen vill prisa Gud också. Psalmen 148 har rubriken: Skapelsens lov till Herren i min bibel. Bibel 200 skriver: ‘Allt som lever och andas skall prisa Herren. Halleluja!’ Kärnbibeln gör det ännu lite tydligare: ”Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.” Halleluja

🙏🙏🙏

Herre, jag vill prisa dig av hela min själ och av hela mitt förstånd. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Stor är Din trofasthet, Jesus

Igår hade vi en bönesamling i Pingst Strängnäs ihop med Frälsningsarmén. En sådan god kväll det blev. Såg fram emot den. Den blev ännu bättre än jag vågade hoppas på.

När Daniel tog med oss i några lovsånger sjöng han bl.a. ”Din trofasthet”. Jag har sjungit den många gånger. Men ibland är det som att sånger glimmar till lite extra. Så gjorde den denna kväll.

Första delen blev lite extra för mig. Kanske var det så att jag behövde det lite extra igår kväll. Eller så ville Gud påminna om det.

På min vandring, varje steg jag tar
är Du med mig
Aldrig ensam, Du lämnar aldrig mig
lämnar aldrig mig

Vart jag än går , vad jag än möter, hur det än känns så är Gud med varje steg. Jag vet det men det är gott att påminnas om det.

Så den påminnelsen vill jag bära vidare till dig idag. Gud är trofast. Han Klippan. Han står kvar. Mitt i rädslor. Så är han trygghet.

Låt texten påminna dig om Gud är trofast. Här kan du lyssna till den.

——-

På min vandring, varje steg jag tar
är Du med mig
Aldrig ensam, Du lämnar aldrig mig
lämnar aldrig mig

Stor är Din trofasthet, Jesus
Stor är Din trofasthet, Jesus
Stor är Din trofasthet
Alla dagar är Du med

I min oro, Du står alltid kvar
Du är klippan
I din närhet, min rädsla rinner av
rädsla rinner av

Stor är Din trofasthet, Jesus

Jesus Kristus, Du är min trygghet
Helt säker i Din famn
Jesus Kristus Du är min framtid
Mitt hopp är i Ditt namn

Dagens mellanrum – 14 november

’När det frusna smälter’

Psalms 147:18
”Han sänder sitt Ord och det frusna smälter, Han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar”

Kärnbibeln skriver: ‘Han sänder ut sitt ord och låter det frusna (ordagrant: dem) smälta (töa bort) . Han låter sin vind (Ande, andedräkt) blåsa [han andas ut] – [och] vattnet (vattnen) strömmar. ’ Hans ord är värme. Vi vet vad varma ord till oss gör med oss. Det händer så mycket då någon säger något varmt om oss. Hårda ord vet vi också vad dom gör med oss. Guds ord värmer. Även det frusna värms upp då. 

”Han låter sitt väder blåsa, då töar det” – jag vet inte om du behöver få känna hur det töar inom dig. Kanske är det i omgivningen du upplever det som att Guds värmande ord behövde sägas. Så att det frusna får smälta. 

Ett fruset vattendrag gör att vattnet stannar. Men när våren kommer och värmen gör att isen smälter ger en skön känsla. Jag kan redan på hösten längta till vårens porlande ljud. 

Ett samhälle kan vara ganska kallt. Idag upplever vi denna ena skjutning efter den andre på olika platser i vårt land.Den kylan behöver möta Guds värme. Hans värmande ord behöver smälta det frusna tankar gängen har. 

Ibland kan vi möta frusna blickar och handlingar. Här behöver Gud smälta det frusna. Vi behöver mer av Guds kärleks vindar som värmer. 

🙏🙏🙏

Herre, värm det frusna. Låt frusna vatten börja porla igen. Låt frusna själar tina upp med din varma kärleks vind. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Gå i tro

Den sista tiden har jag funderat mycket om begreppet ”att gå i tro”. Vad kan det innebära och vad utmanar det oss till?

Jag tänker att som troende finns det en djupare dimension som talar om att gå in i något. Detta något kan vara svårt att greppa. Man vet egentligen inte hur det ytterst ska fungera. Men man går in i det ändå. I tro. I tro på att Gud är med. För man tror sig se att han kommer att vara med. Han kommer att bära det tillsammans med oss.

Till detta inser jag att ledarskap i församlingen ska ta ansvar men också gå före. Nu sitter jag i församlingsledningen så jag inser detta med respekt. Jag fick lära mig av en pastor en gång att församlingen når så långt som ledarskapet går. Det känns svettigt och utmanade. Men jag tror det ligger något vist i detta. Och det utmanar mig idag. Är jag en bromskloss eller går jag före och ”drar” andra med fram?

Dom här två delarna har jag ’rådbråkat’ mig själv med en tid. Om vi som kristna alltid ska ha allt klappat och klart innan vi drar igång något är jag rädd för att vi kommer missa mycket. Men var går den gräns som är att gå i tro och att vara säker på sin sak? Var är det att vara vis i dessa frågor?

Jag har uppfattat att Gud verkar ibland utmana oss att våga ta steget utan att helt vara säker på hur det ska gå. Men vi känner oss manade att våga gå. Det kan verkligen vara utmanade. Men jag tror det är en viktig del i vår tro och tillit.

Jag tror att en församling inte alltid ska ha hängslen och rem för att våga gå vidare. Vi är kända genom tiderna att vi vågar satsa där andra inte vågat. Och det har visat sig fungera.

Ibland tänker jag att vi allt för ofta avvaktar idag. Vi vågar inte på samma sätt som förr. I likvärdiga situationer där vi förr gick i tro är vi klart mer försiktiga idag.

Jag vill alls inte kasta sten i glashus. Jag inser det svåra. Men…..

O vad jag vill vara en som vågar gå i tro. Allt för att Gud ska kunna lyckas genom ett sådant trossteg.

Tänker på en textstrof

Herre, led mig dag för dag
I din vilja vill jag va’
Om det än genom lidande bär
När min vandringsfärd syns lång
Ja, jag dig beder gång på gång
Herre, led mig dit hem där du är

Nu tänker jag inte att det alltid måste vara ”lidande”. Men byt ut det mot ”att vara rådvill” eller ”osäker på om det är rätt väg”.

Om en vandringen i det vi tror oss förstå Gud kallar till är svår att våga gå så ber vi…

Herre, led mig dag för dag

Jag tror att då vågar vi gå i tro. Vågar oss in på det lite mer okända och litar på att Gud ska vara med.

Att våga gå i tro

… är en utmaning för alla. Som kristen. Som församlingsledning. Som ledarskap. Som enskild. Men det är nog en del av livet just nu. Det är rätt knepiga tider. Om vi i dom tiderna ska säkra varje steg kommer vi nog inte framåt i den takt Gud manar oss till.

Så för mig är detta rannsakande. Är jag en som går i tro eller bromsar jag Guds planer för oss? För att jag inte vågar gå? Det utmanar mig just nu. Kanske utmanar det dig också. I så fall får du och jag be en bön ihop om att Herre, led oss dag för dag. Hjälp oss att i tro våga följa din maning att gå i tro och tillit.

Dagens mellanrum – 13 november

’Ett krossat hjärta’

Psalms 147:3
”Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han”

Kärnbibeln skriver: ‘Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta, och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg] . ’ Ordet helar har alltså många dimensioner. Från att reparea, sy ihop till botar och helar. Det säger mig att det finns många skikt i Guds helandeprocess inom oss. 

Han förbinder sår också. Då inte bara fysiska ytliga sår som på huden. Utan också inre sår i själen. Kanske har du hört talas o brustet hjärta vilket man idag har en diagnos för. Kärnbibeln lyfter det som smärta och sorg. Sorg kan verkligen ge ett brustet hjärta. Tänk, Gud helar sådana sår. Han ger sig tid att förbinda dessa sår. 

Kanske känner du att ditt hjärta är krossat eller förkrossat. Förkrossad står för nedbruten, tillintetgjord, nedslagen, knäckt, bruten, förtvivlad. Vilken barmhärtighet att veta att Gud vill förbinda detta.Såren som uppstår genom detta förkrossade tar Han vård om. Så helar Han det.  Är du just nu i detta, sök dig nära Gud. Han helar dom som har förkrossade hjärtan. 

🙏🙏🙏

Herre, ta vård om mig. Jag behöver din omsorg idag. Hela mig jag ber.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

En bit av sommar kvar

Kylan tränger sig mer och mer på. Det är snart mitten av november. Mörkt, på tok för mörkt, tycker jag. Visserligen närmar sig första advent men ändå. Höstmörkret är så tråkigt.

Då är det skönt att ha en bit av sommaren kvar på balkongen. Varje gång jag gått in och ut denna höst har jag njutit , liksom hela sommaren ända från maj, av mina blommor på balkongen. Dom blommor fortfarande. Jag kan inte minnas att det blommat så länge något år. I 6 månader har rankorna blommat oavbrutet. Helt fantastiskt .

Att bli påmind om sommaren värmen inifrån. Njuter av att på så vis få bli påmind av sommarens ljuvlighet.

Hur gör du för att påminna dig om goda stunder när det mörka tränger på? Det är så lätt att det mörka får fritt spelrum liksom. Jag tänker att vi behöver lära oss att plocka fram det varma sköna när det kalla gör sig påmint. Det kan vara minnen. Kanske kort som påminner om speciella stunder. Sådant som för oss tillbaka till det som gjorde gott inom oss. Kanske avgörande tillfällen som bär på ett speciellt sätt.

Idag har vi det lättare att fånga dom minnena. Vi tar bara fram mobilen och tar kort. För skulle det skickas iväg en film. Vänta på att den skulle framkallas. Vem bär sen runt på papperskorten eller diabilderna? Nej dom blev liggande i en låda eller i ett album. Nu kan man bara öppna mobilen, titta, minnas och värmas.

Min mobil plockar fram bilder ur mitt album. Det gör att jag blir överraskad påmind om sådant jag varit med om. Inte så illa det heller.

Samla på dig goda minnen för de mer kyliga dagarna i livet. Kanske är det en av anledningarna vi får vara med om dom. Att dom ska påminna och bära oss igenom dom mer mörka avsnitten vi möter i livet.

På så vis kan vi ha en bit av ”sommar” kvar året om. Även när det är som mörkast.

Dagens mellanrum – 12 november

’Sen till vrede och stor i nåd’

Psalms 145:8
”Nådig och barmhärtighet är Herren, sen till vrede och stor i nåd”

Ibland får jag känslan av att vi ser på Gud som en Gud som bara är arg. Att han får sina utbrott mot oss för att vi inte sköter oss. Så säger vi det på ett sätt som ska skrämma oss till följsamhet. Ett budskap som skrämmer till efterföljelse är inget bra budskap tänker jag. Gud talar om frihet men detta blir bundenhet och rädsla.

Jag tror på en Gud som vill nåd. Vill erbjuda nåd. Söker nåd. Gud hotar aldrig med nåden. Han är verkligen sen till vrede. För han är visare än så. Det kan behövas att han skärper tonen när det gått verkligen långt. Men i djupet är han kärlek. Och kärlek hotar inte. 

Det är som att versen vill poängtera att nåden har förta prioritet för Gud. ”Nådig är Herren …”, ”….. stor i nåd”. Två gånger om nåden i samma vers och i samma mening. 

Tänk att vi kan ta emot Hans nåd i dag också. Den är var morgon ny säger David. I vers 13b står det: ”Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör.” Det är kärleken som driver honom. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son….”

Sen till vrede – Att behärska sig är gott. Vi måste inte blomma ut i vrede. Det kan vara bättre att svälja en gång, andas ut en gång, ge det lite tid, innan vi reagerar. Då hinner hjärtat med tankarna som påverkar vår handling. 

🙏🙏🙏

Herre, tack för din nåd och din barmhärtighet. Hjälp mig att vara som ditt sinne – sen till vrede. Lär mig och hjälp mig att andas ut en gång innan jag agerar. Hjälp mig att tänka efter före. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Kan det vara så att Gud kallar på dig?

När jag var rätt ung så brottades jag med vad Gud ville med mitt liv. Jag reflekterade omkring det i en av de gudstjänster jag var med i igår.

Jag minns hur jag sökte Gud. Speciellt vid ett tillfälle i Torpkonferensen. Jag gick fram till förbön. På den tiden hade man en plats där man kunde böja knä och be. Jag minns att jag pratade med Gud om vad han ville med mig. Då kommer en person bakom mig. La sin hand på min axel och sa:

Brottas inte du med en kallelse?

Då kände jag för första gången på riktigt att så måste det vara. Sen vid flera tillfällen därefter hände något liknande. Efter tag vara jag övertygad.

Ibland kan det vara svårt att vara säker på Guds kallelse. Är det mina egna tankar och idéer? Bara hittepå? Bara för att andra har det …. så borde väl jag…. Osv.

Bara att du funderar åt det hållet är ett tecken på att Gud drar i dig på något sätt. Att han börjar så in något i ditt liv. Jag tänker att då är det dags att börja närma sig dom tankarna med respekt.

Gud vill inget hellre än att vara tydlig med sin kallelse. Så börja sök Gud att han ska visa dig tydligt vad för tankar han har.

Fall inte i gropen som säger att det är bara pastor och missionär han kallar till. Det kan vara något helt annat också. Så lyssna in vitt och brett. Lås inte in dig i ett fack.

Jag tror att Gud i dessa dagar kallar på många. Att det är dags för fler att komma i tjänst. Vår tid behöver det. Vårt land behöver det. Så du behövs. Så min fråga är….

Kan det vara så att Gud kallar på dig?

Dagens mellanrum – 11 november

’Herre, vad är en människa att du bryr dig om henne?’

Psalms 144:3
”Herre , vad är en människa att du bryr dig om henne, en människoson att du tänker på honom?”

Kärnbibeln skriver: ”Psalmisten uttrycker sin förtröstan på Gud och ber om Guds ingripande i en kommande strid. Det finns en förvissning om Guds välsignelse och seger.” David var på väg ut i strid. Vi har också strider vi ser att vi behöver utkämpa. Vi kan känna oss övergivna. Eller att vem skulle hjälpa oss.  David ber om stöd och hjälp.

Så kommer det en tanke som kanske vi också tänker, vem är lilla jag att Gud skulle bry sig om mig. Han har ju så mycket annat ”viktigare” att ta sig an. Vi är som en vindpust liksom. Men Gud ser på oss på ett helt annat sätt. Han ser oss som sin skapelse. 

Han säger så många gånger att han alltid skall vara med oss. Att hans ögon inte viker ifrån oss. Att han inte slumrar utan är vaken och vakar.

I vers 5 skriver han: Herre sänk din himmel och stig ner. Det är som att Gud tar med sig hela himlen ner till jorden och kliver av den som det är en plattform. Så kommer han nära oss. För mig blir det en mäktig syn. Han inte bara blicka ner och hoppas på allt gott för oss. Nej, han sänker ner himlen och bli i högsta grad närvarande. Så stor är han att han ödmjuk kommer ”ner” till oss. 

🙏🙏🙏

Herre, tack att du inte ser ner på oss utan till oss. Tack att trots att vi kan uppfatta oss som en vindpust så tillräknar du oss din vänskap. Du är stor. Stor i nåd och barmhärtig. Tack för att du inte skuffar undan oss utan delar livet med oss. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏