Månad: januari 2025

Publicerat den

Störst bäst o vackrast

Det verkar som att störst bäst o vackrast är det som ska locka bäst. Läser om att man har startat länets största butik. Vilket län det är har mindre betydelse. Jag tänker att innehållet kommer mer ha betydelse än storleken.

Är det inte så att det mindre kan till och med vara bättre? Kan vara så.

Ibland är jag rädd för att det är fel motiv som driver oss.

Det måste nog vara så att det lilla måste fungera innan det stora kan bli något bra.

Så var inte så orolig om du tycker ditt är för litet i jämförelse med något annat. Se till att det lilla blir bra så kommer det säkert bli mer omtalat än det stora.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 31 januari 2025.

’Sackeus, skynda dig ner’

Luk 18:15-17
”Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen , och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.”

Det är inte lätt att vara kort i en stor folksamling. Inte lätt att se något framåt om man inte står längst fram. Sackeus visste verkligen vad det betydde. Men han fann på råd. Han klättrade upp i ett träd för att se Jesus när han kom. 

Att alla ville se den man som alla pratade om var väl inte så konstigt. Han gjorde under. Talade på ett sätt som ingen annan kunde. Han utmanade etablissemanget. Provocerade. Men framför allt gick omkring och gjorde väl och hjälpte alla. Så att alla ville få en skymt av honom var inte alls konstigt. Du och jag skulle troligen vilja samma sak om vi hade varit med då. 

Men det händer något tvärt om här. Mitt i uppståndelsen, mitt i folkmassan, mitt i trängseln där Jesus hade fullt sjå att ta sig fram är det som att allt stanna upp. Jesus riktar sin uppmärksamhet åt ett håll. Rätt överraskande. Uppåt. Ser på Sackeus. Vi vet inte om de hade ett längre samtal eller om det bara var detta enkla Jesus sa: ”Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem”. 

Visst är det förunderligt. Den person som inte många ville sitta till bords med väljer Jesus att säga ”Jag måste gästa i ditt hus, Sackeus”. Vilket löfte det ger för vår tid. Jesus kan tänka sig att gästa hos vem som helst. Även den som ingen annan vill gästa.  

Kanske har du ”klättrat upp” någonstans för att få en skymt av Jesus. Skynda dig ner. Jesus vill komma och hälsa på dig. Inte bara hälsa på. Han vill bli en del av ditt liv.

Sackeus blir förvandlad i och med denna dag. Han insåg hur han vet och nu vill han bättring och ändring. Jesu hälsning blir: 

‘ Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. ’ Vilken hälsning. Vad tacksam Sackeus blev. 

Herre, jag vill skynda ner för att ta emot dig i mitt hem och liv.  

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

En ny sida….

Det finns en ny sida på Facebook som jag har startat. Den heter ”Pastor Pedher”. Du hittar den här

Här kopplas min blogg automatiskt. Jag lägger där tankar som relaterar till mitt uppdrag som pastor.

Det är ju ingen ny sida hos mig personligen. Pastor har jag ju varit ett tag nu (igen). Som människor kanske vi har olika sidor. Några kanske är mer framträdande. Andra lite mindre. Mer svåra att upptäcka. Andra lyser starkare.

Vissa sidor vi har skulle vi vilja ha mindre av. Andra skulle vi vilja bli starkare. Somliga kanske man skulle vilja vända blad och lämna. Så vi har sådant vi vill utveckla å annat som vi nog gärna vill lämna.

Jag tänker att vi också ibland vill få till en ny sida hos oss. Alltså lära sig något nytt. Få till en sida man saknat i sitt liv. Något man vill utveckla. Allt för att utveckla sig som människa.

Jag tänker att om man ger tid att låta dom lite mer kantiga sidorna vi har utveckla sig så kommer dom att ändra sig med tiden. Uthållighet. Förlåtelse. Tålamod och tillit. Det kan ta tid men hoppet finns. För finns vilja än finns det goda förutsättningar. Under tiden får man försöka ha överseende tänker jag. Och samtidigt be Gud om hjälp. Envishet att det ska bli bra och det ska gå. Någon sida vi har kanske går fort att förändra till det bättre men andra tar lite längre tid.

Jag vill tro att de goda sidor vi hittar vill och kan väga upp det under tiden. Det är mitt hopp i all fall.

Tänk vad mycket din livsbok innehåller. Ju fler år du lever desto fler sidor blir det. Alla borde nog ha skrivit dagbok. Och då inte bara om vad dagen innehöll. Utan också vad den gav, känslor, upplevelser tankar. En sådan bok skulle ha en del mer jobbiga sidor men också många goda och roliga sidor. För många år sedan skrev jag dagbok. Dom finns inte kvar. Det är ju lite synd tänker jag nu. Men har man flyttat några gånger blir man lite trött att bära kartonger. Så numera har jag ett rätt litet förråd.

Att visa sina inre sidor har nog aldrig varit min starka sida. Men jag jobbar på det. Sakta men säkert blir jag lite lite mer bättre på att tala om dom och kanske visa dom också. Så efter hand kommer nog dom sidorna fram också. Om man bara ger det lite tid.

Det berömda uttrycket ”nytt år nytt oskrivet blad”. Jag tänker att hela livets bok har många oskrivna blad som med tiden kommer fyllas. Jag se fram emot många nya fyllda blad. Varje dag är ju en oskriven sida. När kvällen kommer lägger vi den till handlingarna och vänder blad. Och en ny oskriven sida visar upp sig. Och så håller vi på. Dag efter dag, år efter år.

Så fyll sin sida idag. Imorgon får du en ny möjlighet. Många sidor blir det. Gör något bra av nästa sida.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 30 januari 2025.

’Den som inte tar emot Guds Rike som ett barn …’

Luk 18:15-17
”Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

Vad innebär det att ta emot Guds rike som ett barn? Jag tog hjälp av internet där jag fann följande: ”Ett barn har tillit utan att reflektera över det. Barn kan inte leva utan att ha tro på dem som är i deras närhet. Deras tillit är ingen dygd, den är en levande verklighet. Det bästa vi har att möta Gud med är barnets hjärta som är spontant öppet, som vågar be enkelt, som vill bli älskat.” (Källa: taize.fr)

Någon menar också att bibelversen skulle kunna översättas med att ”ta emot Guds rike som du tar emot ett barn”.  Jag läser vidare: ”Att ta emot ett barn är att ta emot ett löfte. Ett barn växer och utvecklas. På samma sätt är Guds rike på jorden aldrig en avslutad verklighet, utan snarare ett löfte, en dynamik och en ofullbordad växt-process”.  En intressant hållning till Guds rike. 

Jag tror att ett barn tillhör Gud från första stunden. Någonstans framöver i livet kan et barn ta ett medvetne steg att stanna kvar där eller välja en väg utan Gud. Det valet står vi alla inför under vårt liv. Barnets enkla tillit påminner oss om hur vårt förhållande till Gud kan vara. Den enkla tilliten i vår tro på Gud. Kanske har vi en nyckel här till enkelheten i tron som växer från senapskornet till ett trons träd. 

Herre, jag vill tro som ett barn. En enkel tillit till dig.    

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Eftersnack

Du som följer hockey har säkert sett denna rubrik. Efter varje match så ställer man massa frågor till ledare spelare förståsigpåare för att analysera varför det gick som det gick

Man kan verkligen ha åsikter om orsak och verkan och så ska någon försvara eller ta åt sig äran. Risken är att man helt enkelt dissikerar en händelse så att det blir omöjligt att lämna samtalet på ett värdigt sätt.

Sådan samtal kan man, vad jag tänker, helt enkelt avstå från. För jag ser inte att det leder till något bra konstruktivt.

Det finns ett helt annat eftersnack jag gillar. Det är när jag haft förmånen att predika och det blir ett intressant eftersnack efter den

När man kommer till kyrkkaffet så sitter man och samtalar om vad som sagts. Eller man hör av sig under eftermiddagen och berättar att man blev sittande och samtalar om vad som sagts. Man börjar reflektera och det för samtalet vidare in i andliga frågor.

Jag tror att ett eftersnack kan blir verkligen bra. När man låter tex en predikan bli en väg vidare i livet.

Eftersnack blir något bra när det blir en konstruktiv reflektion. Där man vill försöka lära och göra något av det i livet. Alltså ”hur kan jag använda detta på bästa sätt? Att reflektera på ett sådant sätt ihop med andra kan berika och välsigna våra liv. I det ljuset är jag verkligen för eftersnack efter en predikan tex.

Så vilken typ av eftersnack är du en del av efter en gudstjänst tex? Hur påverkar du innehållet i ett sådant samtal? Vad sker runt ditt bord vid kyrkkaffet?

Jag tänker att ett eftersnack kan fördjupa på många sätt om det får bli ett positivt konstruktivt samtal. Där man vill utvecklas i. Det kan också skapa missmod och ge dålig eftersmak. Så var rädd om dina eftersnack. Det är dom som är i eftersnacket som äger möjligheten att skapa något bra i det .

Publicerat den

Dagens mellanrum – 29 januari 2025.

’Medan de var på väg…’

Luk 17:11-14
”På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen . När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!” Han såg dem och sade till dem: ”Gå och visa er för prästerna. Och medan de var på väg dit, blev de rena.”

När jag läser igenom bibeln märker jag att det finns några tillfällen där helandet som sker sker inte ögonblickligen. Det sker medan man är på väg eller efter en handling. Oftast sker det ju direkt men det finns andra tillfällen. Här är ett sådant. 

De tio spetälska ropar om hjälp. De fick ju inte vara nära någon som var frisk. Så deras möjlighet var att på avstånd ropa till Jesus. Jesu svar blir att de skulle gå och visa upp sig för prästerna, såsom det var sagt när man blev frisk från spetälskan. 

I tro gick de iväg utan att ha blivit helade där och då. Men under deras promenad till prästerna sker undret. När de kommer fram är dom helade. Kärnbibeln skriver följande: ”Verbformen för ”blev de rena” är första aorist aktiv indikativ. Det beskriver en händelse som skett i det förflutna, till skillnad från en pågående process, dvs. när de tog ett steg i tro och började gå blev de helade på en gång.”

Vi ett annat tillfälle skulle någon gå och dopa sig i dammen Siloam. ‘ När han hade sagt detta spottade han på marken, gjorde en deg av saliven, smorde den blindes ögon med degen och sade till honom: ”Gå och tvätta dig i dammen Siloam ” – det betyder ”utsänd”. Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se. ’  Johannesevangeliet 9:6-7. 

Det liksom sker när steg i tro tas. ”Medan de var på väg…” Ibland behöver vi ta sådana steg. Undret eller svaret kommer inte omedalbartbums. Kan vara bra att påminna sig om det. Kanske är du i ett sådant läge just nu. Våga gå i tro … medan du är på väg … sker undret. 

Herre, hjälp mig att lite och tro på dig. Hjälp mig att våga gå i tro.    

Amen    

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Minnesstunder

Igår sände SVT en minnestund Förintelsens minnesdag – 80 år efter befrielsen av Auschwitz. Denna onda plats som aldrig skulle funnits. ”…Om detta må ni berätta…” var en skrift som trycktes på Göran Perssons initiativ 1997.

Det finns minnen man egentligen inte vill komma ihåg. För dom är så påträngande jobbiga. Dom gör ont varje gång man tänker på dessa minnen. Även när det gått många år. Jag tänker att minnen bortavaro vackra och goda. Men så är inte alla minnen. Förintelsen är ett sådant minne som skär igenom mångas liv. 

Jag är för ung för att minnas detta. Därför är det så mycket viktigare att förvalta detta minne på bästa sätt. ”… Om detta må ni berätta…” Respekt för dom som överlevde detta hemska och fortätter att berätta och berätta och berätta. Om några år är dom borta. Då måste andra träda upp och förutsätta att berätta.

Minnen gör något med oss. Dom allra flesta minnen är goda minnen. Dom lyfter oss med glädje och värme. Det är som att vi blir påminda om själva känslan och doften från dessa stunder som skapade minnet. 

Så finns det minnen som påminner om de känslor som gjorde ont. Som skadade. Som rör om i djupet hos oss även många år. Dom påverkar oss. Lägger en känsla av obehag och sorg varje gång dom dyker upp. Sådana minnesstunder skulle man också gärna få avstå.

Idag vill jag be för dig som har jobbiga och allvarliga minnen som återkommer tid efter tid. Jag vill be om helande i ditt minne. Helande för de inre sår du har. Att du kan få mer frid över minnena. Att kunna förhålla dig till dom utan att såren rivs upp på djupet. 

Jag ber att de goda minnesstunderna ska få bära genom dom mer tunga minnesstunderna. Vi får tacka för det goda som får balanser det mindre goda. 

Minnet av förintelsen är ett tungt minne att bära. Det finns fler liknande sådana händelser som också är tunga att bära. Detta minne måste vi fortsätta att bära för att påminna världen om hur otroligt fel det kan bli när onda krafter får fritt spelrum. Idag kan vi ana hur försöken duggar tätt med påstående att det inte hänt. ”…om detta må vi berätta…” som en motkraft. Må vi aldrig tröttna att påminna om det. Hur ont det än gör. Tack till er alla som varit i detta, varit mycket nära detta, oförtrutet berättar vidare. Må ni aldrig sluta med det. ”.. Om detta må vi om och om och om igen berätta…”

Publicerat den

Dagens mellanrum – 28 januari 2025.

’Är din tro stort som ett senapskorn?’

Luk 17:6
”Herren svarade: ”Om ni har tro, bara som ett senapskorn , ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.”

Jag vet inte om du brukar vräker din tro som stor eller stark. Eller om du tycker att din tro är rätt så svag. Kan vara så att både du och jag någon gång genom livet ännu att vår tro verkar inte räcka till eller når fram dit vi gärna skulle vilja att den var. 

Denna vers skulle behöva landa djupt i vårt inre. Att vi skulle förstå den som den verkligen menar. Senapaskornet eller fröet är det minsta bland alla frön. Detta frö tar Jesus till hjälp för att prata om trons storlek och kraft. Detta lilla frö som har så stor inneboende kraft. 

Om du tycker att tron ibland är så litet som detta frö så finns det hopp. Läs och begrunda: ”…ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er”. Hur mäktigt är inte detta. 

Tron vilar inte på oss själva. Den vilar på Jesus som har all makt i himmelen och på jorden. Där ligger vårt hopp och styrka. Det är något jag försöker att påminna mig om gång efter gång. Min tro har inge bäring i min egen förmåga. Den villar helt och hållet på Jesus. Men ibland verkar det som att jag missar detta för en stund. 

Var vilar din tro? På din förmåga eller på Jesu förmåga? Det får bli dagens eftertanke att fundera kring. Vi behöver påminna oss vem Jesus är. Vem är han för dig? Vad kan han? Vad vill han? 

Herre, hjälp mig att kunna fullt vila på dig i min tro. Förlåt mig alla gånger som jag glömmer bort det. Hjälp mig att återvinna den tilliten till dig. Att du kan och förmer allt.    

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Du är min pusselbit

Igår talade jag om att vi är en pusselbit i Guds pussel. Och att du behövs och viktig för att hela bilden ska kunna växa fram.

Om en bit saknas blir inte bilden på pusslet fullständigt.

När man sitter där med alla bitarna framför sig så letar man efter den bit man behöver. Och det är inte alltid så lätt att hitta den.

Jag jämförde det med liknelsen om det förlorade fåret. Herden lämnade de 99 för att leta efter det förlorade. Då står det att han letade t i l l s han hittade det.

[ t i l l s ] han hittade det

Det finns något fint över detta. Om du kommer bort från Jesus kommer han att leta efter dig tills han hittar dig. Det är så barmhärtigt stort.

En bit som saknas är verkligen saknad. Vi letar efter den tills vi hittar den. Så kan vi lägga den på rätt plats.

Du har en gåva som behövs. Din talang är viktig. Därför behövs du.

När herden inser att ett får saknas så gör han allt för att hitta det. I hans värld finns inte känslan av att visst svinn får man räkna med. Nej, hans inställning är att alla ska med.

Du är efterfrågad. Gud spanar efter dig. Du är en viktig del i Guds rike. Göm dig inte. Låt honom finna dig.

Du är min pusselbit – Guds hälsning till dig idag. Får han sätta dig i tjänst där du skall vara?

Publicerat den

Dagens mellanrum – 27 januari 2025.

’Hur ofta skall man förlåta någon’

Luk 17:4
” Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom.”

Att förlåta är inte alltid det enklaste. I Herrens bön ber vi: ”Och förlåt oss våra skulder 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.” Petrus får en uppmaning som inte är den enklaste att ta emot:

‘ Då kom Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.’ Matteusevangeliet 18:21-22

Efter Herrens bön läser vi följande i Matteus 6:

‘ För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser. ‘

Förlåtelse har alltså ett djupare värde än ett snabbt ogenomtänkt förlåt. Vi kan se att när Jesus förlåter blir det totalt förlåtet. Man pratar om att det slängs i glömskans hav. Vi har klart svårare med förlåtelsen. Allt för ofta tar vi upp det igen fast vi förlåtit det. 

Uppenbart är att vi skall vara villiga att förlåta. När det är svårt får vi hjälp med att förlåta genom Jesu förlåtelse. 

Detta är närgånget. Men det finns en nyckel i att be Gud om hjälp oss att kunna förlåta. Vi har blivit förlåtna för vår synd som det inte fanns något hopp om. Men Jesus gick in i vårt ställe. Jag tror att vi behöver ha det perspektivet i vår kamp att förlåta. Där finns kraft mod och motivation till att kunna förlåta. 

Herre, hjälp mig att kunna förlåta som du förlåter. Hjälp mig att inte att upp det igen som jag redan gett förlåtelse för.   

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏