Efter att ha levt i en annan tidszon ett tag är jag nu tillbaka i den normala. Ja, alltså mitt normala. Den tidszon jag brukar leva i. Det kan bli en utmaning att komma in i den svenska rytmen igen. När jag landade i Amsterdam idag ”förlorade” jag 7 timmar. När min inre klocka var 23 så var den helt plötsligt kl 06 där jag landade. Får se hur det går
Ibland funderar jag på vad ”det normal” är. För det som är normalt för mig behöver ju inte vara normalt för någon annan. En intressant tanke blir ju då att ingenting är normalt. Eller? Eller är allting normalt?
Nu kan man ju troligen inte svara på det viset på den funderingen. För mig finns det sådant som verkligen är normalt för alla. Och sådant om inte är normalt likaså.
Man skulle kunna säga också att man kan skapa ett normalt hos sig själv. Alltså sådant man förr inte gjorde blir något mycket vanligt och återkommande i ens liv. Då blir ju det normalt.
Kanske finns det också sådant som är normalt för oss som nog borde vara onormalt att göra. För det är helt enkelt inte bra för oss. Det kan vara dåliga vanor helt enkelt. Det vi behöver förändra. Kan vara rätt knepigt att få till det. Särskilt när det man själv uppfattar som normalt inte uppfattas normalt hos åskådaren.
Vad säger att ditt normala är normalt för alla andra? Får man då inte göra så?
När vi ställer om tiden vår och höst så kallar vi det ibland för vintertid och sommartid. När det egentligen är normaltid och sommartid. Ändå är min normaltid 7 timmar fel mot normaltiden i Tennessee. Ja ja, nog om normalt eller onormalt.
Det viktigaste måste väl ändå att vara i nuet. Att inte leva i en annan tidszon i sin riktiga liksom.
Jag skulle tro att vi skulle behöva ägna mer tid att leva i nuet än någon annanstans. Eller?
Pedher´s blogg 